Temumriken var härförleden på galej i sin gamla studiestad, närmare bestämt på självständighetsbal. Som vanligt kom man i sista minuten och blev brydd inför polonäsen, men det båtar föga att förtvivla. Saken löste sig och jag hittade en dam som var både dansant och skär. Salen hyste stor gamman och färgglada dansare från diverse tidsepoker.
Var fest har dock sitt slut, men därest man inte vill gå hem finns det efterfester. Denna bjöd på allehanda läckra maträtter så ingen skulle behöva försmäkta. Gästerna var av alla de slag, även så disparata sällskap som Arbetets vänner och Axelbandet lyckades samsas utan tuppjuck.
Men vafalls? De dansar i ullstrumporna! Det går bättre så, när fötterna är trötta. Och genom en sinkadus slapp undertecknad med grannar promenera hem, tack vare bilburna axelbanditer. Man tackar!
Inspirerat av Glömda ord och Kattslaven.
Bravo, är synnerligen imponerad :-D En sann själaspis att det finns flera ordnördar i världen.
SvaraRaderaFast jag anser fortfarande att sinkadus är en örfil:-) Och tuppjuck ger mig ungefär samma associationer som dangel!
Jag försökte få in "lönskaläge" också, men det blev för marigt. Rent språkligt, alltså.
SvaraRadera