Nu börjar jag nog lite längta efter något slags normal vardag, där jag (och helst alla andra också) är frisk och det inte finns varken konferenser eller bokkalas att oroa sig för. Jag är jättedålig som evenemangsarrangör, för jag trivs inte, klarar inte av osäkerhet och stress. Tur att jag inte gav min in på kulturarbetarbanan, som jag lite nosade på i slutet av studierna.
För jag är en sådan här tråkig person som trivs, och arbetar, bäst när livet är lagom jämntjock och förutsebart, utan för mycket omvälvningar och överraskningar. Jag behöver ha lugn och ro, måste få tänka igenom saker ordentligt för att det ska bli bra. Och för att jag ska må bra. Tack och lov för veckoslut.
Och tack och lov att du vet det där :) Sen ska man bara lära sig ta lärdom av det i praktiken också förstås... :P
SvaraRadera