I dag gick sista flyttlasset, och jag klarade det alldeles själv. Största bekymret var egentligen hur jag skulle få mina gröna raringar fram levande. De har bott med mig länge och är inte mera alldeles små, plus att de inte uppskattar närkontakt med vintervädret. Så vi lekte "hur många plantor ryms i hytten på en Ford Transit". Alla rymdes och lyckligtvis stötte vi inte på några poliser som undrade om inte mina passagerare borde ha bälte på sig och hur i helsike jag kunde se ordentligt åt höger. Hur som helst kom vi lyckligt och väl hem. Att trassla loss dem ur varann var sedan en annan historia.
Jag skulle inte vilja bo någonstans där det inte finns växter, det är så dött. De jag har är väl inte de allra vackraste, men de är gröna och de lever. De känns faktiskt lite som sällskap, hur fånigt det än låter. På det viset är den här bostaden som gjord för mig, för den har fönster längs hela ena väggen och blombräde längs hela fönstret i finrummet (som det för tillfället heter, rummet som inte är kök). Få se vad jag gör av det.
Jag är nog lite avundsjuk på alla som lyckas hålla liv i sina växter så dom blir stora(å andra sidan vet jag inte var mina blommor skulle rymmas isåfall,men i teorin drömmer jag om det...) Mina växter ser alltid för j-liga ut, kanske jag försöker för mycket ;D
SvaraRaderaDet är trevligt med grönt :-) Jag har också en massa grönväxter, jag kan inte påstå att de frodas, men tappert nog lever de på från år till år. Fast just nu så har jag haft de flesta av dem evakuerade till andra kattslavens mamma, som har helt otroligt gröna tummar! Jag flämtade nog till lite förskräckt när jag såg hur hon klippt ner ett par av dem, men de ser de facto yvigare ut än på åratal :-o Jag borde ta hem resten också, men vi har lite trångt...
SvaraRadera