Bokjippo på Emmaus

En dag ska jag blir bra på att hålla anföranden, jag ser fram emot den dagen men den dagen var inte idag. Det gick ändå ganska bra att prata om läsning i en kvart, med tanke på att jag legat sömnlös halva natten. Och om man ska öva sig i att prata offentligt så är Emmaus ett ganska snällt ställe att börja på.


De hade alltså ett bokjippo idag med temat böcker som inspiration och jag var inbjuden att prata om ungdomars läsning. Där var också Qruu (alias Johan Kvarnström) som var hygglig nog att börja när jag inte ville (tack för det!), han rappade och pratade Anna Karenina. Maria Serrano berättade historier och pratade ordböcker, och Bitte Westerlund berättade om Bokkalaset som jag också är med och ordnar. Dessutom fanns det både soppa och paj, så det var en riktigt lyckad tillställning.

Fyndade blompiedestal

Till alla som rör sig i Ekenäs ska jag passa på att tipsa att Emmaus har bokrea hela veckan, tre böcker till priset av en. Det är inget dåligt erbjudande! Själv har jag redan dubbelt så mycket böcker som vad jag har hyllutrymme för, så vad jag egentligen skulle behöva är en bokhylla eller tre. Alltså köpte jag en blomställning:

På det här viset verkar jag klara mig bra utan amplar åtminstone ett tag, men jag misstänker att jag ändå förr eller senare kommer att fixa det också. Ställningen som skymtar till höger är också jättebra, men den har jag bara till låns av mamma så länge hon har en klättergalen katt i huset.

Prata inför publik

Men tillbaka med det där med att prata inför publik. Jag har inte precis skräck inför det, det är snarare så att jag inte har någon naturlig fallenhet och därför måste jobba en del för att det ska bli bra. Jag blir lätt nervös och pratar för snabbt och glömmer att andas och klarar inte av att titta publiken i ögonen. Men det är inte så att jag vill undvika de situationerna (för det skulle jag kunna, det är ingen som säger att jag måste prata på föräldramöten t.ex.), jag vill prata och få folk att lyssna till det jag säger för att jag tycker det är viktigt. Därför ska jag bli bra på det ännu.

Jag vet i teorin hur jag borde göra, och efterhand lyckas jag omsätta en del av det i praktiken också. Jag vet att jag ska vara väl förberedd, men inte ha för utförliga anteckningar (det bästa är när man får hålla en bok i handen och ha post-it-lappar på baksidan, idag hade jag Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder). Jag vet att jag ska värma upp rösten med att nynna "Skrubba lille Brummelman", för den går så där lagom mycket upp och ner, och sen sjunga några sånger till för att lugna nerverna (funkar bäst i bilen, där jag vet att ingen hör). Jag vet att jag borde glömma bort mig själv och bara fokusera på vad jag har att säga och varför jag vill ha det sagt. Och så vet jag att jag borde stå stadigt på båda fötterna, andas från magen och prata lagom långsamt, men dit har jag inte kommit ännu. Alltså fortsätter jag öva.