I den härliga vårsolens glans

Där längst till vänster har jag också stått, med Otakt-fanskapet. Jag kan tala om att det är en pina för fötterna, för det är nerförsbacke.

Ifall någon undrade så hann jag nog till Vårdberget i tid för mösspåläggningen, men det var inte med stor marginal. Och det var sista gången jag pinade ut min stackars lilla smurfbil på motorvägen, den går att få upp i 120 men den hade alla möjliga ljud för sig och skakade betänkligt. Man blev liksom väldigt medveten om att man satt i en rätt skör liten plåtlåda. Nåja, fram kom jag alltså och fick min mössa på huvudet, hann umgås en stund med en vän och tillbringade resten av kvällen på en stillsam och trevlig fest med Tutka på Terravistet. På det viset fick jag lite språkbad på samma gång.

Axelbandet började jamma precis när vi skulle gå.

Första maj var sedan precis så där härligt solig som den ska vara, och på Vårdberget blåste det inte ens utan var så varmt att man kunde sitta i bara skjortan. Vi lyckades faktiskt stiga upp tillräckligt tidigt för att hinna baka scones och ta oss till picknicken någorlunda tidigt, så att vi hann sitta där en god stund och sedan ännu gå på grillfest innan det var dags att ratta hemåt igen. Den här gången tog jag landsvägen, i lagom maklig takt.

Parmesanscones

Sconesen ja, de blev ovanligt bra lite i misstag, så jag kan ju dela med mig av receptet. Vanligtvis brukar jag göra dem med lite grövre mjöl, men eftersom det är bakpulverbröd blir de lätt ganska smuliga. Den här gången skulle jag laga dem med vetemjöl och utan salt, så jag la i lite parmesanost för att ge smak och som en bieffekt fick de riktigt fin konsistens också.

4dl vetemjöl
2tsk bakpulver
2msk olja
2dl mjölk
1dl riven parmesan

Värm ugnen till 225 grader. Blanda de torra ingredienserna. Rör ner olja och mjölk till en lös deg. Platta ut till två tunna brödkakor på bakplåtspapper. Dela i fyra bitar med degsporre och nagga med gaffel. Grädda i ca. 15 min, ovanför mitten.

Både snabbt och enkelt, med andra ord.