Relativt rika barn

Häromveckan läste jag* ut Mathias Rosenlunds roman "Kopparbergsvägen 20" och fick mycket att tänka på. Det är en nedslående roman, samtidigt som man lär sig att uppskatta det som man själv faktiskt har och har haft som barn, fastän man inte alltid är nöjd. Allt är relativt. Det mest beklämmande i boken är hans ångest inför att hans barn får en lika fattig barndom som han själv haft, och kanske aldrig kommer att komma upp därifrån. Att det går i arv.


Så jag började tänka tillbaka på min egen barndom. När jag var barn tyckte jag att vi var välbeställda jämfört med mina vänner som köpte kläder på Emmaus och Säästöpörssi, medan mina var från Seppälä och Anttila. Jag skämdes lite för att ha råd med det. Visserligen var också en del av mina kläder begagnade, men de var av människor vi kände vilket är lite bättre än loppiskläder. Allt är relativt.

Vi hade ofta begagnade cyklar, men de var alltid fungerande och i rätt storlek. Till skillnad från kompisar som lånade storebrorsans och band fast en dyna på stången att sitta på. Skidor och skridskor hade vi också, det har jag först senare insett att inte är alla förunnat.

Södernresor åkte vi aldrig på och bara en gång på skidsemester, men vi reste till Sverige minst en gång i året (billigaste hytten, men i alla fall), två gånger till Legoland och två och en halv** gång på husbilssemester. Jag hade klasskamrater som aldrig varit utomlands.

Varje sommar var jag på minst ett läger, ibland utomlands, och det var något jag tog för givet. Mina systrar fick ridlektioner och alla har vi fått körkortet betalat, antingen av föräldrar eller farföräldrar. Det är först senare man förstår hur bortskämd man varit.

Vi fick böcker och tidningar (särskilt tacksam är jag för Kamratposten, världens bästa barntidning), vi fick gå på bio flera gånger i året och på teater också. Utan det hade jag knappast suttit och skrivit det här, för jag skulle inte vara en bildad, skrivande människa.

Och sedan började jag förstås fundera på hur mina barn, om jag får några, kommer att ha det. Antagligen kommer också de att ha begagnade cyklar och en del ärvda kläder och leksaker, men det är ok. De kommer knappast att ha märkeskläder eller de finaste prylarna, men de kommer att ha hobbyer och böcker. Definitivt böcker. Framför allt kommer de att ha väldigt fina släktingar, så det går nog bra.

*) Mot min vana köpte jag boken i stället för att låna från bibban, tänkte att då får han ju lite pengar i alla fall. Nån euro eller vad det nu blir.
**)En gång bröt bilen ihop innan vi kommit till Norge, dit vi var på väg, så det räknas inte riktigt. I stället satt vi fast över pingsthelgen på en camping i ösregn, åkte buss till Umeå och taxi från Vasa med alla våra tillhörigheter nerstuvade i sovsäckarna. Det är sådana semestrar man minns.