Det har varit tyst från mig den senaste tiden, helt enkelt för att jag inte haft värst mycket energi att blogga, eller göra så mycket annat heller. Vi kan kalla det vårtrötthet, för det betyder att det går över så småningom.
Fast egentligen vet jag att det är den gamla utmattningen som hänger kvar, och det blir inte bättre av att jobbet fortfarande präglas av stress och osäkerhet inför framtiden. Konstaterade häromdagen att det enda vi vet säkert är att det kommer att bli sämre. Jag har åtminstone lovat mig själv att inte försöka jobba för två hur mycket jag än ogillar att lämna arbete ogjort.
Men allt är inte åt skogen, goda nyheter har jag lagt ut på bibliotekets blogg.
Ja, och så ska jag bli sambo om några veckor. Det är förstås det roligaste som hänt på mycket länge, men innebär ändå en del stress på sitt sätt. Det ska flyttas, städas, köpas möbler och så vidare. Och sen kommer allt att vara annorlunda. På ett bra sätt, men ändå, ovant.
Det är svårt att inte jobba för mycket.... och så tröttar man ut sig. Försök att ha förtröstan med jobbet!
SvaraRaderaGrattis till samboskapet! Det är utmanande, men skoj.
Sluta inte heller tro på att det blir balans i saker så småningom... Kramar
SvaraRaderaTack, jag tror nog det rätar ut sig så småningom. Maj är årets lugnaste månad på jobbet, så då får man tid att tänka efter lite också.
SvaraRadera