Fotarbete

Det blev mycket spring på jobbet idag. Först hade jag informationssökning med en fjärdeklass, och det gick förhållandevis bra trots att det var första gången jag gjorde något liknande på finska och samtidigt första gången jag hade en fjärdeklass. Största problemet med min finska har varit att jag spänner mig för mycket, i de stunder då jag glömmer att jag inte kan så löper det helt ok. Antagligen säger jag en del knasigheter, men det finns ju en lärare med som kan gripa in och förtydliga det som blir för klumpigt uttryckt. Det är inte optimalt, men det är så jag måste lära mig, genom att göra ändå.


Sedan under dagen droppade det in både grupper och enskilda som ville ha lite hjälp bland hyllorna, och då rycker jag förstås ut. Jag har insett att det är där jag trivs bäst, bland hyllorna, att helt enkelt finnas tillgänglig för den som behöver lite tips och hjälp. Dels kräver det inte värst mycket av mig, dels får jag vara den där snälla tanten och det är en väldigt tacksam roll.

För ett par veckor sedan hade vi ett fortbildningstillfälle med Katti Hoflin* och hon sa att som bibliotekarie är man en variant av "den tredje vuxne", varken förälder eller pedagog, och man har ganska stor frihet att utforma den rollen utifrån sin personlighet. Jag är inte den som spexar och skämtar, men jag vill vara den som man vågar komma och rycka i ärmen vare sig det gäller var man hittar spökhistorier eller att hunden fått valpar.

Barn i 10-årsåldern är väldigt trevliga att jobba med, för resten. De är tillräckligt mogna för att man ska kunna ha ett någorlunda vuxet samtal med dem, samtidigt som de fortfarande är lekfulla och spontana. Inte ännu stöddiga. Jag blir så glad när barn kallar mig vid namn och pratar på som om vi känt varandra i fem veckor snarare än fem minuter. Det är ett mycket givande jobb jag har.

*)Min generation och lite äldre minns henne från Bullen, de lite yngre från Bolibompa. Numera är hon kulturhuschef och läsinspirationsguru.