Doften i ett trapphus

Trapphus är intressanta ställen. Där jag bodde förut hade vi dörr direkt ut på gården, fastän det var ett höghus, så det kändes mer som ett radhus. Här däremot går jag förbi alla fem grannar varje dag, och det blir helt annorlunda. Det som slår mig mest är inte att man hör mera av varandra, eller ens att man faktiskt är tvungen att möta sina grannar nu och då, utan lukten i trapphuset, särskilt kring middagstid. Jag behöver bara sticka nästan utanför dörren för att veta om det lagas kållåda eller curry, och det känns både hemtrevligt och lite väl intimt. Det angår ju inte mig vad andra äter. Och så blir man ju lite avundsjuk, när man själv ska till att koka gröt.