Du måste blöta MERA

Och jag blöter och blöter och petar på tapeter som inte tycker det är någon bra idé att lossna just idag. Annars går det bra: jag gör de enklare sakerna, pappa gör det som kräver att man faktiskt kan någonting; mamma kommer med smörgåsar och syrran kommer med åsikter. Lagarbete, med andra ord.

Och egentligen är det rätt roligt att riva tapeter, då när det funkar. Först får man klotta med vatten och sedan riva sönder saker, jag förstår precis varför det är en uppgift man brukar ge åt ungarna.

Grattis mig!

Jag blev så glad idag, när jag fick höra att jag och mitt bibliotek vunnit idétävlingen till nationella ordkonstveckan och fått ett stipendium för att förverkliga vårt projekt. Och vad är det då vi ska göra? Jo, ingenting märkvärdigare än lite bokryggspoesi. Roligt och kreativt tänkte jag, och framför allt enkelt och genomförbart med små resurser. Det enda man behöver är egentligen böcker, och tja, det har vi ingen brist på åtminstone. Sen tar vi bilder och gör en utställning, det kommer att bli prima. Glad ordkonstvecka!

Före-bilder

Glömde ta en bild utifrån, men så här ser mitt renoveringsobjekt alltså ut på insidan. Fortfarande finns det ingen belysning, och bilderna är tagna med vidvinkel, så det är inte riktigt så här stort men nog tillräckligt.

Det var viktigt att lägenheten har ett riktigt kök, inte bara kokvrå. Allt är i bra skick så det räcker att fräscha upp ytorna, och kylskåpet ska jag byta ut mot en kyl-och-frys.

Min lediga torsdag blev väldigt diger

Det blev ingen Habitare för mig idag, för den öppnade fyra timmar senare än vi hade trott. I stället hämtade jag ut nycklarna till min nya lägenhet innan jag for till Otnäs för att hålla danskurs med Robin och Marion. Till priset av en premiärbiljett, vilket ju inte är fy skam.

När vi sent omsider kom hem till Lilla Staden for jag och pappa ännu och se på lägenheten ett varv. Eller se och se, jag har inte fått elen kopplad ännu så det fanns ingen belysning, men vi kunde ändå konstatera att den var till och med lite bättre än vad vi kom ihåg. Det är bara några få saker som måste fixas, men en hel del som jag vill ha ändrat som ny färg/tapeter på i princip alla väggar och nytt golv. Ska visa lite bilder i något skede.

Men nu borde jag nog börja gå och lägga mig, för imorgon är det arbetsdag igen.

Vuxenpoäng

Den senaste tiden har jag samlat på mig rekordmånga vuxenpoäng:

• mitt livs första fasta jobb
• mitt livs första kreditkort
• min livs första hemförsäkring
• mitt livs första lån
• min livs första egna bostad

Har nog lite svårt att fatta att jag faktiskt köpt en bostadsaktie, och har ett bostadslån. Wow. Ska nog ta det lite lugnt nu innan jag börjar pensionsspara av bara farten (vilket en banktjänsteman nog föreslog). Men jag lät mig övertygas om att det var en sällsynt chans till en bra investering nu när stadens f.d. hyreslägenheter säljs ut samtidigt som jag har tillgång till kunnig renoveringshjälp. Så det finns viss risk att här blir lite renoveringsblogg i höst. 

Imorgon är jag ledig, så då ska jag passa på att gå på inredningsmässa och valsa med teknologer.

Resumé

Hoppsan, det blev visst en oplanerad bloggpaus här. Men jag har inte legat på latsidan under tiden, tvärtom har jag bl.a.

• Jobbat en hel massa.
• Varit en sväng till Närpes och upplevt min första villaavslutning.
• Sprungit Raseborgsruset, 9 km.
• Tackat ja till en ny lägenhet och nej till ett par leopardmönstrade gummistövlar.
• Talat sig varm om läsningens fröjder inför en hel lågstadieskola. Visserligen var den så liten att alla fick plats i en kombinerad klassrum/matsal, utmaningen var att samtidigt rikta sig till 7- och 12-åringar.
• Sist men inte minst dragit mitt strå till stacken för att fördärva ungdomen genom att låna ut Lennart Hellsings Sjörövarbok till nämnda skolas läsprojekt. Den gubben är ett geni.

Som en och annan kanske anat har jag ett Stort Projekt på gång, återkommer. 

Mera spring

Idag har jag läst en massa blogginlägg om att springa, och sen for jag själv på en runda. Det hade jag tänkt göra i vilket fall som helst, men det var lite lustigt att alla andra verkar tänka lika den här veckan. Kanske det är en lämplig årstid för löpning, eller nåt. Hur som helst så sprang jag och det gick, föga förvånande, bättre än förra veckan. Jag har inte mätt någonting men det kändes som att jag sprang både längre och snabbare. Om två och en halv vecka ska jag delta i ett motionslopp på 9 km och det ser ju ut att gå bra.

Annars är allt som vanligt. Jag har kvällstur imorgon, och det bästa med kvällsturer är att de föregås av sovmorgon. Jag kommer att sova så gott, känner jag på mig. Men det bästa med sovmorgon är inte att jag får sova (det gör jag ändå inte nödvändigtvis) utan att jag får ta tid på mig, läsa tidningar, diska, tvätta håret i lugn och ro, pyssla med små grejer. Sånt. Gonatt.

Ifall någon minns...

...och undrar hur det gick med de där 100 barnböckerna jag skulle läsa innan skolorna börjar, så kan jag berätta att jag satte målet lite väl högt där. Men det är väl så man ska göra, om man vill komma någon vart. Det blev 47 stycken och mestadels bilderböcker, men det ger jag mig godkänt för. Det var hur som helst bilderböckerna jag kände sämst till, eftersom jag inte haft anledning att läsa dem på många år.

Men om det ska bli några bokprat i höst, och det hoppas jag förstås att det blir, så är det bara att fortsätta beta igenom mellanålders- och ungdomsböckerna. Det ser ut att bli en programrik höst och det är spännande, redan har jag bokat in ett skolbesök, sagostunder, rimjam, De ungas bokkalas med författarbesök och dockteater, ordkonstveckan... Så inte behöver jag åtminstone ha tråkigt.

Glad torsdag

Jag har inte haft så mycket att säga den här veckan, men jag har haft fullt upp. Biblioteket har öppnat igen i det fullständigt charmerande gamla seminariehuset (med fyra meters kakelugnar i varje hörn, och en park) och kunderna är charmerade och nöjda och har hittat fram trots en konstig adress. Eller, vi ser ju bara dem som hittar fram så det är fullt möjligt att resten av staden är full av människor som desperat letar efter biblioteket, men vi hoppas ju att det inte är så.

Äntligen sommar

Den lilla sommar det varit hittills i år har jag mestadels missat för att jag antingen jobbat eller sovit, men den här helgen blev det äntligen sommar på riktigt. Under två soliga dagar hann vi besöka grannstaden-på-udden, föräldrahemmet, ett museum, ett sommarcafé och ett par holmar. Det tycker jag var riktigt effektivt.

Nörderier

Lyssnar just nu på Sara Bergmark Elfgrens sommarprat under rubriken "Mitt liv som nörd" och känner igen mig, delvis. Jag rekommenderar programmet för alla som vill veta varför fantasy är så fantastiskt, likväl som för alla som redan vet. Själv har jag haft turen att växa upp lite senare än hon och har aldrig behövt skämmas för vad jag läser (eller har inte förstått att skämmas), men jag känner igen mig i den där längtan efter att fly in i andra världar. Den känslan, eller en skugga av den, finns ännu kvar men den var hundra gånger starkare när jag var yngre och hade mer att fly från. Nu när jag blivit bättre på att hantera verkligheten återkommer jag till fantasyn nu och då som till en bekant och trygg plats, ett ställe där jag känner mig hemma. Ett ställe att hälsa på när jag behöver en liten paus.

Ordinarie bibliotekarie

Imorgon är min första dag som ordinarie bibliotekarie, men det har inte riktigt sjunkit in ännu. Jag menar, det är klart att jag förstår att det är en lottovinst att få fast anställning i dessa tider, mindre än ett år efter en humanistisk examen dessutom, men jag har väl inte riktigt orkat tänka på alternativet. För även om jag aldrig varit arbetslös har det varit tungt att byta jobb flera gånger i året, lära sig nya arbetsuppgifter med nya arbetskamrater för att sen igen bryta upp. Och hela tiden den stora osäkerheten över var man ska vara ett halvår framåt. Nu vet jag var jag ska vara, och det känns skönt. Jag är helt enkelt lättad, för jag är för trött för att vara glad.

Finncon 2012

Sistlidna veckoslut tillbringade jag i Tammerfors tillsammans med min karl och tretusen andra fantastikfans. Finncon är ett fascinerande evenemang som är stort, gratis, ordnat på talko och har program på tre språk som spänner från akademiskt till bara-på-sjukt-skoj. Det är tredje gången jag är med och fastän jag känner mig lite som en utböling i fandom (jag har inte fantastik som hobby, det är bara något jag läser ibland) så hittar jag alltid något som är intressant.

