Häromdagen letade jag nya bloggar att läsa och hamnade hos Underbaraclara ("alla andra" är ju där). Det första jag läste var ett märkligt inlägg om tv-hjältinnor med psykiska problem, vilket genererat en kommentarsstorm pga några klumpiga formuleringar om Aspergers och vårdyrken. Den egentliga poängen var att intelligenta, kvinnliga hjältar alltid måste ha någon sjukdom för att inte vara för starka. Den uppenbara invändningen mot detta är att det är en berättarteknisk grej: en hjälte som är för perfekt är bara tråkig, oberoende av kön.
Men det var i kommentarerna jag hittade den mest intressanta infallsvinkeln på fenomenet, nämligen att det ju är en positiv sak att också kvinnor med psykiska problem/funktionsvarianter får vara hjältar. Jaa! tänkte jag, konstiga kvinnor kan! Sårbarhet är inte samma sak som svaghet. Jag känner själv ett antal beundransvärda kvinnor (och män) som är "lite speciella", som man säger här*. Och jag gillar verkligen Lisbet Salander som hjälte.
PS. Senare skrev Clara ett bättre inlägg om Bechdel-testet, så jag ska nog ge henne en chans till.
*)För tydlighetens skull: jag vet att uttrycket inte alltid används i positiv bemärkelse, men jag menar det så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar