Sistlidna veckoslut tillbringade jag i Tammerfors tillsammans med min karl och tretusen andra fantastikfans. Finncon är ett fascinerande evenemang som är stort, gratis, ordnat på talko och har program på tre språk som spänner från akademiskt till bara-på-sjukt-skoj. Det är tredje gången jag är med och fastän jag känner mig lite som en utböling i fandom (jag har inte fantastik som hobby, det är bara något jag läser ibland) så hittar jag alltid något som är intressant.
Jag började med att lyssna på intervjuerna med hedersgästerna (Liz Williams och Lois McMaster Bujold) som som vanligt var helt okända för mig från tidigare. Liz Williams är en häxa som skriver science fantasy och övernaturliga deckare med kinesiska demoner, åtminstone det lät som något jag skulle kunna tänka mig att prova på. Tyvärr hittade jag hennes nya bok bara på finska där, och jag tycker det är dumt att köpa en bok som för det första är en översättning och för det andra skriven på ett språk jag inte har så bra känsla för, så den blev oköpt. McMaster Bujold har tydligen vunnit ett antal priser, så kanske jag borde ge henne en chans också.
På eftermiddagen lyssnade jag på den svenska nonsenspanelens visioner om framtidens lycksalighetsland. Vi kommer tydligen att studsa runt och jaga syntetiskt kött, förutom de som är vegetarianer för de kommer att flytta till Venus efter att månen byggts om till en luftvärmepump och kylt ner stället. Eller hur det nu var. Sånt kan ju vara bra att veta.
Sen gick vi faktiskt tillbaka till hotellet och sov ett par timmar i stället för att gå på mera program, för är man trött så är man. Men kvällsfesten förärade vi med vår närvaro och tittade på prisutdelningen för maskeraddräkter och diskuterade skillnader mellan olika fandom. Där upptäckte jag också till min lättnad att jag inte var den enda som var ny i gänget.
Och ett intressant påpekande om varför barn är bättre (fantastik)läsare: de är vana med att inte förstå saker och kan därför acceptera sådant som en vuxen, med en mer cementerad verklighetsuppfattning, tycker är bara konstigt. Jag tror att vuxna i högre grad tenderar ta illa upp om de stöter på något de inte förstår, något som är för komplicerat eller märkligt. Medan ett barn rycker på axlarna och går vidare, står det att himlen är grön med två solar så är det väl så. Det är säkert också därför som vissa barn utan problem kan läsa vuxenböcker, de glider helt enkelt över det de inte förstår och suger åt sig godbitarna däremellan.
PS. Det blev sist och slutligen faktiskt dyrare per dag att vara på detta gratisevenemang tre timmar bort än på Nordlek i Norge där allting kostade, så kan det vara. Mest berodde det på att vi bodde på hotell den här gången, men det var det värt. När man varit fattig studerande i ett antal år och snålat på precis allting känns det jättelyxigt att bo trestjärnigt och sorglöst. Och, framför allt, äta hotellfrukost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar