Igår hände något som inte hänt på mycket länge: jag blev så gripen av en bok att jag sträckläste den på en kväll. Det var Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexie och den var så tragisk och komisk och full av små klokheter som hastigt blinkade till i förbifarten, att jag bara måste läsa ut den innan jag gick och lade mig. Och det ser jag som ett framsteg i återställandet av mina läsvanor.
Ett annat framsteg är att jag återupptagit danskursen för barn (som legat på is en dryg månad av olika orsaker) och jag trivs med det igen. Några nya har kommit till i stället för de som fallit bort, och även om gruppen fortfarande är i minsta laget så är det en väldigt kiva grupp att dansa med. De är så glada och duktiga och prima i största allmänhet. Skulle vara roligt att se vad det kan bli av det hela på ett par års sikt, bara jag och min söndriga stortå orkar med. För sen när det inte är roligt längre, då blir det bara inte till någonting.
Och ett sånt där allmänt framsteg som jag nog inte kan ta någon som helst ära för är att det börjar bli vår, och varmt, och ljust! Det är nog också en av orsakerna till att jag lever lite mer nu. Allt känns lite lättare när solen skiner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar