Ikapp

Pust, efter ett par hektiska veckor känns det äntligen som att jag börjar komma ikapp igen, både på jobbet och hemma. Det finns inte längre något akut problem som hela tiden hänger över mitt huvud och borde åtgärdas genast, helst igår. Det är ett tillstånd jag börjat lära mig uppskatta.

En oförbätterlig föreningsmänniskas bekännelser

I skrivandes stund sitter jag på tåget till Tammerfors, där jag ska delta i Finlands svenska biblioteksförenings styrelsemöte. Det är lite oklart för mig hur det blev så, för jag hade mer eller mindre bestämt mig för att ta några års paus från föreningsvärlden och samla krafter, men jag är väl bara obotligt föreningsbiten.

Relativt rika barn

Häromveckan läste jag* ut Mathias Rosenlunds roman "Kopparbergsvägen 20" och fick mycket att tänka på. Det är en nedslående roman, samtidigt som man lär sig att uppskatta det som man själv faktiskt har och har haft som barn, fastän man inte alltid är nöjd. Allt är relativt. Det mest beklämmande i boken är hans ångest inför att hans barn får en lika fattig barndom som han själv haft, och kanske aldrig kommer att komma upp därifrån. Att det går i arv.

Bara femmor kan räkna dem alla

Idag har jag fått insikter i hur man gestaltar stora tal för små barn. Biblioteket hade invigningsfest hela dagen idag, och i samband med det hade jag bjudit in skolklasser till en specialrundtur bakom kulisserna, dit man annars inte får gå (det var tur att jag kom på att påpeka just den detaljen, för det blev genast intressantare).

Gnäll

Fick dåliga nyheter på jobbet idag (berättar kanske mera sen när det är officiellt) och tappade helt sugen. Stannar hemma från jumppan för min fot är sjuk, av okänd anledning. Inte den som brukar vara sjuk, utan den andra. Kort sagt tror jag det är läge för kladdkaka och eskapism.

Grönt och sånt

Den här yuccapalmen som jag adopterade i höstas har tagit sig över förväntan bra, nu har den redan ett tredje skott på gång och fick gödning en månad i förväg för att orka med dem alla:

Så här mycket har det första skottet vuxit sedan i höstas.

Fördelar med små bröst

Till att börja med ska jag be om ursäkt om någon tycker jag är pinsam... eller nä förresten, det gör jag inte alls. Det här är nu vad jag vill prata om idag och världen får lov att leva med det.

Vinterväder, vinterkläder

Jag kom iväg senare än jag tänkt i morse, det var så länge sedan det senast var vinter att jag glömt att man måste reservera minst fem minuter extra för påpaltning. Eftersom båda mina byxor är i tvätten och min tjockaste yllekjol är sönder (den har en slits som obevekligen växer, möjligen spännande för andra men onödigt spännande för mig) behövdes det rätt mycket extra ylle:

Tant-jumpa

Jag är inget vidare på att hålla igång en träningsrutin, vare sig jag gör övningar hemma eller i någon grupp. Det blir lätt så att jag missar någon gång för att jag är för trött, sedan missar jag nästa för att jag verkligen inte kan komma och missar jag ännu en så täcks jag inte dyka upp mera. Nåja, jag är väl inte den enda.

Nu gör jag ett nytt försök, den här gången med traditionell tant-jumpa med påföljande djupstretchning och avslappning. Första gången kändes bra: lagom utmanande, lagom svettigt, lagom trött efteråt. Jag klarade (nästan) alla rörelser, eller åtminstone största delen. Och det fina är ju att man vet att man blir bättre sen.

Min huvudvärk blev dock inte botad, men antagligen försvinner den snabbare än vad den annars hade gjort. Den brukar sitta i ett par dagar minst när den väl kommer. Och jag vet att jag skulle slippa det här om jag bara gjorde mina övningar och höll axlarna mjuka, men...

Den svåra konsten att må bra

Det senaste året har jag fått lära mig mycket om vikten av att ta hand om sig själv. Förra vintern var jag i riskzonen för att bli sjukskriven på grund av utmattningsdepression, men jag sökte och fick hjälp i tid. Nu går jag på rehabilitering samtidigt som jag försöker hitta en livsstil som är hälsosam och hållbar i längden. Det är allt annat än lätt. Men det behöver inte heller gå i en handvändning, de här problemen har vuxit till sig under flera år och kommer att ta flera år att komma över.

Egentligen vet vi ju vad som behövs för att må bra: balanserad kost, motion, god sömn, tillräcklig återhämtning och sunda människorelationer. Men hur förverkligar man det?

Lykta

Fint va? Fick en lykta av pappa till julen, nu hänger den på balkongen och lyser upp det bedrövligt snölösa vintermörkret. Hade tänkt ta en bättre bild men har tydligen förlagt kameran. Idag skulle jag kunna ha program och träffa folk och så, men jag har haft så mycket program och folk den här julen att jag kom fram till att jag har större behov av tre dagars fullkomlig ensamhet just nu. Bara jag, några ljus och en hög med böcker.

Ekorrhjul

Ni vet känslan, när man planerat noga vad man ska göra varje arbetsdag för att hinna med allt, och sen dimper det ner lika mycket till som måste åtgärdas bums på direkten? Och känslan, när man kommer på sig själv med att ha sagt "inga problem, det fixar jag" lite för många gånger? Eller, men det är kanske lite för specifikt, när det kommer in returnerade böcker i samma takt som man plockar upp dem på hyllorna, som är ovanligt röriga och fem minuter efter att man snyggat till dem kommer det någon och råddar igen.

Klämdag

Märkligt att vara på jobb någon dag nu och då. Och att vara den enda av tio personer i huset som ska på jobb just idag.

Premiär

Öppningen av biblioteket gick i det stora hela bra och kunderna var i det stora hela nöjda med utrymmena. Efter att ha ägnat ett par timmar åt ansamlad e-post tog vi emot en strid ström av kunder, och deras böcker, utan att helt förlora kontrollen över situationen, samtidigt som vi med vänster hand försökte handleda en ny praktikant. Men där någonstans började jag känna mig som en av rövarna i Kamomilla stad, de som inte kunde hitta någonting. Böckerna hittar vi nog någorlunda, men allt annat...

Var finns gem?
Var är gummibanden?
Var är lamineringsfickorna?
Har någon sett den dubbelsidiga tejpen?
Var har vi returnerade fjärrlån nuförtiden?
Var är lånekorten?
Var är hålstansen?

Jag är säker på jag hade den igår.

Orka orka lite till

Urf, vad man kan vara trött. Nu är vi inne på andra veckan av operation: biblioteksflytt, och det känns både i kroppen och huvudet. Man har sjukt lite här och var. Man vill gå och lägga sig, eller åtminstone slänga sig på soffan, genast man kommer hem. Man börjar irritera sig.

Samtidigt vet man, att när allt är klart och bibban öppnar igen om en vecka, så blir det ännu mera jobb med alla böcker som kommer tillbaka och de mäktiga folkströmmarna, som vi i och för sig hoppas på.

Enda trösten är att det blir långhelg före det. Och det är inte långt kvar till julhelgen. Som lämpligt nog infaller mitt i arbetsvecka, liksom nyårshelgen. Orka lite till bara.

Valkar

Jag har valkar i händerna och värk i musklerna, men det känns bra. Det känns bra att få göra något handgripligt, praktiskt, som jag genast ser resultatet av.

Jag lyfter med min hand en bok ur en låda och ställer den på sin rätta plats.

Jag ändrar om en hylla så att hyllhöjden blir högre och faktaböckerna ryms att stå ordentligt. Det ser bra ut.

Jag ändrar om en annan hylla så att den får snedställda hyllplan och lägger dit några vackra böcker. Det ser bra ut.

Jag packar upp en fabriksny, turkos matta och breder ut den på golvet. Jag flyttar runt på färgglada bilderbokstråg och färgglada sittdynor och färgglada böcker. Allt blir så fint!

Och jag är med och gör det.

Konsten att flytta ett bibliotek

Idag började vi flytta biblioteket, för andra gången. Det är drygt 50 000 böcker som ska flyttas några hundra meter (och en våning upp) från tillfälliga utrymmen, dit vi flyttade för ett och ett halvt år sedan, tillbaka till det nyrenoverade biblioteket. Vi börjar alltså bli experter på att flytta böcker från ett ställe till ett annat, så jag tänkte jag kunde dela med mig av lite proffstips till de av er som eventuellt står i beråd att flytta sina privata bibliotek.

Sjagga

Ja, man lär så länge man lever. Jag var länge förbryllad över att det står "Sjagga oy" på kvittona från matbutiken, tills jag fick veta att "sjagga" är ett gammalt slangord för "mat". Där ser man. Möjligen har det samma ursprung som "safka". Om någon vet mera om etymologin här, så berätta gärna. Ni som kan ryska, till exempel.

Fotarbete 2

Förra veckan köpte jag en stegräknare, för att få reda på hur mycket jag egentligen springer bland hyllorna och annars också. Jag hade för mig att jag får mycket vardagsmotion, dels i och med att jag rör mig på jobbet och dels för att jag ofta går till fots när jag ska någonstans. Avstånden i Lilla Staden är så korta att det knappt lönar sig att släpa fram cykeln.

Om en liten vecka

Om en vecka ska min arbetsplats flytta, och det känns som allt för länge. Vi har planerat det här i månader och nu skulle jag vilja hugga i, sätta planer i verket, se resultat, ändra planerna tills det blir bra på riktigt. Jag skulle vilja hugga i med en gång. Men ännu får jag vänta. En liten vecka.