Jag tycker inte om att vara ensam hemma utan något särskilt att göra, för då börjar jag Tänka, och jag tänker på Svåra Saker, som hur Jobbigt allt är. Idag är jag sjuk på riktigt, d.v.s. jag har stegring (vilket i mitt fall motsvarar feber hos andra människor) men jag är inte annars heller helt frisk. Det är inget allvarligt fel jag har, inget dödligt eller smärtsamt eller så, bara Jobbigt.
Inte tillräckligt allvarligt för att jag ska behöva vara sjukskriven, men tillräckligt för att jag ska missa roliga saker för att jag helt enkelt inte orkar. Tillräckligt för att måsta hitta på ursäkter att inte engagera mig på samma sätt jag gjorde förr. Utan att rakt ut säga att jag har fel i huvu, fast det å andra sidan kanske är precis det jag borde säga för att bli lämnad i fred.
Jag vet inte vad jag sist och slutligen fick för diagnos för jag kom mig aldrig för att fråga, men huvudsaken är att den övertygade FPA så att jag får rehabiliteringspeng. Tydligen håller de med min läkare som tyckte att fast man klarar av att sköta sitt jobb så är det inte meningen att man ska ägna all sin lediga tid till att må dåligt heller. Han hade väl nog rätt.
Idag är en ovanligt dålig dag att vara sjuk på riktigt, förutom att det är lördag så är det Bokkalas i stan. Ett kalas som jag jobbat med i ett år och nu missar jag höjdpunkten, det kan inte hjälpas. Det harmar lite extra för att jag i år fått fribiljett både till den litterära supén ikväll och till brunchen imorgon, eftersom jag suttit i båda arbetsgrupperna (stora arbetsgruppen och barngruppen).
Visserligen har jag gjort det på arbetstid och fått lön, men det är ändå roligt med lite extra belöning, särskilt som just det här är min svåraste arbetsuppgift. Inte för att det blir särskilt många arbetstimmar, men jag är stresskänslig och jobbar bäst när jag har klart definierade arbetsuppgifter och arbetstider, mycket struktur och rutiner. Kaos har jag svårt att hantera (det är heller ingen slump att jag sökt mig till biblioteksbranchen). Alla som haft att göra med kulturproduktion i en eller annan form vet att det arbetet är raka motsatsen till rutiner och struktur, och det tar otroligt mycket energi och även nattsömn.
Ändå tycker jag det är roligt att satsa min energi på just det här evenemanget, helt enkelt för att det är så bra! En bred litteraturfestival i en liten stad, ett kalas som blandar skönlitteratur och facklitteratur, barn och vuxna, estradpoesi och trubadurer. För att inte tala om vedtravningstävlingen som går av stapeln på torget om en timme. Det är egentligen ganska osannolikt, men det händer.
Se där, jag fick ett positivt slut på det här inlägget trots allt.
:) ...och vet du vad - en annan period kan allt eller mycket vara annorlunda igen...
SvaraRadera