På landet

För tillfället är jag bosatt på vischan igen, där jag är husvakt medan föräldraskapet är bortrest på obestämd tid. Hittills har det varit lagom utmanande och bara små katastrofer, som att den bättre bilen mitt i allt vägrar starta. Men jag har två till till mitt förfogande, så det är inte hela världen. Utmaningarna består i att jag har ett dubbelt så stort hushåll, en vedpanna som ska eldas ett par gånger i veckan och lite annat smått. Helt ensam är jag alltså inte, jag har sällskap av en tonåring, två farföräldrar och tre gråa lurviga saker, varav en är en katt av den lilla jobbiga sorten. Mycket jobbiga. Kräken är tack och lov huvudsakligen på syrrans ansvar.

Ovant att pendla

Det här med att bo en bit bort och pendla till stan har sina sidor åt alla håll, har jag märkt. Å ena sidan kräver det lite mer planering, både med mathandlandet och personlig logistik. Gymnasister har ju tyvärr inte flextid, så nu måste jag lära mig hålla tider. Fördelen är att jag har lättare att koppla bort arbetet när jag är här än hemma i stan. En orsak är säkert att jag har så mycket annat att ta itu med här (och sällskap) så att jag inte "hänger kvar" med tankarna på jobbet, men jag tror också att det fysiska avståndet spelar en roll. Den knappa halvtimmen i bilen blir också en mental transportsträcka mellan jobbet och hemmet.

Gröt blir bäst på vedspis

Jag har för övrigt insett att jag blivit lite bortskämd i stan, för jag börjar gnälla direkt som innetemperaturen går under 18 grader, vilket det ofta gör i de kallare rummen, bland annat mitt sovrum. Då är det bra att ha en köksspis att elda i, så att åtminstone ett av rummen är varmt och skönt. God gröt blir det också, grötkastrull är nog en fin uppfinning.