Den som städar hon finner

När mitt internet försvann här om dagen och jag plötsligt hade tid över, passade jag på att reda upp den allmänna pappershögen i köket (ni vet, en av de där som uppstår spontant här och var. Eller händer det bara hos mig?). Under diverse tidningsurklipp och obetalda räkningar hittade jag en liten, vit ask. I den lilla vita asken fanns en omsorgsfullt inpackad och prydligt dekorerad... pepparkaka. Som jag fått i julklapp.

Månne detta är ett tecken på att jag städar för sällan? Å andra sidan var det en trevlig överraskning, även om den säkert varit godare för några månader sedan.

Plättar

Har just satt p för en intensiv arbetsperiod, vilket jag tänker fira med plättar och nyaste avsnittet av Doctor Who. Jag testade plättar med hälften havre den här gången, det blev riktigt gott, särskilt som jag bytte ut sockret mot en rejäl klick (närproducerad kvalitets)honung. Rågmjöl funkar också för nyttigare plättar, men det behöver längre tid på sig att svälla.

Tävling!

Det har varit tyst härifrån ett tag pga att Temumrikens tankekapacitet varit upptagen med annat (jobb och annat onödigt, ni vet), men nu behöver jag lite hjälp av mina kreativa läsare. Jag har nämligen städat strumplådan och hittat sjutton (!) omaka strumpor. Vad ska jag göra med dem? Det är bomullssockor, inte nylon, så jag har inte ens nytta av Pirkka.

Bästa förslag vinner, eller så inte, vet inte vad, men säkert något fint. En strumpa eller så.

Mera huskurer

Först och främst vill jag tacka för alla tips jag fått på knep mot atopiska eksem, goda råd om dieter, dekokter, kosttillskott, handskar m.m. Alla har jag inte hunnit testa ännu, men en av mina egna favoriter som visat sig överraskande effektiv är den här:

Fyll en stor skål med kamomillte (nässlor lär också funka) och en rejäl klick honung. Låt svalna tills man kan ha händerna i det utan att bränna sig, men det ska vara hett. Badda händerna däri en kvart eller så, torka med papper (inte för noga) och smörj genast med oliv- eller annan matolja. Den ska sedan dra in, om man tycker det blir för kladdigt kan man sätta på tunna bomullsvantar. Har man tillgång till badkar kan man förstås laga ett helt kamomillbad.

Långsamt

Jag tycker om att ta mig långsamt fram genom världen, vare sig det gäller att ta tåg i stället för flyg eller, som idag, ta cykel i stället för bil de 20 kilometrarna från Lilla Staden till mina föräldrars gård.

Ovanor och varför de ska bort

Jag har många ovanor som jag vill bli av med, det där med att köpa överdrivna mängder strumpbyxor är bara en av dem. Jag äter i soffan framför datorn (vilket dels är ociviliserat (till skillnad från att läsa vid matbordet) och dels dumt eftersom man klottar både på sig själv, soffan och i värsta fall datorn), spelar alldeles för mycket Farmville (vilket är ett löjligt slöseri med tid och tankekraft (till skillnad från att virka meningslösa blommor och lägga patiens. Märker ni att jag är fördomsfull? Det är dock inte poängen.), m.m. Rätt harmlöst, kan man tycka, men det är saker som stör mig och gör mig besviken på mig själv. Och jag vet att enda sättet att bli av med sina ovanor är att sluta. Nu. Fast helst med en åt gången, annars blir det för svårt.

Shop-stopp

I dag inleds Sluta slösa-veckan, den årliga temaveckan för hållbar utveckling. Det tänker jag fira genom att från och med i dag och ett år framåt inte handla några kläder eller skor, varken nya eller begagnade. Man kan ju också hålla en shoppingfri månad, men eftersom jag inte annars heller köper så mycket (tycker jag själv åtminstone) så känns det inte som en tillräckligt stor utmaning. Alltså får det bli ett helt år.

Pique-nique

Sedan rullade vi hem.

Hälsningar från Vitsippsstaden

Än har de inte slagit ut, men snart, snart, snart!

Egentligen helt orelaterat till påsken

Eftersom jag undantagsvis firat föräldrafri påsk i år, med systrarna och djuren, blev det lite annorlunda än vanligt. Mindre pynt och påskmat, mera kortspel, pynjande i trädgården och göra-ingenting-särskilt. Samt upptäckten av A Very Potter Musical och den verkliga orsaken* till att Voldemort ville ha sin kropp tillbaka. Till alla fans av fanfic.

*Ungefär 3:30 min i i klippet. Kanske inte vad man väntar sig, men jag kan förstå honom.

Mjölk och annan mat

Jag har tidigare skrivit om min problematiska hud (atopiska eksem), nu har det här problemet eskalerat och antagit sådana proportioner att jag är beredd ta till desperata åtgärder: mat. Det kanske inte låter så drastiskt, men jag är väldigt förtjust i god mat och har in i det längsta dragit mig för att testa dietkortet av rädsla för att det skulle fungera. Dock är sönderspruckna och konstant svidande händer inte bara äckligt och motbjudande utan dessutom ett handikapp, för vad kan man åstadkomma här i världen om man inte kan röra i någonting? Det finns en gräns för hur användbara handskar är och nu har även de starkaste medicinerna av någon anledning slutat fungera.

