Om trovärdighet i fantastisk litteratur

Jag läste häromdagen skräcknovellen Sju års olycka av Caroline L. Jensen, ingår i  antologin De odöda. Jag ska inte ge något allmänt omdöme om den eftersom monsterskräck inte är riktigt min genre, men jag fastnade för ett litet trovärdighetsproblem som jag tycker illustrerar hur trovärdighet fungerar i berättelser om det otroliga. Spoilervarning!

Snö och filosofi

Idag sitter jag och tittar på snöflingorna som singlar ner utanför köksfönstret. Det är sällan de faktiskt gör det, singlar alltså, oftast faller de eller yr. Men idag singlar de, och det är fint, rogivande.

I morse läste jag ut Barbro Lindgrens lilla tankebok Även en ihålig nöt vill bli knäckt, den var också trevlig och lagom melankolisk. Hon skriver att hon önskar att hon hittat filosoferna tidigare och sluppit räkna ut allt själv:

 "Då hade jag insett att jag var en enslig typ, som måste tänka själv och utforska mitt eget lilla universum i lugn och ro. Nu trodde jag ju att jag borde bli som alla andra och gå ut och dansa och trivas på fester, fast jag avskydde det..."

Själv har jag lyckligtvis alltid vetat att jag inte är någon sällskapsmänniska, och levt därefter. Dessutom hittade jag filosoferna relativt tidigt, och även om jag ibland klagar på att jag tänker alldeles för mycket tror jag att det skulle vara ännu värre om jag tänkte helt för mig själv, utan att ens ha döda gubbar att diskutera med. Även det något att vara glad för.

Bokhögarna samlas

Ett par av de här läser jag bara av eget intresse, om jag hinner...

Det drar ihop sig till bokprat igen, med tillhörande bokhögar och läskvällar. Den här gången är det ändå lättare än på hösten, eftersom jag ska ha åk 1-4 och de läser inte så långa böcker, i medeltal. Ettornas böcker tar inte många minuter att skumma igenom, sen gäller det bara att presentera dem på ett bra sätt. Det ska jag prova på i morgon, i min gamla skola. Sen blir den stora utmaningen att göra samma sak på finska, men det ska nog också gå.

I stället för solsken

Eftersom det är lite brist på sol på dessa breddgrader dessa tider och detta möjligen är en delorsak till att jag varit mer än lovligt hängig den senaste tiden, har jag köpt en egen sol. Eller "ljusterapienhet", som den kallar sig. Så nu kan jag äta frukost i strålande dagsljus och gå pigg och glad till jobbet. Eller det är åtminstone tanken, få se hur det fungerar. I bästa fall skulle jag komma iväg tidigare, hur jag än annars försöker vara rask på morgonen kommer jag alltid senare på jobb på vintern än på sommaren.

Sen var det det här med motion och promenader, i alla väder, och jag vet inte vad som räknas som promenad men igår och idag testade jag gå ett varv runt kvarteret på lunchpausen. Det är kanske snarare en bensträckare än en promenad, men knappast kan det väl skada. Och uppiggad blir man ju nog av att få lite frisk luft och rörelse.

Till gymmet var jag också idag (har gått en gång i veckan i flera veckor, så det börjar likna en vana) och trängdes, som jag misstänkt, med nyårslöftarna. I vanliga fall är där högst fem kråkor, men nu var vi tolv och luften var slut redan när jag kom dit. Kan man ju skylla på när man knappt orkar en timme, inklusive tänjning. Gott gjorde det i alla fall, och resten av kvällen har jag varit heeelt slut. Ska sova gott inatt.

Kanske värt ett försök

Om någon känner till bra barn- och ungdomsböcker på tyska, franska eller estniska så tar jag gärna emot tips. Gärna sådana som lämpar sig för en bred målgrupp och går att få tag på i handeln. Och varför inte kurdiska också, jag är optimist idag.

Konstiga kvinnor kan

Häromdagen letade jag nya bloggar att läsa och hamnade hos Underbaraclara ("alla andra" är ju där). Det första jag läste var ett märkligt inlägg om tv-hjältinnor med psykiska problem, vilket genererat en kommentarsstorm pga några klumpiga formuleringar om Aspergers och vårdyrken. Den egentliga poängen var att intelligenta, kvinnliga hjältar alltid måste ha någon sjukdom för att inte vara för starka. Den uppenbara invändningen mot detta är att det är en berättarteknisk grej: en hjälte som är för perfekt är bara tråkig, oberoende av kön.

Men det var i kommentarerna jag hittade den mest intressanta infallsvinkeln på fenomenet, nämligen att det ju är en positiv sak att också kvinnor med psykiska problem/funktionsvarianter får vara hjältar. Jaa! tänkte jag, konstiga kvinnor kan! Sårbarhet är inte samma sak som svaghet. Jag känner själv ett antal beundransvärda kvinnor (och män) som är "lite speciella", som man säger här*. Och jag gillar verkligen Lisbet Salander som hjälte.

PS. Senare skrev Clara ett bättre inlägg om Bechdel-testet, så jag ska nog ge henne en chans till.

*)För tydlighetens skull: jag vet att uttrycket inte alltid används i positiv bemärkelse, men jag menar det så.

Nostalgi-tv

Idag var första dagen på en evighet som det var soligt när jag gick från jobbet. Det berodde visserligen delvis på att jag slutar tidigare på lördagar, men ändå. Jag övervägde att ta en promenad med en gång, men eftersom jag inte ätit någon lunch var jag vrålhungrig och gick hem och äta. I stället blev det en skymningspromenad, inte fel det heller. Snart kommer det att vara ljust också vid slutet av en vanlig arbetsdag.

Inte ett nyårslöfte

Idag var jag på massage, och det kändes verkligen att det behövdes. Man märker ju att man blir lite styv i axlarna och spänd i nacken, men när sedan ett proffs börjar klämma här och var visar det sig att eländet sträcker sig ner längs hela ryggen och är värst vid några obskyra små muskler nedanför öronen. Inte konstigt att jag vaknat med värkande käkar.

Jag har inte mått så bra de senaste månaderna, men nu ska jag försöka ta hand om mig lite bättre så ska vi se hur det går. Motion och sånt. Långa promenader botar ju det mesta. Det är bara det att det inte är så jättelockande att ge sig ut och gå efter jobbet, när det är så mörkt att man inte ser slaskpölarna innan man står i dem, men jag ska försöka. Eller kanske på lunchen, då är det åtminstone ljust.

I morgon ska jag gå till gymmet och trängas med alla andra januarimotionärer.

2012

Hade inte egentligen tänkt skriva någon årssummering, men så fick jag se den här listan hos Maria och tänkte att det kanske till och med kan vara lite nyttigt. Här kommer det alltså:

 

Vad gjorde du för allra första gången år 2012?

Jobbade ett helt år på samma ställe. Fick fast anställning. Köpte lägenhet. Var i Tallinn.

Har någon närstående fått barn?

Beror på vad man räknar som närstående, en bekant har nog fått barn men bland mina närmare släktingar och vänner är det påfallande barnfattigt, faktiskt. 

Kanske till påsk

Ja, jag hade ju egentligen tänkt blogga om flytt och renovering och sånt så där efter hand, men det blev inget av det pga diverse problem med internet och annat. Men flyttat har jag alltså gjort, och jag kan säga att det är ett mycket mer arbetsdrygt företag än jag räknat med. Inte själva flytten kanske, den gick riktigt smidigt med hjälp av familj, pojkvän, en liten skåpbil och en massa bananlådor (dubbelt fler än jag räknat med, faktiskt, men det är väl den vägen det brukar gå).

Ingenting särskilt

Det är de sista timmarna på den sista dagen av mitt veckolånga jullov (två dagar tjänstledigt + välplacerade helgdagar). Jag har fortfarande lådor att packa upp och skåphandtag att skruva fast (förvånansvärt tungt jobb), men jag tänker inte göra det just nu. Just nu ska jag göra ingenting. Till och med ha lite tråkigt.

Julhelgen har varit lagom lugn och lagom sällskaplig, med svenska släkten på besök (hos mina föräldrar alltså, så jag behövde inte julstressa alls). Så många andra har jag inte orkat träffa, det är lite så nu.

Amatka

(Det här blir en punktvis recension, löpande text är så jobbigt.)

• Många har rekommenderat den här boken, det gör jag också. Särskilt till alla vänner av egenartade berättelser.
• Den har beskrivits som en skruvad dystopi, och jag kan inte annat än hålla med.
• Om man blandar lika delar Orwell, Kafka och Dalí torde man få något sånt här. Om jag bara får använda ett ord för att beskriva Amatka så är det "surrealistisk".
• Det är ovanligt svårt att säga något om den här boken utan att säga för mycket.
• Det jag beundrar mest är hur världen beskrivs (och inte beskrivs): först verkar allt mer eller mindre normalt, man kanske reagerar som hastigast på någon liten detalj men skyndar vidare utan att fundera desto mera. Efter ett tag stöter man på något som får en att haja till, och man inser att det är något väldigt märkligt på gång. Ännu en bit fram kommer något slags förklaring, som dock inte gör sakerna klarare utan snarare tvärtom. Och när man börjar tro att man nästan börjar förstå vad det handlar om vrids allting om ännu ett varv. Och ett till. Fascinerande.
• "Ingen vet var vi är. Men det får vi inte säga."
• Måste nog läsa om den nån gång om jag vill förstå slutet. 

PS. Publiceringen av det här blogginlägget (och förhoppningsvis många kommande) möjliggjordes av en mycket hygglig installatör (påminde rätt mycket om en tomte, faktiskt) som kom och fixade mitt bredband trots att det egentligen var hans lediga dag. INTE tack vare Sonera, som bara negligerat och frustrerat mig de senaste sex veckorna.  Trots detta finns det alltså hopp om mänskligheten. God Jul.

