Nu var det lyst

Idag var det lysning för oss i kyrkan så nu är det officiellt, hindren är prövade och vi är godkända för äktenskap. Vi var där och lyssnade och det kändes bra, efteråt fick vi gratulationer av en främmande kvinna som räknat ut vems pojke min fästman är. Det var roligt. Sedan gick vi på kaffe till Lilla Köket, som är det enda kaféet i stan (förutom museets då det är öppet) som har söndagsöppet och det är dessutom väldigt bra på dieter.

Nordlek i Steinkjer, del 3

På fredagen kunde jag ta det lugnt hela förmiddagen, eftersom jag inte hade någon festuppvisning att öva till, och det var skönt. Allt som allt blev det inte så mycket vilat under den här semestern och om den hade varit längre hade jag tagit ut mer av stämman, men under omständigheterna var det nog bara bra att jag inte hade fullt program hela tiden. Hur som helst, på eftermiddagen gick jag på konsert med Väsen, som jag bara hört på skiva förut. De var bättre live än jag väntat mig och jag köpte en skiva* efteråt.

Vad man kan göra ett påsklov

Halva påsklovet har redan runnit iväg, på ett bra sätt. På fredagen var jag på tjejkväll med några gamla vänner, syster, vänners vänner, systers vänner, vänners systrar och vänners vänners systrar. Det var riktigt trevligt. Det är intressant att träffa bekanta man inte tycker att man har så mycket gemensamt med mera (till exempelt för att de inte gått och gjort sig lika intellektuella och märkvärdiga som en själv) och sedan inse att man trots allt har rätt mycket gemensamt (till exempel samma ursprung bland traktorer och får).

Söndagsskriverier

I stället för att följa den ursprungliga planen och festa hela natten igår kom jag tidigt hem, eftersom jag inte är helt frisk, och bra så. På det viset fick jag i stället en helt oplanerad söndag helt för mig själv, och det händer inte allt för ofta.

Faktiskt hann jag också med ett och annat, som att gymnastisera min stackars rygg (vilket jag alltså borde gjort innan den blev sjuk, men bättre sent än aldrig), äta god mat, lyssna på de senaste avsnitten av Svängrum (ev. mer om det senare), gå på promenad med S och bli bjuden på ännu mer god mat (denna Temumrik tackar aldrig nej till älgkött). Med andra ord har jag njutit av livet.

Papperspyssel och skosnören

Egentligen är jag inte mycket för pyssel, men just sådant här som inte kräver märkvärdigare material än en gammal tidning och papperssax kan jag nog pynja med när jag har tid över, alternativt barn att sysselsätta. I helgen fick jag besök av Maria, som bland annat lärde mig vika askar och pappershjärtan.

Jag fick också en födelsedagspresent lite i förtid, och den har redan hunnit sysselsätta mig några timmar medan vi pratade om ditten och datten.

Det är en slynggaffel, eller snoddgaffel, eller slyngtjuga eller vad man nu vill kalla den. Tycker personligen att "slyngtjuga" låter bäst, men det förutsätter liksom att man känner till både verbet slynga och substantivet tjuga, vilket väl inte så många gör. Hur som helst, det är inte alls svårt att slynga snoddar med den, men att få dem jämna och fina är en annan historia.

 Mina dansskor har redan fått nya snören, visst ser de lite fräckare ut än de svarta? Enligt tillfrågad expertis är de antagligen inte godkända till folkdräkt, men till övningarna kan de få gå.

Dagens telefonförsäljare

En ovanligt envis jäkel hade försökt få tag på mig i flera dagar för att erbjuda ett kanalpaket på prov. Jag upplyste honom om att jag inte har någon tv, men det var visst inget problem för jag skulle ha en hel vecka på mig att köpa en innan kortet kom på posten. Jo nej, tack och hej.

Telefonförsäljare måste vara en vad de mest föraktade och illa sedda (eller snarare hörda) yrkeskårerna i det här landet, och man måste väl tycka synd om dem. Samtidigt som man hatar dem. Besvärligt. Kommer tyvärr aldrig på de där smarta men inte elaka replikerna att dra till med förrän tidigast en timme efter att de skulle behövts.

Ofta är det dock tillräckligt avskräckande att helt enkelt tala svenska. Vad man nu sen ska tycka om det.

Service

Man hör så ofta om oartiga tjänstemän och buttra biträden så jag tänkte att jag måste berätta den här historien: Gick till postkontoret i Ekenäs för att hämta ut ett trevligt litet paket och möttes av den soligaste av tanter som glatt räckte över paketet med ett "Här varsågod, får det vara något annat? Behöver du lite frimärken?" En sådan liten sak, men det lyfte min dag. Och tänk om jag faktiskt hade behövt frimärken men glömt bort det, då hade denna dam varit min hjälte hela dan.

En stor kram till alla soliga människor! Och en ännu större till alla andra.