Visste ni att finländarna är världens näst lyckligaste folk, efter danskarna? Det skulle man inte tro, men om det nu stämmer så visar det ju att man inte ska dra slutsatser om människors lyckliga utifrån ifall de skrattar eller buttrar. Orsaken lär vara vårt relativt jämlika samhälle och kontakt med naturen, vilket ju i och för sig låter rimligt.
Jag har tänkt mycket på det här med lycka, eftersom det är ett (av många) begrepp som man ofta slänger omkring sig utan att riktigt veta vad man menar med det. När man tänker närmare efter är det svårt att säga ens vad lycka är, om det är något man bör sträva efter och i så fall hur. För tillfället lutar jag åt att man inte ska eftersträva lyckan i sig, för det lönar sig sällan och är dessutom själviskt. Däremot tror jag att om man försöker vara en god människa och hitta sin rätta plats i världen, så får man med tiden sinnesfrid och lycka på köpet.
Kanske ingen stor filosofisk insikt, men nu har jag i alla fall tänkt. Även detta inlägg inspirerades för övrigt av Svängrum, som har en serie om lycka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar