Vi befinner oss i Nya Världen, som den här gången är en annan planet som koloniserats tjugo år tidigare. Huvudpersonen Todd är den siste pojken i Prentisstown, en liten nybyggarstad som befolkas av enbart män. Det har nämligen inte gått så bra för nybyggarna som de väntade sig. Dels var planeten redan befolkad och det räckte förstås inte länge innan man hamnade i krig med urbefolkningen, utangerna. Dessutom drabbades människorna och deras husdjur av en bakterie som gör att alla ens tankar sänds ut så att alla kan höra dem, ett ständigt brus som gör folk vansinniga.
Todd har alltså vuxit upp i en hård värld där kriget och bruset har dödat alla kvinnor och de flesta män, och de som är kvar är allt annat än trevliga. Men en dag upptäcker han något som inte borde kunna finnas, en tystnad i bruset, och kastas ut i en vild flykt undan dem som vill honom och hela planeten illa. Efterhand visar det sig att nästan inget är som Todd trott, utan verkligheten är många gånger värre och grymmare, men det finns också hopp.
Över lag gillar jag den här boken, den är annorlunda på ett bra sätt och jag ser fram emot att läsa fortsättningen på trilogin. Men det finns två saker jag stör mig på. För det första borde den varit 100 sidor kortare, tajtare. För det andra språket. Boken är nämligen skriven på något som ska föreställa talspråk, men det funkar inte att bara sätta in lite stavfel. Om tanken är att gestalta huvudpersonen/berättaren Todd som en obildad analfabet så funkar det inte eftersom han ändå använder ett avancerat språk som förstör trovärdigheten.
En orsak till att det inte funkar är att talspråk låter så olika, t.ex. fick jag med mitt finlandssvenska uttal fundera en stund på vad som menas med att man är "tjockad". En annan orsak är att översättaren rakt av tagit med engelska språkfel som inte är naturliga i svenskt talspråk, särskilt dubbelnegationer som "inte ingenting". Så säger man inte, och allt det här bara distraherar mig från berättelsen. Försöker låtsas att den är skriven på standardspråk, för då skulle den vara bra. Missförstå mig rätt nu, det går att skriva talspråkligt så att de blir bra, men det är svårt, och Patrick Ness (och översättaren) lyckades inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar