Kaffe på Sello

Idag har jag varit på äventyr åt hufvudstadshållet, på seminarium i det exotiska Alberga. Jag drack kaffe fast jag inte borde* och talade följaktligen alldeles för mycket, men om ens hälften av det var smart så var det väl en positiv sak.

Och så inspirerad jag blev! Det handlade om läsombud och lättlästa böcker för grupper med särskilda behov, i första hand vuxna med läshandikapp (dyslexi, afasi, demens, förståndshandikapp m.m.). Vi fick höra om lyckade satsningar i både Sverige och Österbotten (som ju har närmare till Sverige än södra Finland och därför ligger före i vissa frågor) och skulle gärna göra allt möjligt här hemma också.

Åtminstone så länge det inte kostar någonting. Det är ju det. Lyckligtvis kostar det praktiskt taget ingenting att t.ex. höra sig för vem som skulle ha användning för specialmaterial och se till att de vet var det finns, och att det finns. Nu vet ni det åtminstone.

När jag skulle hem igen fick jag vänta ganska länge på tåget, så jag bestämde mig för att köpa en bok. Det är mycket sällan jag gör det (varför köpa böcker när man kan låna dem gratis) och därför är jag väldigt kräsen. Jag köper (eller läser) till exempel ogärna en bok om jag inte känner till den eller åtminstone dess författare från tidigare. Annars vet man ju inte vad man får och jag föredrar förförståelse framom överraskning. Ibland kan jag göra undantag för att vidga mina vyer, men då blir jag oftast besviken. Kräsen var ordet.

Så jag skannade pockethyllan både länge och väl innan jag, lite otippat, lämnade bokhandeln med Jonas Gardells "Om Gud". Eller kanske inte så otippat som det kan verka, för eftersom jag inte är helt på det klara med vad jag själv tycker och tänker om gudomligheten har jag tagit för vana att nu och då läsa vad andra tänker. Slutsats hittills: Mark Levengood är roligare än Karen Armstrong.

Nu väntar jag bara på att koffeinet ska lämna mig ifred så att jag kan njuta av veckoslutet. På programmet står lite huslighet, lite vårpromenader och lite släktakalas. Det ser jag fram emot.

*) Jag får inga fysiska besvär av kaffe och ibland klarar jag små mängder utan problem alls, men dricker jag för mycket, särskilt när jag är trött och det är ju då jag dricker kaffe, löper mina nerver amok och jag går helt på övervarv. Man borde kanske lära sig någon gång.