Det första jag gjorde var att köpa stödstrumpor

Det första jag gjorde när jag fick veta att jag väntar barn och efter en del planlöst surfande var att köpa stödstrumpor. Kanske det säger något om mig, kanske inte. Jag märkte snabbt att det finns hur mycket som helst man kan köpa när man är gravid (för att inte tala om sen när man har barn!), helt galna mängder. Men jag försöker låta bli. Vi har ändå begränsat med utrymme, begränsad ekonomi och lever på en begränsad planet.

Ispromenad

Här är lite bilder från när vi gick på promenad på Stadsfjärden i onsdags:

Det var tur att vi bokade in detta program på veckans enda lediga eftermiddag, eftersom det antagligen var den sista fina vinterdagen och det är inte ens varje vinter isen är så bra att man bekvämt och tryggt kan gå ut på den. Men nu har vi gjort det också.

Ris-quinoagröt

Min nya favoritgröt består av hälften risgryn och hälften quinoa, helt supergott. Jag tror kombinationen funkar så bra för att quinoa är smakrikt men lite beskt, medan riset är sött. Tar visserligen en timme att koka, men man kan göra en stor sats och värma i flera dagar.

Jubileumsdanshelg

Idag har jag tagit ledigt från jobbet för att återhämta mig från helgens dansfestligheter. Ibland tycker jag, hur underligt det än kan låta, att det är för mycket folkdans i mitt liv och att jag borde skära ner lite för att orka med annat också, men just den här dansfesten var värd att offra en semesterdag för. Det var nämligen folkdanslaget Otakts 45-årsjubileum. Tänk att det redan är tio år sedan jag var årsfestmarschalk. Nu var jag vanlig gäst och betydligt mindre stressad. (Förutom möjligen över att jag i sista stund upptäckte att folkdräkten saknade sitt snöre, men det hör lite till att fixa på dräkterna i sista minuten. Jag tillverkade alltså ett nytt snöre och hittade just det gamla bakom en hurts i tamburen.)

Återhämtning

Har inte bloggat något de senaste fem veckorna (!) på grund av jättetrött. Jättemycket som hänt och som skulle ordnas med och så. Därför blev det inte mycket av min läsutmaning, även om jag läste en hel del de första veckorna. I stället kände jag att det jag behövde var promenader, många och långa promenader.

Den här våren har jag, igen, insett hur otroligt vacker stad Ekenäs är. Tänk att man kan få bo så. I år verkar allt dessutom blomma på samma gång och mycket mer än vanligt. Och har här alltid funnits så många hästkastanjer? Antagligen. Men det är en ovanligt vacker vår/försommar och nu har jag bara två och en halv vecka kvar till semestern.

Nu var det lyst

Idag var det lysning för oss i kyrkan så nu är det officiellt, hindren är prövade och vi är godkända för äktenskap. Vi var där och lyssnade och det kändes bra, efteråt fick vi gratulationer av en främmande kvinna som räknat ut vems pojke min fästman är. Det var roligt. Sedan gick vi på kaffe till Lilla Köket, som är det enda kaféet i stan (förutom museets då det är öppet) som har söndagsöppet och det är dessutom väldigt bra på dieter.

Svamp

Jag var alltså inte med på Archipelacon, men jag bad min fästman hämta hem något roligt. Han hämtade en burk champinjoner signerade av Karin Tidbeck. Förstår ni nu varför jag vill gifta mig med den här mannen?

 

PS. Det är ett roligare skämt om man läst Amatka, där förekommer både svamp och en massa skrivande på saker.  

PPS. Vi har ännu inte bestämt om vi ska bevara burken som den är i evig tid eller i något skede försiktigt öppna den, förtära innehållet och försiktigt tvätta den tomma burken. Men vi har på oss fram till 2019 att fundera på saken.

En dag för långpromenad

Idag, när det var mera fukt än damm i luften, passade jag på att ta en riktigt lång promenad. Egentligen hade jag tänkt gå till gymmet, men sedan kände jag mera för att gå ut och gå, och det är så skönt att kunna gå på känsla nu och då. Det är inte alltid det finns utrymme för det. Men idag, idag hade jag ingen tidtabell att hålla, jag hade redan gjort alla dagens "viktiga" saker och jag kunde alltså gå dit näsan pekade utan att fundera.

Det slutade med att jag gick runt stan, minus några bostadsområden och plus några avstickare, på ca två timmar. En fin sak med den lilla staden Ekenäs är just det, att den är liten, så liten att man kan gå runt den. Elva och en halv kilometer blev det. Och jag känner att det gjorde mig gott.

Ansikten

Vi var på Faces Etnofestival igår, för att vi aldrig kommit iväg förut och för att det var sista gången (eller sen ändå inte? Vi fick lite motstridiga budskap under kvällen.) Det var mycket, mycket trevligt, förutom en incident med getingar men jag fick väl skylla mig själv som köpte plättar med sylt.

Valkar

Jag har valkar i händerna och värk i musklerna, men det känns bra. Det känns bra att få göra något handgripligt, praktiskt, som jag genast ser resultatet av.

Jag lyfter med min hand en bok ur en låda och ställer den på sin rätta plats.

Jag ändrar om en hylla så att hyllhöjden blir högre och faktaböckerna ryms att stå ordentligt. Det ser bra ut.

Jag ändrar om en annan hylla så att den får snedställda hyllplan och lägger dit några vackra böcker. Det ser bra ut.

Jag packar upp en fabriksny, turkos matta och breder ut den på golvet. Jag flyttar runt på färgglada bilderbokstråg och färgglada sittdynor och färgglada böcker. Allt blir så fint!

Och jag är med och gör det.

Novemberkaktus

Idag firar vi novemberkaktusens dag här på bloggen, för alla som känner sig lite taggiga men ändå orkar blomma när det är som mörkast och dystrast.

Bra konstigt

Ibland händer det riktigt trevliga saker i Ekenäs, som när det nya trafikcentrets väntsal görs till utställningsutrymme för lokala konstnärer (artikeln kräver inloggning). Utmärkt för sådana som jag, som nog njuter av god konst men sällan kommer sig för att gå på utställning. Nu går det på samma gång som man väntar på tåget.

Och så ett löfte till mig själv: jag ska sluta vara så otroligt lat och oförsigkommen att jag inte ens går på utställningarna på min egen arbetsplats.

Det händer utanför fönstret

Utanför mitt fönster finns ett ganska vildvuxet markområde som inte ser så vackert ut precis, men jag har nu tänkt att det är bättre än att ha utsikt mot ett annat hus, så som de flesta i det här området har. Marken hör till staden, men de har uppenbarligen inga större ambitioner för den. Den senaste tiden har det dock surrats om att något är på gång, ett parkprojekt på initiativ av invånarna, och mitt i allt går någon där och röjer sly. Det är ju trevligt, tänkte jag, och fortsatte titta på House of Cards.

Hemmahelg

Så sent som i fredags tänkte jag att jag skulle tillbringa åtminstone en del av det här veckoslutet med familjen, men sedan kände jag efter och konstaterade att det inte alls är det jag vill. Det har varit så mycket de senaste veckorna, både på jobbet och privat, att det jag verkligen behöver är lite fullkomligt oplanerad tid helt för mig själv.

Inga planer, inga måsten, inga krav. Jag gör precis vad jag vill när jag vill, och det angår ingen annan. Om jag vill ägna en dag åt klädvård och inventering av garderoben, så gör jag det. Om jag vill tillbringa följande dag i sängen med Harry Potter, så gör jag det. Om det blir för varmt i sängen och jag hellre går upp och bakar semlor, ja då gör jag det i stället. Så enkelt kan livet vara. Det är så skööönt att vara ensam ibland.

Nu ska jag smaka på nämnda semlor tillsammans med en god kopp te och nämnde trollkarlsyngling.

Nordlek i Steinkjer, del 3

På fredagen kunde jag ta det lugnt hela förmiddagen, eftersom jag inte hade någon festuppvisning att öva till, och det var skönt. Allt som allt blev det inte så mycket vilat under den här semestern och om den hade varit längre hade jag tagit ut mer av stämman, men under omständigheterna var det nog bara bra att jag inte hade fullt program hela tiden. Hur som helst, på eftermiddagen gick jag på konsert med Väsen, som jag bara hört på skiva förut. De var bättre live än jag väntat mig och jag köpte en skiva* efteråt.

Våfflor och zonterapi

I går eftermiddag fick jag en trevlig överraskning, då en vän som jag inte sett på länge oförhappandes ringde mig på jobbet och berättade att hon var i stan. Så jag slutade tidigare och vi gick till det nyöppnade våffelkafét Voffeli & Kaffeli (bara namnet!). Där satt vi sedan en god stund och pratade om ditt och datt över varsin våffla. Samt förundrades över inredningen, en spännande blandning av nakna stockväggar, antika (eller imiterade, vad vet jag) finmöbler och moderna tapettavlor. På något sätt funkade det. Mysigt ställe alltså, men de borde nog utöka menyn lite, för om man vill överleva på att sälja bara våfflor och kaffe behöver man många sorters våfflor och kaffe.

Sagopaus

Hur ofta händer det här på ett möte: mötesordförande frågar om någon har något att tillägga, och en av deltagarna säger: "Ja, får jag bjuda på en berättelse?"

Sen gick vi till en djungel och lyssnade på saga. Det borde man göra oftare så där mitt i arbetsdagen, mycket avslappnande.

Vad man kan göra ett påsklov II

• Sova onödigt mycket
• Läsa Oksa Pollock och bli positivt överraskad (fast jag är bara halvvägs så jag ska inte säga så mycket ännu)
• Låta sig övertalas att titta på Aliens. Den fick godkänt, monsterfilmer är inte riktigt min grej men jag föredrar den sorten där man inte ser så mycket av själva monstren. Desto hemskare då.
• Äta död älg med svampsås, nami nam, och pascha ("det är ryskt, men det går nog att äta ändå").
• Titta på Iron Sky och bli positivt överraskad en gång till (även om det var bara jag i sällskapet som tyckte så). Pluspoäng för att de faktiskt talade tyska.
• Bonga ännu fler vårtecken, det blir jag hoppeligen aldrig för gammal för. Tranorna hörde jag bara, men blåsipporna fastnade på bild.

Nu känner jag mig precis så utvilad, avslappnad och fräsch som jag hade hoppats, och ser fram emot en glad och fin vår.  Sol på er alla!

Vad man kan göra ett påsklov

Halva påsklovet har redan runnit iväg, på ett bra sätt. På fredagen var jag på tjejkväll med några gamla vänner, syster, vänners vänner, systers vänner, vänners systrar och vänners vänners systrar. Det var riktigt trevligt. Det är intressant att träffa bekanta man inte tycker att man har så mycket gemensamt med mera (till exempelt för att de inte gått och gjort sig lika intellektuella och märkvärdiga som en själv) och sedan inse att man trots allt har rätt mycket gemensamt (till exempel samma ursprung bland traktorer och får).

Nog smälter det

Det ser ut som en å, men det är faktiskt ett sund.

Visst smälter det undan med en väldig fart

...och spirar. Titta titta!

Minne av en stormvinter.

Mars månad har gått så otroligt fort, swoosch så var det vår! Medan jag var upptagen med annat. Men från och med påsk kan jag ta det lite lugnare, och njuta.