Det bästa i livet är gratis

Trots att temperaturen redan flera veckor flirtat med nollstrecket, var det först i morse jag började fundera varför jag fortfarande går och svettas i min gamla noppiga ulster. Visserligen har jag alltid hållit på talesättet att hösten ska frysas in och våren svettas in, men det finns gränser. Innan det var dags att hasta iväg till tåget slank jag alltså ner i källaren och grävde fram min djupblå jacka, som är bra mycket roligare. (Sedan visade det sig, förstås, att det var -13 just den här morgonen, men jag överlevde.)

Vintermurr vs. vårfröjd.

Denna jacka har en historia. Jag har nämligen inte köpt den själv och jag vet inte heller vem som köpt den, för det var en vän till mig som hittade den i en plastpåse vid en sopcontainer. Eftersom den var i prima skick tog hon den och eftersom den passade bättre på mig fick jag den. Bra va?

Randigt är roligt.

 Jag funderade vidare och kom snabbt fram till att större delen av de plagg jag hade på mig var sådana jag fått på olika sätt. Kjolsäcken var en födelsedagspresent och vantarna stickade av garn jag fått.

Tröjan var kanske ändå den märkligaste historien, för den kom helt oförhappandes på posten häromdagen tillsammans med en mössa. De var skickade av en bekant som jag jobbat lite med i olika projekt. Så där annars bara. Hon hade helt enkelt sett tröjan och tänkt att den skulle passa mig, vilket den också fantastiskt väl gjorde. Och jag blev så glad, inte bara för tröjan utan för att det finns så härliga människor.

Sådan vill jag också vara.

PS. Genom en intressant slump spelade radion Jacob Hellmans "Blå container" i morse. Dagens soundtrack.