Åter en bokbloggsjerka:
För en tid sedan ställde Bokhora frågan om det är finare att läsa på originalspråk.
Jag deltog inte själv i debatten, men för att spinna vidare på frågan
skulle jag gärna vilja veta om ni alltid försöker att läsa de böcker ni
kan på originalspråket eller om ni hellre väntar på de svenska
översättningarna?
Formuleringen antyder att a) man läser nyutgiven litteratur och b) böckerna översätts till svenska i något skede. Detta är dock långt ifrån alltid fallet med böckerna jag läser, det mesta har åtminstone några år på nacken* och en del är sådant som aldrig översätts.
Mitt svar är alltså: jag läser på det språk jag får tag på. Ibland läser jag också på andra språk för att öva mig, särskilt då finska.
*)Det tyder på kvalitet om en bok fortfarande pratas om flera år efter utgivningen, dagsländorna kan man leva utan.
Jag läser också på det språk jag får tag på. Om jag råkar hitta nåt jag vill ha i en bokhandel när jag är på resa i Norge läser jag det på norska, oberoende av om det är norsk litteratur eller översatt till norska. Många norska författare är ju också väldigt bra, och då tycker jag det skulle kännas konstigt att läsa dem översatta till svenska.
SvaraRaderaNorska och danska glömde jag helt bort när jag funderade på vilka språk jag läser, de är väl för självklara... Inte för att jag läst särskilt mycket på norska, men det är nog mest för att jag inte rört mig så mycket i norska bokhandlar.
RaderaJag håller absolut med om att uttrycket "vänta på de svenska översättingarna" tyder på att man primärt läser nyutkommet. Vilket jag gör ibland, men absolut inte alltid. För mig är frågan snarast vad jag lånar på bibban eller köper på antikvanti :-)
SvaraRaderaKulturkontakt Nord, f.d. Nifin, har böcker på nordiska originalspråk - du kan ju beställa fjärrlån om du inte har vägarna förbi Hfors ibland.
Vi har ju förstås också en hel del i original...
Radera