Vilodag

Igår var en tung dag med mycket program på jobbet, en besvärlig nyhet och sen ännu program på kvällen.

Idag ska jag vila.

Rulla tummarna

Vi talade om att rulla tummarna och om varför ingen rullar tummarna nuförtiden. Vi funderade om man borde rulla tummarna? Ja, det borde man. Och så satt vi alla och rullade tummarna.

Te!

Med tanke på bloggens namn är det väldigt sällan jag bloggar om te, men här är nu en kopp. 

Eftersom jag inte mått så bra de senaste veckorna har jag tagit paus från koffein och dricker bara örtte, företrädesvis kamomillte, eller ingefära och citron-te om jag vill ha något skarpare. Jag tror inte det egentligen är så bra att regelmässigt pigga upp sig på konstgjord väg, eftersom man då dels gör mer än man på riktigt orkar, dels blir man sämre på att känna efter hur mycket ork man har. Så nu kör jag koffeinfritt fram till påsk ungefär.

På sistone har min hjärna nämligen börjat osa bränt och går nu på sisådär två tredjedelars effekt. Med andra ord hög tid att växla ner alltid när det går. Vare sig det gäller att dricka kamomillte i stället för Darjeeling, tacka nej till evenemang eller åka på retreat ett veckoslut, som jag ska göra imorgon. En tyst retreat i vårvintersolen, med telefonen avstängd. 

Tror det är precis vad jag behöver.

Livsstilsförändring #5: Vilodagar

Det här med en obligatorisk vilodag i veckan är inte bara ett godtyckligt religiöst påfund, utan ett bra sätt att garantera att vi alla får den återhämtning vi behöver, vare sig vi förstår det själva eller inte. Och framför allt: utan att behöva känna dåligt samvete för att man låter bli att vara duktig en hel dag. Därför tycker jag det är synd att vilodagen i praktiken avskaffats.

Slöpåsk

Påsken är nog årets slöaste högtid: längre än någon annan helg men med betydligt mindre program än t.ex. julen. Helt stressfritt och slött, i positiv bemärkelse. Tid att ha tråkigt. Tid att tänka efter, meditera, långpromenera, djupläsa. Det behöver vi.

Utrymme

Idag är jag varken på fest i Åbo eller skriver något av de där långa blogginläggen som jag har halvfärdiga i huvudet, idag bara vilar jag. Förra veckoslutet var fullspäckat och den här arbetsveckan har sex arbetsdagar varav två är kvällar, så just idag, när det finns lite utrymme för att inte hända någonting, så får det vara så.

Men jag har varit på gym, och jag kommer att sova jättegott.

Vinterledigt

I år infaller alla julens helgdagar plus nyårsdagen på vardagar vilket innebär maximal ledighet för många arbetande människor, det gillar jag. För att göra det ännu bättre tog jag ut en semesterdag igår så att jag förutom de fem dagarna på julen fick fyra sammanhängande lediga dagar kring nyår, vilket känns som helt rätt beslut. Det är först nu jag känner mig riktigt ledig.

Lite lugn och ro, tack

Nu börjar jag nog lite längta efter något slags normal vardag, där jag (och helst alla andra också) är frisk och det inte finns varken konferenser eller bokkalas att oroa sig för. Jag är jättedålig som evenemangsarrangör, för jag trivs inte, klarar inte av osäkerhet och stress. Tur att jag inte gav min in på kulturarbetarbanan, som jag lite nosade på i slutet av studierna.

För jag är en sådan här tråkig person som trivs, och arbetar, bäst när livet är lagom jämntjock och förutsebart, utan för mycket omvälvningar och överraskningar. Jag behöver ha lugn och ro, måste få tänka igenom saker ordentligt för att det ska bli bra. Och för att jag ska må bra. Tack och lov för veckoslut.

Sommarstress

Är det bara jag som tycker att det ordnas allt för många evenemang på sommaren, och de blir bara fler år för år? Det är mässor, läger, teatrar, loppisar, auktioner, byadagar, musikevenemang, sommarcaféer, tävlingar, motionslopp och jag vet inte vad, som man "borde" gå på. Mycket som man gärna skulle vilja gå på, men dels krockar mycket och dels vill man hinna göra ingenting på semestern också. Och så blir det ju inte bättre av att pengarna är slut. Det är stressande, så jag väljer att strunta i det mesta och stanna hemma istället. Läsa en bok, undvika solen, vila upp mig.

Så att ni vet, att den dag jag gifter mig så blir det inte på sommaren. Den är tillräckligt fullbokad som det är.

Sovmorgon

I morse gjorde jag en intressant upptäckt: jag tänkte gå till jobbet senare än vanligt och hade ställt väckarklockan en halv timme framåt. När jag vaknade var jag så pass mycket piggare än vanligt att morgonrutinerna gick så pass mycket snabbare att jag hade hunnit till jobbet vanlig tid om jag hade velat.

Nu ville jag inte det, så jag tog det lugnt och diskade undan för att inte mata myrorna i onödan (de har hittat in i mitt kök, men inte ännu till matskåpet eller diskbänken. Jag gör klokast i att ha storstädning innan de gör det och packa in alla mat ordentligt.) Men slutsatsen är att hädanefter få väckarklockan stå på halv sju, åtminstone fram till vårdagjämningen eller så.

Vila hårt

Det har varit mycket de senaste veckorna: först en massa ståhej kring nedskärningshot på jobbet, sen en intensiv mini-semester i Vasa. Så idag sade min kropp ifrån. Jag har en praktisk mage på det viset att man kan stoppa i den lite vad som helst utan att den klagar, men är jag nervös eller stressad på något vis så säger den till på ena eller andra sättet. Och då vet jag att det är bäst att ta det lite lugnt ett tag, så blir det bättre igen. Så den här veckan ska jag mest ta det lugnt, ta hand om mig själv och vila en massa.

Hemmahelg

Så sent som i fredags tänkte jag att jag skulle tillbringa åtminstone en del av det här veckoslutet med familjen, men sedan kände jag efter och konstaterade att det inte alls är det jag vill. Det har varit så mycket de senaste veckorna, både på jobbet och privat, att det jag verkligen behöver är lite fullkomligt oplanerad tid helt för mig själv.

Inga planer, inga måsten, inga krav. Jag gör precis vad jag vill när jag vill, och det angår ingen annan. Om jag vill ägna en dag åt klädvård och inventering av garderoben, så gör jag det. Om jag vill tillbringa följande dag i sängen med Harry Potter, så gör jag det. Om det blir för varmt i sängen och jag hellre går upp och bakar semlor, ja då gör jag det i stället. Så enkelt kan livet vara. Det är så skööönt att vara ensam ibland.

Nu ska jag smaka på nämnda semlor tillsammans med en god kopp te och nämnde trollkarlsyngling.

Ingenting särskilt

Det är de sista timmarna på den sista dagen av mitt veckolånga jullov (två dagar tjänstledigt + välplacerade helgdagar). Jag har fortfarande lådor att packa upp och skåphandtag att skruva fast (förvånansvärt tungt jobb), men jag tänker inte göra det just nu. Just nu ska jag göra ingenting. Till och med ha lite tråkigt.

Julhelgen har varit lagom lugn och lagom sällskaplig, med svenska släkten på besök (hos mina föräldrar alltså, så jag behövde inte julstressa alls). Så många andra har jag inte orkat träffa, det är lite så nu.

