Kanske till påsk

Ja, jag hade ju egentligen tänkt blogga om flytt och renovering och sånt så där efter hand, men det blev inget av det pga diverse problem med internet och annat. Men flyttat har jag alltså gjort, och jag kan säga att det är ett mycket mer arbetsdrygt företag än jag räknat med. Inte själva flytten kanske, den gick riktigt smidigt med hjälp av familj, pojkvän, en liten skåpbil och en massa bananlådor (dubbelt fler än jag räknat med, faktiskt, men det är väl den vägen det brukar gå).

Ingenting särskilt

Det är de sista timmarna på den sista dagen av mitt veckolånga jullov (två dagar tjänstledigt + välplacerade helgdagar). Jag har fortfarande lådor att packa upp och skåphandtag att skruva fast (förvånansvärt tungt jobb), men jag tänker inte göra det just nu. Just nu ska jag göra ingenting. Till och med ha lite tråkigt.

Julhelgen har varit lagom lugn och lagom sällskaplig, med svenska släkten på besök (hos mina föräldrar alltså, så jag behövde inte julstressa alls). Så många andra har jag inte orkat träffa, det är lite så nu.

Amatka

(Det här blir en punktvis recension, löpande text är så jobbigt.)

• Många har rekommenderat den här boken, det gör jag också. Särskilt till alla vänner av egenartade berättelser.
• Den har beskrivits som en skruvad dystopi, och jag kan inte annat än hålla med.
• Om man blandar lika delar Orwell, Kafka och Dalí torde man få något sånt här. Om jag bara får använda ett ord för att beskriva Amatka så är det "surrealistisk".
• Det är ovanligt svårt att säga något om den här boken utan att säga för mycket.
• Det jag beundrar mest är hur världen beskrivs (och inte beskrivs): först verkar allt mer eller mindre normalt, man kanske reagerar som hastigast på någon liten detalj men skyndar vidare utan att fundera desto mera. Efter ett tag stöter man på något som får en att haja till, och man inser att det är något väldigt märkligt på gång. Ännu en bit fram kommer något slags förklaring, som dock inte gör sakerna klarare utan snarare tvärtom. Och när man börjar tro att man nästan börjar förstå vad det handlar om vrids allting om ännu ett varv. Och ett till. Fascinerande.
• "Ingen vet var vi är. Men det får vi inte säga."
• Måste nog läsa om den nån gång om jag vill förstå slutet. 

PS. Publiceringen av det här blogginlägget (och förhoppningsvis många kommande) möjliggjordes av en mycket hygglig installatör (påminde rätt mycket om en tomte, faktiskt) som kom och fixade mitt bredband trots att det egentligen var hans lediga dag. INTE tack vare Sonera, som bara negligerat och frustrerat mig de senaste sex veckorna.  Trots detta finns det alltså hopp om mänskligheten. God Jul.

Lättlästa favoriter

Jag har blivit väldigt förtjust i lättlästa böcker, de är så... lätta att läsa. Och de är verkligen inte bara för läshandikappade, passar även utmärkt för läsovilliga och läströtta. Är uppriktigt imponerad av hur författarna lyckas berätta en medryckande och bra berättelse med så få ord och enkla meningar. Jämfört med "normala" romaner, alltså. Och utan att man känner sig fördummad för den skull. Tänk om man kunde skriva så! Här är några jag läst på sista tiden:

Lördag

Den här dagen är jag rätt nöjd med, jag har fått saker gjorda. Fast först vilade jag 15 timmar, tydligen hade jag en tyngre arbetsvecka än jag förstått. Sedan hälsade jag på farmor, bytte till vinterdäck på bilen (vilket jag är särskilt nöjd med för det har jag inte gjort själv förut, men det var ju faktiskt inte särskilt svårt när pappa visade), flyttade lite saker till nya lägenheten och torkade av i klädskåpet så att jag kan börja flytta in.

Läst i veckan: Shakespeare och sci-fi

Det var någon (eller snarare någons mamma) som menade att man inte kan läsa Terry Pratchett med full behållning utan att kunna sin Shakespeare*, så där på tal om att fantasy är onödigt underskattat. Och det här var alltså en av orsakerna till att jag länge tänkt läsa Macbeth, orsaken till att jag läste den just nu var att jag tänkte bokprata om serieversionen. Den planen får jag dock revidera, just den här berättelsen passar nog bättre i gymnasiet, men i samma serie finns också bl.a. Frankenstein, som jag tror kan gå hem i högstadiet. Hur som helst, jag tycker det är en strålande idé att göra serieversioner av klassiker (inte bara för läsovilliga tonåringar, utan också för lata och bortskämda vuxna som jag), och det där med Pratchett är helt sant, förutom att det inte räcker med bara Shakespeare.

Dagens outfit

Idag har jag målat klädkammaren, det var ett lagom nybörjarprojekt. Första timmen ägnade jag åt att få upp färgburken (det är inte till stor hjälp att få rådet att man måste vara hårdhänt, när ens händer är allt annat än hårda och dessutom rätt små), men sedan gick det bra. Alltid bra utgångsläge när det inte kan bli mycket värre än det är från förut. Hittade klotter i ett hörn (tyvärr ingenting intressant) och kritfärg överallt inklusive taket, men nu är det relativt jämnbeiget (jo, det skrivs så).

Läslördagskväll

Ovant att vara ensam hemma en lördagskväll (orsaken är att jag ska måla imorgon), och dessutom kallt för jag tänkte inte på att sätta på värmen innan jag åkte iväg över natten igår. Har inte behövt den alls tidigare i år (pensionärsvärme, ni vet), men så blev det ju plötsligt vinter. Vem hade trott det?

Dock finns det en lösning på både dessa problem, nämligen att krypa ner under en filt med en god bok i handen och en stor kopp te inom räckhåll. Har fortfarande en försvarlig hög ungdomsböcker jag borde läsa före fredagen, så det finns att välja på.

(Hur mycket jag än tycker om de här böckerna erkänner jag nog att jag ser fram emot julhelgen, då jag ska unna mig själv att läsa bara för min egen skull. Kanske till och med en vuxenbok eller två.)

Lässtress och fuskläsning

Om mindre än en vecka ska jag ha höstens första bokprat (jag vet, fick lite sen start) och har ännu en nätt hög olästa böcker på bordet. Det är lite stressande, och det är inte roligt att läsa under stress. I och för sig vet jag att jag klarar det med att läsa första tredjedelen ungefär, och sedan skumma fram till slutet, men det känns så fel att göra så*. Det är helt enkelt inte så en bok ska läsas. Skönlitteratur ska över huvud taget inte läsas med ett syfte. Det är väl det som är problemet.

Man får väl tänka att det är för den goda sakens skull, och att man nog hinner med lite (vuxen) egenläsning sen nån gång.

*)Undantaget är hästböcker och annat (för mig) meningslöst, i dem skippar jag gärna.

Nu är det jul. Igen.

Det är redan flera veckor sedan jultidningarna damp ner på kafferumsbordet, och idag har vi plockat fram julböckerna på biblioteket. Man vet aldrig när någon ivrig person får för sig att börja planera julpyssel eller öva julsånger.

Personligen tycker jag att tiden går så fort nu att jag redan kan börja tänka att "snart är det sommar."

Deadline

Nu har jag en deadline: om en månad ska jag vara ute ur lägenheten. Det är bra, jag jobbar bättre med en deadline, åtminstone om den är realistisk. Och det tror jag att den är, för precis allting behöver ju inte vara klart då men det viktigaste, främst väggar och golv, och förstås så mycket som möjligt av resten. Det ska vi nog klara.

Lyx

Idag kom jag hem till dukat bord, det var lyxigt. Jättelyxigt. Smart drag att dela ut extranycklar åt folk med matlagningstalanger och rätt inställning.

Dagens textmeddelande

"Kolla posten i kylskåpet!" Så stod det, och så gjorde jag. Där fanns en hög obetalda räkningar, i sällskap av en klase svartnade bananer och en pilsner. Utanför hade ett nytt staket dykt upp, det är bra förutom att jag nu måste gå runt hela grannhuset när jag ska till butiken. Alla dörrar var bortlyfta och karmarna målade, vilket jag varnats för men man är ju som man är och därför får man leva med ett litet lillfingermärke vid ytterdörren. Hallen ska bli champinjonfärgad, kom jag fram till.

Färgfunderingar

Idag har jag beställt modellbitar för nytt kökskakel, plockat på mig färgprover för hallen och bläddrat i tapetkataloger. Dit for kanske en timme utan att jag egentligen kom så hemskt mycket framåt. Inte för att jag har bråttom eller så, men jag märker att det är väldigt mycket att fundera på med det här renoverandet. Kakel, tapeter, målfärg, golv, badrumsskåp, armaturer... det är verkligen tur att pappa hjälper till med det praktiska genomförandet, annars skulle jag aldrig komma någon vart alls.

Anaché

Hade egentligen tänkt skriva om den här före Bokkalaset, där Maria Turtschaninoff var med*, men bättre sent än aldrig.

Anaché läste jag alltså så fort jag fick händerna på den och mer eller mindre sträckläste den under ett veckoslut, vilket inte hänt med någon annan bok på länge. Jag har läst Turtschaninoffs tidigare böcker och måste säga att hon blir bara bättre. Det här är just sådan fantasy jag gillar: lågmäld och lagom djupsinnig, skickligt berättad och engagerande. Världsbygget tar inte för mycket utrymme utan sker i bakgrunden, utan att störa berättelsen som är det viktiga.  Dessutom är huvudpersonen en flicka, vilket fortfarande är fräscht. Tyvärr, får man väl säga.

Läsdag, kan man ju också kalla det

Jaha, då var den här: höstförkylningen. Ingen större överraskning att den slår till just nu, brukar ofta bli så när man slappnar av efter att ha jobbat intensivt ett tag. Och jag är inte sjukare än att jag orkar läsa, så jag kan passa på att beta av en bit av bokberget som samlats på soffbordet.

Den goda nyheten är att jag inte sett till en ända geting sedan jag flyttade tillbaka in i min lägenhet i torsdags (före det var jag evakuerad till föräldrahemmet två veckor), peppar, peppar. Antingen är säsongen redan över, eller så är det min mörkläggningsstrategi som faktiskt fungerar.

Slutrapport

Så nu har jag upplevt ett Bokkalas och för min del är det slut för den här gången. Supén igår var mycket lyckad: programmet var utmärkt, maten bra och vinet gott. Där kryllade av mina gamla lärare, men också litterära celebriteter och en gammal studiekompis som jag inte träffat på tid och evighet. Samt ett par nya bekantskaper. Jag hade en riktigt trevlig kväll.

Trötta lördagshälsningar

Okej, nu är alla delar av Bokkalaset som jag hade något slags ansvar för över utan katastrofer. Skönt. Nu ska jag göra så lite som möjligt under det som är kvar av veckoslutet, och sen är det dags att ta itu med nya projekt. Och gamla.

Egentligen hade jag tänkt vara med som bara åhörare på lite fler programpunkter än det nu blir, men jag inser att det jag allra mest behöver är lite vila. Det som jag varit med på har dock varit bra, och ikväll ska jag ännu på den litterära supén, som jag förstått är nåt slags höjdpunkt. (Lite lustigt det här att vara med och arrangera ett tioårigt evenemang som man aldrig varit med om förut, fast det är i ens hemkommun. På något vis har det blivit så.)

Bokmässor och sånt

Här sitter jag och läser "alla andras" bloggrapporter från bokmässan i Göteborg och känner mig underligt avundsjuk. Jag menar, jag har aldrig haft någon större lust att fara på en större bokmässa, är inte särskilt förtjust i resor, folkmassor, ekande hallar, trötta ben osv, men ändå. Jag börjar inbilla mig att jag borde vilja åka och det känns bara dumt.

Nåja, jag ska inte klaga för jag är ledig idag och det enda jag behöver bekymra mig om att göra är att plocka upp en isländsk författare på tågstationen och skjutsa till motellet. För nu är det Bokkalas på kommande och de närmaste dagarna kommer att vara hektiska. Ännu en bra anledning att vara ledig idag.

Hjälplöshet

Ibland känner man sig så hjälplös, och jag avskyr det. Som när getingar flyger in i ens kök var och varannan morgon ungefär mitt i morgonmålet (mer eller mindre oberoende vilken tid jag äter, kanske jag väcker dem) och man finner sig själv darrande, gråtande och kallsvettig från topp till tå i det andra rummet. Funderar om man vågar smyga in och ta sin tekopp, eller åtminstone lite kläder så att man kan fly till jobbet. För att sedan komma hem och spana runt lägenheten mycket försiktigt och ta på sig sina tjockbottnade tofflor för att inte i misstag trampa på en halvdöd geting. Det gjorde jag en gång och hamnade på sjukhus, då det är en inte alldeles ogrundad rädsla. Och så slutar det med att man far hem till mamma och sova som någon annan barnunge tills faran är över. Sånt avskyr jag, men vad gör man.