Lättlästa favoriter

Jag har blivit väldigt förtjust i lättlästa böcker, de är så... lätta att läsa. Och de är verkligen inte bara för läshandikappade, passar även utmärkt för läsovilliga och läströtta. Är uppriktigt imponerad av hur författarna lyckas berätta en medryckande och bra berättelse med så få ord och enkla meningar. Jämfört med "normala" romaner, alltså. Och utan att man känner sig fördummad för den skull. Tänk om man kunde skriva så! Här är några jag läst på sista tiden:

Lördag

Den här dagen är jag rätt nöjd med, jag har fått saker gjorda. Fast först vilade jag 15 timmar, tydligen hade jag en tyngre arbetsvecka än jag förstått. Sedan hälsade jag på farmor, bytte till vinterdäck på bilen (vilket jag är särskilt nöjd med för det har jag inte gjort själv förut, men det var ju faktiskt inte särskilt svårt när pappa visade), flyttade lite saker till nya lägenheten och torkade av i klädskåpet så att jag kan börja flytta in.

Läst i veckan: Shakespeare och sci-fi

Det var någon (eller snarare någons mamma) som menade att man inte kan läsa Terry Pratchett med full behållning utan att kunna sin Shakespeare*, så där på tal om att fantasy är onödigt underskattat. Och det här var alltså en av orsakerna till att jag länge tänkt läsa Macbeth, orsaken till att jag läste den just nu var att jag tänkte bokprata om serieversionen. Den planen får jag dock revidera, just den här berättelsen passar nog bättre i gymnasiet, men i samma serie finns också bl.a. Frankenstein, som jag tror kan gå hem i högstadiet. Hur som helst, jag tycker det är en strålande idé att göra serieversioner av klassiker (inte bara för läsovilliga tonåringar, utan också för lata och bortskämda vuxna som jag), och det där med Pratchett är helt sant, förutom att det inte räcker med bara Shakespeare.

Dagens outfit

Idag har jag målat klädkammaren, det var ett lagom nybörjarprojekt. Första timmen ägnade jag åt att få upp färgburken (det är inte till stor hjälp att få rådet att man måste vara hårdhänt, när ens händer är allt annat än hårda och dessutom rätt små), men sedan gick det bra. Alltid bra utgångsläge när det inte kan bli mycket värre än det är från förut. Hittade klotter i ett hörn (tyvärr ingenting intressant) och kritfärg överallt inklusive taket, men nu är det relativt jämnbeiget (jo, det skrivs så).

Läslördagskväll

Ovant att vara ensam hemma en lördagskväll (orsaken är att jag ska måla imorgon), och dessutom kallt för jag tänkte inte på att sätta på värmen innan jag åkte iväg över natten igår. Har inte behövt den alls tidigare i år (pensionärsvärme, ni vet), men så blev det ju plötsligt vinter. Vem hade trott det?

Dock finns det en lösning på både dessa problem, nämligen att krypa ner under en filt med en god bok i handen och en stor kopp te inom räckhåll. Har fortfarande en försvarlig hög ungdomsböcker jag borde läsa före fredagen, så det finns att välja på.

(Hur mycket jag än tycker om de här böckerna erkänner jag nog att jag ser fram emot julhelgen, då jag ska unna mig själv att läsa bara för min egen skull. Kanske till och med en vuxenbok eller två.)

Lässtress och fuskläsning

Om mindre än en vecka ska jag ha höstens första bokprat (jag vet, fick lite sen start) och har ännu en nätt hög olästa böcker på bordet. Det är lite stressande, och det är inte roligt att läsa under stress. I och för sig vet jag att jag klarar det med att läsa första tredjedelen ungefär, och sedan skumma fram till slutet, men det känns så fel att göra så*. Det är helt enkelt inte så en bok ska läsas. Skönlitteratur ska över huvud taget inte läsas med ett syfte. Det är väl det som är problemet.

Man får väl tänka att det är för den goda sakens skull, och att man nog hinner med lite (vuxen) egenläsning sen nån gång.

*)Undantaget är hästböcker och annat (för mig) meningslöst, i dem skippar jag gärna.

Nu är det jul. Igen.

Det är redan flera veckor sedan jultidningarna damp ner på kafferumsbordet, och idag har vi plockat fram julböckerna på biblioteket. Man vet aldrig när någon ivrig person får för sig att börja planera julpyssel eller öva julsånger.

Personligen tycker jag att tiden går så fort nu att jag redan kan börja tänka att "snart är det sommar."

Deadline

Nu har jag en deadline: om en månad ska jag vara ute ur lägenheten. Det är bra, jag jobbar bättre med en deadline, åtminstone om den är realistisk. Och det tror jag att den är, för precis allting behöver ju inte vara klart då men det viktigaste, främst väggar och golv, och förstås så mycket som möjligt av resten. Det ska vi nog klara.