Jubileumsdanshelg

Idag har jag tagit ledigt från jobbet för att återhämta mig från helgens dansfestligheter. Ibland tycker jag, hur underligt det än kan låta, att det är för mycket folkdans i mitt liv och att jag borde skära ner lite för att orka med annat också, men just den här dansfesten var värd att offra en semesterdag för. Det var nämligen folkdanslaget Otakts 45-årsjubileum. Tänk att det redan är tio år sedan jag var årsfestmarschalk. Nu var jag vanlig gäst och betydligt mindre stressad. (Förutom möjligen över att jag i sista stund upptäckte att folkdräkten saknade sitt snöre, men det hör lite till att fixa på dräkterna i sista minuten. Jag tillverkade alltså ett nytt snöre och hittade just det gamla bakom en hurts i tamburen.)

Fylla år

På min födelsedagshelg har jag varit på minisemester i Åbo, det var bra. Hade ingen lust att ställa till med stort kalas bara för att min ålder kommer att sluta med en nolla det följande året, vi hade just ett kalas som var stort nog för hela hösten. Minst.

I Åbo åt vi på Svarte Rudolf, spelade minigolf och bodde på hotell. Åt hotellfrukost, åt pizza, åt veganbrownie och åt franskisar. Gick en massa. Åkte buss, besökte Korois och en ny ekobutik. Åkte tåg. Allt var bra.

Men jag måste nog öva upp mina minimala minigolffärdigheter.

Fantastik 2014

Om en knapp vecka hoppas jag att många av er är i Åbo, då det är fantastikveckoslut med Turconen på lördag och Fantastik på söndag. Åtminstone det senare evenemanget kommer jag att närvara på, eftersom jag fått den stora äran att intervjua hedersgästen Maria Turtschaninoff. Idag fick jag äntligen ett recensionsexemplar av Maresi, som jag ska läsa i flygande fläng och sen hoppeligen komma på några smarta frågor.

Och just ja, sen har jag visst lovat att faktiskt recensera den också.

Semesterbubblan

Jag ignorerar världen ett tag och hoppas att den inte tar illa upp. Det är skönt att ha semester och bara låta dagarna rinna bort. Ha möjlighet att umgås ordentligt med människor man tycker om. Inte planera så mycket.

I den härliga vårsolens glans

Där längst till vänster har jag också stått, med Otakt-fanskapet. Jag kan tala om att det är en pina för fötterna, för det är nerförsbacke.

Ifall någon undrade så hann jag nog till Vårdberget i tid för mösspåläggningen, men det var inte med stor marginal. Och det var sista gången jag pinade ut min stackars lilla smurfbil på motorvägen, den går att få upp i 120 men den hade alla möjliga ljud för sig och skakade betänkligt. Man blev liksom väldigt medveten om att man satt i en rätt skör liten plåtlåda. Nåja, fram kom jag alltså och fick min mössa på huvudet, hann umgås en stund med en vän och tillbringade resten av kvällen på en stillsam och trevlig fest med Tutka på Terravistet. På det viset fick jag lite språkbad på samma gång.

Hit och dit

Nu är jag tillbaka i Lilla Staden efter två veckors exil i Tjottaheiti, men bara för en kort mellanlandning. I morgon ska jag nämligen dra en liten polkakurs på ett dansläger för barn i andra ändan av kommunen på förmiddagen, och sedan dra iväg till gamla studiestaden för BaCon* med mera. Sedan måste jag komma hem en sväng för att jobba (kommer att kännas som världshistoriens onödigaste måndag) för att sedan skynda tillbaka till nämnda studiestad med studentmössan i högsta hugg till kvällen. Tisdagen tillbringas på traditionsenlig picknick och sedan pallrar jag mig hemåt mot kvällen för att kunna vara på jobb på onsdagen. Ingen ska alltså bli förvånad om jag mot slutet av veckan uppträder förvirrat och inte verkar veta i vilken stad jag befinner mig. Men roligt ska det bli.

*) Behöver detta förklaras? Det är en con, med bacon. Samt film, kålhuvud, mera film och underligt umgänge med individer som enligt uppgift inte bits (men säker kan man aldrig vara).

Höstobservationer

• vackra höstdagar är till för naturupplevelser, som att klättra på diverse klippor och stenar, inte för bokmässor
• finsk tango låter lika vemodig baklänges. Det tycker jag är intressant.
• det är långt att gå från studentbyn i Åbo till Vanhalinna i Lundo via småvägar, närmare bestämt 14 km dit och tillbaka
• stormarketar mitt i ingenstans är väldigt omotiverade, utom när man gett sig ut på nämnda vandring utan vägkost. För att man är spontan och så.
• ordet "fotografi" är en stigande peon. Peon är också en spansktalande lantarbetare i Latinamerika (enl. SAOL).
• det finns tanter som fortfarande går barfota till butiken

Storyslam

I går var jag på nordiska mästerskapen i storyslam i Åbo, och det var ett riktigt fint och lite annorlunda sätt att tillbringa en lördagskväll. Storyslam går ut på att de tävlande ska berätta varsin berättelse på högst sju minuter, utan rekvisita och rollutstyrsel. Bidragen bedöms av jurygrupper som utses bland publiken och de tre bästa berättarna går sedan vidare till final. Av en slump hamnade jag i den norska juryn (det var ont om lediga platser, de hade en bänk), även om jag egentligen värvades till den svenska, men det var helt ok och där satt jag sen i gott sällskap av bland annat en glad mustasch i lusekofta och en radioreporter från Island. Vi hade mycket åsikter.

Finncon

Min ursprungliga tanke var att rapportera från Finncon i Åbo medan det ännu var någorlunda aktuellt, men saker kom emellan som saker plägar göra, så ni får den nu i stället. Ber om ursäkt för avsaknaden av bilder, jag hade för trevligt för att komma mig för.

Om nallebjörnar och folkdans

Det här är ett hyllningstal och en kärleksförklaring till något som är väldigt viktigt för mig, men först nallen. Detta är ingen vanlig nalle utan en maskot, som är till hälften min och jag är mycket glad över den. Inte bara för att mjukisar av förekommen anledning* var mig strängt förbjudna när jag var liten, utan p.g.a. omständigheterna under vilka jag fick den.

Teddy

Ordnörderi

Temumriken var härförleden på galej i sin gamla studiestad, närmare bestämt på självständighetsbal. Som vanligt kom man i sista minuten och blev brydd inför polonäsen, men det båtar föga att förtvivla. Saken löste sig och jag hittade en dam som var både dansant och skär. Salen hyste stor gamman och färgglada dansare från diverse tidsepoker.

Var fest har dock sitt slut, men därest man inte vill gå hem finns det efterfester. Denna bjöd på allehanda läckra maträtter så ingen skulle behöva försmäkta. Gästerna var av alla de slag, även så disparata sällskap som Arbetets vänner och Axelbandet lyckades samsas utan tuppjuck.

Men vafalls? De dansar i ullstrumporna! Det går bättre så, när fötterna är trötta. Och genom en sinkadus slapp undertecknad med grannar promenera hem, tack vare bilburna axelbanditer. Man tackar!

Inspirerat av Glömda ord och Kattslaven.