Nu har jag röstat

Det var ett enkelt sätt att få känna sig uppskattad. Valtältet stod på torget och funktionärerna höll på att blåsa bort, men de lyckades ändå se glada ut över att just jag kom och röstade. Eller så var de glada för något helt annat, men det var fint ändå. Och så fick jag ett paket plåster.

Underlig

Det är en underlig höst det här, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Eller av mig själv. För tillfället är jag någorlunda frisk, men man kan liksom inte lita på den här kroppen. I går var jag på en må bra-dag som jobbet bjöd på (tack för det!), men efteråt mår jag mest underlig. Har lite svårt att förstå folk som säger att det är skönt med yoga (lite som dem som säger att det är skönt med massage), för jag tycker mest det är obehagligt, både fysiskt och mentalt. Antagligen för att yogan tar fram Sanningen. Alltså borde jag yoga mera.

Komma ikapp

Efter ytterligare en sväng till flunssa-landet (tack och lov kortare än den förra) är det nu dags att försöka komma ikapp. Det är mycket att komma ikapp med, främst texter jag lovat skriva. Ja, jag ska inte bara skriva texter utan sätta ihop dem (och andras texter) till en tidning också. Det har jag aldrig gjort förut, och när jag gick med på att vara både lokal- och chefredaktör för årets sista nummer av Bibban hade jag ingen aning om att den här hösten skulle bli som den blev. Hösten är alltid stressig med skolstart och bokkalas, men nu har jag då dessutom varit sjuk till och från i ett par månader. Så jag är lite efter. Och lite trött. Och önskar mest att den här hösten ska vara över snart.

Nåja, så hemskt är det inte. Jag tycker ju om att skriva. Det brukar ju bli bra i slutändan, även om det går långsamt. Och jag får ju hjälp. Så nog ska det bli en tidning av det här ännu, utan att jag går sönder på kuppen. Kanske jag till och med orkar ha lite roligt.

Saker som dyker upp

Det är lustigt hur det ena och det andra bara dyker upp på mitt jobb, utan att någon kan tala om varifrån de kommit. Förra veckan var det en inbetalning till krigsveteranernas blomsterfond (min farfars bror begrovs i helgen) och idag hittade jag en zucchini vid min dator. Nog kan jag räkna ut vem som lämnat dem, men ändå.

Läsplan

Ibland möter jag människor som tror att jag som barnbibliotekarie läser alla böcker som jag köper in och därför vet allt om dem. Jag blir lite smickrad, men tyvärr funkar den inte riktigt så, eftersom det skulle kräva att jag läste i medeltal 20 böcker i veckan och jag är ingen snabbläsare. Däremot försöker jag läsa så många recensioner och baksidestexter som möjligt för att ha en så bra uppfattning som möjligt om vad jag har på hyllorna.

Inför bokprat stormläser jag böcker för den tänkta målgruppen och däremellan läser jag vad som råkar locka mig. Lite oplanerat blir det, och lätt hänt att de finska böckerna blir styvmoderligt behandlade. Så jag har tänkt om jag kanske ändå borde ha en läsplan och försöka att systematiskt läsa åtminstone en del av böckerna, och läsa representativt.

Återhämtning

Nu har jag bestämt mig för att jag är frisk igen och det är dags att påbörja projektet med att återuppbygga nån sorts kondis och styrka efter fyra veckor av stillavarande. Igår var jag på en halv dansövning, det är ju en bra början.

Lite lugn och ro, tack

Nu börjar jag nog lite längta efter något slags normal vardag, där jag (och helst alla andra också) är frisk och det inte finns varken konferenser eller bokkalas att oroa sig för. Jag är jättedålig som evenemangsarrangör, för jag trivs inte, klarar inte av osäkerhet och stress. Tur att jag inte gav min in på kulturarbetarbanan, som jag lite nosade på i slutet av studierna.

För jag är en sådan här tråkig person som trivs, och arbetar, bäst när livet är lagom jämntjock och förutsebart, utan för mycket omvälvningar och överraskningar. Jag behöver ha lugn och ro, måste få tänka igenom saker ordentligt för att det ska bli bra. Och för att jag ska må bra. Tack och lov för veckoslut.

Bloggat från min Fairphone

Idag fick jag sent omsider min nya lur, som samtidigt är min första pekskärm. Tar nog ett tag att vänja sig. Mycket knepig att skriva med. Tyvärr är min dator inte tillgänglig just nu. Skriver mera sen.

Krax

Idag var jag på jobb som vanligt (eller nåja, jag tog en lite kortare dag och försökte komma ihåg att röra på mig mindre än vanligt) och jag är inte utmattad. Bättre än jag vågat hoppas. Riktigt bra.

Imorgon kommer dock en ny utmaning. Jag tror inte att jag har kommit mig för att berätta att jag börjat sjunga i kör, det var ett infall jag fick när jag såg en annons för en kör där "enda kravet är att du inte har sjungit i kör förut". Det lät som något för mig, som visserligen sjöng något år i barnkör men det borde vara preskriberat nu och som sjunger gärna men otränat. Två övningar har jag varit på hittills och det har varit skoj.

En fantastisk snabbrapport

Idag bestämde jag mig alltså för att jag var tillräckligt frisk för att köra till Åbo och intervjua Maria Turtschaninoff på Fantastik 2014. Det var nog rätt beslut, även om jag så här efteråt är fullkomligt utmattad. Intervjun gick bra, jag lyckades undvika att hosta rakt in i mikrofonen och även om mina frågor tog slut halvvägs så hade vi en bra publik som kom bra tilläggsfrågor.

En bra dag

Idag är en bra dag av åtminstone två orsaker:

1. Det är jämt ett år sedan jag förlovade mig.
2. Jag känner mig tillräckligt frisk för att åka till Åbo imorgon och intervjua Maria Turtschaninoff på Fantastik 2014.

Hurra! Hurra!

Sen blev det spännande

Vi hade strömavbrott för en dryg timme sedan, jag har bott tillräckligt länge i stan för att glömma hur sådana funkar. Som att man inte får spola i wc:n i onödan för det kommer inget nytt vatten. Och så sa jag åt syster som försökte koka pastasås att hon kunde värma den i mikron istället, då tyckte hon att jag var lagom smart.

Dag sju

Detta har jag gjort hittills idag:

• tittat på omväxlande naturfilmer, lättsmälta komedier och Mythbusters
• blivit andfådd av att göra precis vad som helst
• läst bloggar
• googlat "lunginflammation"
• läst Anaché
• ätit yoghurt, en och en halv liter kvar

Vad är väl en årskonferens

Nu är det klart att jag är sjukledig ännu i dag och i morgon, det känns lite blandat. Å ena sidan har jag inte så mycket emot att vara lite lagom sjuk och få ligga i sängen dagarna i ända, å andra sidan missar jag en hel del och börjar få allt mer tråkigt. Värst av allt är tanken att jag kanske inte är på benen ens tills på söndag, så jag ska vara på Fantastik i Åbo. Men det behöver inte gå så illa, det är bara ett förkylningsvirus, om än ett ovanligt segt sådant.

Seg förkylning, det här

Det är nu femte dagen jag är förkyld, fjärde dagen med feber. Visserligen ingen hög feber, men det har jag å andra sidan aldrig. Dessutom har jag varit väldigt trött och svag idag och tillbringat en stor del av dagen i sängen under dubbla filtar. Och jag har en väldigt envis slemklump i halsen plus hosta.

Bekännelser av ett rastlöst snormonster

Jag är ingen duktig sjukling idag (heller). Fast jag har lite feber så är det inte så mycket att jag är helt däckad, och jag är för rastlös för att bara ligga i sängen och vila, som jag kanske borde. Dessutom händer det så mycket på och kring jobbet just nu att jag känner mig tvungen att titta in på min mejl och besvara/vidarebefordra det som ser mest akut ut. Visserligen tog det inte lång stund, men ändå.

Man slänger inte mat

Så där ja, nu är huset varmt, håret rent och katterna matade. Då kan man ta det lite lugnt igen. Nästa utmaning blir att fundera ut hur man får fem liter mjölk och tre liter yoghurt att gå åt i ett hushåll på två personer, varav den ena är liten i maten och den andra är sjuk. Det blir nog pannkaka av det här. Ugnspannkaka alltså, för det finns dessutom över ett tjog ägg. Och en blålänk, några leverlådor, mängder med zucchini och tomat, bacon, ett berg med bröd... Misstänker att mamma aldrig slutat handla för fem. Och att katterna får hjälpa till med den där mjölken.

Eld är inte mitt element

Hur kan det vara så svårt att få eld på lite ved? Det är ju liksom det den är gjord för, kluven och torkad enligt konstens alla regler. Men nej, den vill inte ta eld, fast jag använder prima eldstände (mjölkkartonger med pappersskräp i) och kastar in vedträna luftigt och fint. Sen ryker det in. Sen slocknar det. Sen ryker det in lite till.

Början på en ovanlig måndag

Nu gör jag så där som man inte ska göra: jobbar fast jag är sjuk och har kompledigt. Det började med att jag skulle fixa lite med grejer som inte har med jobbet att göra direkt, men som jag skött via min jobbmejl och så fanns där ett och annat som borde svaras på så fort som möjligt... Men nu har jag loggat ut och ska vila resten av dagen.

Höstens första korta arbetsdagar

Vet ni vad jag gjorde idag? Jag slutade tidigt från jobbet. Det låter kanske inte så där hemskt revolutionerande, men bakgrunden är att jag inbillat mig att jag varit tvungen att jobba mer än mina 36 timmar och 15 minuter de senaste veckorna, många gånger har jag tänkt att imorgon, då kan jag gå lite tidigare och få ut mina timmar, men sen har det alltid dykt upp något som absolut måste bli klart till följande dag och... ja. Till saken hör att vi på min arbetsplats brukar hålla oss strikt till veckoarbetstiden, eftersom vi inte har någon stämpelklocka som kan hålla reda på plus och minus åt oss. Men ibland lyckas man helt enkelt inte jobba tillräckligt lite. Visst låter det som en märkligt problem, när man formulerar det på det viset?

Lärdomar om gardinsfållar

Nu har jag fållat klart mina köksgardiner och lärt mig tre saker:

1. Jag borde sy på maskin oftare så skulle jag inte bli så rostig som jag var nu, det syns på resultatet.
2. Gardinfållar blir mycket snyggare när man gör dem för hand, som jag gjort förut. 
3. Folk som säger att man alltid ska pressa fållar innan man syr gör det inte för att vara besvärliga, åtminstone i det här fallet hade det gjort en märkbar skillnad.

Hur som helst, nu har vi gardiner som vid behov täcker hela köksfönstret, i väntan på spjälgardiner (som finns på inköpslistan, men det finns andra saker som är mer akuta). Dock får någon annan hänga upp dem, för jag har feber och tänker inte börja balansera på några stolar. 

Nu ska jag packa och pallra mig iväg till föräldrahemmet, som jag lovat vakta medan föräldraskapet är ute och ser på världen.

Fantastik 2014

Om en knapp vecka hoppas jag att många av er är i Åbo, då det är fantastikveckoslut med Turconen på lördag och Fantastik på söndag. Åtminstone det senare evenemanget kommer jag att närvara på, eftersom jag fått den stora äran att intervjua hedersgästen Maria Turtschaninoff. Idag fick jag äntligen ett recensionsexemplar av Maresi, som jag ska läsa i flygande fläng och sen hoppeligen komma på några smarta frågor.

Och just ja, sen har jag visst lovat att faktiskt recensera den också.

Bokstädning (och ett par listor)

Efter en del obehagliga erfarenheter av ohyra har vi bestämt oss för att bli städfanatiker, och idag tog jag itu med bokhyllan och, framförallt, alla gamla dammiga böcker. Många av mina böcker är köpta på loppis eller avskrivna från bibliotek, andra har hängt med från min barndom. Inga har någonsin blivit ordentligt vädrade. Förrän nu, alltså.

En stor fördel med att ha balkong är att man kan vädra saker där. Jag tog ut böckerna, bläddrade igenom dem så dammet rök, ställde de mest unkna exemplaren öppna så att vinden fick blåsa genom dem en stund. Tog en bild också, men vet inte var jag har min kamera just nu.

Höstform

Idag besökte jag gymmet för första gången på ganska länge. Det kändes bra, fast jag glömt skorna hemma. Inte är jag helt ur form. Och form kommer jag att behöva denna hektiska höst, så det är bara att börja svettas regelbundet. Bästa sättet för mig är att gå via gymmet direkt efter jobbet, för om jag kommer hem först och sätter mig ner, är risken stor att jag förblir sittande.

Ett av projekten är att jag ska vara chefredaktör för biblioteksföreningens tidning Bibban, vilket jag tror kan bli riktigt roligt även om det kan bli stressigt också. Det är en hel del konferensrapporter och annat på kommande, så jag blir åtminstone inte tvungen att skriva alla artiklarna själv.

Så det är en av sakerna jag ser fram emot. Har aldrig varit chefredaktör förr.

Åter till vardagen

Så var den semestern slut. Det var inte så farligt. Att vara tillbaka på jobb, alltså, inga katastrofer ramlade över mig på hela dagen. Däremot bokade jag in fyra klassbesök och två föräldramöten så att jag har något att göra de närmaste månaderna. Tråkigt kommer det då inte att bli, vare sig på arbetsfronten eller utanför. Tvärtom ser det ut att bli en ovanligt händelserik höst med bibliotekskonferens, chefredaktörskap, hedersgästintervju och jag vet inte vad.

Vilken tur då, att jag faktiskt känner mig rätt så utvilad.

Min enda ursäkt

...är att jag aldrig bakat bullalängd förr. Hoppas jag inte får allt för kräsna gäster imorgon.

Äta ute

Idag fick vi både goda och dåliga erfarenheter av att gå ut och äta allergimat. Först den positiva överraskningen: i Café Delivo i Munksnäs kan man gå in och säga att "hej, jag tänkte äta morgonmål här imorgon men jag tål inte ägg, så kan ni lämna en bulle openslad?" Och så gör de det. Fantastiskt.

Sen den dåliga: vi åt lunch på Allergihuset, för vi tänkte att där borde de ju ha koll på det här med specialdieter. Men av någon anledning fanns det nötter(!) i salladen och när man frågar efter ingredienslistan så får man lång blick som att "vad ska du med den till?" Inte så bra. Dock var luften i lokalen utmärkt.

Ingredienslistor börjar dyka upp på allt fler lunchrestauranger, och det är jättebra och inte så svårt att åstadkomma. Sen tycker jag på något vis att det åtminstone i större städer skulle finnas en marknad för matställen som skulle satsa lite extra på allergivänlig mat med få ingredienser, tydliga listor och en salladsbuffé som är byggd så att det inte i misstag hamnar rivna morötter bland gurkorna.

Fast inte vet jag, kanske alla allergiker har vant sig vid att det är svårt/omöjligt att äta ute och anpassat sig på andra sätt. Jag blir allt mer tacksam över att jag själv åtminstone kan äta vad som helst.

Ansikten

Vi var på Faces Etnofestival igår, för att vi aldrig kommit iväg förut och för att det var sista gången (eller sen ändå inte? Vi fick lite motstridiga budskap under kvällen.) Det var mycket, mycket trevligt, förutom en incident med getingar men jag fick väl skylla mig själv som köpte plättar med sylt.

Sommarstress

Är det bara jag som tycker att det ordnas allt för många evenemang på sommaren, och de blir bara fler år för år? Det är mässor, läger, teatrar, loppisar, auktioner, byadagar, musikevenemang, sommarcaféer, tävlingar, motionslopp och jag vet inte vad, som man "borde" gå på. Mycket som man gärna skulle vilja gå på, men dels krockar mycket och dels vill man hinna göra ingenting på semestern också. Och så blir det ju inte bättre av att pengarna är slut. Det är stressande, så jag väljer att strunta i det mesta och stanna hemma istället. Läsa en bok, undvika solen, vila upp mig.

Så att ni vet, att den dag jag gifter mig så blir det inte på sommaren. Den är tillräckligt fullbokad som det är.

Hetta

Idag är det så hett ute så man kan bli tokig, över 30 grader i skuggan. Det hjälper inte ens att det blåser lite, för blåsten är också varm som om den kom från en värmefläkt. Min lägenhet, på sydsidan av ett stenhus i en sydsluttning, börjar också bli i varmaste laget, men ikväll far jag ut på landet, där jag inbillar mig att det är svalare. Det huset har åtminstone en norrsida mot skogen, ett flertal skuggalternativ utomhus och, i värsta fall, en sval källare.

Först ska jag i alla fall på sommarteater, medan det ännu finns chans. Jag vann två fribiljetter i en utlottning i våras och tänkte att det finns gott om tid att utnyttja dem på semestern, men nu är det redan sista veckan som pjäsen går så det var tur att mamma påminde mig. Tydligen är det fler än jag som är ute i sista minuten, för den är slutsåld både idag och i morgon, och då talar vi om Svenskfinlands största sommarteater med plats för över 1000 åskådare. Kritiken har varit blandad, men de flesta verkar ha tyckt om pjäsen så jag går dit med öppet sinne.

Semestersmått

Det är riktigt skönt det här, att inte ha några tider att passa. Jag ska erkänna med en gång att jag bröt mot semesterregel nr. 1 idag och fixade en liten jobbgrej, som jag inte lyckades ordna med förra veckan, men nu är det bara slöande och slappande som gäller.

Efter gott sällskap hela helgen känns det dock lite ensamt, det blir liksom extra uppenbart så här på semestern att jag inte egentligen har några kompisar här i stan. Men det är okej, planen är hur som helst att tillbringa större delen av tiden med min familj på landet.

Först ska jag bara ordna lite här hemma och vänta på att cykeln blir färdig från verkstaden, så jag kan vina runt på den mellan åkrarna sen. För en sak jag definitivt ska göra nu när jag har en massa tid är att få lite ordentlig motion och nån sorts träningsrutin igen. Vet inte hur den kom bort, däremot vet jag att jag behöver göra något för att få mina axlar i skick och kondition så att jag orkar jobba hela året sen.

Semester

Det var så skönt att vakna utvilad i morse och veta att jag inte behöver göra något särskilt i dag. Jo, jag vet att det är lördag och att jag hade haft ledigt hur som helst, men nu har jag ledigt för att jag har semester och det känns extra bra. Inga särskilda planer har jag heller, annat än att slappa, slöa och göra vad som faller mig i hågen. I fyra veckor. Hur kan man ha det så bra?

En grön sedel

I går fick jag veta att jag får en löneförhöjning om 20 euro i månaden, och eftersom små slantar också är pengar blev jag förstås mycket glad och började genast fundera vad allt man kan få för 20 euro. Eller rättare sagt ca 16 euro efter skatt. Man kan till exempel få:

• en bok (om man har tur)
• mat för 2 dagar
• en morgontidning i två veckor
• eller en enkel tågbiljett till Esbo

Det är ju fint.  Vad som är ännu finare är att jag har bara tre dagar kvar till semestern, och det är inte en dag för lite.

Sommartakt

Ännu har jag några veckor kvar till semestern, men det är helt okej. Dels har det ju inte precis varit semesterväder hittills, dels är det inte så jobbigt att jobba i juli. Paradoxalt nog är det mindre stressigt när vi kör med minimal bemanning, eftersom man har fullt upp med rutinuppgifter som håller verksamheten rullande och allt som är mer krävande skjuts på framtiden. Dessutom är kunderna i medeltal avslappnade och på gott humör, kräver inte mer än trevlig semesterläsning och ett leende. Det är alltid roligt när det kommer sommargäster från huvudstadsregionen och är förtjusta över vårt svenska utbud, som lokalbefolkningen tar för givet. Inte heller de finskspråkiga brukar klaga, för här kan de komma över nyutgiven litteratur utan att köa. Alla är nöjda.

Hälsningar från Kaoslandet

Jag har inte hört av mig på ett tag, men månne inte ni har klarat er ändå. Det har varit allt möjligt. Mest flytt. Flyttar är alltid kaotiska, men den här har varit något extra.

Vårtrött

Det har varit tyst från mig den senaste tiden, helt enkelt för att jag inte haft värst mycket energi att blogga, eller göra så mycket annat heller. Vi kan kalla det vårtrötthet, för det betyder att det går över så småningom.

Konsumtionsrapport

De senaste två dagarna har jag inhandlat en oerhört dyr väska (på min skala) och ett par oerhört förnuftiga skor (på vilken skala som helst). Jag tänker att de på något sätt tar ut varandra, förnuftighetsmässigt. I och för sig var också skorna dyra, men det är ok för de är så bra (tror jag, har ju inte gått med dem ännu). Och egentligen är också väskan förnuftig eftersom den är rymlig, vilket inte är den sämsta egenskap en väska kan ha, och gjord av ett tyg som verkar slitstarkt. Dessutom är bägge av inhemskt märke, vilket väl borde ge mig lite patriotpoäng i dessa kristider.

Hur som helst, så har jag funderat en del på hållbar konsumtion, särskilt när det kommer till kläder. Jag har vissa kläder som är av ekologisk bomull, men dåligt sydda. Och sedan andra som är av vanlig oekologisk bomull, men desto mer hållbara. Så vilka är då egentligen bättre?

Bortglömda böcker

Idag kom jag hem från jobbet med böcker om häxbränningar, helgon och heliga platser, helt enkelt för att ingen lånat dem på flera år och de är för fina för att avskrivas. Det var liksom lite synd om dem. Nu ska jag läsa dem, och om någon är riktigt bra så ska jag ställa fram den med en lapp i där det står "Den här boken är bra, läs den!" Annars vet jag inte riktigt vad jag ska göra med alla dessa fina, försummade böcker.

Buljong!

Har ni tänkt på hur roligt ord ordet "buljong" är? Buljong, buljong, buljong. Rimmar på kapuschong och schäslong. Nåja, det var inte ordet jag skulle skriva om, utan maten.

Jag har länge tänkt att jag borde pröva på att göra egen buljong som är nyttigare (och framför allt mer dietanpassad) än butiksbuljongen. Jag vet ju i princip hur man gör: man slänger en massa goda saker i en stor kastrull, kokar jättelänge*, och spadet är buljong.

Sovmorgon

I morse gjorde jag en intressant upptäckt: jag tänkte gå till jobbet senare än vanligt och hade ställt väckarklockan en halv timme framåt. När jag vaknade var jag så pass mycket piggare än vanligt att morgonrutinerna gick så pass mycket snabbare att jag hade hunnit till jobbet vanlig tid om jag hade velat.

Nu ville jag inte det, så jag tog det lugnt och diskade undan för att inte mata myrorna i onödan (de har hittat in i mitt kök, men inte ännu till matskåpet eller diskbänken. Jag gör klokast i att ha storstädning innan de gör det och packa in alla mat ordentligt.) Men slutsatsen är att hädanefter få väckarklockan stå på halv sju, åtminstone fram till vårdagjämningen eller så.

Läsning kan väl räknas som innomhussport, tycker jag

Idag har jag inget annat att berätta än att vi har sämsta möjliga sportlovsväder (ifall någon missat det) och därmed full fläng på bibban. Någon kanske tycker det är en bra sak, man jag tycker nog mest synd om de barn som hellre hade riskerat liv och lem i backen utanför. Hur som helst är det ju super att det finns bibbor där man kan hänga helt gratis, i brist på snöiga vidder.

Nygamla hyllmetrar

Sedan jag flyttade till den här lägenheten för ett drygt år sedan har jag lidit av kronisk bokhyllsbrist. Trots att jag genomförde en ordentlig utrensning innan flytten har jag fortfarande ouppackade lådor både i förrådet och hos mina föräldrar. Jag har fått klara mig med en gammal fejk-Lundia på fyra och en halv hyllmeter, vilket inte är just någonting.

Vila hårt

Det har varit mycket de senaste veckorna: först en massa ståhej kring nedskärningshot på jobbet, sen en intensiv mini-semester i Vasa. Så idag sade min kropp ifrån. Jag har en praktisk mage på det viset att man kan stoppa i den lite vad som helst utan att den klagar, men är jag nervös eller stressad på något vis så säger den till på ena eller andra sättet. Och då vet jag att det är bäst att ta det lite lugnt ett tag, så blir det bättre igen. Så den här veckan ska jag mest ta det lugnt, ta hand om mig själv och vila en massa.

En arg bibbatant ryter till

Den gångna veckan har jag varit omväxlande arg, ledsen och förbittrad. Orsaken står att finna här, här och här. Raseborgs stadsbibliotek, där jag jobbar tillsammans med ett tjugotal* fantastiska arbetskamrater, hotas bli av med två tjänster som inte får återbesättas vid pensioneringar. Följden blir minskad öppethållning och allmänt sänkt servicenivå. Det märkliga är bristen på reaktion från allmänhet och politiker, med tanke på att biblioteket enligt finländarna är den viktigaste kulturtjänsten. Tar vi månne biblioteken för givna?

Ikapp

Pust, efter ett par hektiska veckor känns det äntligen som att jag börjar komma ikapp igen, både på jobbet och hemma. Det finns inte längre något akut problem som hela tiden hänger över mitt huvud och borde åtgärdas genast, helst igår. Det är ett tillstånd jag börjat lära mig uppskatta.

En oförbätterlig föreningsmänniskas bekännelser

I skrivandes stund sitter jag på tåget till Tammerfors, där jag ska delta i Finlands svenska biblioteksförenings styrelsemöte. Det är lite oklart för mig hur det blev så, för jag hade mer eller mindre bestämt mig för att ta några års paus från föreningsvärlden och samla krafter, men jag är väl bara obotligt föreningsbiten.

Relativt rika barn

Häromveckan läste jag* ut Mathias Rosenlunds roman "Kopparbergsvägen 20" och fick mycket att tänka på. Det är en nedslående roman, samtidigt som man lär sig att uppskatta det som man själv faktiskt har och har haft som barn, fastän man inte alltid är nöjd. Allt är relativt. Det mest beklämmande i boken är hans ångest inför att hans barn får en lika fattig barndom som han själv haft, och kanske aldrig kommer att komma upp därifrån. Att det går i arv.

Bara femmor kan räkna dem alla

Idag har jag fått insikter i hur man gestaltar stora tal för små barn. Biblioteket hade invigningsfest hela dagen idag, och i samband med det hade jag bjudit in skolklasser till en specialrundtur bakom kulisserna, dit man annars inte får gå (det var tur att jag kom på att påpeka just den detaljen, för det blev genast intressantare).

Gnäll

Fick dåliga nyheter på jobbet idag (berättar kanske mera sen när det är officiellt) och tappade helt sugen. Stannar hemma från jumppan för min fot är sjuk, av okänd anledning. Inte den som brukar vara sjuk, utan den andra. Kort sagt tror jag det är läge för kladdkaka och eskapism.

Grönt och sånt

Den här yuccapalmen som jag adopterade i höstas har tagit sig över förväntan bra, nu har den redan ett tredje skott på gång och fick gödning en månad i förväg för att orka med dem alla:

Så här mycket har det första skottet vuxit sedan i höstas.

Fördelar med små bröst

Till att börja med ska jag be om ursäkt om någon tycker jag är pinsam... eller nä förresten, det gör jag inte alls. Det här är nu vad jag vill prata om idag och världen får lov att leva med det.

Vinterväder, vinterkläder

Jag kom iväg senare än jag tänkt i morse, det var så länge sedan det senast var vinter att jag glömt att man måste reservera minst fem minuter extra för påpaltning. Eftersom båda mina byxor är i tvätten och min tjockaste yllekjol är sönder (den har en slits som obevekligen växer, möjligen spännande för andra men onödigt spännande för mig) behövdes det rätt mycket extra ylle:

Tant-jumpa

Jag är inget vidare på att hålla igång en träningsrutin, vare sig jag gör övningar hemma eller i någon grupp. Det blir lätt så att jag missar någon gång för att jag är för trött, sedan missar jag nästa för att jag verkligen inte kan komma och missar jag ännu en så täcks jag inte dyka upp mera. Nåja, jag är väl inte den enda.

Nu gör jag ett nytt försök, den här gången med traditionell tant-jumpa med påföljande djupstretchning och avslappning. Första gången kändes bra: lagom utmanande, lagom svettigt, lagom trött efteråt. Jag klarade (nästan) alla rörelser, eller åtminstone största delen. Och det fina är ju att man vet att man blir bättre sen.

Min huvudvärk blev dock inte botad, men antagligen försvinner den snabbare än vad den annars hade gjort. Den brukar sitta i ett par dagar minst när den väl kommer. Och jag vet att jag skulle slippa det här om jag bara gjorde mina övningar och höll axlarna mjuka, men...

Den svåra konsten att må bra

Det senaste året har jag fått lära mig mycket om vikten av att ta hand om sig själv. Förra vintern var jag i riskzonen för att bli sjukskriven på grund av utmattningsdepression, men jag sökte och fick hjälp i tid. Nu går jag på rehabilitering samtidigt som jag försöker hitta en livsstil som är hälsosam och hållbar i längden. Det är allt annat än lätt. Men det behöver inte heller gå i en handvändning, de här problemen har vuxit till sig under flera år och kommer att ta flera år att komma över.

Egentligen vet vi ju vad som behövs för att må bra: balanserad kost, motion, god sömn, tillräcklig återhämtning och sunda människorelationer. Men hur förverkligar man det?

Lykta

Fint va? Fick en lykta av pappa till julen, nu hänger den på balkongen och lyser upp det bedrövligt snölösa vintermörkret. Hade tänkt ta en bättre bild men har tydligen förlagt kameran. Idag skulle jag kunna ha program och träffa folk och så, men jag har haft så mycket program och folk den här julen att jag kom fram till att jag har större behov av tre dagars fullkomlig ensamhet just nu. Bara jag, några ljus och en hög med böcker.

Ekorrhjul

Ni vet känslan, när man planerat noga vad man ska göra varje arbetsdag för att hinna med allt, och sen dimper det ner lika mycket till som måste åtgärdas bums på direkten? Och känslan, när man kommer på sig själv med att ha sagt "inga problem, det fixar jag" lite för många gånger? Eller, men det är kanske lite för specifikt, när det kommer in returnerade böcker i samma takt som man plockar upp dem på hyllorna, som är ovanligt röriga och fem minuter efter att man snyggat till dem kommer det någon och råddar igen.