Wohoo! Äntligen, vårens första länk, så jag har längtat! Härligt, härligt att få flyga fram genom morgonen med vinden i träden, solen i ansiktet, fötterna mot marken (tump tump tump tump tump tump tump tump), lite slirsnö och isfläckar men inte så det stör, isen på fjärden och doften av hav, videkissorna i diket, fröjden i benen när de får dra på lite extra i uppförsbackarna eller sträcka ut på slutrakan. Då känner man att man lever.
När jag var liten hade vi får, och när de släpptes ut första gången på våren blev de så glada att de hoppade jämfota, på alla fyra alltså. Mamma sade att de steppade. Lite så kände jag mig nu.
Jag har hört många säga, lite så där ironiskt och överlägset, att de nog ska börja springa den dag de ser en leende joggare. De skulle ha sett mig.
Tur att ja slapp se dig då! :P
SvaraRaderaSynd menar du ;)
SvaraRaderaSku man döma efter om folk ser glada ut jämt el int sku dom få avskaffa många sporter... XD
SvaraRaderaJag har aldrig riktigt förstått mig på charmen i att jogga, men det där låter ju skönt. Om jag skulle ha ett par bra skor, så... Men jag brukar nöja mig med att springa till metron ;-) och ibland på gymet en litenliten stund, fast det är rätt boring.
SvaraRaderaOtroligt boring, jämfört med att vara ute i landskapet. Jag trodde heller aldrig att jag skulle tycka om det förrän jag började, men nu vill jag inte vara utan.
SvaraRadera