söndag 23 oktober 2011

Papperspyssel och skosnören



Egentligen är jag inte mycket för pyssel, men just sådant här som inte kräver märkvärdigare material än en gammal tidning och papperssax kan jag nog pynja med när jag har tid över, alternativt barn att sysselsätta. I helgen fick jag besök av Maria, som bland annat lärde mig vika askar och pappershjärtan.





Jag fick också en födelsedagspresent lite i förtid, och den har redan hunnit sysselsätta mig några timmar medan vi pratade om ditten och datten.





Det är en slynggaffel, eller snoddgaffel, eller slyngtjuga eller vad man nu vill kalla den. Tycker personligen att "slyngtjuga" låter bäst, men det förutsätter liksom att man känner till både verbet slynga och substantivet tjuga, vilket väl inte så många gör. Hur som helst, det är inte alls svårt att slynga snoddar med den, men att få dem jämna och fina är en annan historia.





 Mina dansskor har redan fått nya snören, visst ser de lite fräckare ut än de svarta? Enligt tillfrågad expertis är de antagligen inte godkända till folkdräkt, men till övningarna kan de få gå.

13 kommentarer:

  1. Kanske jag ska räkna in mig i gruppen barn som behöver sysselsättas då XD Nä, men skämt o sido, för mig ligger skillnaden mellan pyssel och hantverk/hemslöjd nånstans i det att till det första skaffar man en massa smågrejs att göra saker av o det senare gör man mer av naturmaterial eller det man råkar ha o det bygger mer på lite små knep med återanvändning m.m. Men jag vet nog att det inte är någon vedertagen definition :) Snörena blir nog jämnare bara man håller på lite o får in känslan, eller det har mina blivit iaf...

    Du glömde förresten berätta för världen att du lärde mig två saker också o vi glömde lära mig den tredje. (Idag har jag sen ägnat mig åt det otroligt viktiga projektet att repetera hur man viker grodor så det kan vi eventuellt ägna oss åt en annan gång ifall jag kommer ihåg det då fortfarande.)

    SvaraRadera
  2. Vad var det jag glömde? Pappersmuggen? Den var väl för enkel, påminn mig nästa gång jag ser dig.

    Gillar dina definitioner för resten, enligt dem tycker jag om hantverk men inte pyssel. Om man nu får säga så på en blogg ;)

    SvaraRadera
  3. Tja, det är väl iaf ett slags halvofficiell definition inom mycket av de (svenska) hemslöjdskretsarna. Den delas inte av alla, det vet jag nog, men den passar mig bra för jag tycker den avdramatiserar vad hantverk eller hemslöjd kan vara på ett lagom sätt o samtidigt för fram det jag gillar. Men sen är det klart att det finns hantverk som kräver en väldig massa utrustning också...

    SvaraRadera
  4. ...och sådant som jag nog skulle kalla pyssel även om det inte kräver så mycket, som att klippa pappersstjärnor. Det är lite för enkelt och onyttigt för att jag skulle vilja kalla det hantverk. Onyttigt på ett bra sätt alltså.

    SvaraRadera
  5. Jo det finns ju nog en gräns av något slag åt det hållet också ;) Men det är kanske tur att det är omöjligt att dra den helt definitivt... Kanske det blir hemslöjd då du börjar dekorera dem extra o sätta ihop stjärnorna till nåt helt eget som ingen sett förut? :D

    SvaraRadera
  6. ...som t.ex. då jag köpte "pappersstjärnor" i ministorlek vikta av näver - vad har dom blivit då? (O varför vill din blogg absolut ha det här som två kommentarer fast jag ansåg att jag höll på att skriva en? Men det är förstås en helt annan fråga...)

    SvaraRadera
  7. Hm, ja, det är nog något väldigt "hemslöjdigt" med näver :)

    SvaraRadera
  8. Tjuga känner jag till, men inte slynga. Enligt SAOL är det både ett verb och ett substantiv, coolt. Undrar om det alls är släkt med slunga...

    "Bättre en tia i handen än en tjuga i foten".

    SvaraRadera
  9. Så sant som det är sagt :D

    SvaraRadera
  10. Enligt svensk etymologisk ordbok är "sliunga" som verb ett gammalt ord som betyder bl.a hopfläta och tycks vara släkt med tyskans schlingen och engelskans sling. Som substantiv lär ordet i formen slynga vara mycket ungt i svenskan medan slunga är äldre och släkt med tyskans Schlinge som betyder bl.a. ögla. På de flesta finlandssvenska dialekter heter det vad jag vet "sling" och inte slyng om den här gaffeln också även om ordformen med "y" blivit den mer officiella

    SvaraRadera
  11. Hm...var kanske lite överdrivet men jag tyckte nu bara själv det var intressant då jag tittade ;)

    SvaraRadera
  12. Tack Maria! Jag hade inte en etymologisk ordbok tillgänglig just nu, men etymologi är ju förfärligt spännande! Språkutredningar är aldrig överdrivna:-)

    SvaraRadera