tag:blogger.com,1999:blog-33398632569129097742024-03-13T20:29:27.166+02:00Temumrikenbetraktelser över stort och småttTemumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.comBlogger551125tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-41968780898253487362020-03-23T20:03:00.000+02:002020-03-23T20:03:32.428+02:00NyhetsfrossaFör ett tag sedan tog jag paus från att läsa nyheter på telefonen, det var en vana jag lagt mig till med när jag flera timmar om dagen hade en halvsovande bebis vid bröstet. Och det fanns en hel del spännande nyheter under hösten och vintern: Brexitcirkusen var riktigt underhållande, och så var det valrörelsen i USA och något nytt virus i Kina. Men i längden blev det för mycket, man behöver oftast inte egentligen kolla flera olika nyhetsappar och webbplatser varje timme. Så jag tog paus, och försökte nöja mig med radionyheter och tidningar.<br />
<br />
<a name='more'></a>Det funkade några veckor och jag kände att det gjorde mig gott att lägga ifrån mig telefonen mera. Men så fick jag en dag höra att hela Italien var i "karantän" och då tyckte jag att man kanske ändå borde skaffa lite bättre koll på världsläget.<br />
<br />
Så jag dök med huvudet före ner i nyhetsflödet och där guppar jag ännu. Men kanske det åter skulle vara dags att ta ett steg tillbaka, det kommer inte så mycket nytt annat än mer av samma elände. Inte för att jag är sån som blir nedstämd av att läsa dåliga nyheter, jag har väl för lite empati kan jag tänka mig, men det finns viktigare saker att lägga sitt fokus på. Men ändå lyssna med ett halvt öra så man inte missar ifall världen vänds uppochner ett varv till.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-44318287713877586672020-03-21T19:58:00.000+02:002020-03-21T19:58:14.900+02:00Allt är konstigtDet känns som att hela Finland hållit andan den här veckan och väntat på katastrofen. Ännu är den inte här, men vi ser nyheter från Italien och Spanien och vet att det kan vara vår tur snart. Ändå råder ingen panik, folk går på stan som vanligt, även om de flesta undviker att gå in i butiker eller caféer.<br />
<br />
<a name='more'></a><br /><br />
Min vardag påverkas inte nämnvärt av påbudet om social distansering, som föräldraledig är man rätt så isolerad oberoende. Åtminstone jag, som inte är den som i första hand tar sociala initiativ. Största skillnaden är att min man jobbar hemifrån och jag har börjat tvätta händerna med tvål, fastän de går sönder av det. Och så funderar jag om man borde fara och hälsa på familjen medan det ännu går, även om det inte är att rekommendera. Men det kan vara sista chansen innan alla blir sjuka i tur och ordning, eller det införs utegångsförbud.<br />
<br />
Hör hur bisarrt det låter: utegångsförbud, undantagstillstånd, beredskapslag. Om någon läst den här texten för ett par månader sedan hade de trott att jag bara hittar på. Stängda gränser, stängda skolor, förbud mot offentliga sammankomster på mer än tio personer, förbud mot att vistas på allmän plats utan orsak, förbud mot att hälsa på hos personer över 70. Eller okej, det där sista är bara en stark rekommendation. Imorgon är det söndag, men det är förbjudet att gå i kyrkan, annat än virtuellt. Hör hur bisarrt det låter, och kom ihåg det.<br />
<br />
Det mest skrämmande är inte att folk dör, utan hur fort det blev det nya normala att allt är förbjudet. Och folk ropar efter med förbud och mer begränsningar av våra medborgerliga rättigheter. Och jag hoppas att det är för att de verkligen är så rädda för en ny sorts flunssa, och inte för att de helt enkelt uppskattar när auktoriteter tar i med hårdhandskarna, för sakens egen skull.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-26704144971707637472020-02-28T15:36:00.000+02:002020-02-28T15:36:07.654+02:00LedigheterNu är det spikat: jag kommer att vara vårdledig över sommaren och sedan jobba halvtid i två år. Det känns som en bra kompromiss som gör att jag får börja jobba igen, ekonomin går runt (med mycket vändande på slantarna) och samtidigt har jag tid över för familjen. Plus att Liten slipper börja dagis till sommaren, när avdelningar flyttar och personalen är turvis borta och allt är bara rörigt. Föräldraledigheten tar slut i början av maj.<br />
<a name='more'></a><br />
Det här är ett långt steg från min ursprungliga plan, som gick ut på att jag bara skulle vara hemma ett halvår och sedan ge över till min man. Dels för att jag av princip ville dela lika, men också för att vi var helt beroende av min inkomst. Men sen blev det ändå så att jag tog hela föräldraledigheten och hur det nu var så fick min man jobb och har snuttjobbat mer eller mindre oavbrutet sedan jag blev mammaledig. Eftersom han har så korta kontrakt kommer han inte att ta ut pappaledighet och det är förstås synd, men förnuftigt med tanke på omständigheterna.<br />
<br />
Nu när det är klart hur det blir, åtminstone med mitt jobb, kan vi slappna av lite och fortsätta fokusera på att få ett sådant familjeliv som vi vill ha.<br />
<br />
<br />Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-54302065677627315172019-09-15T11:59:00.000+03:002019-09-15T11:59:00.606+03:00Bebistid(Ni får ursäkta att det här blir en bebisblogg men för tillfället hinner jag inte fundera på så mycket annat)<br />
<br />
Tiden fungerar annorlunda när man är hemma med bebis. I vanliga fall har dagen något innehåll och sen tar den slut, efter natten börjar sedan en ny dag. Men bebisdagen tar inte egentligen slut, den bara övergår i bebiskväll, bebisnatt och bebismorgon och så bara fortsätter det. Aldrig har tiden känts så cyklisk.<br />
<br />
Intresseklubben kan också anteckna att barnet inte riktigt jollrar ännu, men tutar, högt. Tööt.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-67738045871757507372019-09-02T20:01:00.000+03:002019-09-02T20:01:19.977+03:00En bebis!För fem veckor och en dag sedan blev vi föräldrar till en märkvärdig och outgrundlig liten varelse. Nu är vi tre i stället för två och börjar så sakteliga vänja oss vid att allting fungerar annorlunda än förut.<br />
<br />
Jag kan kort berätta hur förlossningen gick till, utan äckliga detaljer.<br />
<a name='more'></a><br />
<br />
Första dagen gick bra. Jag hade oregelbundna förvärkar som gjorde måttligt ont och ibland tog paus så att jag kunde vila, precis som jag läst om att det skulle börja. På kvällen blev värkarna regelbundna och vi var beredda att åka in till Lojo, men efter ett par timmar glesnade de igen.<br />
<br />
Andra dagen var jobbig. Värkarna var fortfarande oregelbundna med 3-30 minuter emellan dygnet runt och mera smärtsamma. Vi var ett varv till BB och vända.<br />
<br />
Tredje dagen hade jag accepterat situationen, bodde på soffan för att det var lättare att hoppa upp därifrån när värkarna kom än från sängen. Det var omöjligt att sova, men jag tänkte att det inte kunde hålla på så hur länge som helst heller.<br />
<br />
Fjärde dagen började sömnbristen ta ut sin rätt och jag kände mig smått förtvivlad. Ringde till BB och fick beskedet att de kunde ta in mig till natten och gem sömnmedel så att jag skulle få vila upp mig inför den aktiva fasen. Sagt och gjort.<br />
<br />
Sen gick det som det gick: i stället för att söva ner mig satte medicinen igång förlossningen. Resten har jag lite dimmiga minnesbilder av, men det gick bra fastän jag var så trött. Varmt vatten och lustgas gjorde susen. Svårast var att helt enkelt <i>våga</i> krysta tillräckligt hårt.<br />
<br />
Tidigt på morgonen den femte dagen, som var en söndag, kom vår bebis till världen. Med fart kom ungen, med knytnäven tryckt mot kinden och ett stort "Nääää!" Attityd saknas åtminstone inte.<br />
<br />
Sen blev det lite krångel med amning och vikten, som vi fortfarande kämpar med, men annars har vi det bra. Önskar bara att det inte behövt ta fyra veckor innan någon upplyste mig om att amningsproblemen antagligen beror på att jag har PCOS. Av den info man får så får man lätt intrycket att alla kan amma bara man försöker tillräckligt, men både PCOS och hypotyreos (som jag inte har) är vanliga åkommor som kan ställa till det, möjligen även endometrios (som jag har en lindrig variant av) kan påverka, men det är en outforskad sjukdom så ingen vet riktigt.<br />
<br />
Och det är märkligt hur mycket lättare det är att hantera svårigheter när man vet vad de beror på.<br />
<br />
Det här är första veckan som vi inte behöver gå på några kontroller alls, så vi kan helt och fullt satsa på att hitta fungerande rutiner. Dessutom är barnafadern mera hemma från och med nu (jag vet, vi har lagt upp det här lite bakvänt) så det finns bättre möjligheter att ta lite minska på kaoset som fyller vår lägenhet. Fast jag nog vet att vi inte slipper det helt och hållet de närmaste tjugo åren eller så.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-90968552629646262432019-07-09T20:17:00.000+03:002019-07-09T20:18:40.636+03:00Sommarens bästa hittillsI lördags var jag på ett mycket roligt och framför allt minnesvärt bröllop, bland annat gjorde brudparet entré genom att klättra ner ur en gammal ek. Utan stege, bruden (min syster) iklädd långklänning. Gick utmärkt. Det gick tydligen också utmärkt att gömma sig två timmar, varav det ösregnade en halv, i en trädkoja med bara fiberduk till tak.<br />
<br />
Efter ceremonin (där "vigselförrättaren" läste ur vår gamla fågelbok, med en respektingivande uggla på pärmen) var det knytkalaspicknick för 130+ personer på gräsmattan. Eller så var det tänkt, men då kom den andra stora regnskuren. Lyckligtvis fanns det också tält och långbord.<br />
<br />
Efter det blev vädret bara bättre och programmet fortsatte med traditionella tal, musik (Humpsvakar), dans (Rumpskakar), mera mat, mera tal och fri dans. Och trädgårdsspel.<br />
<br />
Med andra ord går det utmärkt att ha ett bröllop som är både stort, informellt, billigt och personligt. Till och med maten gick mer eller mindre jämnt ut.<br />
<br />
Efteråt stannade jag ett par dagar hos mina föräldrar och umgicks med släktingar (både gamla och nya). Men igår kväll kom jag hem och idag har jag varit så utmattad av allt ståhej och alla människor att jag knappt orkat upp ur sängen. Det blir att ta det lugnt resten av veckan.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-87678532070190226132019-05-13T11:17:00.001+03:002019-05-13T11:17:38.101+03:00Hobby: räkna kläderJag tycker om att pyssla med mina kläder. Inte bara rent konkret byka och stryka och lappa och fixa, eller fundera vad jag ska ha på mig, eller handla kläder (det tycker jag ärligt talat minst om). Utan att hålla koll på vilka kläder jag har, vad som funkar ihop, vad jag borde skaffa till och vad som kunde rensas ut. Hur jag kunde optimera min garderob för att vara så välklädd som möjligt med så lite besvär, utgifter och miljöpåverkan som möjligt. Slow fashion, ni vet.<br />
<a name='more'></a><br />
Det började för ett antal år sedan med att jag <a href="http://temumriken.blogspot.com/2013/09/garderobsinventering.html#more" target="_blank">inventerade min garderob</a> och insåg hur orimligt mycket kläder jag har, närmare bestämt 518 plagg vilket är åtminstone dubbelt så mycket som jag rimligtvis kan behöva. Sedan började jag göra årliga inventeringar och tabeller över hur många plagg jag hade, hur många jag trodde jag egentligen behöver och hur många jag gjort mig av med. Några massutrensningar har det ändå inte blivit, av <a href="http://temumriken.blogspot.com/2016/07/klader.html" target="_blank">olika orsaker</a>. Köpstopp har inte heller funkat, eftersom jag har svårt att säga nej till <a href="http://temumriken.blogspot.com/2019/01/nytt-forsok-att-optimera-garderoben.html" target="_blank">kläder som jag får gratis</a> och ibland är man trots allt <a href="http://temumriken.blogspot.com/2019/03/det-forsta-jag-gjorde-var-att-kopa.html" target="_blank">tvungen att köpa nytt</a>.<br />
<br />
Men det som fått mig att ha bättre koll, och dessutom är roligt, är en app som min syster visade för mig för ett och ett halvt år sedan. Den heter Smart Closet, men det finns många andra motsvarande. Först tänkte jag att det verkade lite löjligt att lägga ner en massa tid på att fota alla sina kläder och varje dag logga vad man har på sig, men man kunde ju testa under en period ifall det gav några insikter om vilka kläder man använder och vilka som inte passar ihop med någonting. Jag använder den fortfarande och tycker det är bara kul.<br />
<br />
Det roliga är att man får statistik över vilka kläder man använder mest, vilka som funkar i flest olika kombinationer och hur mycket ett plagg kostat per användningsgång. Det sista tycker jag är extra intressant, för det visar att det inte alltid är de billiga plaggen som är billigast i längden, utan de som man faktiskt använder och som håller att använda länge. Mitt mål är att ett plagg i medeltal ska kosta under 30c/användning innan det är slut. Den tanken är bra att ha i bakhuvudet när jag köper kläder: en snygg men lite speciell klänning kanske kostar 5€ på loppis, kommer jag att gå med den 17 gånger eller tröttna efter fem? Har jag ens några andra kläder som den går ihop med? Ett par byxor eller en kofta för 100€ kan kännas dyra, men om det är bra kvalitet, snygg passform och passar in i min stil i övrigt så är det inte orimligt att jag använder plagget 350 gånger under säg tio års tid. Mest får ytterkläder kosta, dem går man med flest dagar i året/plagg.<br />
<br />
Av den här orsaken har jag inte lagt särskilt mycket pengar på mammakläder utan försöker klara mig med en liten mängd som jag använder maximalt. Dessutom hade jag en låda kläder i förrådet som jag egentligen rensade ut men lade undan för flera år sedan när jag började planera en graviditet*, kläder som jag inte längre var så förtjust i men som kunde rymma en gravidmage: vida eller stretchiga tunikor och klänningar, byxor och kjolar med resår, långa toppar och skjortor. Efter hand märker jag vilka som på riktigt funkar och vilka som det bara är att slänga/föra till loppis i alla fall. Leggings har jag stor nytta av, inte bara mammamodell utan vilka som helst som inte har för spänd eller smal resår.<br />
<br />
Vad gäller bebiskläder har jag haft riktigt roligt med dem också. Innan jag började shoppa loss på loppis (utöver kläderna som kom i <a href="http://temumriken.blogspot.com/2019/04/kart-besvar.html" target="_blank">mammalådan</a>) kollade jag runt på nätet och bland bekanta hur mycket man egentligen behöver skaffa i förväg. Svaren varierade mellan 2-3 och minst 15 uppsättningar i varje storlek, så det var inte till så stor hjälp. Man vet förstås inte ännu hur stor bebisen kommer att vara när den föds, hurdant väder det är då (i vårt fall hög- eller sensommar) och hur många ombyten hen tänker smutsa ner om dagen. MEN någon ingenjörstyp på något diskussionsforum föreslog att man gör en<i> tabell</i> över vilka kläder man skaffat, och jag tänkte genast "JA, en <i>tabell</i>!" och så gjorde jag en. Så nu har jag åtminstone koll på hur mycket jag har av varje typs plagg i varje storlek, oberoende om det är för mycket eller för litet. Antagligen för mycket, men eftersom jag inte lagt ut så mycket pengar på det här heller så är det helt okej om en del blir oanvänt och får gå vidare till följande. Och så har jag förstås tvättat, strukit, vikt och plockat in allt i storleksordning i klädskåpet, med de minsta plaggen längst fram och de större bakom.<br />
<br />
Två och en halv månad kvar, plus/minus några veckor.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">*)Det drog ut på tiden pga en del fnurror på vägen. Helt bokstavligt alltså, min ena äggledare är oframkomlig. Med mera.</span>Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-27895845970030726022019-04-27T12:21:00.000+03:002019-04-27T12:21:38.139+03:00Vilodag Igår var en tung dag med mycket program på jobbet, en besvärlig nyhet och sen ännu program på kvällen.<br />
<br />
Idag ska jag vila.<br />
<br />
<a name='more'></a><br /><br />
Idag skulle jag kunna hämta cykeln från verkstaden, köpa blommor till balkongen och städa lite. Men det ska jag inte göra.<br />
<br />
Idag ska jag vila.<br />
<br />
Jag är inget vidare bra på att vila. Det finns så mycket jag kunde göra. När jag dessutom är ensam hemma. Jag kunde göra något storkok, röja lite i garderoben, lappa de där kläderna som väntat i lappningshögen i en evighet.<br />
<br />
Men det ska jag inte göra, för jag <i>behöver</i> faktiskt vila. En bröddeg har jag redan satt igång så i något skede ska jag baka ut den. Och kanske gå en helt kort promenad.<br />
<br />
Men för övrigt ska jag vila.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-57673605605411524462019-04-26T19:31:00.000+03:002019-04-26T19:31:05.921+03:00Kärt besvärJag hade inte räknat med att få moderskapsförpackningen (eller
föräldralådan, som den borde heta) förrän om en månad ungefär, men den
kom redan före påsk. Vilket passar bra, för under påsken hade jag tid
att tvätta igenom, stryka och packa undan textilierna. För tvättas måste
de, de luktar rätt fränt av kemikalier som jag gissar att är nödvändiga
för att innehållet inte ska mögla i förvaringen. En hel del jobb, men
att pyssla med små söta kläder hör till de roligare förberedelserna. <br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://1.bp.blogspot.com/-hO38sJKI7Lw/XL83gUrx1JI/AAAAAAAABLE/bDkevqMViXQxmADVkaLbTduER4m9Af-oQCLcBGAs/s1600/mammal%25C3%25A5da.jpg" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1600" height="240" src="https://1.bp.blogspot.com/-hO38sJKI7Lw/XL83gUrx1JI/AAAAAAAABLE/bDkevqMViXQxmADVkaLbTduER4m9Af-oQCLcBGAs/s320/mammal%25C3%25A5da.jpg" width="320" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Ett litet berg med bebiskläder, inventerade och granskade i sömmarna. </td></tr>
</tbody></table>
<a name='more'></a>Moderskapsunderstödet
funkar alltså så, att man får välja mellan 170€ i handen och en låda
med bebiskläder, sängkläder och annat nödvändigt till motsvarande värde,
förutsatt att man varit på mödrarådgivningens hälsogranskning. <a href="https://www.kela.fi/web/sv/moderskapsunderstodets-historia" target="_blank">Systemet infördes för över 80 år sedan för att få bukt med låg nativitet och hög barndödlighet</a>. Och det är ett fantastiskt system! För 170€ kan FPA köpa in <a href="https://www.kela.fi/web/sv/moderskapsforpackningen-2018" target="_blank">allt det här</a>,
som skulle kosta minst dubbelt så mycket om jag köpt det själv. För att
inte tala om hur mycket tid och besvär det skulle vara med att försöka
hitta allting, varifrån får man till exempel en nagelsax i
bebisstorlek?<br />
<br />
Själva papplådan är en säng, madrass medföljer, och designen på just den här upplagan har valts av en barnjury.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<iframe width="320" height="266" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/Xl3R7DxLAII/0.jpg" src="https://www.youtube.com/embed/Xl3R7DxLAII?feature=player_embedded" frameborder="0" allowfullscreen></iframe></div>
<br />
Den
specialskrivna pekboken som kommer med lär ofta ha bristfällig svensk
översättning, men eftersom det här är Finland 100-utgåvan så ingår det
en hel del Runeberg och Topelius som alltså översatts till finska i
stället. Tummen upp för det.<br />
<br />
Det är förstås omöjligt
att veta så här på förhand vilka grejer man kommer att ha nytta av och
vilka inte, men jag är lite skeptiskt till filttofflorna, som inte
normalt hör till, och till att de enda sparkbyxorna är i storlek 50-56,
som vissa barn inte alls behöver och andra växer ur väldigt fort.
Visserligen har de flerdubbel knäppning i axelbanden, men ändå. Annars
gillar jag att de är färggranna.<br />
<br />
<a href="https://svenska.yle.fi/artikel/2019/01/15/finnwatch-ekologiska-och-etiska-problem-kring-produkterna-i-mammaladan" target="_blank">FPA har fått kritik</a> för att produkterna i babylådan inte är etiskt producerade, men <a href="https://svenska.yle.fi/artikel/2019/03/28/arets-mammalada-fokuserar-pa-kvalitet-framom-pris-ta-en-titt-pa-innehallet-i" target="_blank">bättring är på gång</a>.
