Livsstilsförändring #2: Motionera mera

Det här är ju en klassiker. När jag fick utmattningsdepression för några år sedan ordinerade läkaren mig en timmes promenad varje dag, oberoende av väder. Det var ett jättebra råd, men tror ni jag hållit det? Nä.
Men egentligen borde det inte vara så svårt, för jag går redan tjugo minuter till jobbet och tjugo minuter hem, det enda som fattas är att lägga till en tjugo minuters promenad antingen på kvällen eller på lunchrasten. Hur svårt kan det va?

Morgongymnastik gör jag redan, tio minuter hantlar och tänjning för att förebygga spända axlar. Men det räcker inte, jag får ändå spänningshuvudvärk nu och då och när den kommer så sitter den i i flera dagar.

Dansar gör jag också regelbundet, men folkdans är ensidig träning så det kan vara bra att kombinera med något annat. Alltså borde jag gå på gym varje vecka. Hittills har det lyckats tre veckor, och jag har kommit underfund med att tänjningen efteråt är avgörande.

Från och med nu gäller alltså: gym en gång i veckan, morgongymnastik varje dag och en timme promenad om dagen, varje dag. Vilket betyder att jag ska sluta skriva nu och gå ut ett varv.

En dag för långpromenad

Idag, när det var mera fukt än damm i luften, passade jag på att ta en riktigt lång promenad. Egentligen hade jag tänkt gå till gymmet, men sedan kände jag mera för att gå ut och gå, och det är så skönt att kunna gå på känsla nu och då. Det är inte alltid det finns utrymme för det. Men idag, idag hade jag ingen tidtabell att hålla, jag hade redan gjort alla dagens "viktiga" saker och jag kunde alltså gå dit näsan pekade utan att fundera.

Det slutade med att jag gick runt stan, minus några bostadsområden och plus några avstickare, på ca två timmar. En fin sak med den lilla staden Ekenäs är just det, att den är liten, så liten att man kan gå runt den. Elva och en halv kilometer blev det. Och jag känner att det gjorde mig gott.

I form

Nu tycker jag att jag börjar få till en bra träningsrutin igen. Jag gör alltid försök nu och då, och sedan faller det på att jag blir sjuk, för upptagen med annat eller bara lat. Men nu har jag i tre veckor gått 10 000 steg om dagen (i medeltal), varit på gymmet ett par gånger och igår på länk. Det gick mycket bättre än förra gången (minns inte exakt när det var, förra gången det var någorlunda bart) det vill säga jag tog samma runda med bättre fart. Idag ska jag på dansfest i Åbo och imorgon på dansövning om omständigheterna tillåter, det vill säga om jag orkar och hinner efter allt annat program.

Underlig

Det är en underlig höst det här, jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den. Eller av mig själv. För tillfället är jag någorlunda frisk, men man kan liksom inte lita på den här kroppen. I går var jag på en må bra-dag som jobbet bjöd på (tack för det!), men efteråt mår jag mest underlig. Har lite svårt att förstå folk som säger att det är skönt med yoga (lite som dem som säger att det är skönt med massage), för jag tycker mest det är obehagligt, både fysiskt och mentalt. Antagligen för att yogan tar fram Sanningen. Alltså borde jag yoga mera.

Höstform

Idag besökte jag gymmet för första gången på ganska länge. Det kändes bra, fast jag glömt skorna hemma. Inte är jag helt ur form. Och form kommer jag att behöva denna hektiska höst, så det är bara att börja svettas regelbundet. Bästa sättet för mig är att gå via gymmet direkt efter jobbet, för om jag kommer hem först och sätter mig ner, är risken stor att jag förblir sittande.

Ett av projekten är att jag ska vara chefredaktör för biblioteksföreningens tidning Bibban, vilket jag tror kan bli riktigt roligt även om det kan bli stressigt också. Det är en hel del konferensrapporter och annat på kommande, så jag blir åtminstone inte tvungen att skriva alla artiklarna själv.

Så det är en av sakerna jag ser fram emot. Har aldrig varit chefredaktör förr.

Semestersmått

Det är riktigt skönt det här, att inte ha några tider att passa. Jag ska erkänna med en gång att jag bröt mot semesterregel nr. 1 idag och fixade en liten jobbgrej, som jag inte lyckades ordna med förra veckan, men nu är det bara slöande och slappande som gäller.

Efter gott sällskap hela helgen känns det dock lite ensamt, det blir liksom extra uppenbart så här på semestern att jag inte egentligen har några kompisar här i stan. Men det är okej, planen är hur som helst att tillbringa större delen av tiden med min familj på landet.

Först ska jag bara ordna lite här hemma och vänta på att cykeln blir färdig från verkstaden, så jag kan vina runt på den mellan åkrarna sen. För en sak jag definitivt ska göra nu när jag har en massa tid är att få lite ordentlig motion och nån sorts träningsrutin igen. Vet inte hur den kom bort, däremot vet jag att jag behöver göra något för att få mina axlar i skick och kondition så att jag orkar jobba hela året sen.

Tant-jumpa

Jag är inget vidare på att hålla igång en träningsrutin, vare sig jag gör övningar hemma eller i någon grupp. Det blir lätt så att jag missar någon gång för att jag är för trött, sedan missar jag nästa för att jag verkligen inte kan komma och missar jag ännu en så täcks jag inte dyka upp mera. Nåja, jag är väl inte den enda.

Nu gör jag ett nytt försök, den här gången med traditionell tant-jumpa med påföljande djupstretchning och avslappning. Första gången kändes bra: lagom utmanande, lagom svettigt, lagom trött efteråt. Jag klarade (nästan) alla rörelser, eller åtminstone största delen. Och det fina är ju att man vet att man blir bättre sen.

Min huvudvärk blev dock inte botad, men antagligen försvinner den snabbare än vad den annars hade gjort. Den brukar sitta i ett par dagar minst när den väl kommer. Och jag vet att jag skulle slippa det här om jag bara gjorde mina övningar och höll axlarna mjuka, men...

Fotarbete 2

Förra veckan köpte jag en stegräknare, för att få reda på hur mycket jag egentligen springer bland hyllorna och annars också. Jag hade för mig att jag får mycket vardagsmotion, dels i och med att jag rör mig på jobbet och dels för att jag ofta går till fots när jag ska någonstans. Avstånden i Lilla Staden är så korta att det knappt lönar sig att släpa fram cykeln.

Styv och stel

Häromdagen var jag på yoga, hatha-yoga för nybörjare, och det var en underlig upplevelse. För många år sedan när jag gick i gymnasiet gick jag på ashtanga-yoga och det var helt annorlunda, mer fysiskt och jag gillade just det. På den här yogan låg vi mest på rygg och lyfte händer och fötter mot taket i tur och ordning.

MEN, poängen är att det var svårt. Det var styvt och det tog emot och det tog sjukt, kort sagt kände jag mig som en gammal kärring. En stor del var också medvetenhetsövningar, och nog blev jag medveten om att min rygg känns som en tegelmur. Så hur kommer jag att känna mig när jag på riktigt är en gammal kärring? Något måste göras, skärpning kvinna.

En del hjälp är på väg, från jobbets sida. Den tid jag varit där har jag suttit på en dålig stol vid ett allt för lågt bord, men nu ska det bli ändring på det. Igår fick vi besök av en ergonomiexpert som hjälpte oss välja ut nya stolar och ställa in dem rätt. Vilken skillnad! Jag säger bara: svankstöd! De nya skrivborden ska också gå att ställa in, plus att lånedisken har hiss så att man kan stå och jobba emellanåt. Det kommer garanterat att göra skillnad.

Tills dess ska jag fortsätta yoga och dansa.

Ditt och datt

Det går lite si och så med min nya, hälsosamma livsstil, men jag tror att det i det stora hela går åt rätt håll. Träningen har jag slarvat med nästan varannan vecka, men när jag idag for på en länk efter en längre paus gick det mycket bättre än vanligt. Jag har inte slutat äta kakor, men jag har bytt ut flera luncher i veckan mot sallad. Det fungerar förvånansvärt bra: mot förmodan blir jag mätt och hålls mätt längre än på sämre mat.

Har gjort-lista

Fick tipset att göra har gjort-listor som motvikt till alla att göra-listor, för att bekämpa stress och känslor av otillräcklighet. Och det funkar! Både privat och på jobbet.

Det här veckoslutet har jag:

• cyklat till föräldrahemmet och tillbaka, sammanlagt ca. 40km
• lärt ett brudpar dansa vals (de var mycket duktiga!)
• nästan läst ut en ungdomsbok till läsprojektet
• umgåtts med nästan för många släktingar och deras pojkvänner
• varit hjälpreda åt mamma en dag (hon har infört ett roterande system, rekommenderas åt alla som har släktinginvasion på sommaren)

Och när jag nu ändå håller på och ego-boostar så kan jag berätta att jag blev påmind om att jag trots allt behärskar finska relativt bra med tanke på var jag vuxit upp. Jag skrev A-finska i studentexamen (till och med två gånger!), vilket långt ifrån alla gjorde. Borde påminna mig om det lite oftare, för finskan flyter mycket bättre i de stunder då jag glömmer bort att jag inte kan.

Vad har ni gjort för bra saker?

Fysisk utmattning är väl ändå att föredra

När jag kom tillbaka från semestern gick jag in för hälsosammare levnadsvanor. Mera sallad, mindre kakor, mera träning, mindre soffa... ni vet. Tänkte att man kanske skulle orka lite bättre om man fick fason på kroppen och så. Jag insåg snabbt att jag inte är någon bantare (och hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behöva banta på riktigt) så jag satsar på det här med träning i stället.

I stället för solsken

Eftersom det är lite brist på sol på dessa breddgrader dessa tider och detta möjligen är en delorsak till att jag varit mer än lovligt hängig den senaste tiden, har jag köpt en egen sol. Eller "ljusterapienhet", som den kallar sig. Så nu kan jag äta frukost i strålande dagsljus och gå pigg och glad till jobbet. Eller det är åtminstone tanken, få se hur det fungerar. I bästa fall skulle jag komma iväg tidigare, hur jag än annars försöker vara rask på morgonen kommer jag alltid senare på jobb på vintern än på sommaren.

Sen var det det här med motion och promenader, i alla väder, och jag vet inte vad som räknas som promenad men igår och idag testade jag gå ett varv runt kvarteret på lunchpausen. Det är kanske snarare en bensträckare än en promenad, men knappast kan det väl skada. Och uppiggad blir man ju nog av att få lite frisk luft och rörelse.

Till gymmet var jag också idag (har gått en gång i veckan i flera veckor, så det börjar likna en vana) och trängdes, som jag misstänkt, med nyårslöftarna. I vanliga fall är där högst fem kråkor, men nu var vi tolv och luften var slut redan när jag kom dit. Kan man ju skylla på när man knappt orkar en timme, inklusive tänjning. Gott gjorde det i alla fall, och resten av kvällen har jag varit heeelt slut. Ska sova gott inatt.

Inte ett nyårslöfte

Idag var jag på massage, och det kändes verkligen att det behövdes. Man märker ju att man blir lite styv i axlarna och spänd i nacken, men när sedan ett proffs börjar klämma här och var visar det sig att eländet sträcker sig ner längs hela ryggen och är värst vid några obskyra små muskler nedanför öronen. Inte konstigt att jag vaknat med värkande käkar.

Jag har inte mått så bra de senaste månaderna, men nu ska jag försöka ta hand om mig lite bättre så ska vi se hur det går. Motion och sånt. Långa promenader botar ju det mesta. Det är bara det att det inte är så jättelockande att ge sig ut och gå efter jobbet, när det är så mörkt att man inte ser slaskpölarna innan man står i dem, men jag ska försöka. Eller kanske på lunchen, då är det åtminstone ljust.

I morgon ska jag gå till gymmet och trängas med alla andra januarimotionärer.

Glad torsdag

Jag har inte haft så mycket att säga den här veckan, men jag har haft fullt upp. Biblioteket har öppnat igen i det fullständigt charmerande gamla seminariehuset (med fyra meters kakelugnar i varje hörn, och en park) och kunderna är charmerade och nöjda och har hittat fram trots en konstig adress. Eller, vi ser ju bara dem som hittar fram så det är fullt möjligt att resten av staden är full av människor som desperat letar efter biblioteket, men vi hoppas ju att det inte är så.

Vintervackert

Jag vet nog att isrosor är ett symptom på dåliga fönster, men kan ändå inte låta bli att tycka de är vackra. De här växer på mitt köksfönster och blir större för var dag kylan håller i sig.

Ute är det också vackert, på förmiddagen föll riktigt gnistrande sagosnö, sådan där som faller alldeles sakta. Februari är nog den bästa vintermånaden, tycker jag, för det är fortfarande ordentlig vinter och äntligen tillräckligt ljust för att man ska kunna njuta av den.

Borde väl egentligen passa på att ta en promenad idag, men nu snöar det riktigt ordentligt och jag känner mig inte riktigt frisk, så jag stannar väl inne ändå. Man blir så mesig när man blir äldre. När jag var yngre drog jag bara på mig halaren och gick ut och gå 5 km i minus 25 grader för att samla poäng till EOS:s motionskampanj (jag kom aldrig upp till gulddiplom, men brons och silver fick jag flera vintrar) och kom hem med frost i håret och ögonfransarna och på kinderna.

Och så skidade jag en hel del, runt runt på den lilla åkerplätten nedanför huset, och drog streck på ett särskilt ställe för varje varv. Fyra varv var en kilometer. Det var alltså ingen lång runda, men varje sträcka och kurva och backe hade ett eget namn och en historia, jag ritade till och med en karta. Ofta blev jag stående i skidspåret och filosoferade, "löste världsproblem" som mamma sa. Det var nog av de mindre världsproblemen i så fall. Hur som helst tyckte jag om att stava runt allena där i de lagom branta backarna och lagom knepiga kurvorna.

Nu har jag inte skidat på många år och det skulle vara så omständigt att sätt igång. Skaffa skidor och stavar, lämpliga kläder, lassa in allt i en bil och köra iväg nånstans där det finns spår. Blir nog inte av i första taget. Inte den här vintern, men kanske nån gång.

Tills vidare sitter jag i mitt kök och tar otaliga foton av ett nedisat fönster.

Välmående

Så här långt har jag lyckats följa min må-bra-plan rätt bra. Eftersom jag är dålig på det här med sallader har jag börjat gå via närbutikens salladsbar och köpa därifrån, även om jag får lite dåligt miljösamvete för de där plastbyttorna. Färdigmaten har jag slutat med, men jag borde ännu lära mig planera bättre så jag slipper tillreda lunchen på morgonen. Det här med att äta bättre är inte egentligen så svårt eftersom jag inte har något behov av att banta, så jag behöver inte lämna bort godsakerna, bara lägga till mera nyttigheter för att balansera upp det hela. Underlättar en hel del.

