En sån dag

Dagens program:

04:44 Konstaterar att det är för sent att försöka få någon sömn.
05:08 Lika bra att stiga upp.
05:50 Tar snöskyffeln och börjar gräva fram bilen.
06:01 Startar mot Karis.
06:35 Tåg mot Tammerfors.
09:00 Möte nr. 1
12:00 Möte nr. 2 / lunch
13:00 Möte nr. 3
18:11 Tåg hemåt.
21.05 Håller tummarna för att bilen startar och att jag inte somnar vid ratten.

Ja, och inget av de här mötena är jag särskilt väl förberedd för. Det är en sådan dag idag. Sa jag att jag inte sovit?

Så här gick det sen

Sammanfattning av de två senaste veckorna: jag har gift mig, åkt på bröllopsresa till Madeira och kommit hem med förkylning.

Via Kronoby till Danseborg

Den här veckan har vi varit på bibliotekskonferens i Kronoby och det blev lite extra spännande på grund av fredagens strejk. Vi hade egentligen tänkt åka tåg eftersom det är så mycket bekvämare (och man kan skriva rent sin konferensrapport innan man ens kommit hem) men det gick ju inte. Alltså tog vi bil upp på onsdagen och på hemvägen hade vi med oss två personer till som skulle till Åbo. Det regnade ganska hårt men vi klarade oss helskinnade hem, sent omsider. Dock är min rygg och vänstra höft lite olyckliga fortfarande, jag spänner mig på något tokigt vis när jag kör och får alltid sjukt efter ett par hundra kilometer.

Resa under falskt namn

Fick just svar på en fråga som bekymrat mig en del, nämligen: hur gör man med passet när man ska resa utomlands dagen efter att man bytt namn? Jag pratar alltså om bröllopsresan. 

Damen i polisens kundrådgivningstelefon lät som om hon fick den frågan minst en gång i veckan och svarade att man får resa på sitt flicknamn om det inte finns tid att skaffa nytt pass. Resan måste förstås bokas på samma namn.

Det var ju skönt att höra. Det fåniga är bara att passet jag har nu går ut två (!) dagar före bröllopet. Jag ska alltså skaffa ett nytt pass enkom för att kunna resa under falskt namn i en vecka. Men det kunde förstås ha varit värre.

Prepkursen

Ja jag skulle berätta vad vi var på för äventyr förra veckoslutet: vi var på en förberedande äktenskapskurs i Pedersöre. Julklapp av mina föräldrar. Och den var bra.

Tåginlägg

Sitter på tåget från Vasa. Igen. Den här gången var det tvåårskalas samt mottagande av diverse förlovningsgratulationer. Vi hann också leka finlandssvenska leken och komma fram till att min fästmans svägerskas bror har varit med i samma spex som min syster. Sånt är viktigt att ha koll på. Eller, mest är det roligt att man alltid hittar någon koppling.

Uppgradering

Igår köpte jag äntligen en egen bil, och så här långt är jag nöjd med den. Även om den är nästan tio år gammal så är den en rejäl uppgradering från farfars Fiesta -88 som jag haft lånad de senaste åren. Min nya Golf Variant har en rad fantastiska finesser som

Upptäckter i bokhyllan

Som bäst håller jag på att rensa ut bokhyllan och skrivbordslådorna i mitt gamla rum hemmahemma, mina föräldrar börja tycka att det är på tiden att de får börja använda rummet till något annat än förvaring av mina gamla saker och jag kan inte annat än hålla med.

Lätthanterlig reselektyr, var det ju

Mars är en lite galen månad, och då menar jag inte bara vädret. I går kom jag hem från Åbo, vilket i och för sig är helt normalt. På torsdag åker jag till Mariehamns litteraturdagar, å tjänstens vägnar, men det är en sådan sak jag gärna skulle göra annars också om jag hade råd. Följande veckoslut ska jag eventuellt till Helsingfors (privat) via Tammerfors (jobb). Påsken firar vi i Vasa.

Nordlek i Steinkjer, del 3

På fredagen kunde jag ta det lugnt hela förmiddagen, eftersom jag inte hade någon festuppvisning att öva till, och det var skönt. Allt som allt blev det inte så mycket vilat under den här semestern och om den hade varit längre hade jag tagit ut mer av stämman, men under omständigheterna var det nog bara bra att jag inte hade fullt program hela tiden. Hur som helst, på eftermiddagen gick jag på konsert med Väsen, som jag bara hört på skiva förut. De var bättre live än jag väntat mig och jag köpte en skiva* efteråt.

Nordlek i Steinkjer, del 2

På torsdagen avvek jag från min planerade ansvarslöshet och hoppade in som gruppledare då ordinarie hade spelövning samtidigt. Tidig väckning och ledarmöte samt övning inför nationella uppvisningen med andra ord, men sedan tog jag i stället det lugnt resten av dagen. Det ska ju inte vara något tvång att hålla igång hela dagen om man inte orkar, heller.

