Svamp

För några (fyra?) år sen reste min man till Åcon och jag stannade hemma, hade någon bra anledning men ångrade mig nog lite senare. Hur som helst så hämtade han hem en burk konserverade champinjoner signerade av Karin Tidbeck och det var den finaste souveniren jag någonsin fått.

Inget går upp mot drakar

När jag behöver en liten paus från verkligheten/livet/mina egna tankar är det få saker som funkar så bra som drakar. För tillfället läser jag parallellt två episka serier med drakar i centrala roller, nämligen Temeraire av Naomi Novik och Liveship Traders av Robin Hobb.

"Nordiska gudar" och "Vei"

 Dessa två böcker, Nordiska gudar av Johan Egerkrans och Vei, bok 1 av Sara Bergmark Elfgren och Karl Johnsson, läste jag nyligen och blev både fascinerad och inspirerad. Visst har jag läst en hel del om nordisk mytologi genom åren, men här kom ändå en del nya grejer med.

I Nordiska gudar presenteras gudar och andra mytologiska varelser i tur och ordning med en dramatisk bild och beskrivning av vem de är, varifrån de kommer, hur de är släkt med de andra figurerna (vilket kan vara nog så invecklat) och så vidare. I de flesta fall följer sedan en berättelse där figuren spelar huvudrollen.

Staden under berget

Blev nyfiken på den här efter en positiv recension (minns inte längre var) och det ovanliga, snygga omslaget. Hallahem - staden under berget av Susanne Trydal är en mellanåldersbok i den fantastiska genren, och första delen i en trilogi. Den har inte varit någon utlåningssuccé, antagligen på grund av att den inte utstrålar lika mycket action som andra böcker i genren, men utseendet passar desto bättre ihop med innehållet. För det är inte action från första sidan, utan berättelsen litar på att själva ämnet ska vara intressant nog för att fånga läsarens intresse.

Uppdrag Silverstjärnan

Det var länge sedan jag skrev om någon bok, men här kommer nu en som jag blev positivt överraskad av. "Uppdrag Silverstjärnan" är första boken av (hittills?) tre i den sällsynta genren science fiction för barn. Den utspelar sig på rymdskeppet Voya, som i 8000 år varit på resa från jorden till planeten Roxera, och den är ännu bara halvvägs. Ombord finns både människor som föds, lever och dör på Voya för att deras efterkommande en vacker dag ska få komma till den nya världen, och nedfrusna vetenskapsmän med flera från jorden.

Utsikterna för projektet är lindrigt sagt ovissa, och blir inte klarare av att ett uppror förstört stora delar av skeppets databas så att resenärerna varken har kunskap om varifrån de kommer eller vart de är på väg. Människorna lever sina liv, men vet inte riktigt varför. 

Ett veckoslut i juli

Nu har jag äntligen skurat mina mattor. Det har varit brist på bra mattskurningsväder den här sommaren och egentligen är det inte optimalt nu heller, men de behövde verkligen tvättas. Det var första gången jag tvättade på mattvättningsstället här i stan, och det tog en stund att komma underfund med hur man skulle bete sig med alla kranar för att få mattorna ordentligt genomblötta och inte bara mig själv. Men skurade blev de alltså och nu är det bara att hålla tummarna för att de torkar också.

Linda och Valentin

Den här duon hade jag inte hört talas om förrän deras samlade äventyr började komma ut i fjol, men serien beskrivs i recensioner som en föregångare i genren (sci-fi) och till och med klassiker. Måste läsa alltså. 

Det fantastiska ljuset

Det fantastiska ljuset är andra delen i Terry Pratchetts svit om Skivvärlden och fortsättning på Magins färg. När jag läste boken hade jag en vag känsla av att jag läst den förut utan att vara helt säker, vilket säger något om hur intressant jag tycker den är. Serien har ännu inte riktigt fått upp farten, och huvudpersonen Rensvind har aldrig varit min favorit.

Men här förklaras en del bakgrund till de senare berättelserna, som hur bibliotekarien blev en orangutang och hur Cohen barbaren fick sina diamanttänder. En orsak till att boken inte riktigt går hem hos mig är säkert att humorn till stor del bygger på att Pratchett driver med åttiotalets fantasyklichéer, som jag är lite för ung för att ha  någon relation till. Åtminstone en del av de senare böckerna är mer tidlösa, och dem kommer jag ju till så småningom.

För övrigt har Wikipedia en bra sida om Skivvärlden med bl.a. presentationer av otaliga karaktärer och en översikt över de olika böckernas teman och huvudpersoner. Om man till exempel vill läsa bara böckerna om häxorna kan man gå dit och se vilka de är.

Svamp

Jag var alltså inte med på Archipelacon, men jag bad min fästman hämta hem något roligt. Han hämtade en burk champinjoner signerade av Karin Tidbeck. Förstår ni nu varför jag vill gifta mig med den här mannen?

 

PS. Det är ett roligare skämt om man läst Amatka, där förekommer både svamp och en massa skrivande på saker.  

PPS. Vi har ännu inte bestämt om vi ska bevara burken som den är i evig tid eller i något skede försiktigt öppna den, förtära innehållet och försiktigt tvätta den tomma burken. Men vi har på oss fram till 2019 att fundera på saken.

Dygnsrytm och bloggstädning

Bara att inse: jag har en känslig dygnsrytm. När den rubbas mår jag inte bra, särskilt inte om den skjuts framåt. Sover jag för länge på morgonen (om jag inte verkligen behöver det), får jag huvudvärk och är på dåligt humör resten av dagen. Det här vet jag egentligen från förut, men det är svårt att hålla fast i behövliga rutiner när man har semester och en sambo som inte alls lider av samma problem.

Nu är jag åter ensam hemma och ska ta chansen att ställa problemet till rätta, med hjälp av väckarklocka om det behövs. Och självdisciplin. Borde inte vara svårt att somna i tid ikväll för jag steg upp redan kvart över fem för att skjutsa sambon till tåget, han ska till Archipelacon och jag stannar hemma, av olika orsaker. Läser Roadside Picnic i stället, och efterhandsredigerar bloggen. Har använt allt för många etiketter och inte varit konsekvent, där finns att städa.

Åter till Skivvärlden

Nu har jag gjort slag i saken och börjat läsa Terry Pratchetts romaner om Skivvärlden i ordningsföljd (dock inte i ett sträck, man kan få överdos). Dels är det på tiden, dels börjar det vara sista chansen innan de gallras ut ur bibliotekens samlingar*. Det första som slog mig när jag letade upp en lista på böckerna är hur få av dem jag sist och slutligen läst, även om jag läst några av dem ett flertal gånger. Mest har jag läst mittenböckerna, de från 90-talet, plus några äldre och några nyare.

En fantastisk snabbrapport

Idag bestämde jag mig alltså för att jag var tillräckligt frisk för att köra till Åbo och intervjua Maria Turtschaninoff på Fantastik 2014. Det var nog rätt beslut, även om jag så här efteråt är fullkomligt utmattad. Intervjun gick bra, jag lyckades undvika att hosta rakt in i mikrofonen och även om mina frågor tog slut halvvägs så hade vi en bra publik som kom bra tilläggsfrågor.

Början på en ovanlig måndag

Nu gör jag så där som man inte ska göra: jobbar fast jag är sjuk och har kompledigt. Det började med att jag skulle fixa lite med grejer som inte har med jobbet att göra direkt, men som jag skött via min jobbmejl och så fanns där ett och annat som borde svaras på så fort som möjligt... Men nu har jag loggat ut och ska vila resten av dagen.

Fantastik 2014

Om en knapp vecka hoppas jag att många av er är i Åbo, då det är fantastikveckoslut med Turconen på lördag och Fantastik på söndag. Åtminstone det senare evenemanget kommer jag att närvara på, eftersom jag fått den stora äran att intervjua hedersgästen Maria Turtschaninoff. Idag fick jag äntligen ett recensionsexemplar av Maresi, som jag ska läsa i flygande fläng och sen hoppeligen komma på några smarta frågor.

Och just ja, sen har jag visst lovat att faktiskt recensera den också.

På mitt nattduksbord (om jag hade något)

Vi tar en bokbloggsjerka igen, tycker jag. Veckans fråga är: vad läser du just nu?

