Nu har jag läst boken också, och håller med om att den är bra mycket obehagligare än filmen, som var helt tillräckligt läbbig. Och det är inte ens själva vampyren som är läbbig utan allt det andra runt omkring. Det finns så mycket intressant i den här boken att jag skulle känna mig frestad att skriva en uppsats om den, ifall jag fortfarande studerade. Och det är inget dåligt betyg, för jag var rätt utled på studierna de sista åren. Men den här boken har så många komplexa karaktärer, särskilt Håkan kan jag inte släppa. Först tyckte jag han var äcklig för att han var pedofil, och pedofiler är ju äckliga, sen tyckte jag han mest var ynklig. Åtminstone inte genomond, för när det kom till kritan lät han småpojkarna vara och gav i stället en sedelbunt till nya framtänder. Ja, förutom de där pojkarna han hängde upp och tappade på blod, men gjorde han ju av kärlek. Eller vad det nu var. Tills han själv blev ett riktigt ruskigt monster, tillräckligt ruskig för att våldföra sig på en vampyr. Ni ser? Och jag har bara börjat. Ska dock inte fortsätta här nu.
Sådär i allmänhet börjar jag nog bli ganska trött på det här med vampyrer, ändå. Har börjat se på True Blood som jag fick av en kompis, och är inte det minsta fascinerad. Kanske redan gammalt, kanske aldrig var min grej. Och på jobbet börjar jag tycka att vampyrserier i bokform för ungdomar går det tretton på dussinet av. Ska bli spännande att se vad nästa stora trend blir, det här med fantasy i olika former har hållit i sig länge redan. Som den vän av genren jag är borde jag väl tycka att det är en bra sak, men egentligen tycker jag bara att det blir svårare att hitta något av kvalitet i flodvågen av massproducerad formelfantasy.
Så är det väl med nästan allt, att då nåt man gillar blir en trend så är man först glad men sen börjar det gå ut över kvaliten o känslan ändå på nåt sätt o så vill man till sist hellre att det ska "gå över" lite grann...
SvaraRadera