Vårvinterkampen

Ett replikskifte som hörts flera gånger denna vinter: "Det är fint när det är vinter på vintern." "Ja, mycket bättre än när det är vinter på sommaren."

Jag tycker om när det är vinter ända till våren, som nu, hellre än en lång och blaskig vårvinter utan vare sig snö eller sol. Nu kan man njuta av att följa med kampen mellan kölden, som håller kvar isen och snön, och solen, som smälter bort dem. Man kan gå på skaren och lyssna på fåglarna som sjunger i mun på varandra. För varje dag stiger solen lite högre, värmer lite mer och stannar uppe lite längre. Vi vet att värmen kommer att segra till slut. Därför kan jag ännu njuta av snön.

Te!

Med tanke på bloggens namn är det väldigt sällan jag bloggar om te, men här är nu en kopp. 

Eftersom jag inte mått så bra de senaste veckorna har jag tagit paus från koffein och dricker bara örtte, företrädesvis kamomillte, eller ingefära och citron-te om jag vill ha något skarpare. Jag tror inte det egentligen är så bra att regelmässigt pigga upp sig på konstgjord väg, eftersom man då dels gör mer än man på riktigt orkar, dels blir man sämre på att känna efter hur mycket ork man har. Så nu kör jag koffeinfritt fram till påsk ungefär.

På sistone har min hjärna nämligen börjat osa bränt och går nu på sisådär två tredjedelars effekt. Med andra ord hög tid att växla ner alltid när det går. Vare sig det gäller att dricka kamomillte i stället för Darjeeling, tacka nej till evenemang eller åka på retreat ett veckoslut, som jag ska göra imorgon. En tyst retreat i vårvintersolen, med telefonen avstängd. 

Tror det är precis vad jag behöver.

Ispromenad

Här är lite bilder från när vi gick på promenad på Stadsfjärden i onsdags:

Det var tur att vi bokade in detta program på veckans enda lediga eftermiddag, eftersom det antagligen var den sista fina vinterdagen och det är inte ens varje vinter isen är så bra att man bekvämt och tryggt kan gå ut på den. Men nu har vi gjort det också.

Brytningspunkter

Jag gillar den här tiden på året, det är nu det vänder: fortfarande är det vinter, men ljuset har kommit tillbaka. Och med ljuset kommer livslusten och energin. Man börjar ta itu med saker som legat och väntat på att bli tagna itu med.

Stövelvinter

Favoritskor denna vinter: fodrade gummistövlar med broddar. Överlägset bästa sättet att ta sig till och från jobbet och alla andra stället. Men om solen får hålla på så här ett par dagar till kommer det att vara bart på trottoarer och gångvägar och jag kan sticka fötterna i något snäppet tjusigare.

Vinterledigt

I år infaller alla julens helgdagar plus nyårsdagen på vardagar vilket innebär maximal ledighet för många arbetande människor, det gillar jag. För att göra det ännu bättre tog jag ut en semesterdag igår så att jag förutom de fem dagarna på julen fick fyra sammanhängande lediga dagar kring nyår, vilket känns som helt rätt beslut. Det är först nu jag känner mig riktigt ledig.

Vinterväder, vinterkläder

Jag kom iväg senare än jag tänkt i morse, det var så länge sedan det senast var vinter att jag glömt att man måste reservera minst fem minuter extra för påpaltning. Eftersom båda mina byxor är i tvätten och min tjockaste yllekjol är sönder (den har en slits som obevekligen växer, möjligen spännande för andra men onödigt spännande för mig) behövdes det rätt mycket extra ylle:

Lykta

Fint va? Fick en lykta av pappa till julen, nu hänger den på balkongen och lyser upp det bedrövligt snölösa vintermörkret. Hade tänkt ta en bättre bild men har tydligen förlagt kameran. Idag skulle jag kunna ha program och träffa folk och så, men jag har haft så mycket program och folk den här julen att jag kom fram till att jag har större behov av tre dagars fullkomlig ensamhet just nu. Bara jag, några ljus och en hög med böcker.

Vinteröverlevarklubben kokar sommarsylt

Så stod det på lappen som damp ner i brevinkastet. "Både impulsiva och utarbetade överdrifter, strategier & busstreck uppmuntras." Det lät ju intressant. Och inte så lite kufiskt. "Dresscode: more or less fantastic!"

Februari

Jag undrar hur februari kommer att bli. Jag ser fram emot februari. Jag gillar februari. Februari är månaden som fortfarande är vinter, man får ännu ta det lugnt och bädda in sig i tjocka lager textilier, men samtidigt kan man börja ana våren som är på väg. Man hör fåglar man hunnit glömma fanns. För första gången på flera månader får man se lite dagsljus både när man går till jobbet och när man kommer därifrån, och det gör en enorm skillnad för humöret. Februari kan bli riktigt bra.

I stället för solsken

Eftersom det är lite brist på sol på dessa breddgrader dessa tider och detta möjligen är en delorsak till att jag varit mer än lovligt hängig den senaste tiden, har jag köpt en egen sol. Eller "ljusterapienhet", som den kallar sig. Så nu kan jag äta frukost i strålande dagsljus och gå pigg och glad till jobbet. Eller det är åtminstone tanken, få se hur det fungerar. I bästa fall skulle jag komma iväg tidigare, hur jag än annars försöker vara rask på morgonen kommer jag alltid senare på jobb på vintern än på sommaren.

Sen var det det här med motion och promenader, i alla väder, och jag vet inte vad som räknas som promenad men igår och idag testade jag gå ett varv runt kvarteret på lunchpausen. Det är kanske snarare en bensträckare än en promenad, men knappast kan det väl skada. Och uppiggad blir man ju nog av att få lite frisk luft och rörelse.

Till gymmet var jag också idag (har gått en gång i veckan i flera veckor, så det börjar likna en vana) och trängdes, som jag misstänkt, med nyårslöftarna. I vanliga fall är där högst fem kråkor, men nu var vi tolv och luften var slut redan när jag kom dit. Kan man ju skylla på när man knappt orkar en timme, inklusive tänjning. Gott gjorde det i alla fall, och resten av kvällen har jag varit heeelt slut. Ska sova gott inatt.

En väldig massa snö

Som sagt kom det ner en väldig massa snö från himlen igår, och följaktligen ligger det en väldig massa snö på marken idag. Så här i stan är den förstås i vägen överallt, men mest tycker jag ändå det är vackert.

 Soligt och fint är det också, med en gnutta vår i luften. De som har sportlov nu* behöver åtminstone inte vara olyckliga över vädret.

Senare på kvällen när jag gick ut var himlen helt otroligt, osannolikt, overkligt blå. Då hade jag förstås ingen kamera med, ni får nu bara tro mig på mitt ord.

*)Tydligen hör även jag till denna skara, fast jag trodde jag skulle sitta på finskakurs i detta nu.

Positivt överraskad

Bara förväntningarna är tillräckligt låga kan man bli positivt överraskad av nästan vad som helst. Till exempel av att det över huvud taget går att komma hem med tåg från Åbo (till saken hör att det ingår ett byte) trots att det snöat ordentligt hela dagen. Visserligen nästan en halvtimme försenat, men vad gör nu det en söndagskväll.

När jag kom hem hade det slutat snöa.

Vasa

I helgen var jag i Vasa och träffade både nya och gamla bekantskaper, samt gjorde en del sightseeing. Vi tittade på en massa fina saker, bland annat:

En ortodox kyrka.

Ett vattentorn.

Ett torn till.

En vacker dag.

Det är väl nu jag borde erkänna att jag är en sådan där turist som alltid fotar byggnader. Inte ens när jag var aderton och for på Interrail förstod jag att man ska slå runt när man är utomlands, jag sprang runt och tog bilder på kyrkor och var kulturell i största allmänhet i stället. Funkade för mig.

Isande

Idag när jag kom till jobbet möttes jag av en kollega i ytterrock som uppmanade mig att genast gå och klä på mig mera, för det var bara tolv grader inne, på vissa ställen så lite som åtta. Nåja, jag var ganska väl förberedd med långkalsonger och yllekofta så jag tyckte jag skulle klara mig, men nog blev det kallt om fingrarna innan jag var färdig med att plocka upp alla återlämnade barnböcker i hyllorna. Ska det vara så här borde man väl sticka sig ett par torgvantar.

Tur i oturen hade ullmax-kläderna vi beställt kommit, så jag kunde dra på mig ett extra lager underkläder. Ångrade dock att jag inte köpt den varmare sorten, den som faktiskt innehåller ylle. Och med värmefläkt gick det att få sagorummet lagom varmt tills en grupp baby-familjer kom på eftermiddagen. Men jag tycker ändå vintern kunde förstå att hålla sig utomhus, där den hör hemma.

Vintervackert

Jag vet nog att isrosor är ett symptom på dåliga fönster, men kan ändå inte låta bli att tycka de är vackra. De här växer på mitt köksfönster och blir större för var dag kylan håller i sig.

Ute är det också vackert, på förmiddagen föll riktigt gnistrande sagosnö, sådan där som faller alldeles sakta. Februari är nog den bästa vintermånaden, tycker jag, för det är fortfarande ordentlig vinter och äntligen tillräckligt ljust för att man ska kunna njuta av den.

Borde väl egentligen passa på att ta en promenad idag, men nu snöar det riktigt ordentligt och jag känner mig inte riktigt frisk, så jag stannar väl inne ändå. Man blir så mesig när man blir äldre. När jag var yngre drog jag bara på mig halaren och gick ut och gå 5 km i minus 25 grader för att samla poäng till EOS:s motionskampanj (jag kom aldrig upp till gulddiplom, men brons och silver fick jag flera vintrar) och kom hem med frost i håret och ögonfransarna och på kinderna.

Och så skidade jag en hel del, runt runt på den lilla åkerplätten nedanför huset, och drog streck på ett särskilt ställe för varje varv. Fyra varv var en kilometer. Det var alltså ingen lång runda, men varje sträcka och kurva och backe hade ett eget namn och en historia, jag ritade till och med en karta. Ofta blev jag stående i skidspåret och filosoferade, "löste världsproblem" som mamma sa. Det var nog av de mindre världsproblemen i så fall. Hur som helst tyckte jag om att stava runt allena där i de lagom branta backarna och lagom knepiga kurvorna.

Nu har jag inte skidat på många år och det skulle vara så omständigt att sätt igång. Skaffa skidor och stavar, lämpliga kläder, lassa in allt i en bil och köra iväg nånstans där det finns spår. Blir nog inte av i första taget. Inte den här vintern, men kanske nån gång.

Tills vidare sitter jag i mitt kök och tar otaliga foton av ett nedisat fönster.

Långhelg

Idag har jag för första gången serverat sallad hemma hos mig, i min nya salladsskål, med mina nya salladsbestick. Det kändes avancerat. Inte för att jag har något emot sallad, men jag kommer mig aldrig för att laga någon själv. Ska jag vara riktigt ärlig så var det inte jag som gjorde den den här gången heller, men ändå.

Har alltså tillbringat ett förlängt veckoslut med min pojkvän och haft det allmänt trevligt, bl.a. tittat på vackra vinterlandskap (tyvärr blev kameran hemma, men den trivdes antagligen bättre där i värmen), roat oss med ordböcker* (lagom nördigt, jag vet) och, som sagt, ätit sallad. Och det var precis lagom mycket program så här mitt i allt annat.

Ja, och så fick jag hans julklappsmössa färdig. Ehm. Till mitt försvar kan jag säga att jag stickat om den två gånger för att få den att passa, har aldrig varit någon expert på just mössor. Men ändå. Inte har jag någon bild heller, men den är svart. Hur som helst blir nästa projekt antagligen att sticka en lite rymligare mössa åt mig själv, en sådan som är varm och inte plattar till håret allt för mycket, som den jag har nu. Få se vad det blir av det.


*) Det här är nu väldigt inside och studentikost men jag skriver det ändå: Norstedts svenska ordbok definierar "tamburmajor" som "person som går i spetsen för marscherande musikkår vanl. under svängande av stav e.d." Det skrattade vi åt en god stund.

Snöväder och sagobarn

Nu har vi snö, gott folk, och utanför biblioteket där jag jobbar riskerar Raseborgs framtid liv och lem i en ovanligt vådlig pulkabacke. Glädjande att se, särskilt i dessa dagar när man igen kommit på sig själv med att bekymra sig för att det är så besvärligt med vinterväder. Usch, vad vuxet av mig.

Nytt år och sånt

Jag tänker så här, att om man börjar året med att dansa Macarena* så kan det sedan bara gå uppåt. Så mycket mer tänker jag inte avslöja om mitt nyårsfirande, förutom att det var ännu trevligare än jag hoppats.

Kan också rapportera att jag överlevt första dagen på det nya jobbet och att vi har fått en massa snö, som var väldigt fin en stund tills det började regna.

*) Det var ju egentligen inte meningen, men när de andra inte kunde få det rätt... eller hur det nu var.

Ifall någon missat det

...så går vi från och med imorgon mot ljusare tider. Jee! Mycket välkommet i min värld. Dessutom har Ekenäs fått sin första snö (eller vad det nu är, men det är åtminstone vitt).