I framtiden kommer det att vara färre men bättre produkter och lådan
ska bli koldioxidneutral. Jag blev glad när jag läste det här, för just
att styra offentliga upphandlingar i en hållbar riktning tror jag är det
mest effektiva sättet att påverka konsumtionen och industrin. Det
handlar trots allt om 40 000 lådor med 40-60 produkter, varje år.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-18080040767673558662019-04-23T19:37:00.001+03:002019-04-23T19:37:57.630+03:00PåskprogramDen här påsken hade vi bestämt oss för att gå på alla påskgudstjänsterna från torsdag till måndag, för att så att säga få hela berättelsen, med dramaturgin i rätt ordning. Det blev riktigt bra, även om jag hoppade över lördagens nattmässa för att jag var för trött. Dock var jag på Palmsöndagen, så det kanske jämnar ut sig. Vi fick sjunga en hel del (även om det ibland kändes som att det vara bara vi och kantorn som sjöng) och följa med i påskevangeliets ned- och uppgångar.<br />
<br />
Men, om man får klaga, liiite mer kunde man nog våga ta ut svängarna och sikta på att göra allt av den dramatik som finns i påskberättelsen. Då kanske man skulle få lite fler deltagare också.<br />
<br />
Fast hur det i praktiken skulle gå till, det får någon klokare än jag svara på.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-23937134928672386382019-04-08T18:30:00.000+03:002019-04-08T18:30:34.750+03:00 När byråkratin fungerarIbland händer det att jag glömmer att jag har en bil. Det är förstås bra för miljön även om det kan bli lite extra besvär för mig. I morse till exempel, när jag skulle iväg till mödrarådgivningen fick jag tänka till om hur jag skulle ta mig dit eftersom jag planerat min tidtabell utifrån att jag cyklar, men så började det snöa. Det vettigaste hade kanske varit att ta bilen och komma fram i god tid utan att riskera att slira runt i snöslask. Men det alternativet slog mig inte, eftersom jag i regel inte använder bilen inom stan, om jag inte har något att transportera som inte går på cykeln. Hur som helst gick det bra, snön övergick nästan genast i regn och det blev inte halt, jag fick bara lite våta kläder.<br />
<a name='more'></a><br />
På mödrarådgivningen fick jag äntligen mitt graviditetsintyg* så att jag kunde ansöka om <a href="https://www.kela.fi/web/sv/moderskapsforpackningen?inheritRedirect=true" target="_blank">mammalåda</a>, barnbidrag och föräldrapenning. Pluspoäng åt FPA för tydliga webbsidor och lättanvänd e-tjänst. Det är med andra ord det jag pynjat med idag, är kompledig efter att ha jobbat på lördag. Faktum är att jag inte har en enda femdagars-vecka kvar innan jag blir mammaledig vid midsommar, det är riktigt skönt. Dels behöver jag ta det lugnt, dels finns det en hel del att laga i skick här hemma innan barnet anländer.<br />
<br />
Att det blev så här beror dels på att det är många allmänna helgdagar i april och maj, dels på att jag valt att ta ut en del av min semester som strödagar och spara resten tills efter föräldraledigheten. Eftersom jag tjänar in semesterdagar också när jag är ledig (vilket förvånade mig, facket har haft bra förhandlare!) skulle jag i princip kunna ta ut fem veckor semester, sedan vara tio månader föräldraledig och sedan ta ut fem semesterveckor till. Men jag vill vara på jobb ännu första halvan i juni för att hinna beställa böcker ur höstutgivningen, det är ingen uppgift jag tycker att en vikarie ska ta itu med som första grej utan att vara bekant med vare sig boksamlingen eller låntagarna. Dessutom är det vanligt att man blir sjukskriven den sista tiden på grund av exempelvis foglossning, men risken för det minskar i och med att jag i praktiken jobbar ungefär 80 % nu och 60 % från början av maj. Lite stressigt är det nog när jag ser på listan över alla saker jag vill hinna få klart på jobbet och räknar hur få dagar jag har kvar, men det är nu bara att prioritera. <br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">*) Eftersom min mage är enorm, enligt mig och mina arbetskamrater, lekte jag med tanken att i stället skicka in ett foto på den som graviditetsbevis. Men det hade förstås inte bevisat att jag duktigt gått på hälsogranskning i tid. </span>Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-39706347048264383132019-04-02T21:06:00.000+03:002019-04-02T21:06:08.908+03:00Valet och kvaletHar nog aldrig lagt så mycket tid på att förbereda mig för ett politiskt val som inför årets riksdagsval. Jag följer med debatter och utfrågningar, läser analyser, skummar valprogram, diskuterar politik hemma... Om det sedan beror på att man blir mer intresserad av framtidsfrågor när man får barn, eller att just det här valet känns extra avgörande, eller att det är ovanligt svårt att hitta rätt parti, jag vet inte riktigt.<br />
<a name='more'></a><br />
För jag är en sådan där flytande väljare som alltid röstar men än på det ena, än på det andra, och någon gång till och med på det tredje partiet. Beroende på om det är riksdags- eller kommunalval är det olika saker som vägs in, och EU-valet är nu sedan en fråga helt för sig.<br />
<br />
De viktigaste frågorna för mig den här gången är välfärden, klimatet och bildningen. Och jag är helt klart inte den enda som tänker så, för så gott som alla partier har dessa bitar med på ett eller annat sätt. Men sedan när man börjar skrapa lite på ytan och leta efter konkreta åtgärdsförslag så blir man allt som oftast besviken. Att bara gå ut med att man kommer att driva en "ambitiös klimatpolitik" eller att "bildning är viktigt" är bara tomt prat om man inte är beredd att satsa och göra uppoffringar för att nå de målen.<br />
<br />
Kontentan av mina observationer är att inget parti riktigt driver alla de frågor jag tycker är viktiga, utom möjligen ett som inte har någon vidare chans i mitt valdistrikt. Överväger allvarligt att taktikrösta den här gången, fast jag egentligen är emot det. Problemet blir inte mindre av att jag kommer att vara bortrest på valdagen, så jag måste förhandsrösta och med andra ord bestämma mig inom en vecka. Nog <i>är</i> det svårt, jag förstår att var tredje låter bli att rösta helt och hållet. <br />
<br />
Men jag tror ändå så pass mycket på demokrati och politik att jag anser det bättre att rösta på det alternativ som verkar minst dåligt, än att inte rösta alls. Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-9938760240757483742019-03-24T21:41:00.000+02:002019-03-24T21:41:16.393+02:00Storstädning del 1: FörrådetJag gjorde ett första försök till storutrensning för ett par år sedan när vi först började försöka få barn, med målet att minska på lösöret rejält. Mitt resonemang gick som så, att om vi ska få plats med en tredje person plus tillbehör i en redan fullbelamrad tvåa, så ska en tredjedel av grejerna bort. Det låter väl logiskt? Hur det nu var så kom jag så smått igång men sedan gick luften ur och det blev på hälft, dock fick jag rensat så pass att jag uppskattar att det räcker om jag nu får bort en fjärdedel av det som blev kvar.<br />
<a name='more'></a><br />
