Det händer utanför fönstret

Utanför mitt fönster finns ett ganska vildvuxet markområde som inte ser så vackert ut precis, men jag har nu tänkt att det är bättre än att ha utsikt mot ett annat hus, så som de flesta i det här området har. Marken hör till staden, men de har uppenbarligen inga större ambitioner för den. Den senaste tiden har det dock surrats om att något är på gång, ett parkprojekt på initiativ av invånarna, och mitt i allt går någon där och röjer sly. Det är ju trevligt, tänkte jag, och fortsatte titta på House of Cards.


Men nej, det kändes inte rätt. Det är ju ändå mitt grannskap det är frågan om, och min utsikt framför allt. Man borde åtminstone gå ner och titta, höra sig för vad som riktigt är på gång. Och innan jag visste ordet av gick jag själv där med arbetshandskarna på och röjde bort käppar och halvruttna trädstammar. Är det talko så är det. Tyvärr är det hittills bara en handfull människor som har den inställningen, men än har vi hopp.

Invånarpark

Det jag saknar mest med att bo i lägenhet är att man inte har någon trädgård, men en mysig invånarpark med lite bänkar och bärbuskar och odlingslotter kunde nog fungera lika bra. Minst. En liten gräsplan skulle det också bli för barnen att sparka boll på och en liten "djungel" att gömma sig i. Vi har massor av planer, det kan bli hur bra som helst. Bara det blir av, bara vi får lite fler människor engagerade. Men det kan väl inte vara omöjligt?

Hittills har vi fått gratis(!) buskar, bara lite sekunda, från olika plantskolor. Staden lånar ut sina maskiner och har erbjudit mylla och hjälp med fyllnadsarbetena, förutsatt att vi har en seriös plan först. Det tycker jag visar att man åstadkomma mycket med lite, bara viljan finns.

Jag blev helt i farten med det här.