Advent

Idag har jag varit i kyrkan och sjungit in adventstiden, tillsammans med väldigt många andra, det var mäktigt. Efter en stressig höst har jag lyckats varva ner inför julen. Jag läser texter om att advent är fastetid, tid för eftertanke och förberedelse för det som komma skall.

Jag har mycket att grubbla på för tillfället, och är tacksam att jag äntligen lärt mig göra rum i kalendern och prioritera enligt vad som är viktigt för mig istället för vad jag tror att jag borde bry mig om. Tänk att det tagit 33 år att lära mig lyssna på mig själv.

Eller, vem försöker jag lura, ju mer jag lär mig om mig själv och andra, desto mer inser jag att jag har kvar att lära.

Ha en fridfullt advent.

Nytt år

Har inlett året med en lätt förkylning och en ordentlig utmattning och inte gjort särskilt mycket. Annat än vilat när jag inte varit på jobb. Men jag har nya utmaningar att ta itu med under våren, så jag hoppas att orken kommer tillbaka, åtminstone lite. Om inte annat så borde det bli lättare nu när det blir lite ljusare för varje dag.

Nyårslöften håller jag inte på med längre, men målsättningar kan man ju ha ändå. En sak jag skulle vilja är att läsa mera, en bok i veckan eller så. Och helst alla sorter: romaner och fakta, poesi och grafiska romaner, till nytta och till nöje. Måste bara ta mig tiden.

Och så ska jag dansa mer, men det blir inte så svårt för jag har dansat ovanligt lite det senaste halvåret. Det har varit en händelserik höst, inte underligt att jag är trött. Mest bra händelser, men i alla fall. Nu ser jag fram emot ett ganska händelselöst år.

Kanske jag också bloggar mer, men jag lovar som sagt ingenting.

Vår första julgran.

Vinterledigt

I år infaller alla julens helgdagar plus nyårsdagen på vardagar vilket innebär maximal ledighet för många arbetande människor, det gillar jag. För att göra det ännu bättre tog jag ut en semesterdag igår så att jag förutom de fem dagarna på julen fick fyra sammanhängande lediga dagar kring nyår, vilket känns som helt rätt beslut. Det är först nu jag känner mig riktigt ledig.

Lykta

Fint va? Fick en lykta av pappa till julen, nu hänger den på balkongen och lyser upp det bedrövligt snölösa vintermörkret. Hade tänkt ta en bättre bild men har tydligen förlagt kameran. Idag skulle jag kunna ha program och träffa folk och så, men jag har haft så mycket program och folk den här julen att jag kom fram till att jag har större behov av tre dagars fullkomlig ensamhet just nu. Bara jag, några ljus och en hög med böcker.

Ingenting särskilt

Det är de sista timmarna på den sista dagen av mitt veckolånga jullov (två dagar tjänstledigt + välplacerade helgdagar). Jag har fortfarande lådor att packa upp och skåphandtag att skruva fast (förvånansvärt tungt jobb), men jag tänker inte göra det just nu. Just nu ska jag göra ingenting. Till och med ha lite tråkigt.

Julhelgen har varit lagom lugn och lagom sällskaplig, med svenska släkten på besök (hos mina föräldrar alltså, så jag behövde inte julstressa alls). Så många andra har jag inte orkat träffa, det är lite så nu.

Nu är det jul. Igen.

Det är redan flera veckor sedan jultidningarna damp ner på kafferumsbordet, och idag har vi plockat fram julböckerna på biblioteket. Man vet aldrig när någon ivrig person får för sig att börja planera julpyssel eller öva julsånger.

Personligen tycker jag att tiden går så fort nu att jag redan kan börja tänka att "snart är det sommar."

Mellandagar

Detta är taget några meter bakom mina föräldrars garage, som mirakulöst nog klarade sig.

Mellandagarna blev ovanligt spännande i år, med storm och brak och dunder. Förödelsen efteråt var den värsta både jag och mina föräldrar någonsin sett, träden låg i högar, kablarna hängde lite hur som helst och flera hus hade blivit under.

Skogen har nyligen blivit gallrad och det brukar vanligtvis inte blåsa från det hållet, därför ser det ut så här.

Vägarna röjdes snabbt fria, att få ordning på kablarna tog längre tid.

Det här regnskyddet har stått här sen jag var liten, nu hoppas vi få ett snyggare.

Vi kom ändå undan med bara ett dygns strömavbrott (istället för fyra, som vissa råkat ut för), även om telefon och internet var ur funktion betydligt längre. Mina föräldrars gård är dessutom ett bra ställe att vänta ut ett strömavbrott på, för det finns både vedspis och kakelugnar så man får mat och värme, och en brunn som man kan hinka upp vatten ur för hand.

Så det gick ingen nöd på oss, fast jag nog var lite orolig för hjortkalven som låg i frysen, och mest orolig för lille far som var ute och röjde undan träd medan de ännu föll. En jättetall föll precis vid bilen och en av grannarna fick ett träd över traktorn, men tack och lov inte på hytten. Efter det vågade jag inte gå ut i skogen ens dagen efter, av rädsla för träd som bara nästan fallit. Har nog aldrig varit riktigt rädd för naturkrafter förut, men nu vet jag att stormväder inte är bara mysigt.
 

Mellan stormarna var det ändå ganska fint.