Eftersom jag verkar ha kommit in i en piggare fas av min graviditet (peppar, peppar...) så har jag nu tagit tag i projektet igen och börjat från den djupaste förvaringsnivån: förrådet. Vi har ett traditionellt höghusförråd på 1*1 meter med hönsnät runt, dit vi staplat lådor med säsongsgrejer, en extra dörr (som det kanske blir aktuellt att ta i bruk nu), extra myggnät (för de går sönder hela tiden) och ett par lådor allt möjligt diverse som hängt med i flera flyttar redan. De lådorna ska jag nu gå igenom (för det är mest mina saker) och se vad som ska sparas, och var, och vad som kan slängas. En del saker kunde vi slänga genast, <i>men</i> eftersom mina föräldrar <i>också</i> haft vindsstädning och lämpat över en del grejer på mig så tror jag den totala mängden grejer är i stort sett densamma. Hur som helst så lyckades vi flytta runt lådorna så att jag fick in en liten klädstång, dit jag tänkte flytta vinterkläderna när vi kommer till nästa steg, som är att städa klädkammaren. I planen ingår också att flytta upp en av våra bokhyllor, bara vi lyckats tömma den, och ha lådorna i den så att man kommer åt dem lättare än när de är staplade på varandra.<br />
<br />
Ifall någon till äventyrs undrar hur det funkar med <a href="https://temumriken.blogspot.com/2019/01/nytt-forsok-att-optimera-garderoben.html" target="_blank">min princip att göra mig av med två klädesplagg för varje nytt jag köper</a>, nu när jag är tvungen att skaffa en hel del mammakläder (och stödstrumpor), så kan jag meddela att det går någorlunda. Jag ligger lite efter med utrensningen men har en hel del underkläder som är färdiga för soptunnan när som helst, så det kommer nog ikapp. Dessutom har jag gjort mig av med en del kläder som är i minsta laget och som jag inte tror att kommer att gå på mig någonsin igen. Dessutom ser jag det här som ett tillfälle att testa hur liten aktiv garderob det i praktiken går att klara sig med, så jag skaffar så lite som möjligt.<br />
<br />
Och så har jag fuskat lite: då för ett par år sedan lade jag undan en låda kläder som jag annars hade gjort mig av med, men som jag tänkte att kunde fungera ifall jag blev gravid. Det var långa toppar, formlösa klänningar/tunikor och byxor/kjolar med resår. Dessa har jag nu tagit i bruk utan att räkna dem som nya kläder, för det är de strängt taget inte. Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-81091700071268230522019-03-17T15:19:00.000+02:002019-03-17T15:19:36.496+02:00SvampFör några (fyra?) år sen reste min man till Åcon och jag stannade hemma, hade någon bra anledning men ångrade mig nog lite senare. Hur som helst så hämtade han hem en burk konserverade champinjoner signerade av Karin Tidbeck och det var den finaste souveniren jag någonsin fått.<br />
<br />
<a name='more'></a><br />
Men med reseminnet kom ett dilemma: skulle vi öppna burken och riskera förstöra autografen, eller lämna den som den var och låta svampen gå till spillo? Vi har ganska hårda principer när det gäller att slänga mat. Förra veckan ställdes problemet på sin spets då konservens bäst-före-datum gick ut.<br />
<br />
Som ni kan se på bilden så gick det dock att öppna burken riktigt snyggt och så att säga både äta svampen och ha den kvar. Förvånansvärt god var den också.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-lsgzmjqau3M/XI5IvoRDL6I/AAAAAAAABKk/CwpOwOYbc_8slhHrBvZYlbgxr1gAyVp6QCLcBGAs/s1600/KarinTidbeckSvamp.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="1307" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-lsgzmjqau3M/XI5IvoRDL6I/AAAAAAAABKk/CwpOwOYbc_8slhHrBvZYlbgxr1gAyVp6QCLcBGAs/s320/KarinTidbeckSvamp.jpg" width="261" /></a></div>
<br />Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-55568814459610429642019-03-11T20:50:00.000+02:002019-03-11T20:50:16.663+02:00Vad vi gör hela dagarna på bibbanNär man jobbar på bibliotek får man ofta kommentarer i stil med "Varför far du till jobb åtta när ni öppnar först tio?", eller "Varför är ni så många som jobbar här?" (vi är åtta), eller, min favorit: "Jag skulle kunna låna i automaten, men jag kommer till dig så du har något att göra."<br />
<a name='more'></a><br />
Visst förstår jag att det kan vara svårt att tro att vi gör något annat än betjänar vid lånedisken, så därför tänkte jag berätta vad jag gjort på jobbet idag.<br />
<br />
<ul>
<li>Satt böcker i hyllorna. De ställer sig nämligen inte på sina rätta platser av sig själva, och det handlar om hundratals böcker om dagen på ett medelstort bibliotek. </li>
<li>Hållit två sagostunder. Plus förstås att plocka fram och plocka undan, planeringen gjorde jag förra veckan.</li>
<li>Läst och besvarat några mejl.</li>
<li>Korrigerat felaktiga katalogposter. Det är bland annat den här biten som är orsaken till att bibliotekarier förutsätts ha högre högskoleexamen.</li>
<li>Bytt ut söndrigt DVD-fodral. </li>
<li>Beställt flera hela DVD-fodral. De är alltid slut. Folk kunde vara försiktigare.</li>
<li>Gått igenom mellanåldersböcker och gallrat bort sådana som var i dåligt skick eller som lånas relativt lite, för att få mer plats för nya böcker. Hann dock inte med så många idag. Årligen köper jag in runt 1600 barnböcker till tre enheter, och gallrar (i medeltal) lika många.</li>
<li>Försökt få ordning på några barn med för mycket spring i benen. Över lag har vi dock inga stora ordningsproblem.</li>
<li>Hjälpt ett annat barn skala en banan. Ett lite ovanligare uppdrag, men det var ett ovanligt segt bananskal.</li>
<li>Betjänat besökare vid lånedisken.</li>
<li>Uppdaterat bibbans Facebooksida med en artikel om ett av våra filialbibliotek.</li>
<li>Suddat ut understreckningar i en bok om religionssociologi. Det fanns tydligen mycket intressant i den boken.</li>
<li>Uppdaterat bibbans Instagram med info om vår ungdomsverksamhet.</li>
<li>Skrivit en reseräkning för ett möte i Helsingfors förra veckan. Det är inte varje vecka jag sitter på möte men nog ett par gånger i månaden. Antingen, som den här gången, med bibliotekarier från andra bibliotek, eller med egna kolleger, eller sen andra enheter inom staden som vi samarbetar med.</li>
</ul>
<div>
Andra typiska uppgifter är att gå igenom bokkataloger och göra beställningar, plocka ihop bokpaket till barngrupper, uppdatera webbsidan eller bokprata, plus förberedelser. Så bara för att en bibliotekarie eller biblioteksfunktionär inte just nu har en biblioteksanvändare framför sig, så betyder det inte att hen inte jobbar.</div>
Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-26525559770514345622019-03-10T18:28:00.000+02:002019-03-10T19:36:26.772+02:00Det första jag gjorde var att köpa stödstrumporDet första jag gjorde när jag fick veta att jag väntar barn <strike>och efter en del planlöst surfande</strike> var att köpa stödstrumpor. Kanske det säger något om mig, kanske inte. Jag märkte snabbt att det finns hur mycket som helst man kan köpa när man är gravid (för att inte tala om sen när man har barn!), helt galna mängder. Men jag försöker låta bli. Vi har ändå begränsat med utrymme, begränsad ekonomi och lever på en begränsad planet.<br />
<a name='more'></a><br />
Men stödstrumporna är jag övertygad om att var en bra investering, för att inte tala om stödstrumpbyxor i mammamodell, så sköna! En del mammakläder har jag också köpt, både begagnade och nya, och för några dagar sedan köpte jag mina första babykläder för att det fanns billigt på Lidl och de var av ekologisk bomull, eller så påstods det i alla fall. Men jag försöker hårt att inte köpa mer mammakläder än jag verkligen behöver, jag ser det här som ett tillfälle att testa hur liten garderob man faktiskt klarar sig med.<br />
<br />
Annars går det bra. Jag är nu halvvägs genom graviditeten och det är först nu som det börjar kännas verkligt. Det går inte längre att glömma bort att jag är gravid, vilket faktiskt hände de första månaderna. Detta säger något om hur oproblematiskt mitt nya tillstånd varit rent fysiskt, jag har inte märkt av några större förändringar än att mitt midjemått har gått från 68 till 88 (och jag hyser inga illusioner om att det någonsin kommer att gå hela vägen tillbaka). Lite känningar här och var, nu och då, men inget riktigt besvärligt.<br />
<br />
Största skillnaden är att jag inte orkar lika mycket som tidigare, och jag var inte särskilt energisk förr heller. Lyckligtvis hanna jag bli av med mina förtroendeuppdrag i tid, annnars hade det varit verkligt besvärligt. Det är redan knepigt att hinna vila tillräckligt och samtidigt sköta heltidsjobb, hushåll (mindre andel än tidigare, men ändå) och fixa alla förberedelser, främst då att röja utrymme och barnsäkra lägenheten. Ja, och så ska man helst motionera också.<br />
<br />
Men som sagt, jag ska inte klaga för jag mår helt bra och har i det stora hela ett välordnat liv. Det är inte alla blivande mammor som har det.<br />
<br />Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-21634333994834326782019-02-24T11:28:00.001+02:002019-03-10T19:36:12.070+02:00Ett halvt kilo grönt teFörra påsken fick jag ett halvt kilo grönt te av min svärmor, som fått det av sin svägerska, som förmodligen vunnit det på ett missionslotteri eller liknande (visst låter 1/2 kg te som något man vinner på ett missionslotteri?), men jag var den närmaste personen som faktiskt tycker om grönt te så jag fick det alltså.<br />
<br />
<a name='more'></a><br />
Idag drack jag den sista koppen, och den var tyvärr inte lika god som den första. Men annars en bra sort med neutral smak, "Ahmad Tea" heter den. Rekommenderas åt större gäng som dricker grönt te tillsammans i stora kvantiteter.<br />
<br />
Känner mig lite rebellisk varje gång jag dricker en kopp grönt te, eftersom en hälsovårdare jag talade med påstod att grönt te är farligt, någon hade druckit 10 koppar om dagen och fått njurproblem. Men hallå, man får säkert njurproblem av att dricka 10 koppar om dagen av lite vad som helst, så jag tänker ta det hela med en nypa salt och njuta av min enda kopp. För mycket och för lite skämmer allt.<br />
<br />
Dock kan jag gå med på, att ett halvt kilo är för mycket, men nu är det äntligen slut.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-56696398885195887912019-01-19T16:51:00.001+02:002019-01-19T16:51:44.269+02:00Nytt försök att optimera garderobenJag har en kroniskt överstor garderob (ett problem jag inte är ensam om) och genom åren har jag testat olika metoder för att krympa den. Längre och kortare köpstopp på antingen alla kläder eller vissa kategorier har funkat sådär, slutresultatet blir att jag mest har slitna kläder. Utrensningar gör jag nu och då, men problemet är att jag är rädd för att göra mig av med för mycket och sedan inte ha råd att köpa nya kläder. Min klädbudget är på ca 600 euro i året, och eftersom jag vill köpa kvalitet och helst ekologiskt så räcker det inte till hemskt många plagg.<br />
<a name='more'></a><br />
<br />
Nu kommer kanske någon och argumenterar att man ju kan köpa billiga kläder ekologiskt på loppis, men eftersom jag ställer lika höga krav på kvalitet, passform och stil på begagnat som på nytt, så är det sällan jag hittar något som duger. Det är för resten en princip, alltså att inte köpa halvdåliga plagg bara för att de är billiga och/eller ekologiska, som gjort mycket för att förbättra min garderob. Ingen blir glad av att gå med kläder man inte är riktigt nöjd med, de må sen ha varit hur billiga som helst. Jag håller hårt på att det mest hållbara klädköpet, både ekonomiskt och ekologiskt, är ett plagg som är slitstarkt, bekvämt och snyggt, så att man gärna går med det många många gånger innan man slänger det. Om det sedan dessutom är miljömärkt eller begagnat så är det en bonus. Men jag vet att det finns olika åsikter i den här frågan.<br />
<br />
Hur som helst, visst går det att fynda riktigt bra kläder på loppis, men då ska man ha tid att regelbundet gå till flera loppisar och gå igenom nyheterna med en kritisk blick. Och jag har helt enkelt inte tagit mig den tiden.<br />
<br />
Nu kanske någon frågar sig hur det då kan komma sig att jag har för mycket kläder, om jag bara har råd med 10-20 plagg i året? Det är väl ungefär så många som man sliter ut. Nå, grejen är att jag får mycket kläder gratis, mest av släktingar som tröttnat eller vuxit ur dem. Alla kvinnor i släkten är långa och jag är för tillfället smalast så det är hos mig de hamnar. Och jag har svårare att vara kritisk mot kläder som jag får helt gratis, även om jag blivit bättre på det också. Jag tänker att jag inte har någonting att förlora på att gå med varje plagg en gång och sen om jag inte trivs i det så ger jag det vidare.<br />
<br />
För ett drygt år sedan ärvde min mamma sin moster, som varit sömmerska och bara en halv storlek mindre än jag. Hon var både modeintresserad och sparsam, vilket innebar att hon lämnade efter sig en ganska stor klädkammare fullproppad med kläder från de senaste 50 åren eller så. En riktig vintage-skattkammare med andra ord. Jag hade också tidigare fått kläder därifrån, de flesta helt oanvända, och visste att byxorna och kjolarna där passade bättre på min djupa svank och höga midja än det mesta som går att hitta i butikerna. Alltså tog jag för mig, kasssvis med kläder. Vid det här laget tror jag att jag gått med alla åtminstone en gång, men mycket har jag gett vidare av en eller annan orsak, mycket är trots allt en halv storlek för smått och nackdelen med hemsydda kläder är att de inte kommer med någon tvättanvisning, så det har hänt ett par olyckor också.<br />
<br />
Men det jag egentligen ville komma till är att jag nu hittat ett fungerande system för att optimera min garderob. Det fungerar för att det a) motiverar mig att rensa ut plagg, b) motiverar mig att tänka efter tre gånger innan jag köper något nytt och c) minskar på garderoben i en kontrollerad takt så att jag inte riskerar rensa ut för mycket. Principen är enkel: för varje plagg jag skaffar (vare sig jag köper eller får gratis*) gör jag mig av med två gamla. Det kan vara antingen utslitna plagg som slängs eller så för jag något till loppis. Alla typer av plagg räknas både in och ut, även underkläder.<br />
<br />
Det här betyder dels att det blir roligare att rensa ut kläder då jag vet att jag får en belöning i form av möjligheten att skaffa något nytt, dels att jag väljer nya kläder med omsorg eftersom priset är att jag måste göra mig av med dubbelt så många gamla. Planen är att jag ska hålla fast vid systemet tills jag ser att alla kläder jag har är i aktiv användning, sen kan jag övergå till principen en in - en ut.<br />
<br />
Hittills har det fungerat bra, jag räknar 50 plagg ut och 25 in sedan jag började, och än finns det gott om utrymme att rensa ut. Med den här takten uppskattar jag att det tar ett par år innan jag når en nivå som känns lagom, och den tiden kan det få ta. <br />
<br />
<span style="font-size: x-small;">*)Dock räknar jag inte födelsedagspresenter och julklappar, eftersom jag inte har kontroll över dem. </span>Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-60432707408069980692018-12-23T12:08:00.001+02:002018-12-23T12:08:09.428+02:00Ingenting kan stoppa julenVi orkade inte riktigt med julförberedelserna i år. Min man har varit sjuk och jag har inte heller varit på topp. Lyckligtvis blir det jul ändå, ofrånkomligen. Så vi lämnade vår ostädade lägenhet och drog till Vasa. Här skiner solen som vanligt.<br />
<br />
God jul.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-49162445165209172018-12-02T21:43:00.000+02:002018-12-03T05:38:26.421+02:00AdventIdag har jag varit i kyrkan och sjungit in adventstiden, tillsammans med väldigt många andra, det var mäktigt. Efter en stressig höst har jag lyckats varva ner inför julen. Jag läser texter om att advent är fastetid, tid för eftertanke och förberedelse för det som komma skall.<br />
<br />
Jag har mycket att grubbla på för tillfället, och är tacksam att jag äntligen lärt mig göra rum i kalendern och prioritera enligt vad som är viktigt för mig istället för vad jag tror att jag borde bry mig om. Tänk att det tagit 33 år att lära mig lyssna på mig själv.<br />
<br />
Eller, vem försöker jag lura, ju mer jag lär mig om mig själv och andra, desto mer inser jag att jag har kvar att lära.<br />
<br />
Ha en fridfullt advent.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-3069851450804396652018-11-02T16:57:00.000+02:002018-11-02T16:59:03.910+02:00Tankar kring likalönsdagenIdag infaller <a href="https://svenska.yle.fi/artikel/2018/11/02/facket-kvinnorna-har-statistiskt-sett-tjanat-fardigt-for-i-ar-vardarna-dessutom" target="_blank">likalönsdagen</a>, två dagar senare än ifjol. Dagen väljs utgående från den dag då kvinnor enligt lönestatistiken förtjänat sin andel. I år tjänar kvinnorna 83,9 % av männens inkomster, men då har inte nedskärningarna i semesterpenningen, som bara gäller den kvinnodominerade offentliga sektorn, räknats med.<br />
<br />
<a name='more'></a><br />
Det finns en mängd åsikter (och kanske en och annan insikt) om hur stort lönegapet egentligen är och hur det borde åtgärdas. Ingen kan bestrida att kvinnor tjänar mindre, men beror det på diskriminering, skillnader mellan branscher (och att vi får skylla oss själva som väljer en bransch med låg lön), skillnader i vilja att göra karriär, ta risker, ta ansvar och förhandla om lön, skillnader i hur familjeledigheterna fördelas eller något annat.<br />
<br />
Antagligen är det lite av allting, både saker som kan åtgärdas genom lagstiftning och annat som måste komma från attitydförändringar och uppfostran. Men jag tycker inte om när man bortförklarar skillnader mellan branscher med att det nu bara är så och den som är fiffig väljer ett välbetalt yrke åt sig. Alla har olika orsaker till att välja sin yrkesbana, och jag tycker inte man ska straffas för att man väljer enligt något annat kriterium än lönenivån. Man är inte dum för att man väljer ett yrke som känns meningsfullt, eller det yrke där man tror att man gör mest nytta. <br />
<br />
Och jag har funderat en hel del över hur löner skulle kunna bestämmas på ett mera rättvist sätt. I den frågan finns också olika åsikter: hur tungt jobbet är (fysiskt, psykiskt och emotionellt), hur ansvarsfullt, hur farligt, hur otrevligt, hur hög utbildning som krävs. Allt borde vägas in. Men det är inte så det funkar i praktiken, lönerna förhandlas fram var för sig antingen av enskilda arbetstagare eller fackförbund, utan att någon jämför om lika krävande yrken har lika lön.<br />
<br />
Jag vet inte om jag kommer någon vart med det här. Men en åsikt har jag åtminstone klar: arbeten som förutsätter högre högskoleexamen borde ha minst medianlön. Den som satsar på en lång utbildning kommer ut senare i arbetslivet än klasskompisarna som tog yrkesexamen, men kan ändå få lägre lön, i värsta fall har man dessutom studieskulder att betala bort. <a href="https://www.stat.fi/til/pra/2017/pra_2017_2018-09-13_tie_001_sv.html" target="_blank">Medianlönen i Finland ifjol</a> var 2800nånting, och det är mer än de flesta bibliotekarier får. Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-18007913627949064332018-10-31T11:01:00.000+02:002018-11-02T16:58:51.703+02:00Kompromisser med miljösamvetetJu mer vi närmar oss undergången (jo, det gör vi) desto mer kämpar jag med mitt miljösamvete. Det är så mycket man vet och så lite man gör. Å ena sidan vill man rädda världen, å andra sidan vill man sticka huvudet i busken och fortsätta med sitt bekväma liv. Man måste ju få njuta av livet och ha det bra. Det är någon annan som borde lösa problemen. Det löser sig nog av sig själv med ny teknik. Det spelar ändå ingen roll vad en enskild människa gör. Eller? Mitt samvete håller inte med, vi grälar om de här frågorna varje dag.<br />
<br />
<a name='more'></a><br />
Å ena sidan säger mitt samvete att nöjesresor med flyg är helt förkastliga, å andra sidan skulle jag vilja ge Madeira en till chans. Å ena sidan säger mitt samvete att det värsta man kan göra åt miljön (som privatperson) är att sätta barn till världen, eftersom varje ny människa kommer att belasta planeten under hela sin livstid. Å andra sidan är det mänskligt att vilja ha en fortsättning. Å ena sidan säger mitt samvete att jordens resurser skulle räcka mycket bättre om alla blev veganer, eller åtminstone vegetarianer, å andra sidan vill jag ha mat som smakar som jag är van och inte som foder. Plus att det blir så krångligt med dubbel matlagning då min äkta hälft har sin egen diet. Och så vidare, och så vidare. Å ena sidan, å andra sidan.<br />
<br />
Jag tror inte att det är någon annans problem att lösa, jag tror det är allas ansvar: alla individers, staters, företags, organisationers. Alla måste ställa om sig, typ nu. Också jag. Jag tror det spelar roll vad just jag gör, i alla moraliska frågor, för man ska inte underskatta betydelsen av att föregå med gott exempel. Alla gånger jag har blivit en bättre människa så har det varit genom att någon annan föregått med gott exempel.<br />
<br />
Men ändå, det blir ju orimligt jobbigt. Visst finns det de, som lever utan kylskåp, bil och plast och jag beundrar dem, men jag tror inte jag skulle klara av att leva så. Inte än, i alla fall. Så jag kompromissar. Jag kan göra den där enda södernresan till, men sen är det slut. Jag kan försöka få ett barn, men inte fler. Jag kan ersätta en del av köttet med inhemska baljväxter, och jobba vidare därifrån. Jag kan tänka på hur jag konsumerar, transporterar och bor. Och jag kan hoppas att också andra hittar kompromisser som de kan leva med.Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-22446752825656706982018-10-21T12:00:00.000+03:002018-10-21T12:00:12.252+03:00VilodagDet är märkligt hur vissa dagar bara flyter iväg medan andra rymmer allt möjligt trevligt. Idag är en dag av den andra sorten, jag har:<br />
<br />
<ul>
<li>Läst några kapitel i en roman</li>
<li>Ätit morgonmål i lugn och ro</li>
<li>Löst ett korsord</li>
<li>Läst några tidskriftsartiklar</li>
<li>Gjort mig färdig i lugn och ro</li>
<li>Cyklat runt Ramsholmen</li>
<li>Gått i kyrkan</li>
<li>Cyklat runt lite till</li>
<li>Fotat blåklockor</li>
<li>Stekt en nässelomelett</li>
</ul>
<div>
Och klockan är bara tolv ännu. Jag tar det som ett tecken på att livet är (mer än vanligt) i balans när jag faktiskt klarar av att vara ledig och njuta av det, i stället för att bara kollapsa på soffan och övermannas av trötthet, svårmod och förtvivlan över att vilodagen kommer att ta slut.</div>
Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-44571617904820539212018-08-29T10:07:00.000+03:002018-08-29T10:07:44.690+03:00Inget går upp mot drakarNär jag behöver en liten paus från verkligheten/livet/mina egna tankar är det få saker som funkar så bra som drakar. För tillfället läser jag parallellt två episka serier med drakar i centrala roller, nämligen <i>Temeraire</i> av Naomi Novik och <i>Liveship Trader</i>s av Robin Hobb. <br />
