Kanske till påsk

Ja, jag hade ju egentligen tänkt blogga om flytt och renovering och sånt så där efter hand, men det blev inget av det pga diverse problem med internet och annat. Men flyttat har jag alltså gjort, och jag kan säga att det är ett mycket mer arbetsdrygt företag än jag räknat med. Inte själva flytten kanske, den gick riktigt smidigt med hjälp av familj, pojkvän, en liten skåpbil och en massa bananlådor (dubbelt fler än jag räknat med, faktiskt, men det är väl den vägen det brukar gå).

Ingenting särskilt

Det är de sista timmarna på den sista dagen av mitt veckolånga jullov (två dagar tjänstledigt + välplacerade helgdagar). Jag har fortfarande lådor att packa upp och skåphandtag att skruva fast (förvånansvärt tungt jobb), men jag tänker inte göra det just nu. Just nu ska jag göra ingenting. Till och med ha lite tråkigt.

Julhelgen har varit lagom lugn och lagom sällskaplig, med svenska släkten på besök (hos mina föräldrar alltså, så jag behövde inte julstressa alls). Så många andra har jag inte orkat träffa, det är lite så nu.

Amatka

(Det här blir en punktvis recension, löpande text är så jobbigt.)

• Många har rekommenderat den här boken, det gör jag också. Särskilt till alla vänner av egenartade berättelser.
• Den har beskrivits som en skruvad dystopi, och jag kan inte annat än hålla med.
• Om man blandar lika delar Orwell, Kafka och Dalí torde man få något sånt här. Om jag bara får använda ett ord för att beskriva Amatka så är det "surrealistisk".
• Det är ovanligt svårt att säga något om den här boken utan att säga för mycket.
• Det jag beundrar mest är hur världen beskrivs (och inte beskrivs): först verkar allt mer eller mindre normalt, man kanske reagerar som hastigast på någon liten detalj men skyndar vidare utan att fundera desto mera. Efter ett tag stöter man på något som får en att haja till, och man inser att det är något väldigt märkligt på gång. Ännu en bit fram kommer något slags förklaring, som dock inte gör sakerna klarare utan snarare tvärtom. Och när man börjar tro att man nästan börjar förstå vad det handlar om vrids allting om ännu ett varv. Och ett till. Fascinerande.
• "Ingen vet var vi är. Men det får vi inte säga."
• Måste nog läsa om den nån gång om jag vill förstå slutet. 

PS. Publiceringen av det här blogginlägget (och förhoppningsvis många kommande) möjliggjordes av en mycket hygglig installatör (påminde rätt mycket om en tomte, faktiskt) som kom och fixade mitt bredband trots att det egentligen var hans lediga dag. INTE tack vare Sonera, som bara negligerat och frustrerat mig de senaste sex veckorna.  Trots detta finns det alltså hopp om mänskligheten. God Jul.

Lättlästa favoriter

Jag har blivit väldigt förtjust i lättlästa böcker, de är så... lätta att läsa. Och de är verkligen inte bara för läshandikappade, passar även utmärkt för läsovilliga och läströtta. Är uppriktigt imponerad av hur författarna lyckas berätta en medryckande och bra berättelse med så få ord och enkla meningar. Jämfört med "normala" romaner, alltså. Och utan att man känner sig fördummad för den skull. Tänk om man kunde skriva så! Här är några jag läst på sista tiden:

Lördag

Den här dagen är jag rätt nöjd med, jag har fått saker gjorda. Fast först vilade jag 15 timmar, tydligen hade jag en tyngre arbetsvecka än jag förstått. Sedan hälsade jag på farmor, bytte till vinterdäck på bilen (vilket jag är särskilt nöjd med för det har jag inte gjort själv förut, men det var ju faktiskt inte särskilt svårt när pappa visade), flyttade lite saker till nya lägenheten och torkade av i klädskåpet så att jag kan börja flytta in.

Läst i veckan: Shakespeare och sci-fi

Det var någon (eller snarare någons mamma) som menade att man inte kan läsa Terry Pratchett med full behållning utan att kunna sin Shakespeare*, så där på tal om att fantasy är onödigt underskattat. Och det här var alltså en av orsakerna till att jag länge tänkt läsa Macbeth, orsaken till att jag läste den just nu var att jag tänkte bokprata om serieversionen. Den planen får jag dock revidera, just den här berättelsen passar nog bättre i gymnasiet, men i samma serie finns också bl.a. Frankenstein, som jag tror kan gå hem i högstadiet. Hur som helst, jag tycker det är en strålande idé att göra serieversioner av klassiker (inte bara för läsovilliga tonåringar, utan också för lata och bortskämda vuxna som jag), och det där med Pratchett är helt sant, förutom att det inte räcker med bara Shakespeare.

Dagens outfit

Idag har jag målat klädkammaren, det var ett lagom nybörjarprojekt. Första timmen ägnade jag åt att få upp färgburken (det är inte till stor hjälp att få rådet att man måste vara hårdhänt, när ens händer är allt annat än hårda och dessutom rätt små), men sedan gick det bra. Alltid bra utgångsläge när det inte kan bli mycket värre än det är från förut. Hittade klotter i ett hörn (tyvärr ingenting intressant) och kritfärg överallt inklusive taket, men nu är det relativt jämnbeiget (jo, det skrivs så).

Läslördagskväll

Ovant att vara ensam hemma en lördagskväll (orsaken är att jag ska måla imorgon), och dessutom kallt för jag tänkte inte på att sätta på värmen innan jag åkte iväg över natten igår. Har inte behövt den alls tidigare i år (pensionärsvärme, ni vet), men så blev det ju plötsligt vinter. Vem hade trott det?

Dock finns det en lösning på både dessa problem, nämligen att krypa ner under en filt med en god bok i handen och en stor kopp te inom räckhåll. Har fortfarande en försvarlig hög ungdomsböcker jag borde läsa före fredagen, så det finns att välja på.

(Hur mycket jag än tycker om de här böckerna erkänner jag nog att jag ser fram emot julhelgen, då jag ska unna mig själv att läsa bara för min egen skull. Kanske till och med en vuxenbok eller två.)

Lässtress och fuskläsning

Om mindre än en vecka ska jag ha höstens första bokprat (jag vet, fick lite sen start) och har ännu en nätt hög olästa böcker på bordet. Det är lite stressande, och det är inte roligt att läsa under stress. I och för sig vet jag att jag klarar det med att läsa första tredjedelen ungefär, och sedan skumma fram till slutet, men det känns så fel att göra så*. Det är helt enkelt inte så en bok ska läsas. Skönlitteratur ska över huvud taget inte läsas med ett syfte. Det är väl det som är problemet.

Man får väl tänka att det är för den goda sakens skull, och att man nog hinner med lite (vuxen) egenläsning sen nån gång.

*)Undantaget är hästböcker och annat (för mig) meningslöst, i dem skippar jag gärna.

Nu är det jul. Igen.

Det är redan flera veckor sedan jultidningarna damp ner på kafferumsbordet, och idag har vi plockat fram julböckerna på biblioteket. Man vet aldrig när någon ivrig person får för sig att börja planera julpyssel eller öva julsånger.

Personligen tycker jag att tiden går så fort nu att jag redan kan börja tänka att "snart är det sommar."

Deadline

Nu har jag en deadline: om en månad ska jag vara ute ur lägenheten. Det är bra, jag jobbar bättre med en deadline, åtminstone om den är realistisk. Och det tror jag att den är, för precis allting behöver ju inte vara klart då men det viktigaste, främst väggar och golv, och förstås så mycket som möjligt av resten. Det ska vi nog klara.

Lyx

Idag kom jag hem till dukat bord, det var lyxigt. Jättelyxigt. Smart drag att dela ut extranycklar åt folk med matlagningstalanger och rätt inställning.

Dagens textmeddelande

"Kolla posten i kylskåpet!" Så stod det, och så gjorde jag. Där fanns en hög obetalda räkningar, i sällskap av en klase svartnade bananer och en pilsner. Utanför hade ett nytt staket dykt upp, det är bra förutom att jag nu måste gå runt hela grannhuset när jag ska till butiken. Alla dörrar var bortlyfta och karmarna målade, vilket jag varnats för men man är ju som man är och därför får man leva med ett litet lillfingermärke vid ytterdörren. Hallen ska bli champinjonfärgad, kom jag fram till.

Färgfunderingar

Idag har jag beställt modellbitar för nytt kökskakel, plockat på mig färgprover för hallen och bläddrat i tapetkataloger. Dit for kanske en timme utan att jag egentligen kom så hemskt mycket framåt. Inte för att jag har bråttom eller så, men jag märker att det är väldigt mycket att fundera på med det här renoverandet. Kakel, tapeter, målfärg, golv, badrumsskåp, armaturer... det är verkligen tur att pappa hjälper till med det praktiska genomförandet, annars skulle jag aldrig komma någon vart alls.

Anaché

Hade egentligen tänkt skriva om den här före Bokkalaset, där Maria Turtschaninoff var med*, men bättre sent än aldrig.

Anaché läste jag alltså så fort jag fick händerna på den och mer eller mindre sträckläste den under ett veckoslut, vilket inte hänt med någon annan bok på länge. Jag har läst Turtschaninoffs tidigare böcker och måste säga att hon blir bara bättre. Det här är just sådan fantasy jag gillar: lågmäld och lagom djupsinnig, skickligt berättad och engagerande. Världsbygget tar inte för mycket utrymme utan sker i bakgrunden, utan att störa berättelsen som är det viktiga.  Dessutom är huvudpersonen en flicka, vilket fortfarande är fräscht. Tyvärr, får man väl säga.

Läsdag, kan man ju också kalla det

Jaha, då var den här: höstförkylningen. Ingen större överraskning att den slår till just nu, brukar ofta bli så när man slappnar av efter att ha jobbat intensivt ett tag. Och jag är inte sjukare än att jag orkar läsa, så jag kan passa på att beta av en bit av bokberget som samlats på soffbordet.

Den goda nyheten är att jag inte sett till en ända geting sedan jag flyttade tillbaka in i min lägenhet i torsdags (före det var jag evakuerad till föräldrahemmet två veckor), peppar, peppar. Antingen är säsongen redan över, eller så är det min mörkläggningsstrategi som faktiskt fungerar.

Slutrapport

Så nu har jag upplevt ett Bokkalas och för min del är det slut för den här gången. Supén igår var mycket lyckad: programmet var utmärkt, maten bra och vinet gott. Där kryllade av mina gamla lärare, men också litterära celebriteter och en gammal studiekompis som jag inte träffat på tid och evighet. Samt ett par nya bekantskaper. Jag hade en riktigt trevlig kväll.

Trötta lördagshälsningar

Okej, nu är alla delar av Bokkalaset som jag hade något slags ansvar för över utan katastrofer. Skönt. Nu ska jag göra så lite som möjligt under det som är kvar av veckoslutet, och sen är det dags att ta itu med nya projekt. Och gamla.

Egentligen hade jag tänkt vara med som bara åhörare på lite fler programpunkter än det nu blir, men jag inser att det jag allra mest behöver är lite vila. Det som jag varit med på har dock varit bra, och ikväll ska jag ännu på den litterära supén, som jag förstått är nåt slags höjdpunkt. (Lite lustigt det här att vara med och arrangera ett tioårigt evenemang som man aldrig varit med om förut, fast det är i ens hemkommun. På något vis har det blivit så.)

Bokmässor och sånt

Här sitter jag och läser "alla andras" bloggrapporter från bokmässan i Göteborg och känner mig underligt avundsjuk. Jag menar, jag har aldrig haft någon större lust att fara på en större bokmässa, är inte särskilt förtjust i resor, folkmassor, ekande hallar, trötta ben osv, men ändå. Jag börjar inbilla mig att jag borde vilja åka och det känns bara dumt.

Nåja, jag ska inte klaga för jag är ledig idag och det enda jag behöver bekymra mig om att göra är att plocka upp en isländsk författare på tågstationen och skjutsa till motellet. För nu är det Bokkalas på kommande och de närmaste dagarna kommer att vara hektiska. Ännu en bra anledning att vara ledig idag.

Hjälplöshet

Ibland känner man sig så hjälplös, och jag avskyr det. Som när getingar flyger in i ens kök var och varannan morgon ungefär mitt i morgonmålet (mer eller mindre oberoende vilken tid jag äter, kanske jag väcker dem) och man finner sig själv darrande, gråtande och kallsvettig från topp till tå i det andra rummet. Funderar om man vågar smyga in och ta sin tekopp, eller åtminstone lite kläder så att man kan fly till jobbet. För att sedan komma hem och spana runt lägenheten mycket försiktigt och ta på sig sina tjockbottnade tofflor för att inte i misstag trampa på en halvdöd geting. Det gjorde jag en gång och hamnade på sjukhus, då det är en inte alldeles ogrundad rädsla. Och så slutar det med att man far hem till mamma och sova som någon annan barnunge tills faran är över. Sånt avskyr jag, men vad gör man.

Du måste blöta MERA

Och jag blöter och blöter och petar på tapeter som inte tycker det är någon bra idé att lossna just idag. Annars går det bra: jag gör de enklare sakerna, pappa gör det som kräver att man faktiskt kan någonting; mamma kommer med smörgåsar och syrran kommer med åsikter. Lagarbete, med andra ord.

Och egentligen är det rätt roligt att riva tapeter, då när det funkar. Först får man klotta med vatten och sedan riva sönder saker, jag förstår precis varför det är en uppgift man brukar ge åt ungarna.

Grattis mig!

Jag blev så glad idag, när jag fick höra att jag och mitt bibliotek vunnit idétävlingen till nationella ordkonstveckan och fått ett stipendium för att förverkliga vårt projekt. Och vad är det då vi ska göra? Jo, ingenting märkvärdigare än lite bokryggspoesi. Roligt och kreativt tänkte jag, och framför allt enkelt och genomförbart med små resurser. Det enda man behöver är egentligen böcker, och tja, det har vi ingen brist på åtminstone. Sen tar vi bilder och gör en utställning, det kommer att bli prima. Glad ordkonstvecka!

Före-bilder

Glömde ta en bild utifrån, men så här ser mitt renoveringsobjekt alltså ut på insidan. Fortfarande finns det ingen belysning, och bilderna är tagna med vidvinkel, så det är inte riktigt så här stort men nog tillräckligt.

Det var viktigt att lägenheten har ett riktigt kök, inte bara kokvrå. Allt är i bra skick så det räcker att fräscha upp ytorna, och kylskåpet ska jag byta ut mot en kyl-och-frys.

Min lediga torsdag blev väldigt diger

Det blev ingen Habitare för mig idag, för den öppnade fyra timmar senare än vi hade trott. I stället hämtade jag ut nycklarna till min nya lägenhet innan jag for till Otnäs för att hålla danskurs med Robin och Marion. Till priset av en premiärbiljett, vilket ju inte är fy skam.

När vi sent omsider kom hem till Lilla Staden for jag och pappa ännu och se på lägenheten ett varv. Eller se och se, jag har inte fått elen kopplad ännu så det fanns ingen belysning, men vi kunde ändå konstatera att den var till och med lite bättre än vad vi kom ihåg. Det är bara några få saker som måste fixas, men en hel del som jag vill ha ändrat som ny färg/tapeter på i princip alla väggar och nytt golv. Ska visa lite bilder i något skede.

Men nu borde jag nog börja gå och lägga mig, för imorgon är det arbetsdag igen.

Vuxenpoäng

Den senaste tiden har jag samlat på mig rekordmånga vuxenpoäng:

• mitt livs första fasta jobb
• mitt livs första kreditkort
• min livs första hemförsäkring
• mitt livs första lån
• min livs första egna bostad

Har nog lite svårt att fatta att jag faktiskt köpt en bostadsaktie, och har ett bostadslån. Wow. Ska nog ta det lite lugnt nu innan jag börjar pensionsspara av bara farten (vilket en banktjänsteman nog föreslog). Men jag lät mig övertygas om att det var en sällsynt chans till en bra investering nu när stadens f.d. hyreslägenheter säljs ut samtidigt som jag har tillgång till kunnig renoveringshjälp. Så det finns viss risk att här blir lite renoveringsblogg i höst. 

Imorgon är jag ledig, så då ska jag passa på att gå på inredningsmässa och valsa med teknologer.

Resumé

Hoppsan, det blev visst en oplanerad bloggpaus här. Men jag har inte legat på latsidan under tiden, tvärtom har jag bl.a.

• Jobbat en hel massa.
• Varit en sväng till Närpes och upplevt min första villaavslutning.
• Sprungit Raseborgsruset, 9 km.
• Tackat ja till en ny lägenhet och nej till ett par leopardmönstrade gummistövlar.
• Talat sig varm om läsningens fröjder inför en hel lågstadieskola. Visserligen var den så liten att alla fick plats i en kombinerad klassrum/matsal, utmaningen var att samtidigt rikta sig till 7- och 12-åringar.
• Sist men inte minst dragit mitt strå till stacken för att fördärva ungdomen genom att låna ut Lennart Hellsings Sjörövarbok till nämnda skolas läsprojekt. Den gubben är ett geni.

Som en och annan kanske anat har jag ett Stort Projekt på gång, återkommer. 

Mera spring

Idag har jag läst en massa blogginlägg om att springa, och sen for jag själv på en runda. Det hade jag tänkt göra i vilket fall som helst, men det var lite lustigt att alla andra verkar tänka lika den här veckan. Kanske det är en lämplig årstid för löpning, eller nåt. Hur som helst så sprang jag och det gick, föga förvånande, bättre än förra veckan. Jag har inte mätt någonting men det kändes som att jag sprang både längre och snabbare. Om två och en halv vecka ska jag delta i ett motionslopp på 9 km och det ser ju ut att gå bra.