Så vad gör vi nu?

Nu gör jag det igen, men det känns så ytligt att skriva om något annat än politik en dag som denna. Jag tänker inte förfasa mig över valresultatet (redan gjort, ledde ingen vart) eller köra med svart humor (andra gör det så mycket bättre) och verkligen inte förfalla till cynism, för det leder heller ingen vart. Men vad kan man då göra när rösterna är räknade? Gömma sig under sängen i fyra år och hoppas på det bästa? Det duger ju inte. Vi är bättre än så.

Sjundeå bad

Planen var att tillbringa ett skönt veckoslut på Sjundeå bad (Siuntion Hyvinvointikeskus, har märkligt nog inget officiellt svenskt namn) med systrarna och mamma. Ni vet, skämma bort oss lite för en gångs skull. Det var dock lättare sagt än gjort.

Första problemet var att ta sig till stället. Avtagsvägen till badet var avstängd pga något lopp, och vi som inte är riktigt hemma i trakten hittade inte någon alternativ väg så där bara. Efter att ha yrat runt på diverse småvägar och sett både slottet och en god portion nyländsk landsbygd kom vi till samma avspärrning från andra hållet. Då var det bara att ge upp och fråga vakten hur man kommer till Sjundeå bad, varpå hon släppte förbi oss. Ibland är det liksom för enkelt.

Smörgåskrasse

Antagligen världens mest lättodlade gröda:

Söndag

Alla dessa ställningstaganden

Apropå världens tillstånd i allmänhet och en kärnkraftsdiskussion från igår kväll i synnerhet; hört i kafferummet:

- Var det faktiskt meningen att vi människor skulle ställa till med allt det här? Var gick det fel?
- När vi kom ner från träden. Det skulle vi aldrig ha gjort.
- Men vad kan man göra då?
- Du kan välja att sluta fundera på det, eller lägga dig framför tåget. Det är de två alternativ som finns.
- Men då måste man ju ändå välja om man ska lägga sig framför ett dieseltåg, eller ett eltåg som går på atomkraft...

Inte är det lätt, inte är det lätt.

Indisk huvudmassage

Ville prova på något nytt och trevligt, så jag bokade tid hos den lokala ekofrissan för en timmes indisk huvudmassage. Det var riktigt skönt, perfekt efter en lång arbetsdag. Höll nästan på att somna där jag satt med en dyna i famnen och lugnande olja i håret, med indisk avslappningsmusik i bakgrunden. Hon masserade inte bara hårbottnen utan också ansiktet, öronen (!), nacken, axlarna och lite ner på armarna och ryggen, så jag blev ordentligt genomknådad.

Gardiner

Äntligen kom jag mig för att fålla mina gardiner, det var inte en dag för tidigt. Sedan jag flyttade in i december har de varit upphängda uppochned och bara vikta högst upp, som några andra trasor. Nu ser det så mycket trevligare ut.

Även om jag verkligen inte är något inredningsfreak tycker jag om att göra det fint omkring mig, det är bara det att jag ibland är lite för lat... Men man trivs ju mycket bättre när det ser ordentligt ut.

Dagens citat

Retar du upp dig på ting som är små, så är du väl inte större än så.

                                                                 - A. Henrikson

Kom bara att tänka på det när jag såg att arga små människor lyft upp okynneskörningen i Ekenäs även på Den Stora Tidningens debattsidor, där mellan kärnkraften och EU:s stödfond. Håhhåjaja.

Stepp

Wohoo! Äntligen, vårens första länk, så jag har längtat! Härligt, härligt att få flyga fram genom morgonen med vinden i träden, solen i ansiktet, fötterna mot marken (tump tump tump tump tump tump tump tump), lite slirsnö och isfläckar men inte så det stör, isen på fjärden och doften av hav, videkissorna i diket, fröjden i benen när de får dra på lite extra i uppförsbackarna eller sträcka ut på slutrakan.  Då känner man att man lever.

När jag var liten hade vi får, och när de släpptes ut första gången på våren blev de så glada att de hoppade jämfota, på alla fyra alltså. Mamma sade att de steppade. Lite så kände jag mig nu.

Jag har hört många säga, lite så där ironiskt och överlägset, att de nog ska börja springa den dag de ser en leende joggare. De skulle ha sett mig.

Högst svamligt inlägg om bland annat memma och strumpstickor

Det blev inget av gardinerna idag heller, däremot har jag (äntligen!) vänt på kylskåpsdörren medelst en mycket märklig skruvmejsel (värsta high-tech och rätt opraktisk egentligen) jag fått av min gode far (som nog menade väl), samt en strumpsticka. (Strumpstickor är underskattade redskap, de kan användas till allt från mord till hantering av trilskande kopieringsmaskiner, och dessutom kan man sticka både strumpor och vantar med dem.) Nu har jag alltså ett kylskåp som inte öppnas mot väggen så att man måste böja sig över dörren för att få ut någonting. Det var lite opraktiskt.