Nordlek i Steinkjer, del 1

Nu är jag tillbaka i Finland och så småningom även uppackad och utvilad efter mina norska folkdansäventyr. Det är mycket i dessa dagar för redan nästa veckoslut ska jag ut på följande äventyr, som är Finncon. Men en sak i sänder, först ska jag berätta om Nordlek i Steinkjer.

Vi startade på måndag kväll med buss från Åbo och åkte över med färjan till Stockholm. På båten träffade vi en gammal otaktare (de finns lite överallt) som tyvärr inte kunde komma med den här gången. Efter en kort natt och tidig väckning lassade vi in oss i bussen igen och styrde kosan mot fjällen. De var fina.

Underbara sorglösa

När det här publiceras sitter jag på en buss genom Sverige, på väg till Nordlek i Steinskjer, Norge. Eftersom jag inte haft någon hjärna de senaste veckorna har jag säkert glömt att packa någonting mycket viktigt, eller kolla något som borde kollas, eller bokas, eller betalas... Men den här gången tänker jag faktiskt bara rycka på axlarna och lita på att allting nog ordnar sig. Jag har mina vänner med och vi är i ett nordiskt land, så vad är det värsta som kan hända? Nej, nu har jag semester en vecka och har inte tid att oroa mig.

Svårt

Att det kan vara svårt att planera en midsommarhelg. Svårt att bestämma hur man ska ta sig till Närpes, om det är lönt att boka bussbiljetter när man kanske är sjuk, svårt att köpa biljetter när man sen bestämmer sig för att ändå göra det. Det krävdes inte mindre än två besök på busstationen och den stackars försäljaren fick skriva ett mejl och ringa tre telefonsamtal innan det hela var klart. Hade jag vetat det hade jag bokat på nätet, men ibland tror man ju att det ska gå enklare och bli rättare om man talar med en livs levande människa. Tydligen är normala människor i Lilla Staden inte så besvärliga att de beställer resa med platsbiljetter och dessutom med start på annan ort.

Positivt överraskad

Bara förväntningarna är tillräckligt låga kan man bli positivt överraskad av nästan vad som helst. Till exempel av att det över huvud taget går att komma hem med tåg från Åbo (till saken hör att det ingår ett byte) trots att det snöat ordentligt hela dagen. Visserligen nästan en halvtimme försenat, men vad gör nu det en söndagskväll.

När jag kom hem hade det slutat snöa.

4H

Ofta blir man ledsen av stora och små nyheter man läser i tidningen, kanske mest de små, och i dag var det nedslående att läsa att staten tänker halvera sitt stöd till 4H. Det är synd inte bara för att 4H är en organisation som varit betydelsefull för mig personligen, utan mest för att jag tror att den fyller en viktig funktion för barn och ungdomar på landsbygden, där det inte ordnas så mycket annan meningsfull ungdomsverksamhet.

Jag växte upp i Tenala, som ligger en bit utanför Lilla Staden och är en mycket vacker plats som fortfarande ligger mitt hjärta nära, men där det inte händer så mycket. På gott och ont. En sak som dock hände var att vår granne sparkade liv i den lokala 4H-föreningen som legat i Törnrosasömn sedan många år, och plötsligt fanns det mycket nytt att göra och lära sig. Vi snickrade fågelholkar, spelade brännboll, stöpte ljus, sköt luftgevär, bakade småbröd och sålde på torget, lärde oss skogsfärdighet (inte för att skryta men jag har en fin rad Sporrong-pokaler från de tävlingarna), gick på hushållskurs, tovningskurs, traktorkurs och hästskötarkurs, åkte till Norge och blev träckiga, åkte till Sydschleswig och bondade med danskar, åkte till Polen och dansade med vitryssar (samt dansade bättre polonäs än polackerna, vilket var lite lustigt) med mera, med mera.

Varje sommar hade jag ett eget 4H-företag som gick ut på att jag odlade grönsaker som jag sedan sålde till mamma till torgpriser (med eko-tillägg, förstås). Alla kostnader, arbetsinsatser och intäkter skulle bokföras i ett häfte, och på hösten kunde jag sedan räkna ut att jag gjort en förtjänst om två euro i timmen. Lärdomen var alltså att man kan göra nånting och så får man pengar. Men om man vill ha stora pengar ska man satsa på något annat än morotsodling.

4H är alltså en viktig organisation dels för att den erbjuder verksamhet i byar där det inte finns så mycket annat, dels för att den lär ut precis vad man behöver för att överleva på landsbygden: företagsamhet och praktiska färdigheter. Hoppas verkligen det här kan leva kvar.

Ja, om någon undrar, de fyra H:na står för Huvud, Hjärta, Hand och Hälsa.