När jag kom tillbaka från semestern gick jag in för hälsosammare levnadsvanor. Mera sallad, mindre kakor, mera träning, mindre soffa... ni vet. Tänkte att man kanske skulle orka lite bättre om man fick fason på kroppen och så. Jag insåg snabbt att jag inte är någon bantare (och hoppas innerligt att jag aldrig kommer att behöva banta på riktigt) så jag satsar på det här med träning i stället.
Min plan var enkel: börja försiktigt, öka med en halvtimme i veckan tills jag kommer upp till sju timmar och träna så mångsidigt som möjligt.
Det här gick fel: inga bromsar. Det borde ha tagit nio veckor att komma upp till sju timmar, men det gick på tre vilket är alldeles för snabbt. Därför är jag ganska trött nu.
Jag skyller på Tenaladagen. De veckoslut som jag tillbringar hos mina föräldrar har jag börjat ta för vana att cykla, om vädret tillåter. Det är knappa 20 km lite beroende på vilken väg man tar, en ganska lagom tur. Men sedan hade jag då gått och lovat att jag skulle hålla en liten dansstuga på Tenaladagen (det var Marthornas program och mamma bad så snällt. Tidigare om åren har de haft hantverksdemonstrationer och då har jag torrtovat, vilket jag inte provat på innan jag satt där och demonstrerade.) Jag valde polka eftersom det finns en hel del roliga sällskapsdanser som går snabbt att lära ut och nybörjare kan få fuska bort polkastegen och ha lika roligt ändå.
På lördagsmorgonen vaknade jag styv och stel, så jag tog ett pass morgongymnastik för att mjuka upp ryggen. Sedan provdansade jag mitt program för att se om musiken passade. Efter att ha slängt i mig ett par portioner av mammas delikata squashsoppa cyklade jag upp till kyrkbyn för att hinna se en del av det andra programmet innan mitt började.
Det var stekande hett och myllrade av folk inne i Tenala city. På dansbanan på Museigården däremot, några hundra meter därifrån, var det mer eller mindre folktomt. Vi hann tänka att det inte skulle bli några dansstugor, men sedan kom det ändå några hugade dansare.
Först dansade jag singelsalsa en halvtimme med fyra andra, sedan var det min tur att instruera. Någonstans ifrån dök det upp fem par, varav minst hälften var gamla folkdansare. Jag hade planerat min dansstuga för nybörjare, möjligen barn, och sådana som dansat andra danser, och så fick jag en grupp som redan kunde allt jag hade att lära ut (nåja, inte alla, men i medeltal). Inte för att det egentligen gjorde någonting, vi drog igenom danserna i rask takt och slängde in ett extranummer på slutet. Wrethalla pekarn, Dublebska och Hamborg sekstur. Alla verkade ha roligt och det var ju huvudsaken.
Efter det här orkade jag inte cykla tillbaka, så jag bytte med mamma och tog bilen. På söndagen slappade och sov jag mest hela dagen, sedan cyklade jag in till stan på kvällen. Och när jag nu räknar ihop hur många timmar motion det sist och slutligen blev på ett veckoslut, så är jag inte alls förvånad över att jag är trött.
Nu ska jag vara soffpotatis resten av dagen. Antagligen imorgon också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar