Above the Snowline

Nu har jag alltså läst ut min julbok, Above the Snowline av Steph Swainston. Jag vet inte riktigt vad jag väntade mig av den, men inte blev jag besviken. Det här är ordentligt vuxen fantasy som förlitar sig mer på sanna litterära kvaliteter än på beprövade schabloner och billiga ingredienser. Visst finns här både våld och erotik och exotism, men det är inte de som bär upp helheten. Framför allt är det lagom annorlunda mot vad jag är van med att läsa.

He tucked one slush-wet boot under him on the chair cushion, unbottoned his parka showing nothing but a T-shirt underneath and fanned out his wings to shake drops from them. He looked like a black peacock. He looked like an old crow.

 Det är inte bara bildspråket som fascinerar mig, utan främst den där kontrasten mellan vingar och T-skjorta. Så är det hela vägen igenom: det bekanta uppblandat i det främmande i en salig röra. Det ger en märklig effekt, och understryker att det här handlar om det mänskliga, trots att inga människor finns med i berättelsen.

Den dominerande rasen är alltså bevingade, människolika varelser som lever i en kultur som tekniskt och politiskt mest liknar medeltiden men kulturellt är mer eller mindre som vår. Den enda som kan flyga är dock huvudpersonen, kejsarens budbärare Jant (för de andra måste vingarna bara vara väldigt opraktiska, jag menar hur får de på sig de där T-skjortorna? Men ingen klagar.), som är en blandras och hälften Rhydanne. Rhydanne är ett slags vildmänniskor som lever som jägare i bergen, de har kattögon och måste dricka sprit hela tiden för att fungera.

En av dessa jägare, Dellin, kommer till kejsaren för att klaga över att nybyggare inkräktar på hennes folks jaktmarker och har dödat hennes man (som dödat prinsens häst, men det var ju inte poängen). Jant får i uppdrag att medla i konflikten och reser till bergen med Dellin, som han till en början inte kan tåla för hennes barbariska vanor. Men det går så där som det gör när människor tvingas leva och överleva tätt tillsammans, man påverkar och påverkas av varandra, på gott och ont. Farligt är det, hur som helst. Ja, och så är det lite intriger och högförräderi och sånt, men det är inte så viktigt.