Annars är allt som vanligt. Jag har kvällstur imorgon, och det bästa med kvällsturer är att de föregås av sovmorgon. Jag kommer att sova så gott, känner jag på mig. Men det bästa med sovmorgon är inte att jag får sova (det gör jag ändå inte nödvändigtvis) utan att jag får ta tid på mig, läsa tidningar, diska, tvätta håret i lugn och ro, pyssla med små grejer. Sånt. Gonatt.

Ifall någon minns...

...och undrar hur det gick med de där 100 barnböckerna jag skulle läsa innan skolorna börjar, så kan jag berätta att jag satte målet lite väl högt där. Men det är väl så man ska göra, om man vill komma någon vart. Det blev 47 stycken och mestadels bilderböcker, men det ger jag mig godkänt för. Det var hur som helst bilderböckerna jag kände sämst till, eftersom jag inte haft anledning att läsa dem på många år.

Men om det ska bli några bokprat i höst, och det hoppas jag förstås att det blir, så är det bara att fortsätta beta igenom mellanålders- och ungdomsböckerna. Det ser ut att bli en programrik höst och det är spännande, redan har jag bokat in ett skolbesök, sagostunder, rimjam, De ungas bokkalas med författarbesök och dockteater, ordkonstveckan... Så inte behöver jag åtminstone ha tråkigt.

Glad torsdag

Jag har inte haft så mycket att säga den här veckan, men jag har haft fullt upp. Biblioteket har öppnat igen i det fullständigt charmerande gamla seminariehuset (med fyra meters kakelugnar i varje hörn, och en park) och kunderna är charmerade och nöjda och har hittat fram trots en konstig adress. Eller, vi ser ju bara dem som hittar fram så det är fullt möjligt att resten av staden är full av människor som desperat letar efter biblioteket, men vi hoppas ju att det inte är så.

Äntligen sommar

Den lilla sommar det varit hittills i år har jag mestadels missat för att jag antingen jobbat eller sovit, men den här helgen blev det äntligen sommar på riktigt. Under två soliga dagar hann vi besöka grannstaden-på-udden, föräldrahemmet, ett museum, ett sommarcafé och ett par holmar. Det tycker jag var riktigt effektivt.

Nörderier

Lyssnar just nu på Sara Bergmark Elfgrens sommarprat under rubriken "Mitt liv som nörd" och känner igen mig, delvis. Jag rekommenderar programmet för alla som vill veta varför fantasy är så fantastiskt, likväl som för alla som redan vet. Själv har jag haft turen att växa upp lite senare än hon och har aldrig behövt skämmas för vad jag läser (eller har inte förstått att skämmas), men jag känner igen mig i den där längtan efter att fly in i andra världar. Den känslan, eller en skugga av den, finns ännu kvar men den var hundra gånger starkare när jag var yngre och hade mer att fly från. Nu när jag blivit bättre på att hantera verkligheten återkommer jag till fantasyn nu och då som till en bekant och trygg plats, ett ställe där jag känner mig hemma. Ett ställe att hälsa på när jag behöver en liten paus.

Ordinarie bibliotekarie

Imorgon är min första dag som ordinarie bibliotekarie, men det har inte riktigt sjunkit in ännu. Jag menar, det är klart att jag förstår att det är en lottovinst att få fast anställning i dessa tider, mindre än ett år efter en humanistisk examen dessutom, men jag har väl inte riktigt orkat tänka på alternativet. För även om jag aldrig varit arbetslös har det varit tungt att byta jobb flera gånger i året, lära sig nya arbetsuppgifter med nya arbetskamrater för att sen igen bryta upp. Och hela tiden den stora osäkerheten över var man ska vara ett halvår framåt. Nu vet jag var jag ska vara, och det känns skönt. Jag är helt enkelt lättad, för jag är för trött för att vara glad.

Finncon 2012

Sistlidna veckoslut tillbringade jag i Tammerfors tillsammans med min karl och tretusen andra fantastikfans. Finncon är ett fascinerande evenemang som är stort, gratis, ordnat på talko och har program på tre språk som spänner från akademiskt till bara-på-sjukt-skoj. Det är tredje gången jag är med och fastän jag känner mig lite som en utböling i fandom (jag har inte fantastik som hobby, det är bara något jag läser ibland) så hittar jag alltid något som är intressant.

Nordlek i Steinkjer, del 3

På fredagen kunde jag ta det lugnt hela förmiddagen, eftersom jag inte hade någon festuppvisning att öva till, och det var skönt. Allt som allt blev det inte så mycket vilat under den här semestern och om den hade varit längre hade jag tagit ut mer av stämman, men under omständigheterna var det nog bara bra att jag inte hade fullt program hela tiden. Hur som helst, på eftermiddagen gick jag på konsert med Väsen, som jag bara hört på skiva förut. De var bättre live än jag väntat mig och jag köpte en skiva* efteråt.

Hår

Det jag saknade mest under de ca. två år då jag hade kort hår var möjligheten att göra uppsättningar och flätningar som den här:

Okej, vissa dagar blir det hästsvans ändå, men ibland är det roligt att pyssla lite extra med kalufsen (som så småningom börjar vara ett hårsvall, gillar det ordet bättre.)

Nordlek i Steinkjer, del 2

På torsdagen avvek jag från min planerade ansvarslöshet och hoppade in som gruppledare då ordinarie hade spelövning samtidigt. Tidig väckning och ledarmöte samt övning inför nationella uppvisningen med andra ord, men sedan tog jag i stället det lugnt resten av dagen. Det ska ju inte vara något tvång att hålla igång hela dagen om man inte orkar, heller.

Nordlek i Steinkjer, del 1

Nu är jag tillbaka i Finland och så småningom även uppackad och utvilad efter mina norska folkdansäventyr. Det är mycket i dessa dagar för redan nästa veckoslut ska jag ut på följande äventyr, som är Finncon. Men en sak i sänder, först ska jag berätta om Nordlek i Steinkjer.

Vi startade på måndag kväll med buss från Åbo och åkte över med färjan till Stockholm. På båten träffade vi en gammal otaktare (de finns lite överallt) som tyvärr inte kunde komma med den här gången. Efter en kort natt och tidig väckning lassade vi in oss i bussen igen och styrde kosan mot fjällen. De var fina.

Smått och gott

Jag brukar ibland samla på mig länkar och stjärnmärka blogginlägg i google reader för att i något senare sammanhang sammanställa och kommentera i ett eget inlägg, men blir det av? Sällan. Här kommer i alla fall lite småplock.

Igår fyndade jag en sonett som består av twittrar. Pentametron, som sonettmaskinen heter, letar efter twittrar som råkar vara på jambisk pentameter och parar ihop dem till rimmade kupletter. Hur coolt som helst! Mera om detta här.

Kolofont är en blogg av illustratören Jenny Wiik som i höst debuterar som författare, i går fanns där väldigt fina blomsterfoton.

Slutligen vill jag tipsa om min favoritbokblogg just nu, Tystnad. Fantastik med mera.

Övriga intressanta inlägg kräver längre utläggningar än jag ids ge mig in på just nu, kanske en annan gång. Efter Nordlek.

Underbara sorglösa

När det här publiceras sitter jag på en buss genom Sverige, på väg till Nordlek i Steinskjer, Norge. Eftersom jag inte haft någon hjärna de senaste veckorna har jag säkert glömt att packa någonting mycket viktigt, eller kolla något som borde kollas, eller bokas, eller betalas... Men den här gången tänker jag faktiskt bara rycka på axlarna och lita på att allting nog ordnar sig. Jag har mina vänner med och vi är i ett nordiskt land, så vad är det värsta som kan hända? Nej, nu har jag semester en vecka och har inte tid att oroa mig.

Eld

Hade stora förväntningar på den här boken och blev inte besviken, en värdig uppföljare till Cirkeln. Flickorna försöker fortfarande förhindra apokalypsen samtidigt som de kämpar med en magisk rättegång och en sektliknande rörelse, Positiva Engelsfors, som sakta men säkert håller på att få hela staden i sitt våld. Och sen förstås Livet, som aldrig är enkelt.

Trilogins största styrka är fortfarande karaktärerna, som trots sina olikheter nu svetsas allt tätare samman, ibland med hjälp av milt våld från högre makter. Vi får lära känna karaktärerna och deras familjer bättre, särskilt Ida blir mer nyanserad och mänsklig. Man kan fortfarande tycka att hon är allt annat än sympatisk, men det blir mer begripligt varför hon är som hon är. Det kommer också fram vad De Utvalda egentligen har att kämpa emot, vad demonerna är och vad de försöker åstadkomma. Även Rådets roll blir tydligare. 

Don med variation

Idag har jag testat på att vara kroppsarbetare, vi har flyttat tre flyttbilslass med möbler och böcker från biblioteket till tillfälliga biblioteket. Jag kan tala om för er att hyllor är lättare än man tror, böcker är tyngre och arbetshandskar är mycket bra. Det hela gick på mindre än sex timmar för vi var ganska många, ett tiotal arbetskarlar och några bibliotekarier.
 
