söndag 10 mars 2019

Det första jag gjorde var att köpa stödstrumpor

Det första jag gjorde när jag fick veta att jag väntar barn och efter en del planlöst surfande var att köpa stödstrumpor. Kanske det säger något om mig, kanske inte. Jag märkte snabbt att det finns hur mycket som helst man kan köpa när man är gravid (för att inte tala om sen när man har barn!), helt galna mängder. Men jag försöker låta bli. Vi har ändå begränsat med utrymme, begränsad ekonomi och lever på en begränsad planet.

Men stödstrumporna är jag övertygad om att var en bra investering, för att inte tala om stödstrumpbyxor i mammamodell, så sköna! En del mammakläder har jag också köpt, både begagnade och nya, och för några dagar sedan köpte jag mina första babykläder för att det fanns billigt på Lidl och de var av ekologisk bomull, eller så påstods det i alla fall. Men jag försöker hårt att inte köpa mer mammakläder än jag verkligen behöver, jag ser det här som ett tillfälle att testa hur liten garderob man faktiskt klarar sig med.

Annars går det bra. Jag är nu halvvägs genom graviditeten och det är först nu som det börjar kännas verkligt. Det går inte längre att glömma bort att jag är gravid, vilket faktiskt hände de första månaderna. Detta säger något om hur oproblematiskt mitt nya tillstånd varit rent fysiskt, jag har inte märkt av några större förändringar än att mitt midjemått har gått från 68 till 88 (och jag hyser inga illusioner om att det någonsin kommer att gå hela vägen tillbaka). Lite känningar här och var, nu och då, men inget riktigt besvärligt.

Största skillnaden är att jag inte orkar lika mycket som tidigare, och jag var inte särskilt energisk förr heller. Lyckligtvis hanna jag bli av med mina förtroendeuppdrag i tid, annnars hade det varit verkligt besvärligt. Det är redan knepigt att hinna vila tillräckligt och samtidigt sköta heltidsjobb, hushåll (mindre andel än tidigare, men ändå) och fixa alla förberedelser, främst då att röja utrymme och barnsäkra lägenheten. Ja, och så ska man helst motionera också.

Men som sagt, jag ska inte klaga för jag mår helt bra och har i det stora hela ett välordnat liv. Det är inte alla blivande mammor som har det.

1 kommentar: