Så vad gör vi nu?

Nu gör jag det igen, men det känns så ytligt att skriva om något annat än politik en dag som denna. Jag tänker inte förfasa mig över valresultatet (redan gjort, ledde ingen vart) eller köra med svart humor (andra gör det så mycket bättre) och verkligen inte förfalla till cynism, för det leder heller ingen vart. Men vad kan man då göra när rösterna är räknade? Gömma sig under sängen i fyra år och hoppas på det bästa? Det duger ju inte. Vi är bättre än så.


Nu tror inte jag att politiska val är vår främsta möjlighet att påverka samhället, de bara syns mest. Det som är viktigt är de små sakerna, de små valen och de små insatserna, och framför allt vem man väljer att vara.

Man kan engagera sig på så många olika sätt och på olika nivåer, syssla med frivilligarbete, föreningsverksamhet, bidra till välgörenhet, vara en god vän/förälder/granne. Det viktiga är inte att göra något storslaget, utan att bry sig. Det spelar roll vilket yrke man väljer och varför och hur man utför sitt arbete, hur man behandlar andra människor, vad man köper i butiken och vart man åker på semester. Allt man gör och allt man låter bli att göra påverkar andra människor och deras liv, påverkar samhället. Ditt liv angår inte bara dig. Det är ett fruktansvärt ansvar och en enorm möjlighet. Det här gäller förstås bara dem som håller med mig, resten må göra som de vill.

Jag hoppas verkligen att alla som nu blivit omruskade inte bara slår av sig obehaget och sjunker tillbaka ner i den bekväma tv-soffan, utan faktiskt hålls vakna. Att man börjar fundera på hurdant samhälle vi vill ha och hur vi ska komma dit. Att man inser att samhället inte bara är som det är utan att det skapas av oss varje dag, att det goda samhället måste skapas och försvaras. Att sådana saker är viktiga, inte bara tråkiga och svåra.

Vad vi ska göra är alltså att vara de goda och kloka människor vi ju är. Hjälpa varandra, försöka vara rättvisa och fördomsfria. Vara sådana vi önskar att alla vore. Gammalt beprövat koncept.

God natt.