Nordlek i Steinkjer, del 3

På fredagen kunde jag ta det lugnt hela förmiddagen, eftersom jag inte hade någon festuppvisning att öva till, och det var skönt. Allt som allt blev det inte så mycket vilat under den här semestern och om den hade varit längre hade jag tagit ut mer av stämman, men under omständigheterna var det nog bara bra att jag inte hade fullt program hela tiden. Hur som helst, på eftermiddagen gick jag på konsert med Väsen, som jag bara hört på skiva förut. De var bättre live än jag väntat mig och jag köpte en skiva* efteråt.

Hår

Det jag saknade mest under de ca. två år då jag hade kort hår var möjligheten att göra uppsättningar och flätningar som den här:

Okej, vissa dagar blir det hästsvans ändå, men ibland är det roligt att pyssla lite extra med kalufsen (som så småningom börjar vara ett hårsvall, gillar det ordet bättre.)

Nordlek i Steinkjer, del 2

På torsdagen avvek jag från min planerade ansvarslöshet och hoppade in som gruppledare då ordinarie hade spelövning samtidigt. Tidig väckning och ledarmöte samt övning inför nationella uppvisningen med andra ord, men sedan tog jag i stället det lugnt resten av dagen. Det ska ju inte vara något tvång att hålla igång hela dagen om man inte orkar, heller.

Nordlek i Steinkjer, del 1

Nu är jag tillbaka i Finland och så småningom även uppackad och utvilad efter mina norska folkdansäventyr. Det är mycket i dessa dagar för redan nästa veckoslut ska jag ut på följande äventyr, som är Finncon. Men en sak i sänder, först ska jag berätta om Nordlek i Steinkjer.

Vi startade på måndag kväll med buss från Åbo och åkte över med färjan till Stockholm. På båten träffade vi en gammal otaktare (de finns lite överallt) som tyvärr inte kunde komma med den här gången. Efter en kort natt och tidig väckning lassade vi in oss i bussen igen och styrde kosan mot fjällen. De var fina.

Smått och gott

Jag brukar ibland samla på mig länkar och stjärnmärka blogginlägg i google reader för att i något senare sammanhang sammanställa och kommentera i ett eget inlägg, men blir det av? Sällan. Här kommer i alla fall lite småplock.

Igår fyndade jag en sonett som består av twittrar. Pentametron, som sonettmaskinen heter, letar efter twittrar som råkar vara på jambisk pentameter och parar ihop dem till rimmade kupletter. Hur coolt som helst! Mera om detta här.

Kolofont är en blogg av illustratören Jenny Wiik som i höst debuterar som författare, i går fanns där väldigt fina blomsterfoton.

Slutligen vill jag tipsa om min favoritbokblogg just nu, Tystnad. Fantastik med mera.

Övriga intressanta inlägg kräver längre utläggningar än jag ids ge mig in på just nu, kanske en annan gång. Efter Nordlek.

Underbara sorglösa

När det här publiceras sitter jag på en buss genom Sverige, på väg till Nordlek i Steinskjer, Norge. Eftersom jag inte haft någon hjärna de senaste veckorna har jag säkert glömt att packa någonting mycket viktigt, eller kolla något som borde kollas, eller bokas, eller betalas... Men den här gången tänker jag faktiskt bara rycka på axlarna och lita på att allting nog ordnar sig. Jag har mina vänner med och vi är i ett nordiskt land, så vad är det värsta som kan hända? Nej, nu har jag semester en vecka och har inte tid att oroa mig.

Eld

Hade stora förväntningar på den här boken och blev inte besviken, en värdig uppföljare till Cirkeln. Flickorna försöker fortfarande förhindra apokalypsen samtidigt som de kämpar med en magisk rättegång och en sektliknande rörelse, Positiva Engelsfors, som sakta men säkert håller på att få hela staden i sitt våld. Och sen förstås Livet, som aldrig är enkelt.

Trilogins största styrka är fortfarande karaktärerna, som trots sina olikheter nu svetsas allt tätare samman, ibland med hjälp av milt våld från högre makter. Vi får lära känna karaktärerna och deras familjer bättre, särskilt Ida blir mer nyanserad och mänsklig. Man kan fortfarande tycka att hon är allt annat än sympatisk, men det blir mer begripligt varför hon är som hon är. Det kommer också fram vad De Utvalda egentligen har att kämpa emot, vad demonerna är och vad de försöker åstadkomma. Även Rådets roll blir tydligare.