I morgon ska jag möblera den nya barnavdelningen. Om jag sen ännu har någon ork kvar reser jag på semester till Norge via Åbo. Nu är jag nog ordentligt trött, och glad att jag inte är flyttgubbe på heltid.

Hetta

Har någon annan lagt märke till att det är hett? Det är väldigt hett, särskilt på jobbet. Trettio grader, närmare bestämt. Så det här med att vi ska renovera och få nytt ventilationssystem är inte bara för skojs skull. De flesta kunder höll sig förståeligt nog borta från denna bastu idag.

Så det enda spännande som hände var att jag blev kallad på oförberedd arbetsintervju. Överlevde.

Pre-semesterstress

Hade tänkt skriva en recension av Eld, men den får vänta tills jag har lite mer hjärna för jag har en del att säga om den. Har jobbat över idag så här inför semestern och varit allmänt oorganiserad dessutom, när det var som värst försökte jag vara arbetsledare åt fyra sommarhjälpare och samtidigt komma ihåg vad det egentligen var jag själv skulle göra idag. Men nog fick jag sist och slutligen en hel del gjort och tror på att jag hinner få undan det värsta före semestern, jag är bara en vecka borta men sen är det bara en vecka kvar tills vi ska flytta hela firman. Första lasset går redan i övermorgon och jag har blivit delegerad flyttjobb som varande ung och stark, ska försöka undvika ryggskott inför Nordlek (visserligen brukar bästa botemedlet vara schottis, men ändå).

Att sånt. Nu sitter jag här och färgar håret och funderar om man borde börja skriva packlistor. Antagligen. Och fundera på logistik. Förmodligen. Men framför allt stressa av. Definitivt.

Ditt och datt II

Idag var det igen sommar. Luften full av åsksjuka flugor och brömsar när jag cyklade tillbaka till Lilla Staden, doften av mognande åkrar och smultron. Försökte passa på att kurera mina atopiska armar medelst solterapi, men det blev lite för mycket så nu får det bli långärmat ett par dagar. Men skönt var det i solvärmen, där jag låg och läste Eld som jag äntligen fått tag på (ja, jag erkänner att det finns nackdelar med biblioteksböcker, men man måste inte få allt direkt, eller hur?)

Det är idag som ansökningstiden går ut för tjänsten jag sökt, så imorgon får jag veta hur stor konkurrens jag har.

Ditt och datt

Ingen sommar så långt ögat når*, men det är helt okej eftersom jag ändå inte har semester. Eller är det själviskt att tänka så? Lite oklart, men min poäng är att vädret inte stör mig, det är bara skönt att det inte är så hett inomhus som det blir ibland. Befinner mig i föräldrahemmet med diverse släktingar, ute regnar det och skorstenen är fortfarande full av bin, men antagligen döda vid det här laget för de fick en dos Raid före maten. Koncentrerar mig på att slappa, märker hur utmattad jag är.

Tystnaden i bruset

Vi befinner oss i Nya Världen, som den här gången är en annan planet som koloniserats tjugo år tidigare. Huvudpersonen Todd är den siste pojken i Prentisstown, en liten nybyggarstad som befolkas av enbart män. Det har nämligen inte gått så bra för nybyggarna som de väntade sig. Dels var planeten redan befolkad och det räckte förstås inte länge innan man hamnade i krig med urbefolkningen, utangerna. Dessutom drabbades människorna och deras husdjur av en bakterie som gör att alla ens tankar sänds ut så att alla kan höra dem, ett ständigt brus som gör folk vansinniga. 

Sökord

Nyligen har någon hittat hit till bloggen med sökorden "man söker kvinna västra nyland", och blev antagligen besviken. Inte mitt fel. Annat som funkat är "slynga skosnören", "glasögonorm" och "krafsande ljud i väggen". Tycker det ger en bra beskrivning, så där i medeltal.

Stenar

Tillbringade min midsommarhelg bland närpesiska stenar:

Glad midsommar!

Det förra inlägget var så buttert så nu vill jag lämna något trevligare efter mig innan jag ger mig av över helgen. Jag vill skriva om att solen skiner och om att blommorna blommar, om att det var rekordmånga anmälda till danslägret i Tenala (som jag inte haft något att göra med i år, men det är trevligt att veta ändå), om hur trevligt det är med en extra ledig dag och gott sällskap och utsikter för glass (det kan jag nämligen äta).

Så glad midsommar på er allihopa, och simma lugnt.

Svårt

Att det kan vara svårt att planera en midsommarhelg. Svårt att bestämma hur man ska ta sig till Närpes, om det är lönt att boka bussbiljetter när man kanske är sjuk, svårt att köpa biljetter när man sen bestämmer sig för att ändå göra det. Det krävdes inte mindre än två besök på busstationen och den stackars försäljaren fick skriva ett mejl och ringa tre telefonsamtal innan det hela var klart. Hade jag vetat det hade jag bokat på nätet, men ibland tror man ju att det ska gå enklare och bli rättare om man talar med en livs levande människa. Tydligen är normala människor i Lilla Staden inte så besvärliga att de beställer resa med platsbiljetter och dessutom med start på annan ort.

Veckoslutsbilder

En förrymd bisvärm hade ockuperat syltäppelträdet, efter att ha blivit utjagad ur skorstenen.

Sommartider II

Höll på att laga mig sen till en kvällstur idag, vilket är ganska skickligt. Inte för att jag egentligen försov mig, men jag sov ett par timmar längre än vanligt (vilket nu bara var bra) och gjorde sedan mina sysslor i lugn och ro, som jag brukar, och mitt i allt var det tjugo minuter kvar och jag hade varken klätt på mig eller ätit. Men jag hann.

Experiment

Till min examensfest fick jag en örtkruka som är lite speciell, och nu har jag kommit mig för att testa den. Den består av en glaskruka och en vattenbehållare av glas under krukan. I bottnen av krukan är ett hål och ner genom hålet hänger tre stumpar nylonsnöre. Tanken är att vatten ska ledas upp genom snörena så att myllan i krukan hålls lagom fuktig. Och det verkar fungera, åtminstone försvinner det en massa vatten.

Vattenbehållaren har en öppning så att man lätt kan fylla på.

5 skäl att läsa barnböcker (fast man är vuxen)

1. Man får känna sig ung på nytt.
2. Om man umgås med barn är det roligt att läsa samma böcker som de, så har man något att prata om.
3. Bra sätt att öva främmande språk.
4. De är inte lika tunga som fullvuxna tegelstenar.
5. Välskrivna barnböcker ger lika stor behållning som dito vuxenböcker, men är mer lättlästa.

Skönhet

Tidigare idag gick jag omkring och såg på hur fantastiskt vackert allt är, och önskade att jag kunde måla akvareller. En strandäng full med hundfloka och timotej, en asp i blåsten, flera ängar. När jag själv bodde i Åbo tänkte jag aldrig på hur många fina ängar det faktiskt finns runt Studentbyn, antagligen för att jag inte tillbringade så mycket tid där den här tiden på året. Sommarvackra ängar. Och ådalen nedanför Hallisforsen var vacker till och med i går kväll, när det regnade småspik.

Akvareller alltså. För det finns saker som inte kommer till sin rätt på ett fotografi.

200

Idag (som så många andra dagar) hade jag tänkt vårstäda lite, men hade huvudvärk och tog det som en ursäkt att ligga på sängen och läsa barnbok i stället. Det är ju faktiskt jobb, så jag behöver inte känna mig lat*. Har satt som mål att läsa 100 barnböcker innan skolorna börjar, mest mellanåldersböcker men lite av allting, också fackböcker, och på olika språk. Det låter mycket, men bilderböcker och lättläst går på nolltid och riktigt långa böcker får man fuska lite med.

Saker som stör mig: mjölkkriget

Eller egentligen alla människor som säger åt mig vad jag ska äta eller inte äta, det blir bara extra tydligt just med mjölken att det finns olika, väldigt bestämda, åsikter som går mot varandra och som vissa håller benhårt fast vid bara för att. Hittills har jag urskilt fyra olika läger:

1. Stora mängder magra mjölkprodukter.
2. Stora mängder feta mjölkprodukter.
3. Endast syrade mjölkprodukter.
4. All mjölk är av ondo och de flesta hälsoproblem beror på mjölk (och spannmål).

Det vettigaste, enligt mig, verkar vara att äta lagom feta, delvis syrade mjölkprodukter i måttliga mängder. Lite av allting, alltså, som vanlig.

Våfflor och zonterapi

I går eftermiddag fick jag en trevlig överraskning, då en vän som jag inte sett på länge oförhappandes ringde mig på jobbet och berättade att hon var i stan. Så jag slutade tidigare och vi gick till det nyöppnade våffelkafét Voffeli & Kaffeli (bara namnet!). Där satt vi sedan en god stund och pratade om ditt och datt över varsin våffla. Samt förundrades över inredningen, en spännande blandning av nakna stockväggar, antika (eller imiterade, vad vet jag) finmöbler och moderna tapettavlor. På något sätt funkade det. Mysigt ställe alltså, men de borde nog utöka menyn lite, för om man vill överleva på att sälja bara våfflor och kaffe behöver man många sorters våfflor och kaffe.

Främmande små barn

Måste vänja mig vid att små barn spontant hälsar på mig i butiken, och framför allt lära mig att hälsa tillbaka. För jag gillar när barn hälsar på mig, fast jag inte riktigt kommer ihåg var jag sett dem. Sen finns det också klara fall, som de där som pekar efter mig på gatan och ropar "Titta! Det är hon som läser sagor på bibban!" Man är ju lite kändis i vissa kretsar.

"En sån där romantisk sak som par gör"

Vi tittar på Ted Borg, vad gör ni?

Sommartider

Idag är det officiellt sista vårdagen och imorgon börjar alltså sommaren. Det för med sig vissa fördelar, bland annat:

1. Lediga veckoslut. På sommaren behöver jag aldrig jobba på lördagar, vilket är skönt. (Tyvärr gäller inte detta för den person jag helst skulle vilja träffa när jag är ledig, men man kan väl inte få allt perfekt ordnat för sig.)

Mör

Jag var på massage idag, eftersom min rygg och nacke på något vis förvandlats till en veritabel stenhög de senaste veckorna. Det var lite spännande, först skulle man gå runt knuten på en affärsbyggnad, in genom en bakdörr invid varuingången, uppför slingrande baktrappor och in i en ganska sunkig lokal som delades med en akupunktör. Uppenbarligen är det inga stora pengar i att knåda småstadsbor.

Massören var hur som helst trevlig och kunde sina saker. Det var väl inte skönt precis, för hon tog i ordentligt och det var ju bra. Jag upptäckte en massa märkliga små muskler som jag inte visste om att jag hade men som tydligen var väldigt spända. Ska gå på nytt om ett par veckor och se om det blir något bättre. Blev varnad för att jag kommer att ha sjukt imorgon, men det får det vara värt om det blir bättre på sikt.

Sömn

Min sömn har betett sig märkligt den sista tiden, och då menar jag riktigt märkligt. Förra torsdagen, t.ex., då det var ledig dag och jag hade tänkt städa, fastnade jag i sängen i stället. Hela dagen. Total knock-out. Sov flera timmar mitt på dagen, och när jag var vaken var jag för trött för att ens läsa, annat än korta stycken i gången. Låg en timme ungefär och funderade om jag skulle stiga upp och äta en banan. Sen gjorde jag det. På kvällen somnade jag vanlig tid och sov (nästan) hela natten. Mycket märkligt.

Läst i veckan: två trilogier

Märker att det mest blivit ungdomsromaner på sistone, men inget fel med det. Nu har även jag äntligen läst Cirkeln, som alla talat om (numera talar de om uppföljaren Eld, men den får jag ännu vänta på någon månad.) Den visade sig vara just en sådan bok jag efterlyste, varken tungläst eller banal. Faktum är att jag inte kan minnas när jag senast blev så engagerad i en roman.

Sovmorgnar

 I morse tänkte jag glömma att gå på jobb, det var så skönt att ligga kvar i sängen. Till sist kom jag på att det inte var min lediga dag riktigt ännu, bara sovmorgon och kvällstur. Och några saker att fixa innan dess, som att boka tid till en massör som hoppeligen kan fixa min steniga nacke, och hämta ut mina nya snygga solglasögon (ska bli mycket trevligare att köra bil och vara ute nu, utan att behöva kråta med kontaktlinser).

Men imorgon. Då kan jag sova fast hela dagen.

Utrensning

Som sagt: varför samla på sig en massa böcker när man kan låna dem gratis från biblioteket? När man bor ganska trångt ändå. Särskilt böcker som man ändå inte läser, och som får ens bokhylla att se ut så här:

[ingen rubrik]

Har en lite tråkig lördag, men det är säkert helt sunt mitt i allt annat. Inget planerat program, pojkvännen tagen gisslan av sina studier och vädret sådär. Bakar scones. Läser bloggar (oftast är jag minst en vecka efter). Städar lite, stryker och viker, kollar vad som behöver lappas.  Läser dålig roman*. Lägger till reaktionsrutor i bloggen för dem som har en åsikt men inte vill skriva en kommentar, tar gärna emot synpunkter på detta. Experimenterar också med att bryta av de längre inläggen och i stället visa flera inlägg, hur funkar det? Nu vet jag ju inte hur många som läser bloggen på dess egen plats respektive med en läsare. Det är för er, kära läsare, som jag skriver, så säg vad ni tycker!

*)För att det är så svårt att hitta böcker med lite lägre läsmotstånd (det är ju inte alla dagar man orkar med Kafka) som inte är banala och/eller dåligt skrivna. Skrivs det ingen feelgood för intelligenta människor? Borde man hålla sig till ungdomshyllan? Nån annan med samma problem? Det här blir antagligen ett eget inlägg snart.

Bokprat i Borgå

I går var jag på en kurs om bokprat som ordnades på stadsbiblioteket i Borgå. Vi fick bland annat se en demonstration på ett bokprat med en livs levande andraklass, som inte verkade bry sig så värst mycket om de tiotals tanter (och två farbröder) som satt publik och ivrigt antecknade allting. Själv har jag bara bokpratat för högstadieelever, så det var bra att få lite tips på hur man hanterar en yngre publik. Tvärt emot vad många tror är det enklare att hålla en presentation för ungdomar, de sitter (i allmänhet) tyst och stilla och problemet är snarare att få något livstecken ur dem.

Så var den danssäsongen slut

Idag har jag haft våravslutning och uppvisning med min dansgrupp, som består av åtta barn i åldern 5-7 år. Det gick precis som det ska: kaotiskt genrep och lyckad uppvisning (särskilt med tanke på att vi började planera och öva förra veckan). Det enda lite tokiga var att många sprang iväg direkt efteråt, innan jag hann tala om hur fint de dansat. För det gjorde de, jag var stolt.

Anemone nemorosa

Ursäkta bildkvaliteten, min riktiga kamera är på vift. Ni får helt enkelt föreställa er att det var tio gånger finare på riktigt.

Sagopaus

Hur ofta händer det här på ett möte: mötesordförande frågar om någon har något att tillägga, och en av deltagarna säger: "Ja, får jag bjuda på en berättelse?"

Sen gick vi till en djungel och lyssnade på saga. Det borde man göra oftare så där mitt i arbetsdagen, mycket avslappnande.

Tid

Häromdagen började jag fundera på hur länge sedan det egentligen är som jag skrev min kandidatavhandling, och gissade på fem-sex år fast det känns som mycket längre. När jag räknade efter kom jag fram till att det bara är fyra år sedan. Fyra futtigar år! Det betyder att det inte är mer än två år sedan jag skrev klart min gradu. Ett och ett halvt år sedan jag flyttade till Lilla Staden för att jobba heltid och ett halvt år sedan jag fick mina magisterspapper. Alla de här sakerna känns redan avlägsna.

En sak till

Ännu en trevlig sak som hände på vapp-helgen var att jag fick min nya sidensjal till folkdräkten. Själva folkdräkten är ännu under arbete (jag vet, jag är lat, jag ska, men jag har haft så mycket annat att göra och inte ro att sätta mig ner med hålsömmarna) men tänk vad fint, en sidensjal! Det är något lite lyxigt och extra med det. Matchande styckemössa är också på väg.

Orsaken till att det blir mörkblått istället för det vanligare (och gladare) röda är helt enkelt den att jag som är rödlätt inte klär i grannrött. Jag ser helt rödmosig ut i ansiktet. Alltså borde man ha sett till att födas på en ort med folkdräkt i lite kallare färger, men när det nu är för sent att rätta till den saken får man vara glad att det finns lite flexibilitet i dräktreglerna.

Kaffe på Sello

Idag har jag varit på äventyr åt hufvudstadshållet, på seminarium i det exotiska Alberga. Jag drack kaffe fast jag inte borde* och talade följaktligen alldeles för mycket, men om ens hälften av det var smart så var det väl en positiv sak.

I den härliga vårsolens glans

Där längst till vänster har jag också stått, med Otakt-fanskapet. Jag kan tala om att det är en pina för fötterna, för det är nerförsbacke.

Ifall någon undrade så hann jag nog till Vårdberget i tid för mösspåläggningen, men det var inte med stor marginal. Och det var sista gången jag pinade ut min stackars lilla smurfbil på motorvägen, den går att få upp i 120 men den hade alla möjliga ljud för sig och skakade betänkligt. Man blev liksom väldigt medveten om att man satt i en rätt skör liten plåtlåda. Nåja, fram kom jag alltså och fick min mössa på huvudet, hann umgås en stund med en vän och tillbringade resten av kvällen på en stillsam och trevlig fest med Tutka på Terravistet. På det viset fick jag lite språkbad på samma gång.

Hit och dit

Nu är jag tillbaka i Lilla Staden efter två veckors exil i Tjottaheiti, men bara för en kort mellanlandning. I morgon ska jag nämligen dra en liten polkakurs på ett dansläger för barn i andra ändan av kommunen på förmiddagen, och sedan dra iväg till gamla studiestaden för BaCon* med mera. Sedan måste jag komma hem en sväng för att jobba (kommer att kännas som världshistoriens onödigaste måndag) för att sedan skynda tillbaka till nämnda studiestad med studentmössan i högsta hugg till kvällen. Tisdagen tillbringas på traditionsenlig picknick och sedan pallrar jag mig hemåt mot kvällen för att kunna vara på jobb på onsdagen. Ingen ska alltså bli förvånad om jag mot slutet av veckan uppträder förvirrat och inte verkar veta i vilken stad jag befinner mig. Men roligt ska det bli.

*) Behöver detta förklaras? Det är en con, med bacon. Samt film, kålhuvud, mera film och underligt umgänge med individer som enligt uppgift inte bits (men säker kan man aldrig vara).

Aha!

Idag på jobbet fick jag en tveeggad aha-upplevelse. Ni vet, "aj ja, det var så här jag borde ha gjort från första början". Nåja, det är väl positivt att man går framåt.

Besvärligheter

Jag är dålig på att gå till läkare, vill inte verka gnällig och få den där det-där-är-väl-ingenting-blicken. I stället går jag när saker och ting blivit akuta och får en utskällning för att jag inte kommit tidigare i stället. Också för att jag blivit lite för van vid mina krämpor, som att mina händer nu som då ser ut som något ur en skräckfilm. Fast just idag var de dessutom sjuka p.g.a. tiotals små sår som vägrar läka, så jag insåg att det inte fanns något annat val än att införskaffa lite kortisonsalva av den häftigare sorten.

På landet II

Om jag skulle få vara här bara under en månad så skulle jag välja april. Det våras med en väldig fart, och det är så mycket lättare att missa det i stan. Annat är det här ute, med fågelsång från alla håll och den ena efter den andra grödan som tittar fram, och om man letar lite kan man hitta både blåa och vita sippor. Ute i skogen är det fullt med rotvältor och luktar färskt virke efter röjningsarbetena.

En vecka efter att backen står grön brukar det bli lövsprickning. Vilken dag som helst nu.

På landet

För tillfället är jag bosatt på vischan igen, där jag är husvakt medan föräldraskapet är bortrest på obestämd tid. Hittills har det varit lagom utmanande och bara små katastrofer, som att den bättre bilen mitt i allt vägrar starta. Men jag har två till till mitt förfogande, så det är inte hela världen. Utmaningarna består i att jag har ett dubbelt så stort hushåll, en vedpanna som ska eldas ett par gånger i veckan och lite annat smått. Helt ensam är jag alltså inte, jag har sällskap av en tonåring, två farföräldrar och tre gråa lurviga saker, varav en är en katt av den lilla jobbiga sorten. Mycket jobbiga. Kräken är tack och lov huvudsakligen på syrrans ansvar.

Vad man kan göra ett påsklov II

• Sova onödigt mycket
• Läsa Oksa Pollock och bli positivt överraskad (fast jag är bara halvvägs så jag ska inte säga så mycket ännu)
• Låta sig övertalas att titta på Aliens. Den fick godkänt, monsterfilmer är inte riktigt min grej men jag föredrar den sorten där man inte ser så mycket av själva monstren. Desto hemskare då.
• Äta död älg med svampsås, nami nam, och pascha ("det är ryskt, men det går nog att äta ändå").
• Titta på Iron Sky och bli positivt överraskad en gång till (även om det var bara jag i sällskapet som tyckte så). Pluspoäng för att de faktiskt talade tyska.
• Bonga ännu fler vårtecken, det blir jag hoppeligen aldrig för gammal för. Tranorna hörde jag bara, men blåsipporna fastnade på bild.

Nu känner jag mig precis så utvilad, avslappnad och fräsch som jag hade hoppats, och ser fram emot en glad och fin vår.  Sol på er alla!

Vad man kan göra ett påsklov

Halva påsklovet har redan runnit iväg, på ett bra sätt. På fredagen var jag på tjejkväll med några gamla vänner, syster, vänners vänner, systers vänner, vänners systrar och vänners vänners systrar. Det var riktigt trevligt. Det är intressant att träffa bekanta man inte tycker att man har så mycket gemensamt med mera (till exempelt för att de inte gått och gjort sig lika intellektuella och märkvärdiga som en själv) och sedan inse att man trots allt har rätt mycket gemensamt (till exempel samma ursprung bland traktorer och får).

Dagens tips

Såg en kvinna som tog ett foto på böckerna hon lånat åt sitt barn, så de skulle veta vad de skulle leta efter sen. Det tyckte jag var riktigt smart gjort.

Men nu hörni är det påsk, och jag är ledig, och det är sköööönt. Min plan för helgen går ut på att träffa gamla kompisar i morgon och i övrigt sova och slappa så mycket jag hinner. För nästa gång jag är så här ledig är i juli.

Glad påsk!

Tröstelektyr

Idag var en sådan där dag när det känns som om hjärnan när som helst skulle smälta och rinna ut genom öronen, och det klokaste verkar vara att krypa djupt ner i sängen och sova en vecka eller så. Men man har ju sina Förpliktelser som man måste orka orka orka med. Då är det bra att ha lite tröstelektyr i bokhyllan. Mark Levengood, till exempel. Köpte bokboxen "Ur finska hjärtans djup" för ett tag sen och är glad för det nu. Bara att plocka fram för min dagliga dos sympatiska och kloka kåserier, läsa och få lite perspektiv på saker och ting. Inse att det ju inte är så farligt, i det stora hela. Och snart är det påsk.

Bokprat

Idag har jag debuterat som bokpratare, och det gick helt okej. Allt är ju svårt första gången, men jag försökte påminna mig om att jag ju jobbat som lärare och tycker om att prata om böcker, så det borde inte vara svårt. Och det var det ju inte heller, egentligen, men det tar några gånger till innan jag gör det så bra som jag vill.

I stället för margarin

Jag tycker smör är mycket godare än margarin, men oberoende vad man tror om nyttigheten med mjölkfett så är det besvärligt att bre på bröd som är ens lite mjukt. Så jag har experimenterat lite med att blanda olja i smöret för att få det mjukare (och nyttigare, åtminstone om man ser på fettets kvalitet snarare än fetthalten, som blir högre).

Problemet är att man måste få smöret så mjukt som möjligt utan att det smälter, för då är det förstört. Enklast gör man det genom att skära smöret i bitar och sätta i mikron en stund på låg effekt, men nu har jag ingen mikro. Det jag testade var i stället att sätta smöret i ugnen på eftervärme, och det fungerade också. Man kan röra om emellanåt så att det smälter jämnt.

När smöret är mjukt är det bara att vispa ihop det med någon lämplig olja (handvisp duger), hälla upp i en smörbytta och ställa i kylskåpet. Jag tog 1/2 dl olivolja till 250g smör och det fick konsistensen av lite hårdare margarin (så man kan sätta mer olja) och lagom stark smak av oljan (men man kan förstås använda olja med mera neutral smak).

Nog smälter det

Det ser ut som en å, men det är faktiskt ett sund.

Visst smälter det undan med en väldig fart

...och spirar. Titta titta!

Minne av en stormvinter.

Mars månad har gått så otroligt fort, swoosch så var det vår! Medan jag var upptagen med annat. Men från och med påsk kan jag ta det lite lugnare, och njuta.

Lite vårgrönt

För någon månad sedan fick jag ett ryck att det var dags att beskära mina åsneöron. Dock hittade jag ingenstans några instruktioner för hur man skulle gå till väga för att få fason på det här vildvuxna schabraket. Så jag tog rubb och stubb.

Hälsningar från läslusen

Tycker det var igår det var vintersolstånd och nu är det redan vårdagjämning, tiden lider och vi med den, så är det när man håller sig sysselsatt. För tillfället är jag lite extra sysselsatt eftersom det mesta av min lediga tid går till att läsa böcker inför bokprat, sju har jag hunnit med så här långt och skulle behöva minst lika många till. Jag insåg till min lättnad att jag inte behöver läsa alla böcker som jag tar med, om jag tar flera böcker av samma författare. Och böcker jag läst förut behöver jag bara bläddra lite i. Jag ser nog fram emot att prata böcker med tonåringar, men det är ingenting jag gjort förut, inte i den här formen. Spännande. Sen ska jag ut och titta närmare på våren. Hm. Nå det kan knappast bli sämre med det än förra våren, då jag var lärare och hela maj månad liksom bara försvann.

Framsteg

Igår hände något som inte hänt på mycket länge: jag blev så gripen av en bok att jag sträckläste den på en kväll. Det var Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie och den var så tragisk och komisk och full av små klokheter som hastigt blinkade till i förbifarten, att jag bara måste läsa ut den innan jag gick och lade mig. Och det ser jag som ett framsteg i återställandet av mina läsvanor.

Above the Snowline

Nu har jag alltså läst ut min julbok, Above the Snowline av Steph Swainston. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den, men inte blev jag besviken. Det här är ordentligt vuxen fantasy som förlitar sig mer på sanna litterära kvaliteter än på beprövade schabloner och billiga ingredienser. Visst finns här både våld och erotik och exotism, men det är inte de som bär upp helheten. Framför allt är det lagom annorlunda mot vad jag är van med att läsa.

He tucked one slush-wet boot under him on the chair cushion, unbottoned his parka showing nothing but a T-shirt underneath and fanned out his wings to shake drops from them. He looked like a black peacock. He looked like an old crow.

 Det är inte bara bildspråket som fascinerar mig, utan främst den där kontrasten mellan vingar och T-skjorta. Så är det hela vägen igenom: det bekanta uppblandat i det främmande i en salig röra. Det ger en märklig effekt, och understryker att det här handlar om det mänskliga, trots att inga människor finns med i berättelsen.

Den dominerande rasen är alltså bevingade, människolika varelser som lever i en kultur som tekniskt och politiskt mest liknar medeltiden men kulturellt är mer eller mindre som vår. Den enda som kan flyga är dock huvudpersonen, kejsarens budbärare Jant (för de andra måste vingarna bara vara väldigt opraktiska, jag menar hur får de på sig de där T-skjortorna? Men ingen klagar.), som är en blandras och hälften Rhydanne. Rhydanne är ett slags vildmänniskor som lever som jägare i bergen, de har kattögon och måste dricka sprit hela tiden för att fungera.

En av dessa jägare, Dellin, kommer till kejsaren för att klaga över att nybyggare inkräktar på hennes folks jaktmarker och har dödat hennes man (som dödat prinsens häst, men det var ju inte poängen). Jant får i uppdrag att medla i konflikten och reser till bergen med Dellin, som han till en början inte kan tåla för hennes barbariska vanor. Men det går så där som det gör när människor tvingas leva och överleva tätt tillsammans, man påverkar och påverkas av varandra, på gott och ont. Farligt är det, hur som helst. Ja, och så är det lite intriger och högförräderi och sånt, men det är inte så viktigt.

Sommarplaner

Tänkte egentligen skriva om Above the Snowline, som jag fick i julklapp och äntligen fått utläst, men det får vänta tills jag känner mig mer pigg och inspirerad för det förtjänar den. Jag dras ännu med efterverkningarna av förra veckans förkylning, men min veckoslutsgäst var i liknande skick så vi kunde ägna oss åt intensivt slappande tillsammans och det gjorde riktigt gott.

I dag har jag varit aningen mer effektiv och hunnit med både det ena och det andra, bland annat har jag bokat hotell inför sommarens Finncon i Tammerfors. Det är ett bra evenemang på det viset att jag hinner vara med utan att behöva ha ledigt från jobbet. Hela min semester (en vecka) går till Nordlek i Norge, som jag inte tänker missa eftersom jag sett fram emot det ända sedan jag var funktionär på förra Nordlek i Lahtis för tre år sedan. Det är förstås inte helt optimalt att dessa båda evenemang infaller med bara en veckas mellanrum, men allt kan ju inte vara perfekt här i livet.

Läsaläsaläsa

När jag var yngre var jag en läslus och bokslukare av stora mått, men på senare år har jag av en eller annan orsak (övermättnad, koncentrationssvårigheter, allmän trötthet...) kommit av mig. Men nu har jag ju då skaffat ett jobb där det ingår i själva arbetsbeskrivningen att vara beläst på skönlitteratur, och helst sådan som också andra läser, så det är bara att lägga manken till och plocka upp läsglasögonen. Nu har jag dessutom lovat hålla en serie bokprat i början av april, så det finns inga undanflykter mera. Och förutom att jag ska plöja igenom ett berg av ungdomsromaner borde man ju också läsa in sig på lite teori om det man jobbar med, kan jag tänka mig. Så åtminstone kommer jag inte att få brist på lektyr den här våren. Men jag har bestämt att var tionde bok jag läser ska jag läsa bara för min egen skull, det känns sunt.

Och ja, om här dyker upp en massa texter relaterade till ungdomsböcker så vet ni alltså vad det beror på. Om jag ändå ska läsa och skriva om alla dessa böcker kan jag ju lika gärna dela med mig av dem här också, tänker jag. Utan att för den skull börja göra bokblogg, för det skulle jag inte orka med i längden.

Måndag (i brist på bättre)

Sedan fredagen har jag varit hemma med något slags förkylning, som tar sig uttryck i lite stegring, lite snuva, lite ont i halsen och total orkeslöshet. Det positiva är att jag haft tid att vila mitt lilla huvud, tid att titta på det vackra vädret genom fönstret och tid att tänka. Det negativa är att jag missade en resa till Stockholm med en fest och ett besök hos en kompis, att vissa saker jag ska göra den här veckan på jobbet blev oförberedda och att jag hade tid att tänka (måtta med allt).

Sifferexercis

Via lite skrik hittade jag det här och tänkte att jag skulle göra samma uträkning själv*. Resultatet blev105 km till fots, vilket är en promenad på 21 timmar och 46 minuter (via 32 färdinstruktioner). Det är ju inte så farligt, jämförelsevis. Dessutom finns det ju tåg.

*)Eller nåja, Google Maps skötte själva uträkningarna.

De hemlösas stad

Nu när jag legat hemma i förkylning har jag passat på att läsa ut De hemlösas stad, Annika Luthers dystopi om ett annat Helsingfors. I en inte så avlägsen framtid (författaren medger själv att det inte är något realistiskt scenario, snarare ett tankeexperiment) har havsvattennivån stigit med tio meter till följd av klimatuppvärmning och jordbävningar på Grönland. Katastrofen är ett faktum och i dess spår följer en våg av folkvandringar: finländarna drar sig norrut och grundar en ny huvudstad i Jyväskylä (som utvecklats till ett nationalistiskt övervakningssamhälle), stora delar av södra Finland överlåts (med långa tänder) åt europeiska klimatflyktingar medan de områden som är på gränsen till obeboeliga, däribland Helsingfors, övertas av inofficiella inflyttare från Indiens och Kinas lågländer.

Grannar

Det här med att bo i höghus har både för och nackdelar, men grannarna är åtminstone inte något som jag kommer att klaga på i första taget. Visserligen blir jag ibland ofrivilligt vittne till allt från vardagliga telefonsamtal till stormiga gräl, häromdagen hoppade jag högt när någon plötsligt svor till så att huset skakade och ibland är huset mitt i allt fullt av någons barnrika släkt. Men det stör mig egentligen inte, tvärtom.

När jag var liten bodde jag i ett stort egnahemshus med (relativt) många människor och det var alltid någon hemma som gav ljud ifrån sig. Katten, om inte annat. Därför är jag van med att ständigt höra livstecken omkring mig, och om de saknas blir jag illa till mods. Så ensam vill jag inte vara, inte ens när jag stänger in mig för att vara ifred. Det är skönt att bli lite påmind om att livet fortsätter som vanligt där utanför.

Läste en artikel i dagens Västis om vad grannar klagar på och hur mycket som nog är okej. Det är klart att man inte ska ha tvättmaskinen på mitt i natten (jag hade det en gång i misstag, men det aktar jag mig för att göra om) eller ha hemmafest var och varannan helg, men man får springa på wc så ofta man behöver, och gråtande småbarn är nu sånt som hör livet till. Priset till förnuftigaste disponent går till honom som menade att om man stör sig på grannarnas sexliv är det bara att se till att de gifter sig.

Så åtminstone mina grannar får gärna fortsätta leva och låta, och så försöker jag låta bli att tänka på vilka konversationer de kan ha råkat få höra från min sida av väggen.

En väldig massa snö

Som sagt kom det ner en väldig massa snö från himlen igår, och följaktligen ligger det en väldig massa snö på marken idag. Så här i stan är den förstås i vägen överallt, men mest tycker jag ändå det är vackert.

 Soligt och fint är det också, med en gnutta vår i luften. De som har sportlov nu* behöver åtminstone inte vara olyckliga över vädret.

Senare på kvällen när jag gick ut var himlen helt otroligt, osannolikt, overkligt blå. Då hade jag förstås ingen kamera med, ni får nu bara tro mig på mitt ord.

*)Tydligen hör även jag till denna skara, fast jag trodde jag skulle sitta på finskakurs i detta nu.

Positivt överraskad

Bara förväntningarna är tillräckligt låga kan man bli positivt överraskad av nästan vad som helst. Till exempel av att det över huvud taget går att komma hem med tåg från Åbo (till saken hör att det ingår ett byte) trots att det snöat ordentligt hela dagen. Visserligen nästan en halvtimme försenat, men vad gör nu det en söndagskväll.