I dag var jag till gymmet igen och konstaterade att lördag eftermiddag är en bättre tid än en vardagskväll om man vill slippa trängas, och det vill jag. Nog för att jag hursomhelst försvinner i mina egna världar och låtsas att jag är enda människan i rummet, men det är enklare ju närmare sanningen det är. Dessutom får man inte längre pass än 10 min på konditionscykeln om det är mycket folk, och det hinner man ju inte få någon kondition av, bara uppvärmning och knappt det. Nu kunde jag sitta 20 min, cykla 7,5 virtuella kilometrar och sedan gå igenom maskinerna i vilken ordning jag ville. Och det känns fortfarande riktigt bra, så jag ska se till att jag kommer mig dit minst en gång i veckan.

När jag kom hem tog jag ett långt, varmt bad, med honung och olivolja i, och tända ljus och fin musik och hela fadirullan. Ville egentligen inte alls stiga upp därifrån. Så då var det där med att varva ner avklarat också. Samtidigt passade jag på att färga håret, så nu kan jag dessutom känna mig fin. För en gångs skull lyckades jag riktigt bra med att få rätt konsistens på hennasmeten, annars blir den lätt för lös och rinner ner längs tinningarna men nu satt den där den skulle. Bara håret torkat ska jag gå och se hur det blev.

Må bra-planen

Min kropp har inte varit så god vän med mig de senaste månaderna, och jag kan inte klandra den för jag har nog inte varit någon vidare god herre. Utsatt den för det ena och det andra utan att ge den vad den behöver, och då går det som det går. Men nu ska det alltså bli ändring på det (OBS! detta är inget nyårslöfte) med de gamla vanliga knepen:

1. Bättre mathållning. Jag ska börja äta mer grönsaker (frukt och fullkorn är jag redan bra på) och sätta ihop välbalanserade lunchlådor i stället för att köpa halvfabrikat. Man kan förstås äta ute också, men jag är för snål både med pengar och flextimmar.
2. Regelbunden och mångsidig motion. Det här var jag bra på för ett par år sedan, men sedan flyttade jag bort från mitt folkdanslag, skadade stortån så jag inte kan springa heller och... ja styrketräningen föll bort av ren lathet. Nu när det är vackert vinterväder ska jag börja med långa promenader, och så har jag köpt nytt gymkort. Var dit ett varv förra veckan och det kändes riktigt bra efteråt, inte så där överjobbigt som när man är alldeles för otränad, och det var ju uppmuntrande.
3. Varva ner. Senaste tiden har jag stressat allt för mycket, men det problemet borde försvinna av sig själv i takt med att jag kommer in i mina nya arbetsuppgifter. Men det skadar knappast att satsa på lite avslappningsövningar och slapp-tid, förutom att punkt 2 kommer att underlätta det här.
4. Vara ute i friska luften mer. Hänger även detta ihop med punkt 2, och underlättas av att dagarna blir längre och tids nog även varmare. Märker redan att det värsta mörkret lättat och man ler lite mer.

Med detta ser jag fram emot en friskare och starkare vår.

Höstobservationer

• vackra höstdagar är till för naturupplevelser, som att klättra på diverse klippor och stenar, inte för bokmässor
• finsk tango låter lika vemodig baklänges. Det tycker jag är intressant.
• det är långt att gå från studentbyn i Åbo till Vanhalinna i Lundo via småvägar, närmare bestämt 14 km dit och tillbaka
• stormarketar mitt i ingenstans är väldigt omotiverade, utom när man gett sig ut på nämnda vandring utan vägkost. För att man är spontan och så.
• ordet "fotografi" är en stigande peon. Peon är också en spansktalande lantarbetare i Latinamerika (enl. SAOL).
• det finns tanter som fortfarande går barfota till butiken

Om nallebjörnar och folkdans

Det här är ett hyllningstal och en kärleksförklaring till något som är väldigt viktigt för mig, men först nallen. Detta är ingen vanlig nalle utan en maskot, som är till hälften min och jag är mycket glad över den. Inte bara för att mjukisar av förekommen anledning* var mig strängt förbjudna när jag var liten, utan p.g.a. omständigheterna under vilka jag fick den.

Teddy