Jag vet för övrigt inte riktigt vad jag tycker om mellandagarna, denna vecka mitt i allting, som inte hör varken hit eller dit och inte heller har någon egen mening. Jag vet inte vad det är meningen att jag ska göra med den, så  jag gör ingenting och det behövs ju också ibland, men lite borttappad känner jag mig nog ändå. Upphängd och nersläppt. Beror förstås också på att jag är mellan två jobb. Tur att det snart är nyår.

Och så till veckans fråga, gissa julklappen:

Tips: det har med handarbete att göra.

God Jul!

Tematrasa

Med den här kanske julstädningen blir lite roligare. Tack Maria! Garanterat första gången jag sett sjöhästtomtar, men de är ju söta.

Jultraditioner

Läste ett intressant inlägg på En man med ett skägg om en dokumentär Kalle Lind (han med skägget, alltså) gjort om en ung man som firade sin första jul. Bakgrunden var att han vuxit upp som Jehovas vittne men lämnat rörelsen för att kunna leva ut sin homosexualitet, och i den vevan bestämt sig för att fira en "normal" jul. Det intressanta var att få ett slags utifrånperspektiv på julen, och börja fundera på vad traditioner egentligen är, varför man håller på med dem och hur det hänger ihop med ens identitet. Granen, julgröten, pepparkakorna, julgubben, adventsljusen...

Plötsligt stod jag och argumenterade för dopp i grytan – torrt russinbröd i ljummet grisfett – och plötsligt påstod jag att det är extremt viktigt att man har en stjärna och inget annat i toppen på granen. För om man inte gör som man alltid har gjort – varför ska man då göra det? Vad betyder det då?

Nån klok folklorist kan säkert svara på det där. Själv har jag inte en blekblå aning om varför jag tyckte det var viktigt att köpa en julbock ifjol och viktigt att plocka fram den i år igen. Om ni inte orkar läsa hela texten ska jag i alla fall citera Kalle Linds "anti-julsång" för er:

Alls inga ljus
här i vårt hus
Ingen jul har kommit, hopp tra la la la
Barnen i ring
gör ingenting
vankar omkring
Granen står så grön och grann i skogen
Detta för att ingen kom och tog den
Tra la la...

Själva dokumentären, Jul för nybörjare, finns att titta på ett tag framöver och den är också bra och söt och handlar om allt möjligt annat än jul också, som det här med att vara konstig och trivas ändå. Gillar särskilt resonemanget att om man å ena sidan är vittne och å andra sidan väldigt bögig, så är man ändå i genomsnitt normal.

Sent men färdigt

Eftersom jag är lite senfärdig och lat avslutade jag fredagsstädningen först idag, men jag betraktar ändå detta som ett framsteg. Det har varit lite si och så med husligheten på sistone, man har liksom inte lust med nånting när det är så mörkt och bara regnar. Till jul vill jag ändå få lägenheten ordentligt städad, inte för att jag kommer att vara här utan för att det är trevligt att komma tillbaka till ett rent hem. Så jag har gjort en uppmuntrande liten lista:

Julfiilis

De senaste åren har jag varit så trött på julen och all uppståndelse, för att inte säga hets, kring den att jag inte brytt mig särskilt mycket. Inte pyntat mer än pliktskyldigast, inte skickat julkort, undvikit kommersen. Det blir ju ändå aldrig som när man var liten.

Men den här veckan har jag både pratat med Julgubben himself på telefon (han presenterade sig så åtminstone, och höll en liten utläggning om hur viktigt jobb han gör. Jag höll förstås med.) och klätt julgran med en handfull barn. När vi sedan släckte ljusen och tände granen kändes det riktigt bra och juligt, till och med lite pirrigt. Och så har jag varit med och planerat julkalender med presenter, och julfest på Bygdegården med ringlekar, gröt och gubbe. Det är riktigt roligt, och inte alls stressigt.

Slutsats: hemligheten med julen är att man ska göra den för och med andra, helst små. Och inte krångla till det för mycket.

Lillajul ska jag fira, eller åtminstone tillbringa, i Åbo, och ser för första gången fram emot att se julgatan. Något har definitivt hänt.

Lagom jul

Temumriken har firat en lagom jul, med lagom många släktingar och väldigt lagom julklappar:

Årets uppfyllda önskning: verktygslåda (rosa, man man kan ju inte få allt som man vill)
Årets badhanddukar: marimekko (rosa även de, men tanken var god)
Årets choklad: Fazers blå
Årets bok: Bröd
Årets överraskning: disktrasa med katt-tryck

Hur lagom snömängden var kan man ju sedan ha åsikter om, men jag tycker det var fint. Och att det var ett äventyr varje gång man skulle få upp en bil på vägen (vad det nu sen var för fel på att stanna inne i stugvärmen) var ju bara spännande.

Julförberedelser

I dag ska Temumriken

1. städa (suck)
2. fålla och sätta upp gardiner (på tiden!)
3. gladeligen ignorera hotfullt brev från kommunikationsverket (ha!)

Sedan hem till gården och fira jul. Det ska bli trevligt.

Julmarknad i Ekenäs

Det är julmarknad i Ekenäs. Smällkallt men tindrande snövackert. Julpynt, glögg, hantverk, hembakat och loppis i en salig blandning, sådär lagom småstadsmysigt. Mellan stånden myllrar diverse små och stora småstadstomtar, med eller utan styltor(!).