Nyländsk purpuri

Den gågna helgen bestod av intensivt dansande, då vi uppträdde på FolkFest i Väst på lördag kväll. Genrep på fredag, uppvisning på lördag, vanlig dansövning på söndag. Eller nåja, inte helt vanlig då vi dansade till Stråkdragarna som omväxling och övade pardansvariationer. Plus styrelsemöte före.

Hur som helst, uppvisningen blev totalsuccé! Full salong, stående ovationer, alla dansare, spelmän och sångare (inalles ca 75 personer!) var glada och nöjda efteråt. Vår grupp uppträdde med Nyländsk purpuri, som vi övat in under vintern och tänker turnera med ett tag framöver. Det är en lååång dans som vi kortat ner för att kunna sätta upp på scen, men vi ska också ha en danskväll i april där vi dansar den i sin helhet. Det ser jag fram emot!

Här är ett videoklipp från uppvisningen:

Tidningen Västra Nyland var med på vår första dräktövning och filmade också och så har vi varit i lokalradion, som också gjorde en webbartikel med video.

Musikteatern 18 om Finska inbördeskriget

Igår var jag och tittade på Musikteatern 18 på Kulturhuset Karelia, den var verkligt bra och går ännu nästa helg om någon missat. Pjäsen handlar om två unga kvinnor i Finland före, under och efter brödrakriget 1918.

Vasa Folk

Ett par dagar efter att jag kom hem från Vasa Folk har jag så småningom börjat återhämta mig tillräckligt för att skriva några ord om upplevelsen. Otakts jubileumsresa blev precis så rolig som den skulle, med mycket dans och musik och, framför allt, gamla goda vänner. Jag börjar märka att det är en annan sak att vara med som halvgammal gamyl än som aktiv otaktare, det är inte mindre roligt men det är annorlunda.

Eftersom själva festivalen i år bara var en dag hade otakt fixat lite extra program. Vi åkte till Vasa redan på fredagen, inkvarterade oss hos ett par otaktveteraner och for på efterfesten till spelmännens folkmusikseminarium, som pågått under dagen. Jag hade tagit mina stadigaste skor och tejpat min tå för att hålla ihop, det fungerade. Men vi blev inte så sent för det var ju lördagen som var den stora dagen.

Mio, min Mio på Raseborgs sommarteater

Häromdagen såg vi Raseborgs sommarteaters uppsättning av Mio, min Mio, och det regnade bara lite. Det var en poetisk föreställning som plockat upp Astrid Lindgrens lite gammaldags och högstämda sagospråk på ett fint sätt, med upprepningar och överdrivna kontraster. Tant Edla och farbror Sixten är omänskligt barnfientliga, Mios fader konungen är en drömpappa i gyllene mantel och riddar Kato är svart som natten.

Lizzie

Har just sett de 25 sista avsnitten av The Lizzie Bennet Diaries i ett svep för den är så bra! Särskilt slutet, drama drama!

Godnatt.

Jag är jag

"Antingen vill jag vara hemma och rita, eller med mamma och pappa, eller med Penny. Helst ingen annan, för det räcker."

De raderna fastnade jag för när jag läste Emma Adbåges Jag är jag, för jag kan känna igen mig i det där ibland. Att inte vilja träffa onödigt mycket människor, inte för att man är rädd eller blyg utan för att man helt enkelt inte har något behov av mycket sällskap. Mickan i boken är en tystlåten och försiktig sjuåring (snart åtta) som inte förstår varför det ska vara nödvändigt att gå på kalas med hög musik och vilda lekar, hon ritar hellre och gör det mycket bra. Och det fina är att hon vet vem hon är, och att det är okej. För det är det.

Genom Marcusbiblioteket hittade jag den här boken av Susan Cain, som jag fick tag på i finsk översättning med titeln Hiljaiset: introverttien manifesti. Har inte hunnit läsa mer än inledningen ännu (går alltid lite trögare på finska) men jag har sett hennes TED-talk som fick mig att fundera på det här med hur utåtriktad man egentligen ska vara. Man får hela tiden höra om hur viktigt det är med social kompetens, men Cains poäng är att det också behövs människor som hellre sitter för sig själva och tänker efter, gör saker noggrant och grundligt. Mycket sådan kompetens går outnyttjad för att den inte uppskattas, och istället låtsas man vara mer extrovert än man är, för det är det rådande idealet. Men det är ju bara dumt.

Slutligen, en instruktiv handledning till dessa introverta typer.

Civilkurage

 Kan inte annat än beundra. Inte för att vi hade den sortens problem på min skola, men jag önskar ändå att jag varit så där modig som 14-åring. Eller 24, för den delen. Och hoppas att det här kan inspirera andra att säga ifrån när det är befogat.

Tillägg: Här är en artikel som förklarar bakgrunden. 

Nordlek i Steinkjer, del 2

På torsdagen avvek jag från min planerade ansvarslöshet och hoppade in som gruppledare då ordinarie hade spelövning samtidigt. Tidig väckning och ledarmöte samt övning inför nationella uppvisningen med andra ord, men sedan tog jag i stället det lugnt resten av dagen. Det ska ju inte vara något tvång att hålla igång hela dagen om man inte orkar, heller.

"En sån där romantisk sak som par gör"

Vi tittar på Ted Borg, vad gör ni?

"The greatest speech ever made"

Om man slår in de sökorden på YouTube hittar man Charlie Chaplins tal från filmen Diktatorn, och det är åtminstone det bästa tal jag någonsin hört, högaktuellt än idag. Själva filmen är också sevärd.

Texten finns för övrigt här.

(Ja, och så måste jag väl erkänna att den lilla nörden i mig blev väldigt glad över att videon innehåller cybermen.)

Veckans video

Det finns säkert många bra sätt att börja en vecka, men att snubbla över den här videon var det bästa på länge.

Jag får lust att se de första säsongerna på nytt, men har bestämt att inte göra det förrän jag tagit ut examen. En liten morot är aldrig fel.

Överraskningsprogram

Jag tänker inte berätta vad det här handlar om, ni får bara lita på att det är roligt.