[ingen rubrik]

Har en lite tråkig lördag, men det är säkert helt sunt mitt i allt annat. Inget planerat program, pojkvännen tagen gisslan av sina studier och vädret sådär. Bakar scones. Läser bloggar (oftast är jag minst en vecka efter). Städar lite, stryker och viker, kollar vad som behöver lappas.  Läser dålig roman*. Lägger till reaktionsrutor i bloggen för dem som har en åsikt men inte vill skriva en kommentar, tar gärna emot synpunkter på detta. Experimenterar också med att bryta av de längre inläggen och i stället visa flera inlägg, hur funkar det? Nu vet jag ju inte hur många som läser bloggen på dess egen plats respektive med en läsare. Det är för er, kära läsare, som jag skriver, så säg vad ni tycker!

*)För att det är så svårt att hitta böcker med lite lägre läsmotstånd (det är ju inte alla dagar man orkar med Kafka) som inte är banala och/eller dåligt skrivna. Skrivs det ingen feelgood för intelligenta människor? Borde man hålla sig till ungdomshyllan? Nån annan med samma problem? Det här blir antagligen ett eget inlägg snart.

Ensamtid

Det här veckoslutet, d.v.s. från eftermiddagen i går till middagstid i morgon, tillbringar jag allena i min lya, och det är riktigt skönt. Naturligtvis är jag väldigt glad över att jag för det mesta har sällskap på helgerna numera, men samtidigt inser jag att jag hör till dem som har ett visst behov att vara totalt ensam med sig själv nu och då.

Höstobservationer

• vackra höstdagar är till för naturupplevelser, som att klättra på diverse klippor och stenar, inte för bokmässor
• finsk tango låter lika vemodig baklänges. Det tycker jag är intressant.
• det är långt att gå från studentbyn i Åbo till Vanhalinna i Lundo via småvägar, närmare bestämt 14 km dit och tillbaka
• stormarketar mitt i ingenstans är väldigt omotiverade, utom när man gett sig ut på nämnda vandring utan vägkost. För att man är spontan och så.
• ordet "fotografi" är en stigande peon. Peon är också en spansktalande lantarbetare i Latinamerika (enl. SAOL).
• det finns tanter som fortfarande går barfota till butiken

Långsamt

Jag tycker om att ta mig långsamt fram genom världen, vare sig det gäller att ta tåg i stället för flyg eller, som idag, ta cykel i stället för bil de 20 kilometrarna från Lilla Staden till mina föräldrars gård.

Egentligen helt orelaterat till påsken

Eftersom jag undantagsvis firat föräldrafri påsk i år, med systrarna och djuren, blev det lite annorlunda än vanligt. Mindre pynt och påskmat, mera kortspel, pynjande i trädgården och göra-ingenting-särskilt. Samt upptäckten av A Very Potter Musical och den verkliga orsaken* till att Voldemort ville ha sin kropp tillbaka. Till alla fans av fanfic.

*Ungefär 3:30 min i i klippet. Kanske inte vad man väntar sig, men jag kan förstå honom.

Mellanrapport

Temumriken har inte haft så mycket att säga på sistone, mest pga övermäktig arbetsbörda. Nu är det dock dags för en liten andningspaus på landet, där man kan

• njuta av tystnaden och lugnet
• konstatera att få saker är så vackert som riktigt gnisterkall midvintersnö, så bländande vacker att den bäst åtnjuts genom ett fönster
• lägga patiens och irritera sig på att den aldrig går ut
• frisera släktingar
• lyssna på diverse gamlingars utläggningar om människor man inte känner
• krypa upp på spiselhällen med en god bok. Eller en dålig, om man är på det humöret. För närvarande läser jag "Män som hatar kvinnor" av Stieg Larsson och är positivt överraskad.

Allt detta är trevliga saker.

Nyinflyttad

Så är jag då här, i min nya lilla etta i Ekenäs. Visserligen inte i något av de charmiga trähusen, men inte något råtthål heller. Riktigt mysigt, egentligen. En del av mina ägodelar ligger fortfarande i väskor och ser vilsekomna ut, men efter hand börjar också de finna sina platser och göra sig hemmastadda. Lite möbler, blommor och taklampor till, så ska jag nog trivas här.