När jag kom hem hade det slutat snöa.

Dessa brittiska genier

Under de senaste veckorna har jag tittat igenom de nya Sherlock Holmes-filmerna och tyckte de var riktigt bra. Och jag är kräsen, ska ni veta. De var inte riktigt tillräckligt bra för att jag skulle spara på dem och suga på karamellen en längre tid (som jag gör med Doctor Who,  nu på andra varvet) men tillräckligt underhållande för att jag skulle frestas att frossa igenom alla (som jag gjorde med Downton Abbey tidigare i vintras, även om den blev lite överdriven mot slutet).

Den uppmärksamma läsaren har redan noterat att jag är svag för brittiska tv-serier, och Sherlock Holmes är brittisk på precis rätt sätt. Och de har gjort det så bra, det här med att flytta in honom i nutid, genom att dels hålla kvar många detaljer och dels ändra det som måste ändras på ett finurligt sätt. I båda versionerna spelar Holmes fiol och Watson har just kommit hem från kriget i Afghanistan, men kokainet har bytts ut mot nikotinplåster och Irene Adler har lagt beslag på komprometterande bilder i stället för dito brev. Och så vidare.

Så jag rekommenderar alla som tagit del av, och gillat, den ena versionen att bekanta sig med den andra också.

Vasa

I helgen var jag i Vasa och träffade både nya och gamla bekantskaper, samt gjorde en del sightseeing. Vi tittade på en massa fina saker, bland annat:

En ortodox kyrka.

Ett vattentorn.

Ett torn till.

En vacker dag.

Det är väl nu jag borde erkänna att jag är en sådan där turist som alltid fotar byggnader. Inte ens när jag var aderton och for på Interrail förstod jag att man ska slå runt när man är utomlands, jag sprang runt och tog bilder på kyrkor och var kulturell i största allmänhet i stället. Funkade för mig.

Underliga problem

Det här är väl inget jag borde klaga på för folk blir bara sura, men ni kan ju ta det som att jag inte klagar utan bara funderar. Det som hänt är alltså att jag försökt äta bättre och röra på mig mera och till följd av detta har jag gått ner ett kilo. Men det var väl ingen oväntad bieffekt? säger ni. Och vad är det för problem med det, för resten? kanske någon undrar. Jo, saken är att min vikt är precis alldeles perfekt (just det!) precis som den är, och då är det inte sunt att magra.

Så vad ska man göra om man vill motionera utan att gå ner i vikt och samtidigt äta bra? Måste man helt enkelt äta jättemycket? Jag får redan i mig en hel del mjölkfett och inte vill jag riktigt börja glufsa i mig stora mängder kött heller. Är väl bara att koka gryta på en massa grönsaker. I olja.

Isande

Idag när jag kom till jobbet möttes jag av en kollega i ytterrock som uppmanade mig att genast gå och klä på mig mera, för det var bara tolv grader inne, på vissa ställen så lite som åtta. Nåja, jag var ganska väl förberedd med långkalsonger och yllekofta så jag tyckte jag skulle klara mig, men nog blev det kallt om fingrarna innan jag var färdig med att plocka upp alla återlämnade barnböcker i hyllorna. Ska det vara så här borde man väl sticka sig ett par torgvantar.

Tur i oturen hade ullmax-kläderna vi beställt kommit, så jag kunde dra på mig ett extra lager underkläder. Ångrade dock att jag inte köpt den varmare sorten, den som faktiskt innehåller ylle. Och med värmefläkt gick det att få sagorummet lagom varmt tills en grupp baby-familjer kom på eftermiddagen. Men jag tycker ändå vintern kunde förstå att hålla sig utomhus, där den hör hemma.

Låt den rätte komma in

Nu har jag läst boken också, och håller med om att den är bra mycket obehagligare än filmen, som var helt tillräckligt läbbig. Och det är inte ens själva vampyren som är läbbig utan allt det andra runt omkring. Det finns så mycket intressant i den här boken att jag skulle känna mig frestad att skriva en uppsats om den, ifall jag fortfarande studerade. Och det är inget dåligt betyg, för jag var rätt utled på studierna de sista åren. Men den här boken har så många komplexa karaktärer, särskilt Håkan kan jag inte släppa. Först tyckte jag han var äcklig för att han var pedofil, och pedofiler är ju äckliga, sen tyckte jag han mest var ynklig. Åtminstone inte genomond, för när det kom till kritan lät han småpojkarna vara och gav i stället en sedelbunt till nya framtänder. Ja, förutom de där pojkarna han hängde upp och tappade på blod, men gjorde han ju av kärlek. Eller vad det nu var. Tills han själv blev ett riktigt ruskigt monster, tillräckligt ruskig för att våldföra sig på en vampyr. Ni ser? Och jag har bara börjat. Ska dock inte fortsätta här nu.

Råd till mig själv (och andra)

1. Ät när du är hungrig.
2. Vila när du är trött.
3. Jobba när du är på jobbet.

Hur svårt kan det vara?

Vintervackert

Jag vet nog att isrosor är ett symptom på dåliga fönster, men kan ändå inte låta bli att tycka de är vackra. De här växer på mitt köksfönster och blir större för var dag kylan håller i sig.

Ute är det också vackert, på förmiddagen föll riktigt gnistrande sagosnö, sådan där som faller alldeles sakta. Februari är nog den bästa vintermånaden, tycker jag, för det är fortfarande ordentlig vinter och äntligen tillräckligt ljust för att man ska kunna njuta av den.

Borde väl egentligen passa på att ta en promenad idag, men nu snöar det riktigt ordentligt och jag känner mig inte riktigt frisk, så jag stannar väl inne ändå. Man blir så mesig när man blir äldre. När jag var yngre drog jag bara på mig halaren och gick ut och gå 5 km i minus 25 grader för att samla poäng till EOS:s motionskampanj (jag kom aldrig upp till gulddiplom, men brons och silver fick jag flera vintrar) och kom hem med frost i håret och ögonfransarna och på kinderna.

Och så skidade jag en hel del, runt runt på den lilla åkerplätten nedanför huset, och drog streck på ett särskilt ställe för varje varv. Fyra varv var en kilometer. Det var alltså ingen lång runda, men varje sträcka och kurva och backe hade ett eget namn och en historia, jag ritade till och med en karta. Ofta blev jag stående i skidspåret och filosoferade, "löste världsproblem" som mamma sa. Det var nog av de mindre världsproblemen i så fall. Hur som helst tyckte jag om att stava runt allena där i de lagom branta backarna och lagom knepiga kurvorna.

Nu har jag inte skidat på många år och det skulle vara så omständigt att sätt igång. Skaffa skidor och stavar, lämpliga kläder, lassa in allt i en bil och köra iväg nånstans där det finns spår. Blir nog inte av i första taget. Inte den här vintern, men kanske nån gång.

Tills vidare sitter jag i mitt kök och tar otaliga foton av ett nedisat fönster.

Välmående

Så här långt har jag lyckats följa min må-bra-plan rätt bra. Eftersom jag är dålig på det här med sallader har jag börjat gå via närbutikens salladsbar och köpa därifrån, även om jag får lite dåligt miljösamvete för de där plastbyttorna. Färdigmaten har jag slutat med, men jag borde ännu lära mig planera bättre så jag slipper tillreda lunchen på morgonen. Det här med att äta bättre är inte egentligen så svårt eftersom jag inte har något behov av att banta, så jag behöver inte lämna bort godsakerna, bara lägga till mera nyttigheter för att balansera upp det hela. Underlättar en hel del.

I dag var jag till gymmet igen och konstaterade att lördag eftermiddag är en bättre tid än en vardagskväll om man vill slippa trängas, och det vill jag. Nog för att jag hursomhelst försvinner i mina egna världar och låtsas att jag är enda människan i rummet, men det är enklare ju närmare sanningen det är. Dessutom får man inte längre pass än 10 min på konditionscykeln om det är mycket folk, och det hinner man ju inte få någon kondition av, bara uppvärmning och knappt det. Nu kunde jag sitta 20 min, cykla 7,5 virtuella kilometrar och sedan gå igenom maskinerna i vilken ordning jag ville. Och det känns fortfarande riktigt bra, så jag ska se till att jag kommer mig dit minst en gång i veckan.

När jag kom hem tog jag ett långt, varmt bad, med honung och olivolja i, och tända ljus och fin musik och hela fadirullan. Ville egentligen inte alls stiga upp därifrån. Så då var det där med att varva ner avklarat också. Samtidigt passade jag på att färga håret, så nu kan jag dessutom känna mig fin. För en gångs skull lyckades jag riktigt bra med att få rätt konsistens på hennasmeten, annars blir den lätt för lös och rinner ner längs tinningarna men nu satt den där den skulle. Bara håret torkat ska jag gå och se hur det blev.