<a name='more'></a>Den förstnämnda hade jag haft ögonen på en längre tid på bibban och blev helt tagen när jag sist och slutligen tog mig tid att läsa första boken.<i> Liveship Traders</i> laddade jag ner till telefonen då jag hittade den billigt och tänkte att den kan vara bra att ha som "reservläsning" för döda stunder i väntrum och ensamma lunchpauser, telefonen har man ju ändå nästan alltid med sig. Underligt nog fungerar det att läsa båda jämsides utan att ramla ur och ännu underligare att det fungerar att läsa en så intrikat och komplicerad berättelse som <i>Liveship traders</i> i små snuttar, den har ändå väldigt många karaktärer att hålla reda på och många parallellhandlingar som korsar varandra. Antar att detta är ännu ett tecken på hur otroligt välskriven den är. <br /><br />
<br />
När jag nu läst dessa samtidigt har jag slagits av vad de har gemensamt: båda innehåller förstås drakar men också sjöormar, drakarna är högt stående, intelligenta och långlivade varelser som varken är goda eller onda och i båda serierna är slaveri versus frihet ett bärande tema. Det fascinerande med drakarna som karaktärer är att de är så begåvade, framför allt språkligt, men samtidigt väsensskilda från människorna. Det går att prata med dem, komma överens med dem, till och med bli vän med dem men inte att till fullo förstå dem. De har helt andra begrepp om heder och moral, till exempel.<br />
<br />
<i>Temeraire</i> är blandning av fantasy och kontrafaktisk historia. Berättelsen utspelar sig militär miljö under Napoleon-krigen, men det finns drakar och de fungerar som ett ytterligare vapenslag vid sidan av infanteri, kavalleri och sjöstridskrafter. Författaren Naomi Novik är historiker och jag kan riktigt föreställa mig hur roligt hon haft med att hitta på hur historien hade sett ut om allt annat var lika, men det fanns drakar. Lika roligt är det att läsa. Böckerna har också starka drag av klassisk äventyrsberättelse med resor till exotiska länder, nya upptäckter, rafflande strider, hovintriger osv. Extra allt.<br />
<br />
Slaveri och förtryck är som sagt viktiga teman och huvudpersonen Will Laurence är son till en av de främsta förespråkarna för slaveriets avskaffande. Därför är han också öppen för Temeraires tankar om att även drakarna borde ha rättigheter och inte ses som oskäliga djur, vilket de gör åtminstone i Europa. Att detta förhållningssätt funkat (någorlunda) beror på att drakarna genast från kläckningen skolas in i att tänka på sig själva som husdjur. Detta leder till att i den här världen kommer kolonialismen och imperialismen helt av sig helt enkelt för att européerna är sämst i världen på att ha drakar, andra folkslag ser dem som (allra minst) jämlikar och är därför mer framgångsrika. Det är lite kul att läsa och ger en ett och annat att tänka på. <br />
<br />
I <i>Liveship Traders</i> finns också både vanliga slavar och magiska varelser som lever under förtryck, utan att någon tänkt på saken på det viset. Berättelsen kretsar kring en familj av sjöfarare i det legendomspunna Bingtown, som står inför stora kulturella och politiska omvälvningar. Genom grannländers inflytande håller samhället på att förändras från relativt frisinnat till patriarkalt och begränsande. Kvinnor övertalas att ta mindre plats, leva mer begränsade, men bekväma och skyddade, liv och lämna ifrån sig kontrollen över familjens affärer. Slaveri införs smygande. Det är skrämmande att läsa, för man är ju van att utvecklingen ska gå åt andra hållet, att det naturliga för samhällen är att utvecklas mot större frihet men det finns ingenting som säger att det inte lika bra kan gå åt andra hållet. Robin Hobb är också otroligt bra på att skriva fram karaktärer som inte bara är unika utom dessutom utvecklas, ibland förändras helt genom de drastiska händelser hon utsätter dem för. Ibland känns det kanske en aning överdrivet, men jag väljer att köpa det ändå för att det blir en så bra historia.Och alla karaktärer är mångdimensionella, även den största hjälten har mörka sidor och den svartaste skurken tycker man synd om.<br />
<br />
Nu är jag på slutrakan med båda dessa berättelser, och jag vet att jag kommer att sakna dem när de är slut. Men då kan man ju alltid börja om från början igen. <br />
<br />
Som grädde på moset har jag fått tag på det ultimata bokmärket.<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://1.bp.blogspot.com/-YQbiCsN6yhY/W4ZGCG6kY6I/AAAAAAAABJQ/t-u1FRqe0VoRpOaKWMUZFhgKnj4Fqd8XgCLcBGAs/s1600/IMG_20180829_100259%257E2.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1600" data-original-width="591" height="320" src="https://1.bp.blogspot.com/-YQbiCsN6yhY/W4ZGCG6kY6I/AAAAAAAABJQ/t-u1FRqe0VoRpOaKWMUZFhgKnj4Fqd8XgCLcBGAs/s320/IMG_20180829_100259%257E2.jpg" width="118" /></a></div>
<br />Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3339863256912909774.post-42256887690832946912018-06-27T10:46:00.002+03:002018-06-27T10:46:55.514+03:00Ett sätt att semestra rättSom jag ser det är poängen med sommarsemestern att vila upp sig från det gågna arbetsåret och ladda upp inför det nya, och hur man sen bäst gör det beror på hur man själv funkar. Det har flera gånger hänt mig att jag sett fram emot semestern jättelänge, och sedan går hela första veckan åt till att vara totalt utmattad och olycklig. Semesterchock, helt enkelt. Men inte i år, för i år har jag gjort någonting rätt, nämligen tagit det lugnt de sista veckorna på jobbet och varvat ner lite redan <i>före</i> semestern.<br />
<a name='more'></a><br />
<br />
Beroende på arbetssituationen och när på sommaren semestern infaller är det inte alltid möjligt att göra så, men ett annat tips som jag läste i en tidning är att börja semestern med att städa. Det kan låta som ett paradoxalt råd att man ska lägga tid på hushållsarbete när man äntligen är ledig från sitt lönearbete, men tanken är att man ska övergå lite försiktigt från att jobba en massa till att jobba väldigt lite (ingen semester är helt arbetsbefriad, om man inte är förmögen och har tjänstefolk). Jag tror faktiskt på idén.<br />
<br />
För mig funkar det bra att göra lite småsaker på semestern, sådant som inte är särskilt ansträngande men som det känns bra att ha gjort. Den senaste veckan (semesterns första) har jag kommit på mig själv med att spontanstäda (!) lite här och var i lägenheten. Plocka bort allt möjligt smått som ligger på fel ställe och som jag stört mig på länge, men energin har inte räckt över tröskeln till att faktiskt göra något åt saken. Samtidigt tar det energi att hela tiden irritera sig på oredan, så det blir en ond cirkel. Med det perspektivet skulle det faktiskt vara en investering i det kommande årets välmående att ägna (en del av) semestern till städning. Här finns högar och skrubbar som inte fått en ordentlig genomgång på flera år. I brist på ordnad förvaring ligger mina vinterkappor för tillfället på soffan, och så vill man ju inte ha det.<br />
<br />
Kort sagt: jag tar det som ett gott tecken att jag <i>vill</i> städa, för det betyder att jag är någorlunda utvilad redan, och jag tycker inte städning är det sämsta man kan ägna sin semester åt. Men jag tar det en dag i taget och känner efter. <br />
<br />
<br />
Temumrikenhttp://www.blogger.com/profile/16695550846473527786noreply@blogger.com0