söndag 21 juli 2013

Mio, min Mio på Raseborgs sommarteater

Häromdagen såg vi Raseborgs sommarteaters uppsättning av Mio, min Mio, och det regnade bara lite. Det var en poetisk föreställning som plockat upp Astrid Lindgrens lite gammaldags och högstämda sagospråk på ett fint sätt, med upprepningar och överdrivna kontraster. Tant Edla och farbror Sixten är omänskligt barnfientliga, Mios fader konungen är en drömpappa i gyllene mantel och riddar Kato är svart som natten.

Mest imponerande var den gråklädda kören, eller vad man ska kalla den, som klarade av att föreställa allt från rosenträdgård till klippvägg, stormande hav och en galopperande Miramis med Mio och Jum-Jum på ryggen. Samtidigt fungerade kören som berättarröst och förstärkte stämningarna genom att upprepa karaktärernas repliker. Det var mycket annorlunda mot vad man brukar få se på sommarteaterscener men det fungerade otroligt bra.

Ondska och vänskap

Jag minns inte att de religiösa övertonerna skulle ha varit så starka i boken, men jag var förstås mycket yngre när jag läste den och så kan man förstås tolka olika och lyfta fram det man vill. I pjäsen hade de gjort det väldigt fint bland annat genom att dra kontrasterna till sin spets. Hela dekoren gick i svart och vitt för att kunna föreställa både fader konungens paradis på Gröna ängars ö och riddar Katos nattsvarta och förtvivlade Landet utanför. På det planet blev det en berättelse om ondskan och hur vi måste kämpa mot den och besegra den. Slutsatsen var att ingen hatar riddar Kato mer än riddar Kato själv.

Ett annat starkt tema är förstås vänskapen mellan Mio och Jum-Jum, som ger sig in i mörkret tillsammans och spelar flöjt för att inte tappa bort varandra. Det var också fint.

Sist men inte minst: musiken! Inte ens jag hade trott att folkmusik skulle passa så bra på teater, men den lyckades otroligt bra med att förmedla alla sorters känslor och stämningar. Dessutom hjälpte musiken till att forma de olika miljöerna mot de neutrala kulisserna. Små bjällror blev silverpopplarna i trädgården och hammarklang blev svärdssmidarens håla.


Föreställningarna fortsätter till fjärde augusti.

2 kommentarer:

  1. Är nog lite avundsjuk på alla som bor närmare där, brukar vara föreställningar som får så mycket beröm och just av en typ jag gärna skulle se... Nå, kanske nån sommar ännu ;-)

    SvaraRadera
  2. Den här var faktiskt nåt extra!

    SvaraRadera