Höstkläder

Hösten är helt fel tid att köpa höstkläder, men nu gjorde jag det i alla fall, för att jag fryser på jobbet annars. Att jag inte gjort det tidigare beror på vissa fåniga fördomar jag har mot den sortens praktiska kläder, samma fördomar som fick mig att envisas med läderskor i stället för tossor tills för några veckor sedan. Jag är så van med att tossor är något man går på länk med, inte till jobbet. Till sist insåg jag ändå att sådant snobberi bara är dumt om ens arbetsuppgifter innefattar att sparka boll och gå i skogen.


Fånigt och fånigt för resten, det är väl mest det att sportiga utekläder inte känns riktigt som jag, och det är väl ok att tycka så? Har aldrig varit någon stor friluftsmänniska eller sportare som haft behov av sådana kläder. Eller rättare sagt, jag har nog alltid tyckt om att vara ute i skogen och så, men då har jag helt enkelt tagit på mina skräpigaste kläder, de som det får komma kåda på. Och lite tyckt att specialdesignade utekläder med form och finesser är något för ett annat slags människor. Sådana som bryr sig om hur de ser ut vad de än håller på med, som tycker att märken är viktiga och som har råd att bry sig om sådant. Livsstilsmänniskor, ni vet.

Hur som helst, det blåser kallt på en skolgård och en vindtät rock är bara vettigt, liksom utanpåbyxor. Så jag gick till den lokala sportaffären och såg vad de hade, vilket visade sig vara vad som blivit över. Det vill säga, jag hittade nog sådan modell jag sökte, men i fel färg (vit, snyggt men opraktiskt) och aningen mindre än jag egentligen ville ha. Men det fina är att den har löstagbart fleecefoder så att man kan använda den utan foder nu, med foder när det blir kallare och själva fodret funkar som fleecerock när det är varmare. Tre i en alltså. Dessutom har den massvis med fickor, dragkedjor, snören och tarror, sånt gillar jag.

Detta alltså förklaringen till att jag gjort ett undantag från mitt ettåriga köpstopp, det projektet har jag nog inte gett upp ännu. Någon godtagbar förklaring till att jag inte handlade på loppis den här gången har jag tyvärr inte, fy på mig.