Grannar

Det här med att bo i höghus har både för och nackdelar, men grannarna är åtminstone inte något som jag kommer att klaga på i första taget. Visserligen blir jag ibland ofrivilligt vittne till allt från vardagliga telefonsamtal till stormiga gräl, häromdagen hoppade jag högt när någon plötsligt svor till så att huset skakade och ibland är huset mitt i allt fullt av någons barnrika släkt. Men det stör mig egentligen inte, tvärtom.

När jag var liten bodde jag i ett stort egnahemshus med (relativt) många människor och det var alltid någon hemma som gav ljud ifrån sig. Katten, om inte annat. Därför är jag van med att ständigt höra livstecken omkring mig, och om de saknas blir jag illa till mods. Så ensam vill jag inte vara, inte ens när jag stänger in mig för att vara ifred. Det är skönt att bli lite påmind om att livet fortsätter som vanligt där utanför.

Läste en artikel i dagens Västis om vad grannar klagar på och hur mycket som nog är okej. Det är klart att man inte ska ha tvättmaskinen på mitt i natten (jag hade det en gång i misstag, men det aktar jag mig för att göra om) eller ha hemmafest var och varannan helg, men man får springa på wc så ofta man behöver, och gråtande småbarn är nu sånt som hör livet till. Priset till förnuftigaste disponent går till honom som menade att om man stör sig på grannarnas sexliv är det bara att se till att de gifter sig.

Så åtminstone mina grannar får gärna fortsätta leva och låta, och så försöker jag låta bli att tänka på vilka konversationer de kan ha råkat få höra från min sida av väggen.

En väldig massa snö

Som sagt kom det ner en väldig massa snö från himlen igår, och följaktligen ligger det en väldig massa snö på marken idag. Så här i stan är den förstås i vägen överallt, men mest tycker jag ändå det är vackert.

 Soligt och fint är det också, med en gnutta vår i luften. De som har sportlov nu* behöver åtminstone inte vara olyckliga över vädret.

Senare på kvällen när jag gick ut var himlen helt otroligt, osannolikt, overkligt blå. Då hade jag förstås ingen kamera med, ni får nu bara tro mig på mitt ord.

*)Tydligen hör även jag till denna skara, fast jag trodde jag skulle sitta på finskakurs i detta nu.

Positivt överraskad

Bara förväntningarna är tillräckligt låga kan man bli positivt överraskad av nästan vad som helst. Till exempel av att det över huvud taget går att komma hem med tåg från Åbo (till saken hör att det ingår ett byte) trots att det snöat ordentligt hela dagen. Visserligen nästan en halvtimme försenat, men vad gör nu det en söndagskväll.

När jag kom hem hade det slutat snöa.

Dessa brittiska genier

Under de senaste veckorna har jag tittat igenom de nya Sherlock Holmes-filmerna och tyckte de var riktigt bra. Och jag är kräsen, ska ni veta. De var inte riktigt tillräckligt bra för att jag skulle spara på dem och suga på karamellen en längre tid (som jag gör med Doctor Who,  nu på andra varvet) men tillräckligt underhållande för att jag skulle frestas att frossa igenom alla (som jag gjorde med Downton Abbey tidigare i vintras, även om den blev lite överdriven mot slutet).

Den uppmärksamma läsaren har redan noterat att jag är svag för brittiska tv-serier, och Sherlock Holmes är brittisk på precis rätt sätt. Och de har gjort det så bra, det här med att flytta in honom i nutid, genom att dels hålla kvar många detaljer och dels ändra det som måste ändras på ett finurligt sätt. I båda versionerna spelar Holmes fiol och Watson har just kommit hem från kriget i Afghanistan, men kokainet har bytts ut mot nikotinplåster och Irene Adler har lagt beslag på komprometterande bilder i stället för dito brev. Och så vidare.

Så jag rekommenderar alla som tagit del av, och gillat, den ena versionen att bekanta sig med den andra också.

Vasa

I helgen var jag i Vasa och träffade både nya och gamla bekantskaper, samt gjorde en del sightseeing. Vi tittade på en massa fina saker, bland annat:

En ortodox kyrka.

Ett vattentorn.

Ett torn till.

En vacker dag.

Det är väl nu jag borde erkänna att jag är en sådan där turist som alltid fotar byggnader. Inte ens när jag var aderton och for på Interrail förstod jag att man ska slå runt när man är utomlands, jag sprang runt och tog bilder på kyrkor och var kulturell i största allmänhet i stället. Funkade för mig.

Underliga problem

Det här är väl inget jag borde klaga på för folk blir bara sura, men ni kan ju ta det som att jag inte klagar utan bara funderar. Det som hänt är alltså att jag försökt äta bättre och röra på mig mera och till följd av detta har jag gått ner ett kilo. Men det var väl ingen oväntad bieffekt? säger ni. Och vad är det för problem med det, för resten? kanske någon undrar. Jo, saken är att min vikt är precis alldeles perfekt (just det!) precis som den är, och då är det inte sunt att magra.

Så vad ska man göra om man vill motionera utan att gå ner i vikt och samtidigt äta bra? Måste man helt enkelt äta jättemycket? Jag får redan i mig en hel del mjölkfett och inte vill jag riktigt börja glufsa i mig stora mängder kött heller. Är väl bara att koka gryta på en massa grönsaker. I olja.

Isande

Idag när jag kom till jobbet möttes jag av en kollega i ytterrock som uppmanade mig att genast gå och klä på mig mera, för det var bara tolv grader inne, på vissa ställen så lite som åtta. Nåja, jag var ganska väl förberedd med långkalsonger och yllekofta så jag tyckte jag skulle klara mig, men nog blev det kallt om fingrarna innan jag var färdig med att plocka upp alla återlämnade barnböcker i hyllorna. Ska det vara så här borde man väl sticka sig ett par torgvantar.

Tur i oturen hade ullmax-kläderna vi beställt kommit, så jag kunde dra på mig ett extra lager underkläder. Ångrade dock att jag inte köpt den varmare sorten, den som faktiskt innehåller ylle. Och med värmefläkt gick det att få sagorummet lagom varmt tills en grupp baby-familjer kom på eftermiddagen. Men jag tycker ändå vintern kunde förstå att hålla sig utomhus, där den hör hemma.

Låt den rätte komma in

Nu har jag läst boken också, och håller med om att den är bra mycket obehagligare än filmen, som var helt tillräckligt läbbig. Och det är inte ens själva vampyren som är läbbig utan allt det andra runt omkring. Det finns så mycket intressant i den här boken att jag skulle känna mig frestad att skriva en uppsats om den, ifall jag fortfarande studerade. Och det är inget dåligt betyg, för jag var rätt utled på studierna de sista åren. Men den här boken har så många komplexa karaktärer, särskilt Håkan kan jag inte släppa. Först tyckte jag han var äcklig för att han var pedofil, och pedofiler är ju äckliga, sen tyckte jag han mest var ynklig. Åtminstone inte genomond, för när det kom till kritan lät han småpojkarna vara och gav i stället en sedelbunt till nya framtänder. Ja, förutom de där pojkarna han hängde upp och tappade på blod, men gjorde han ju av kärlek. Eller vad det nu var. Tills han själv blev ett riktigt ruskigt monster, tillräckligt ruskig för att våldföra sig på en vampyr. Ni ser? Och jag har bara börjat. Ska dock inte fortsätta här nu.

Råd till mig själv (och andra)

1. Ät när du är hungrig.
2. Vila när du är trött.
3. Jobba när du är på jobbet.

Hur svårt kan det vara?

Vintervackert

Jag vet nog att isrosor är ett symptom på dåliga fönster, men kan ändå inte låta bli att tycka de är vackra. De här växer på mitt köksfönster och blir större för var dag kylan håller i sig.

Ute är det också vackert, på förmiddagen föll riktigt gnistrande sagosnö, sådan där som faller alldeles sakta. Februari är nog den bästa vintermånaden, tycker jag, för det är fortfarande ordentlig vinter och äntligen tillräckligt ljust för att man ska kunna njuta av den.

Borde väl egentligen passa på att ta en promenad idag, men nu snöar det riktigt ordentligt och jag känner mig inte riktigt frisk, så jag stannar väl inne ändå. Man blir så mesig när man blir äldre. När jag var yngre drog jag bara på mig halaren och gick ut och gå 5 km i minus 25 grader för att samla poäng till EOS:s motionskampanj (jag kom aldrig upp till gulddiplom, men brons och silver fick jag flera vintrar) och kom hem med frost i håret och ögonfransarna och på kinderna.

Och så skidade jag en hel del, runt runt på den lilla åkerplätten nedanför huset, och drog streck på ett särskilt ställe för varje varv. Fyra varv var en kilometer. Det var alltså ingen lång runda, men varje sträcka och kurva och backe hade ett eget namn och en historia, jag ritade till och med en karta. Ofta blev jag stående i skidspåret och filosoferade, "löste världsproblem" som mamma sa. Det var nog av de mindre världsproblemen i så fall. Hur som helst tyckte jag om att stava runt allena där i de lagom branta backarna och lagom knepiga kurvorna.

Nu har jag inte skidat på många år och det skulle vara så omständigt att sätt igång. Skaffa skidor och stavar, lämpliga kläder, lassa in allt i en bil och köra iväg nånstans där det finns spår. Blir nog inte av i första taget. Inte den här vintern, men kanske nån gång.

Tills vidare sitter jag i mitt kök och tar otaliga foton av ett nedisat fönster.

Välmående

Så här långt har jag lyckats följa min må-bra-plan rätt bra. Eftersom jag är dålig på det här med sallader har jag börjat gå via närbutikens salladsbar och köpa därifrån, även om jag får lite dåligt miljösamvete för de där plastbyttorna. Färdigmaten har jag slutat med, men jag borde ännu lära mig planera bättre så jag slipper tillreda lunchen på morgonen. Det här med att äta bättre är inte egentligen så svårt eftersom jag inte har något behov av att banta, så jag behöver inte lämna bort godsakerna, bara lägga till mera nyttigheter för att balansera upp det hela. Underlättar en hel del.

I dag var jag till gymmet igen och konstaterade att lördag eftermiddag är en bättre tid än en vardagskväll om man vill slippa trängas, och det vill jag. Nog för att jag hursomhelst försvinner i mina egna världar och låtsas att jag är enda människan i rummet, men det är enklare ju närmare sanningen det är. Dessutom får man inte längre pass än 10 min på konditionscykeln om det är mycket folk, och det hinner man ju inte få någon kondition av, bara uppvärmning och knappt det. Nu kunde jag sitta 20 min, cykla 7,5 virtuella kilometrar och sedan gå igenom maskinerna i vilken ordning jag ville. Och det känns fortfarande riktigt bra, så jag ska se till att jag kommer mig dit minst en gång i veckan.

När jag kom hem tog jag ett långt, varmt bad, med honung och olivolja i, och tända ljus och fin musik och hela fadirullan. Ville egentligen inte alls stiga upp därifrån. Så då var det där med att varva ner avklarat också. Samtidigt passade jag på att färga håret, så nu kan jag dessutom känna mig fin. För en gångs skull lyckades jag riktigt bra med att få rätt konsistens på hennasmeten, annars blir den lätt för lös och rinner ner längs tinningarna men nu satt den där den skulle. Bara håret torkat ska jag gå och se hur det blev.

Vidareutveckling

Det är roligt att tillverka saker, och ännu roligare när en alster liksom börjar leva sitt eget liv och bli något annat i händerna på en annan hantverkare (som dessutom råkar vara aningen mer professionell). Hoppas de där en-gång-i-tiden-svansarna verkligen kommer till användning också.

Roliga saker med mitt jobb

1. Jag får köpa böcker för tusentals euro. Inte åt mig själv, visserligen, men nästan.
2. Jag får träffa en massa söta  små barn och berätta sagor för dem, sånt gillar jag.
3. Jag får blogga på arbetstid, här.

En annan bra sak med att jobba är att man får lön. Eftersom jag bytt löningsdag har jag nu levt en och en halv månad på min sista månadslön från förra jobbet (som inte var det mest välbetalda), och sist jag kollade hade jag cirkus 6 euro på banken och 10 i plånboken. Så det är helt kiva att den här månaden tar slut imorgon.

Må bra-planen

Min kropp har inte varit så god vän med mig de senaste månaderna, och jag kan inte klandra den för jag har nog inte varit någon vidare god herre. Utsatt den för det ena och det andra utan att ge den vad den behöver, och då går det som det går. Men nu ska det alltså bli ändring på det (OBS! detta är inget nyårslöfte) med de gamla vanliga knepen:

1. Bättre mathållning. Jag ska börja äta mer grönsaker (frukt och fullkorn är jag redan bra på) och sätta ihop välbalanserade lunchlådor i stället för att köpa halvfabrikat. Man kan förstås äta ute också, men jag är för snål både med pengar och flextimmar.
2. Regelbunden och mångsidig motion. Det här var jag bra på för ett par år sedan, men sedan flyttade jag bort från mitt folkdanslag, skadade stortån så jag inte kan springa heller och... ja styrketräningen föll bort av ren lathet. Nu när det är vackert vinterväder ska jag börja med långa promenader, och så har jag köpt nytt gymkort. Var dit ett varv förra veckan och det kändes riktigt bra efteråt, inte så där överjobbigt som när man är alldeles för otränad, och det var ju uppmuntrande.
3. Varva ner. Senaste tiden har jag stressat allt för mycket, men det problemet borde försvinna av sig själv i takt med att jag kommer in i mina nya arbetsuppgifter. Men det skadar knappast att satsa på lite avslappningsövningar och slapp-tid, förutom att punkt 2 kommer att underlätta det här.
4. Vara ute i friska luften mer. Hänger även detta ihop med punkt 2, och underlättas av att dagarna blir längre och tids nog även varmare. Märker redan att det värsta mörkret lättat och man ler lite mer.

Med detta ser jag fram emot en friskare och starkare vår.

Inte så viktigt, men...

Märkte just att Blogger ändrat så man kan kommentera kommentarerna var för sig, det är ju bra. Har lite saknat en sådan funktion.

Egentligen hade jag tänkt blogga presidentval i något skede, men det verkar inte bli av, så jag nöjer mig med att konstatera att hur det än går så är det jättefint att Haavisto kom till andra omgången. Det säger något fint och hoppingivande om det här landet.

För övrigt är jag upptagen med att låta bli att hjälpa till med att flytta en säng till Ekotori, de tyckte inte de behövde min hjälp. Så därför sitter jag här och struntbloggar medan jag väntar på att mitt frukostsällskap ska komma tillbaka från detta uppdrag.

En lista om mig

Brukar försöka undvika såna här, men den här verkade mer genomtänkt en det mesta som florerar. Håll till godo, en intervju med Temumriken:

Vad gjorde du för tio år sedan?
Då gick jag första året i gymnasiet och trivdes som fisken i vattnet bland all ny och spännande kunskap (och jämförelsevis hyggliga studiekamrater). Därför gick det väl också så bra för mig. Dessutom hade vi ett riktigt trevligt gäng som satt och spelade kort och pratade strunt på rasterna. Väldigt avancerat strunt, vill jag minnas. 

Vad gjorde du för fem år sedan?
Jag var andra årets studerande vid ÅA, och det är helt klart det bästa året. Man har den första osäkerheten bakom sig och det ångestladdade avhandlingsskrivandet ännu lååångt framför, man är ung och stark och fri.  Jag studerade flitigt, engagerade mig i ett antal föreningar och tillbringade långa nätter på underliga ställen. Så här efteråt förstår jag inte riktigt hur jag orkade och hann. Det var också under det här året jag lärde känna ett flertal människor som sedan blev betydelsefulla för mig på olika vis, bland annat min pojkvän.

Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag hade mitt första riktiga jobb, ett lärarvikariat på en högstadieskola, och klarade det faktiskt över förväntan. Det vill säga jag överlevde, kom överens med åtminstone en del av eleverna och eventuellt lärde någon sig något också. Om inte annat så gjorde jag det. 


Fem snacks du gillar

• Ost, med eller utan tillbehör, men bara milda sorter
• Jordgubbar (färska, torkade, frusna...)
• Pop-corn med smör
• Choklad
• Glass

Fem sånger du kan hela texten till

• Igelkottasången
• Vårt land
• Balladen om Theobald Thor
• Vinden drar
• Ack ack om det vore dag

Fem saker du skulle göra om du blev mångmiljonär

• Köpa ett fint hus med en fin trädgård
• Anställa någon som håller det fint
• Leka filantrop på lämpligt sätt
• Spara det mesta och fundera alldeles för mycket på vad jag ska göra med pengarna
• Bli excentrisk

Fem dåliga vanor

• Äta vid datorn
• Lämna saker ogjorda för länge och bara störa mig på dem
• Frosseri
• Prata med mat i munnen
• Låta bli att be om hjälp när jag behöver det

Fem saker du gillar att göra

• Sova
• Läsa
• Dansa (fast inte för tillfället)
• Äta gott
• Vara med människor jag gillar

Fem saker du aldrig skulle klä dig i

•  Ballongkjol
• Strings
• Stilettklackar
• Boa
• För låga byxor

Fem favoritleksaker

• Min dator
• Penna och papper
• Stickor och garn
• Mina blommor
• Min kamera

Långhelg

Idag har jag för första gången serverat sallad hemma hos mig, i min nya salladsskål, med mina nya salladsbestick. Det kändes avancerat. Inte för att jag har något emot sallad, men jag kommer mig aldrig för att laga någon själv. Ska jag vara riktigt ärlig så var det inte jag som gjorde den den här gången heller, men ändå.

Har alltså tillbringat ett förlängt veckoslut med min pojkvän och haft det allmänt trevligt, bl.a. tittat på vackra vinterlandskap (tyvärr blev kameran hemma, men den trivdes antagligen bättre där i värmen), roat oss med ordböcker* (lagom nördigt, jag vet) och, som sagt, ätit sallad. Och det var precis lagom mycket program så här mitt i allt annat.

Ja, och så fick jag hans julklappsmössa färdig. Ehm. Till mitt försvar kan jag säga att jag stickat om den två gånger för att få den att passa, har aldrig varit någon expert på just mössor. Men ändå. Inte har jag någon bild heller, men den är svart. Hur som helst blir nästa projekt antagligen att sticka en lite rymligare mössa åt mig själv, en sådan som är varm och inte plattar till håret allt för mycket, som den jag har nu. Få se vad det blir av det.


*) Det här är nu väldigt inside och studentikost men jag skriver det ändå: Norstedts svenska ordbok definierar "tamburmajor" som "person som går i spetsen för marscherande musikkår vanl. under svängande av stav e.d." Det skrattade vi åt en god stund.

Snöväder och sagobarn

Nu har vi snö, gott folk, och utanför biblioteket där jag jobbar riskerar Raseborgs framtid liv och lem i en ovanligt vådlig pulkabacke. Glädjande att se, särskilt i dessa dagar när man igen kommit på sig själv med att bekymra sig för att det är så besvärligt med vinterväder. Usch, vad vuxet av mig.

Ensamtid

Det här veckoslutet, d.v.s. från eftermiddagen i går till middagstid i morgon, tillbringar jag allena i min lya, och det är riktigt skönt. Naturligtvis är jag väldigt glad över att jag för det mesta har sällskap på helgerna numera, men samtidigt inser jag att jag hör till dem som har ett visst behov att vara totalt ensam med sig själv nu och då.

Vuxenpoäng

Idag har jag:

• fört bilen till besiktning (det var en sådan där sak jag alltid varit löjligt nervös för, bara för att jag inte vet hur det går till, och när det sedan visade sig att jag inte behövde göra något över huvud taget kände jag mig nästan lite dum), och den kom igenom.
• förhandsröstat (kakkonen on ykkönen, som nån sa)
• hämtat nytt skattekort (med rejält högre skatteprocent, men det ser jag som en bra sak för det beror på att jag har ett ordentligt jobb nuförtiden)
• övervakat en tent, för det gör man tydligen på bibliotek
• jobbat tills jag nästan stöp, m.a.o. avverkat mitt första kvällspass. Och så fick jag en oväntad lördagstur på köpet, men som kompensation har jag bestämt att söndag är pyjamasdag. Från morgon till kväll.