(O)trevlig kvinnodag

Hörni bröder och systrar, och variationer därav, jag har sagt det förut och tänker säga det igen (med risk för att framstå som en gnällig glädjedödare): kvinnodagen finns inte för att man ska ge kvinnor blommor och kaffe på sängen, och att önska någon en "trevlig kvinnodag" är enligt mig rätt absurt med tanke på att kvinnodagen kommit till av en i allra högsta grad otrevlig anledning.


Internationella kvinnodagen finns för att världen är full av orättvisor och hemskheter som behöver uppmärksammas åtminstone den här ena dagen på året. Det är en dag för alla som haft oturen att födas som flickor och därför inte har samma möjligheter i livet som andra, en dag för alla fattiga, maktlösa, förtryckta, misshandlade, mördade och våldtagna.

Plus alla de små orättvisorna och felen som finns lite varstans i det som kallas samhället, och som tillsammans blir ganska mycket. Det räcker förstås inte att bara tänka på dem, men det är en början. Jag vill citera Alessa Sarelin som i dagens VN skriver om V-Day-rörelsen mot våld mot kvinnor:

Det handlar om att inse att den personliga och kollektiva läkning som behövs efter århundraden av våld går hand i hand. Det handlar om att lyssna på sina medsystrars smärta och därmed också sin egen. Det handlar om att som kvinna stiga ini sin inre styrka och säga stopp, nu räcker det. Förändringen börjar i var och en av oss, när vi ser vår egen roll och tar ansvar för våra egna handlingar och tankar. När vi slutar vara våldsamma mot oss själva, om än bara i tankarna, kan vi också sluta vara våldsamma mot andra och mot jorden.

Sedan är det förstås inget fel på att ge en blomma åt sitt hjärtas dam, det kan man göra vilken dag man vill.