Hälsningar från Vitsippsstaden

Än har de inte slagit ut, men snart, snart, snart!

Egentligen helt orelaterat till påsken

Eftersom jag undantagsvis firat föräldrafri påsk i år, med systrarna och djuren, blev det lite annorlunda än vanligt. Mindre pynt och påskmat, mera kortspel, pynjande i trädgården och göra-ingenting-särskilt. Samt upptäckten av A Very Potter Musical och den verkliga orsaken* till att Voldemort ville ha sin kropp tillbaka. Till alla fans av fanfic.

*Ungefär 3:30 min i i klippet. Kanske inte vad man väntar sig, men jag kan förstå honom.

Mjölk och annan mat

Jag har tidigare skrivit om min problematiska hud (atopiska eksem), nu har det här problemet eskalerat och antagit sådana proportioner att jag är beredd ta till desperata åtgärder: mat. Det kanske inte låter så drastiskt, men jag är väldigt förtjust i god mat och har in i det längsta dragit mig för att testa dietkortet av rädsla för att det skulle fungera. Dock är sönderspruckna och konstant svidande händer inte bara äckligt och motbjudande utan dessutom ett handikapp, för vad kan man åstadkomma här i världen om man inte kan röra i någonting? Det finns en gräns för hur användbara handskar är och nu har även de starkaste medicinerna av någon anledning slutat fungera.

Så vad gör vi nu?

Nu gör jag det igen, men det känns så ytligt att skriva om något annat än politik en dag som denna. Jag tänker inte förfasa mig över valresultatet (redan gjort, ledde ingen vart) eller köra med svart humor (andra gör det så mycket bättre) och verkligen inte förfalla till cynism, för det leder heller ingen vart. Men vad kan man då göra när rösterna är räknade? Gömma sig under sängen i fyra år och hoppas på det bästa? Det duger ju inte. Vi är bättre än så.

Sjundeå bad

Planen var att tillbringa ett skönt veckoslut på Sjundeå bad (Siuntion Hyvinvointikeskus, har märkligt nog inget officiellt svenskt namn) med systrarna och mamma. Ni vet, skämma bort oss lite för en gångs skull. Det var dock lättare sagt än gjort.

Första problemet var att ta sig till stället. Avtagsvägen till badet var avstängd pga något lopp, och vi som inte är riktigt hemma i trakten hittade inte någon alternativ väg så där bara. Efter att ha yrat runt på diverse småvägar och sett både slottet och en god portion nyländsk landsbygd kom vi till samma avspärrning från andra hållet. Då var det bara att ge upp och fråga vakten hur man kommer till Sjundeå bad, varpå hon släppte förbi oss. Ibland är det liksom för enkelt.

Smörgåskrasse

Antagligen världens mest lättodlade gröda:

Söndag

Alla dessa ställningstaganden

Apropå världens tillstånd i allmänhet och en kärnkraftsdiskussion från igår kväll i synnerhet; hört i kafferummet:

- Var det faktiskt meningen att vi människor skulle ställa till med allt det här? Var gick det fel?
- När vi kom ner från träden. Det skulle vi aldrig ha gjort.
- Men vad kan man göra då?
- Du kan välja att sluta fundera på det, eller lägga dig framför tåget. Det är de två alternativ som finns.
- Men då måste man ju ändå välja om man ska lägga sig framför ett dieseltåg, eller ett eltåg som går på atomkraft...

Inte är det lätt, inte är det lätt.

Indisk huvudmassage

Ville prova på något nytt och trevligt, så jag bokade tid hos den lokala ekofrissan för en timmes indisk huvudmassage. Det var riktigt skönt, perfekt efter en lång arbetsdag. Höll nästan på att somna där jag satt med en dyna i famnen och lugnande olja i håret, med indisk avslappningsmusik i bakgrunden. Hon masserade inte bara hårbottnen utan också ansiktet, öronen (!), nacken, axlarna och lite ner på armarna och ryggen, så jag blev ordentligt genomknådad.

Gardiner

Äntligen kom jag mig för att fålla mina gardiner, det var inte en dag för tidigt. Sedan jag flyttade in i december har de varit upphängda uppochned och bara vikta högst upp, som några andra trasor. Nu ser det så mycket trevligare ut.

Även om jag verkligen inte är något inredningsfreak tycker jag om att göra det fint omkring mig, det är bara det att jag ibland är lite för lat... Men man trivs ju mycket bättre när det ser ordentligt ut.

Dagens citat

Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så.

                                                                 - A. Henrikson

Kom bara att tänka på det när jag såg att arga små människor lyft upp okynneskörningen i Ekenäs även på Den Stora Tidningens debattsidor, där mellan kärnkraften och EU:s stödfond. Håhhåjaja.

Stepp

Wohoo! Äntligen, vårens första länk, så jag har längtat! Härligt, härligt att få flyga fram genom morgonen med vinden i träden, solen i ansiktet, fötterna mot marken (tump tump tump tump tump tump tump tump), lite slirsnö och isfläckar men inte så det stör, isen på fjärden och doften av hav, videkissorna i diket, fröjden i benen när de får dra på lite extra i uppförsbackarna eller sträcka ut på slutrakan.  Då känner man att man lever.

När jag var liten hade vi får, och när de släpptes ut första gången på våren blev de så glada att de hoppade jämfota, på alla fyra alltså. Mamma sade att de steppade. Lite så kände jag mig nu.

Jag har hört många säga, lite så där ironiskt och överlägset, att de nog ska börja springa den dag de ser en leende joggare. De skulle ha sett mig.

Högst svamligt inlägg om bland annat memma och strumpstickor

Det blev inget av gardinerna idag heller, däremot har jag (äntligen!) vänt på kylskåpsdörren medelst en mycket märklig skruvmejsel (värsta high-tech och rätt opraktisk egentligen) jag fått av min gode far (som nog menade väl), samt en strumpsticka. (Strumpstickor är underskattade redskap, de kan användas till allt från mord till hantering av trilskande kopieringsmaskiner, och dessutom kan man sticka både strumpor och vantar med dem.) Nu har jag alltså ett kylskåp som inte öppnas mot väggen så att man måste böja sig över dörren för att få ut någonting. Det var lite opraktiskt.

Diverse

Det är en härlig vårlördag, en sådan när fåglarna kvittrar och vintern rinner bort som snö i solsken. Om jag hade varit i min gamla lägenhet med trädgård (nåja, gräsplätt) hade jag tagit ut fällstolen i dag och suttit där och lapat sol. Nu har jag i stället gjort allt möjligt annat:

• bakat bröd, denna gång lagom mycket för ensamma (om än hungriga) Temumriken. Smaken blev också bättre än förra gången, mer bröd än bulla, men jag måste finslipa det lite till innan jag vågar dela med mig av det. För övrigt, i kategorin "märkliga saker som händer när man lagar mat åt en": grönsaksgratäng på en halv broccoli och fyra portioner gratängsås blev väldigt mäktigt. Hade ju förstås kunnat spara hälften av grädden till en omelett eller så, men man tänker inte alltid så långt som man borde.

I valet och kvalet

Det här är ingen politisk blogg, men nu känner jag mig tvungen att göra ett undantag. Vanligtvis funderar jag inte så mycket på politik, men så här i valtider har jag börjat fundera på hur andra funderar kring politik, och det har aldrig tidigare diskuterats så mycket politik i min omgivning som nu, av förekommen anledning. Det har det aldrig tidigare känts så viktigt att rösta, och att rösta rätt. Själv vågar jag inte öppna käften i dessa diskussioner, men jag vill inte hålla tyst heller.

Det som stör mig är följande: De flesta verkar resonera som så, att man ska rösta på det parti vars politik skulle ge mest fördelar åt en själv och bäst skulle försvara ens egna intressen (läs: språk/pengar). Som kandidat väljer man sedan den som bäst representerar en själv med avseende på hemort, kön, språk, osv. Så vad är felet med det?

Var och en får förstås resonera som den vill, men personligen vill jag inte vara så självisk. Det går helt enkelt inte ihop med min livsåskådning (i brist på bättre ord). Jag vill rösta på (och arbeta för) det som är bäst för hela landet, och allra helst förstås hela världen. För som jag ser det har var och en ansvar för alla andra, och jag vägrar tro på det där struntsnacket om att helheten vinner på att alla drar hemåt. Faktiskt.

Så tänker jag. Det blir spännande att se hur det går, för en gångs skull kommer jag att sitta uppe och titta på valvakan.

Diverse uppföljningar

Ifall någon mot förmodan undrar hur det gått med mina utkastade projekt.

Kryddlådan min som jag sådde för några veckor sedan grönskar friskt, det börjar nästan vara dags att gräva fram lite större krukor.

Vet inte riktigt vad som är vad av allt detta, men det blir ju mera spännande så.

Mina 750 ord har det däremot gått sämre med, har inte riktigt tillräckligt med självdisciplin. Det lär ta 28 dagar att rota en vana och alla försök hittills har strandat efter en eller två. Men kanske i dag, jag har en del tid över denna morgon.

Det bästa i livet är gratis

Trots att temperaturen redan flera veckor flirtat med nollstrecket, var det först i morse jag började fundera varför jag fortfarande går och svettas i min gamla noppiga ulster. Visserligen har jag alltid hållit på talesättet att hösten ska frysas in och våren svettas in, men det finns gränser. Innan det var dags att hasta iväg till tåget slank jag alltså ner i källaren och grävde fram min djupblå jacka, som är bra mycket roligare. (Sedan visade det sig, förstås, att det var -13 just den här morgonen, men jag överlevde.)

Lycka II

Eftersom jag ändå är inne på ämnet tänkte jag passa på att återanvända ett inlägg som jag skrev för ett drygt år sedan på en annan (numera stängd) blogg. Dels för att jag är nöjd med texten, dels för att jag är för lat för att skriva nytt hela tiden. (Är det inte för resten ett akademiskt fenomen det här med att citera sig själv? Åtminstone brukade vissa av mina föreläsare göra det nu som då, jag tyckte det var rätt lustigt. Har t.o.m. hört om individer som i sin gradu hänvisar till sin kand, det lyckades inte jag med men det hade varit ganska coolt.) Så här lät jag alltså då:

Vändagen till ära har den fantastiska Nationalencyklopedin lagt ut en artikel om lyckoforskning. Jag tycker det är ett intressant fenomen och så symptomatiskt för vårt samhälle att man kommer på tanken att bedriva vetenskaplig forskning om lycka. Någonting som för mig är en rent filosofisk fråga.

Lycka

Visste ni att finländarna är världens näst lyckligaste folk, efter danskarna? Det skulle man inte tro, men om det nu stämmer så visar det ju att man inte ska dra slutsatser om människors lyckliga utifrån ifall de skrattar eller buttrar. Orsaken lär vara vårt relativt jämlika samhälle och kontakt med naturen, vilket ju i och för sig låter rimligt.

Jag har tänkt mycket på det här med lycka, eftersom det är ett (av många) begrepp som man ofta slänger omkring sig utan att riktigt veta vad man menar med det. När man tänker närmare efter är det svårt att säga ens vad lycka är, om det är något man bör sträva efter och i så fall hur. För tillfället lutar jag åt att man inte ska eftersträva lyckan i sig, för det lönar sig sällan och är dessutom själviskt. Däremot tror jag att om man försöker vara en god människa och hitta sin rätta plats i världen, så får man med tiden sinnesfrid och lycka på köpet.

Kanske ingen stor filosofisk insikt, men nu har jag i alla fall tänkt. Även detta inlägg inspirerades för övrigt av Svängrum, som har en serie om lycka.

Bröd

Länge har jag undrat vad jag gör för fel när jag inte får så där underbart mjuka och välsmakande bröd som jag egentligen skulle vilja baka, men nu är det mysteriet åtminstone delvis löst. Enligt min nya brödbibel (som kort och gott heter "Bröd") ska man knåda sin deg 30-40 minuter om man gör det för hand. Just så. "Se det som ett träningspass". Jonej.

Men jag testade, och det funkade. Både vad gäller brödkvaliteten och träningen. Nu har jag dubbelt så mycket och dubbelt så gott bröd som vad det brukar bli, nu behöver receptet bara justeras lite så blir det perfekt. Om det sedan beror på att boken är rikssvensk eller på något annat, men lite väl sött blev det dock.

Det var nu man skulle ha den där frysen, eller väldigt hungriga vänner.

Snö

I går hade vi snöyra i vår lilla stad och folk halkade runt på trottoarerna och slirade ikring på vägarna så att man kunde tro att det var början av december och inte slutet av mars. Men om jag tänker efter kan jag egentligen inte påstå att jag skulle vara trött på snön (isen är sen en annan femma), däremot rätt trött på alla som klagar på vintervädret.