Allt möjligt! Mest barnböcker av olika slag, bilderböcker, faktaböcker och lättläst har jag plöjt de senaste veckorna och nu har jag en stor hög mellanåldersböcker att ta itu med inför ett läsprojekt som börjar om två veckor. Av dem ser jag mest fram emot några böcker av Eva Ibbotson, bl.a. Monsterräddning!

För egen del plockade jag på mig The Ultimate Encyclopedia of Fantasy tidigare i somras, för att lite förkovra mig i genrens historia. Tyvärr kör den med en ganska snäv definition av fantasy som lämnar bort en del av mina egna favoriter, men det är ändå intressant att läsa om hur det hela började eller snarare hur fantasy blev en genre.

Dessutom håller jag på med en bok som heter Mindfulness: medveten närvaro som levnadsstrategi av Viktoria Konstenius. Jag är inte så bekant med mindfulness sedan tidigare eftersom jag tyckt att det verkar lite för flummigt för mig, men den här boken verkar vettig. Det är inte omöjligt att det här är just vad jag behöver för att få bukt med mitt liv.

Mio, min Mio på Raseborgs sommarteater

Häromdagen såg vi Raseborgs sommarteaters uppsättning av Mio, min Mio, och det regnade bara lite. Det var en poetisk föreställning som plockat upp Astrid Lindgrens lite gammaldags och högstämda sagospråk på ett fint sätt, med upprepningar och överdrivna kontraster. Tant Edla och farbror Sixten är omänskligt barnfientliga, Mios fader konungen är en drömpappa i gyllene mantel och riddar Kato är svart som natten.

Finncon 2013, trötta reflexioner

Hemma igen från Finncon, som var just så intressant och överraskande som det ska. Var inte så duktig på att ta bilder (och det var dessutom i princip förbjudet), men de officiella bilderna finns på tumblr. Även jag har fastnat på bild.

Skräck

Häromdagen gick jag omkring och tänkte på skräck, närmast skräcklitteratur, eftersom jag fått i uppdrag att plocka fram ett urval åt några klasser som skulle läsa sånt. Jag tycker att det just med skräck är extra stor skillnad på hur olika personer upplever en bok, och det beror inte bara på hur lättskrämd man är. Förstås inverkar det om man har en livlig och målerisk fantasi, men mest tror jag det helt enkelt handlar om vad man är rädd för.

Jag blev till exempel inte särskilt skrämd av Cirkeln, medan en som jag rekommenderat den åt fick mardrömmar. Däremot blev jag ordentligt illa berörd av Jag såg henne idag i receptionen av Anders Fager, en bok som jag hittade via en recension vars författare inte tyckte den var särskilt skrämmande alls.

Dödsritten

"Bilen är lång, elegant och lika stor som vårt kök, med ett högt, ståtligt kylargaller stort som en soptunna. Den har runda, vänliga strålkastarögon med kromade ögonbryn och avgasröret blåser ut vita puffar som ringlar sig runt däcken. Och den är röd - inte röd som hästen jag såg på stranden igår, utan röd i den nyans bara människor kan komma på. Röd som godis. Röd som man skulle vilja smaka på eller kanske måla läpparna med.

Röd, säger fader Mooneyham ofta sorgset, som synden."

Maggie Stiefvater kan det här med att beskriva utan att det blir vare sig klichéaktigt eller tillkrånglat, jag gillar det. Jag gillar hela boken väldigt mycket, nästan så att jag drar mig för att läsa något annat av henne ifall den här är den bästa och jag bara blir besviken sen.

Och jag som trodde panikpluggandets tid var förbi

Idag när jag kom hem från kvällsturen hade jag lätt panik eftersom jag är dåligt förberedd inför morgondagens program. Eget fel, förstås, men ändå. Botade ångesten med att äta diverse skräp och se ett avsnitt Doctor Who med dinosaurier på ett rymdskepp, och Nefertiti. Det sätter perspektiv på saker och ting. Nu är det bara att läsa igenom texterna ett varv, och ett varv till i morgon bitti. Sen får det bli som det blir. Ibland är det bra att påminna sig om att biblioteksarbete inte är på liv och död.